Var tog lusten vägen?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Har varit nere ett par dagar. Men det kanske beror på att förkylningen från hell hälsat på mig, som vanligt är det något. Fasen. Väldigt olägligt.

Som om inte musklerna värker ändå just nu pga all ”övervikt” nu hostar jag hela tiden också.

”Gahhhh”

Febern kan jag ta men hostan kan banne mig försvinna! NU!

Söndagen spenderade vi ute i Vadstena, barnen skulle få åka spark för första gången i sitt liv. Och det var populärt vill jag lova. Hade det inte varit för den bitande kylan som drog in från vättern så hade vi säkert varit ute hela eftermiddagen. Men det var så kallt så det blev en snabbtur.

januari -10 007.JPG

Annars så tvingade jag ner mig på stan idag. Min snälla mamma följde med mig. Vi var på jakt efter små små bebiskläder, helst prematur. Bebisarna kommer ju inte vara så katiga, och det skulle vara hemskt kul att ha några kläder till dom som faktiskt passade. Men i lilla Motala så är det TYVÄRR inte det enklaste. Så vi fick köra på stl 50. Och JA JA JA givetvis ska de ha likadana kläder 🙂 men det var lättare sagt än gjort, för det var svårt att hitta även det. Suck, va trött jag blir! Men till slut fann jag något i alla fall, något gånger två 🙂

januari -10 026.JPG

januari -10 023.JPG

Hm… Jag hade visst lovat min lilla prinsessa att överaska henne med något också. Askungen stod överst på önskelistan, och det gjorde också en prinsessklänning. Men filmen fanns inte att få tag på i våran lokala leksaksbutik så det fick bli Törnrosa.

januari -10 029.JPG

Och klänningen hittade jag också, men så är det ju svårt att BARA hitta det där man ska köpa, jag har en förmåga att komma hem med lite till, och det gjorde jag. Men klänningen var en stor hit hos lilla fröken Ilmrud.

januari -10 015.JPG

Och det blev även dessa glittriga dojor…

mera jan -10 022.JPG

mera jan -10 021.JPG

januari -10 028.JPG

Så blev det lite smått och gott, de andra kidsen fick allt dom med. Alltså en lyckad shoppingdag med mamma. Men jag blev minsann lite nervös när vi letade bebiskläder. Trots att man varit bekant med förlossningssmärtor så tycks man aldrig bli sams med dom. Fasen så ont jag fick. Jaha tänkte jag, förvärkar. Men si de ville inte sluta. Fick helt enkelt ge upp.

Ringde Micke och sa att jag var på väg hem.

”Va? Redan? Ojdå, då har du nog ganska ont, för du bangar inte en shoppingtur utan vidare”

Japp, bara att åka hem. Tråkigt.

Väl hemma så varvades det ner med törnrosa och modevisning. Och trötta blev vi. Men tröttast blev nog allt min alldeles egna lilla törnrosa…

januari -10 032.JPG

Nu ska jag fortsätta att förneka mina värkar och övertala dom att försvinna ett tag till. Vi får väl se om jag lyckas…?

 

”Hju00e4u00e4u00e4u00e4lp, jag har fu00e5tt klumphu00e4nder”

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Vaknade imorse av en underlig känsla, kände mig liksom lite bedövad. Kroppen ville bara ligga kvar i sängen men jag lyckades övertala den att stiga upp. Väckte grabbarna. Tog fram frulle och började ta tag i gårdagens disk, Micke hade börjat igår men diskmaskinen var full. Jag HATAR gårdagens disk! Brukar ALLTID se till att ha ordning i köket innan jag går och lägger mig på kvällen, annars kan dagen börja med ett väldigt dåligt humör. Ordning och reda. Hur som helst, så ville inte händerna göra som jag ville, hm?

