Stressiii messiii

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Fullt upp. Försöker hinna men tiden är begränsad. Ringa dit och ringa hit, möten till höger och vänster. En hel del inköp och blöjor som ska bytas. Tvätthögen skriker efter uppmärksamhet men jag ignorerar den. Och Wilson är hemma och tar igen sig efter mystiska kräkanfall. Men ialla fall, allt är under kontroll, tror jag?

Fortfarande känner jag mig som herren på täppan, en skön känsla.

Ikväll ska det klippas och klistras, vi ska ha en pysselkväll med kidsen. Så nu ska vi ta en promenad ned till stan och inhandla lite material. Vi passar nog på att besöka pappa på The phone house också :o)

Bästa att sätta fart!

Starkare än någonsin!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Yeah! Jag gjorde det, haha satan så cool jag känner mig nu. Jag har faktiskt överlevt min stora mardröm, inte helt smärtfritt men ändå, jag gjorde det! Klappar mig själv på axeln.

Jag har haft en gööör cool helg med familjen och ett helt underbart sällskap, ni är BÄST!

Nu ska jag andas ut ett tag, och njuta av att äntligen få sova i min egna säng.

Borta bra men hemma bäst!

Någons inlägg…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Fick mig att fundera på den ”svenska avundsjukan”.  Avundsjuka i allmänhet.

Tänk om det vore så att vi kunde använda avund till något positivt.

Vi känner ju avund då och då, åtminstone om jag pratar för egen del. Det verkar vara en naturlig känsla som vi fötts med att kunna uppleva. Jag  jämför mig med någon annan som klarat något jag inte lyckats med.

Det är väl ok med avund. Bara jag inte släpper loss den och låter den den växa till bitterhet eller svartsjuka, eller något annat destruktivt.

Så varför inte rent av använda avund till något positivt, en motivationskraft. Så att när vi upplever avund vänder vi det till egen motivation.

Till exempel genom att fundera över hur vi själva skulle kunna klara det vi kände ett sting av avund inför att någon annan gjort.

Eller om jag inte har behov av att själv göra, åtminstone vara generös nog att ge den som åstadkommit något bra, lite beröm. (Om de frågar efter konstruktiv kritik kan jag ge det också.)

Då hade min avund kunna bli ett instrument som talar om för mig inom vilka områden jag vill växa. Och till vilka jag vill ge beröm, eller åtminstone skänka en uppskattande tanke.

Jag tror detta hade varit lättare om vi lärt oss leken ”Finn fem rätt”, i stället för att vara uppfostrade med motsatsen. Lite till mans verkar vi vara experter på att hitta minst ”fem fel” hos folk och företeelser runt oss. Dessutom verkar några skapa sig själva ett konstlat värde genom att påpeka dess fel, t ex i recensioner.

Jag undrar hur världen hade sett ut om vi inte bara fastnade på våra egna och varandras fel, och istället lärt oss att glädjas åt våra styrkor och tillgångar.

Hmmm…?

Så i alla fall, nu när vi har insett att avundsjuka förvrider huvudet på vissa människor så kan vi återgå till att glädjas över dom som blir glada över ens prestationer och företagsamhet. Genom varandras uppmuntran så kommer man långt.

Tack!

 

 

 

Ger upp!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Just nu vill jag inte bara vara morsa, allt bara går emot mig. Kidnappa mig någon! Så räknar vi till tio och tar nya tag. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10. Back on track. Jag måste verkligen ha världens bästa tålamod. Vilket psyke jag har.

Imponerande!

 

Jag förnekar…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Mina ”nojor” jag är inte rädd. Fast inners inne är jag livrädd! Ni vet sådär rädd så man får ont i magen och får nervösa problem (biter av alla naglar) . Men jag ska övervinna detta. Jag bara ska! Hur som helst, jag önskar jag kunde vara mera aktiv här på bloggen. Men jag har så otroligt mycket att göra och hinna med just nu. Känner mig otillräcklig. Fast nedräkningen har börjat, snart återfår jag min tid! Känns skrämmande och lite ledsamt. Men jag tror inte att jag kommer bli uttråkad, inte alls här händer det grejer. Roliga grejer, skulle vilja berätta man kan inte ännu. Men bra kommer det att bli!

Tillbaka till förnekandet.

