Charlie <3 Colin

Jag är så lycklig. Min värld är så perfekt och vintermörkret har blivit till vår. Känner mig nyförälskad i vardagen som äntligen kommit. Vi får mysa och bara ha det bra.

Såklart är det en omställning. Inte minst för oss men även för övriga syskonskaran som nu måste ta hänsyn till våra små miniprinsar. Storprinsen Adam roas över barnskrik och blöjbyte, han skrattar mest och tycker nog att det är lite knasigt att de faktiskt kan låta om dom. Engla-Freja agerar extra mamma och vill mer än gärna hjälpa till med diverse. Wille studerar bebisarnas utseende och tycker att dom är så söta. Och de största grabbarna är väl mest som storabröder ska vara överbeskyddande.

Vi är blev utskrivna från neohemvården i måndags och då vägde tvilling nr 1 som heter Charlie 2860g och tvilling nr 2 Colin 2560g så visst växer de så det knakar minsann. Och själv har jag lyckats gå ner hela 22kilo 😉 men ännu så kommer jag inte i de där SKITSNYGGA jeansen som ligger i garderoben. Men det kommer väl…? Hur som helst det känns inte så viktigt i sammanhanget, jag är bara så lycklig över att få vara hemma och må bra. Dock ett litet bakslag igår när febern kom som en blixt från ovan. Vaknade med smärta i vänstra bröstet. Inga knölar/stockning eller så utan bara jäkligt öm. Och framåt eftermiddagen igår så kom frossan och febern. Jag har inte haft feber på evigheter men huuu så dålig jag blev. Och speciellt som man går lite i dvala och inte är sådär jätte pigg av alla nattliga bestyr. Kände mig lite piggare imorse så jag hoppas det går över.

Är enormt tacksam för alla positiva kommentarer och all uppvaktning som vi fått. Från alla de vi känner och från alla de som vi inte känner men som följt oss på bloggen. Många mejl och frågor från blivande mammor. Man tänker inte på det själv, men man blir igenkänd från tidningen och nätet och när vi tog premiär turen med vagnen i Linköping så blev vi ”stannade” ett x antal gånger av nyfikna läsare som gärna ville gratulera.

twins twins 071.JPG

Tack Chatarina och Leif =)

Tanken slog mig faktiskt, att det finns så många blivande unga mammor som kanske inte har någonstans att vända sig för stöd och rådfrågning. Och jag vet ju av egen erfarenhet att när man är 15år så känns det av flera anledningar väldigt jobbigt att ta kontakt med någon äldre eller överhuvudtaget med någon när det handlar om frågor som har med sex och samlevnad. Har man då blivit gravid innan livet ens börjat så behöver man stöd av olika slag. Tanken var att skapa ett forum för dessa. Hade jag varit lite mer om och kring mig när det handlar om data så hade jag minsann snickrat ihop min ide. Men jag ska jobba på tanken… Kanske finns det någon som kan hjälpa mig?

Jag ska definitivt börja blogga igen med jämna mellanrum och dela med mig av vardagen. Och ni får hålla utkik, för vem vet var vi kan dyka upp? I veckan ringde Allers veckotidning upp och ville göra ett repotage, de hade tydligen försökt få tag på oss i ett par månader. Så nästa söndag kommer de på besök. Spännande.

Men nu måste jag visa upp mitt vrålåk! Nya kärran, vagnarnas Porsche 😉 Den går som ett spjut! Är supernöjd…

twins twins 070.JPG

twins twins 068.JPG

Barbamammas barbabebisar =)