”Hjäääääälp, jag har fått klumphänder”

Händerna var såå svullna, kändes obehagligt. De ville liksom inte styra som jag ville. Jag har aldrig tidigare blivit svullen om händerna när jag väntat barn. Svullnaden har hållt sig kring näsan. Men nu hade den förflyttat sig ner till händerna.

Oliver som satt vid köksbordet och käkade sina kelloggs cornflakes tittade på mig lite roande

”Eh vad gör du mamma? Har du inte sett dina händer tidigare? *fniss*”

Spännande, alltid ska man få uppleva något nytt :-S

”Hju00e4u00e4u00e4u00e4lp, jag har fu00e5tt klumphu00e4nder”

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Vaknade imorse av en underlig känsla, kände mig liksom lite bedövad. Kroppen ville bara ligga kvar i sängen men jag lyckades övertala den att stiga upp. Väckte grabbarna. Tog fram frulle och började ta tag i gårdagens disk, Micke hade börjat igår men diskmaskinen var full. Jag HATAR gårdagens disk! Brukar ALLTID se till att ha ordning i köket innan jag går och lägger mig på kvällen, annars kan dagen börja med ett väldigt dåligt humör. Ordning och reda. Hur som helst, så ville inte händerna göra som jag ville, hm?

”Hjäääääälp, jag har fått klumphänder”

Händerna var såå svullna, kändes obehagligt. De ville liksom inte styra som jag ville. Jag har aldrig tidigare blivit svullen om händerna när jag väntat barn. Svullnaden har hållt sig kring näsan. Men nu hade den förflyttat sig ner till händerna.

Oliver som satt vid köksbordet och käkade sina kelloggs cornflakes tittade på mig lite roande

”Eh vad gör du mamma? Har du inte sett dina händer tidigare? *fniss*”

Spännande, alltid ska man få uppleva något nytt :-S

Men sååå pinsamt

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Kniven mot strupen. Det skruvas i hela kroppen på mig. Skulle vilja svälja huvudet och byta kropp. Detta matprogram ska efterliknas Gordon Ramsys succe program. Där huvudkocken ska vara kritisk och framförallt ha en jäkligt taskig attityd. Och denna svenskversion blir ju bara pinsam tyvärr. Alltså tanken är väl helt okej. Men att klistra på en kock, en för mig annans personlighet blir ju bara fånigt.

Ledsen Alexander Nilsson, du är med all säkerhet en alldeles superb kock. Men ditt påklistrade Gordonnylle känns bara pinsamt!

Tråkigt…

När är det okej att shoppa?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Jag vet inte om jag är lite fånig? Eller bara försiktig? Men när man väntar barn så har man en enorm lust att handla på sig barnartiklar. Det har ialla fall jag. Men så är det liksom något i mig som gärna säger STOPP. Man vet ju trots allt inte vad som kan inträffa. Och tänk om man skulle stå där med en massa bebisprylar som helt plötsligt inte behövs. Tanken är skrämmande.

När är det okej att börja shoppa?

Jag har en så länge bara inhandlat en ”vagnmobil”, inget märkvärdigt kan jag tycka. Men så finns det dom som redan i vecka 15 eller kanske ännu tidigare inhandlar vagn, spjälsäng, kläder, leksaker och bjöjor. Såklart man kan ”fönstershoppa” och drömma lite om hur underbart det ska bli att få överösa nytillskottet med grejer. Och har man äldre barn som man sparat diverse olika saker ifrån som ligger och väntar på att bli upplockade från källaren så är väl det jätte bra, men hur vågar man planera och handla innan vecka 30?

Normalt sätt så går man 40 veckor, det betyder att man då har 10 veckor på sig att planera om man börjar vecka 30. Låter mera rimligt. Eller?

En tvillinggraviditet går längst till vecka 38, och oftast hoppar det igång tidigare… Jag är nu i vecka 32 och tänkte jag skulle våga att införskaffa lite bra-ha-grejer.

Grabbarna behöver inte längre gå strumplösa när de äntligen behagar att komma ut, se här så söta små strumpor mormor köpt 🙂

blandat 014.JPG

Problem att ta sig upp!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Veckorna går fort, nästan lite för fort. Skulle vilja bromsa hastigheten och bara hämta andan lite. Oron över förlossningen gör sig påmind sådär 100ggr om dagen just nu, planen jag hade var alltså misslyckad. Kör plan B, tar en dag i taget.

Men eländigast av dom alla så kröp jag omkring på golvet idag till Adams stora förtjusning. Inget smidig. Men på golvet likt en stor strandad val låg jag medans pappa Micke fixade lunchen. Och jösses, nu börjar jag minsann få problem att ta mig upp!

”Nu kommer mamma och tar dig”

Eller inte, men roligt var det 🙂

blandat 041.JPG

blandat 039.JPG

blandat 040.JPG

 

 

Psykbryt och liveblogg under förlossning…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Jag brukar ha ganska bra psyke, lugn, stark och sansad. Men i vissa situationer har jag fått befara att även jag kan bryta ihop. Jag erkänner motvilligt. Men man är väl inte mer än människa. Det som stör mig är tanken på att jag faktiskt inte kan göra något åt det. Fruktansvärt irriterande. Man har ju oftast ett sätt att kunna undgå sina ”mardrömmar” och jag har alltid haft ett sätt att kunna ta mig igenom tuffa situationer, men nu är det alltså kört. Och här sitter jag helt förtvivlad över att inte kunna göra något. Det är bara för mig att acceptera naturens gång. Gahhhh, jag blir förbannad! Fast det kanske är bra för mig, ja att få lite ”jädrarannamat” ?

Fast i andra andetaget så känner jag mig bara gråtmild, psykbryt!

Jag är inte unik, många kvinnor har ju klarat detta långt innan mig. Och jag beundrar det. Men tanken på att någon ska öppna upp min mage får mig knäsvag, illamående och rädd. Kommer absolut att kräva att få bli sövd, tanken på att vara vaken under ingreppet får paniken att växa inombords.

Jaha men då kommer nästa problem, och nästa mardröm, tänk om jag inte skulle vakna? Jag har aldrig gjort något ingrepp på min kropp, har aldrig varit sövd. Tänk om något skulle gå knas med mig… Jag som är så känslig för allt…

Kanske bara ska låta bli att tänka så mycket? Ja jag ska nog försöka göra det…

Tanken var att jag skulle ”liveblogga” mig igenom förlossningen. VA? Tänker många, varför? Ja varför inte? Det är en upplevelse som aldrig mer blir den andra lik. Och tänk så roligt att kunna gå tillbaka i tiden och föjla grabbarnas födelse, en mammas tankar, och allt som hör där till. Men ett snitt förstör ju tyvärr planen lite. Problem är till för att lösas, Micke får uppdatera med jämna mellanrum 😉

Det SKA bara bli bra det här, så det så!

Nu ska huvudvärken få en kyss av panodilen, och jag ska lägga mig i famnen på Micke och bara INTE tänka.

Kan mojängen ligga sked med levern?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Idag är jag lite smått nervös inför ultraljudet vi ska gå på… Jag hoppas så JÄTTE mycket att den lilla krabaten nr 1 har lyssnat på sin mammas bedjande ord. ”VÄND DIG! Och för sjutton käka inte upp brorsans mat!” Pust, suck och stön. Nervös.

Hade svårt att somna igår, låg länge och vred mig i sängen, eller nja vred är väl fel ord, jag ”stånkade” vi varje vändningsförsök. Försökte titta på tv, men nää det fanns inget som tilltalade. Tog upp mobilen och surfade runt bland bloggarna lite. Glatt överaskad. Kikade in här, kul att läsa om de lokala familjerna, Anders – Camillas man även han hade en roande blogg 🙂

Men nu undrar jag konstapel Anders, kan mojängen ligga sked med levern???