Varför är det så att man hela tiden återkommer till sina ”nojor”? Hur man än försöker att inte tänka på just det DÄR så tänker man inte på nått annat än just det DÄR. Gahh fasen vad jobbigt. Men när man ändå har tagit sig igenom det DÄR jobbiga så kommer jag bli ännu starkare. Och den känslan är svår att överträffa, när man känner sig som bäst. Så… Kan egentligen se framemot att jag kommer ha en otroligt självsäker nästa vecka när jag helt enkelt bara är bäst!

Att ge självkänslan något att bita i är nog bara nyttigt.

 

Hej jag heter Rulle, Full Rulle!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Helgerna går ju sååå fort! Man hinner liksom inte riktigt med. Ena stunden är man där och andra stunden är man här. Vi har ju aldrig tråkigt i våran familj. Alla utflykter har sin charm.

Ikväll har jag träffat Sanna. Vi har haft en tjejkväll bara hon och jag. Det var skitkul, så nu har vi tagit fasta på att vi i fortsättningen ska ha en kväll i månaden då vi gör något kul. Skönt att bara lägga morsan på hyllan och få vara sig själv ibland, man behöver det.

Nu däremot ska jag slänga Engla-Freja i säng. Min övertrötta och envisa treåring sitter nämligen i badbaljan och VÄGRAR sova!

SUCK!!!!

Skötväskan som stödjer barncancerfonden

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Vilken grej Willvin-Petra har kommit på! Hon är så otroligt driftig och smart och idérik och underbar denna kvinna:-)

Kleerup, Anna Anka, Pernilla Wahlgren och Dr Alban är några av de kändisar som blingat en skötväska till förmån för Barncancerfonden.  Det är det svenska företaget Willvin som rönt stora framgångar med sina skötväskor såväl hemma i Sverige som utomlands som bett kändisarna blinga varsin skötväska. De unika blingade exemplaren kommer att auktioneras ut på Tradera.com till förmån för Barncancerfonden.

 Magdalena Graaf, Färjan-Håkan Hallin, Linda Thelenius f.d. Rosing, Sandra Dahlberg, Catarina Hurtig, Anna Book, Christina Schollin, Anna König, Viggo Cavling och Mirka Norrström, har också blingat varsin skötväska.

 Det svenska företaget Willvins multifunktionella skötväskor har i vanliga fall en stilren och sober design – för att passa både mammor och pappor – men nu auktioneras unika blingade exemplar ut på Tradera.com till förmån för Barncancerfonden. Det är kändisar som Kleerup, Anna Anka och Magdalena Graaf som grävt fram sin artistiska ådra och målat, klistrat, sytt och på andra sätt dekorerat skötväskorna.

 Resultatet har blivit 14 unika skötväskor med allt från glittriga dödskallar till hand- och fotavtryck. Intäkterna från auktionen går oavkortat till Barncancerfonden och varje väska finns endast i ett exemplar.

 willvin.jpg

Jag älskar mina Willvin väskor och kommer mer än gärna buda på ännu en skötväska :o)

willvin3.jpeg

willvin1.jpeg

willvin2.jpeg

Buda du med!

En olycksdrabbad dag!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Adam gnäller. Jag sätter honom i soffan med giraffen, på vägen slår jag i knät. Och hörnet på vardagsbordet kändes ovanligt hårt. Nu har jag ett svullet vänsterknä som är vätskefyllt. Gahhhh!

Dax för mat. Stressar som en tok för att middagen ska bli klar. Adam gnäller fortfarande, Charlie Sheen kryper omkring och vill bara gegga med hundmaten som står på golvet, Colin sitter och kastar plastskedar i matstolen, Engla-Freja har vänt på innebandyklubban och sjunger ”manboy manboy” med sin högsta röst, Divan springer omkring och hoppas på att matte ska tappa en korvbit, telefonen ringer – det är skolan och PANG där kom en kökslucka rakt i pannan! Så nu har jag inte bara pigmentfläckar i pannan, jag har en bedårande blålila fläck också.

Colin är hungrig. Jag sätter mig i soffan och ammar,  pustar ut efter stress och hets. De andra barnen har fått ny energi. Adam leker med sina bilar, Wille spelar på x-boxet, Charlie tränar balansen mot damsugaren som fortfarande står helt oanvänd i hallen och Engla-Freja hoppar från fotpallen gång på gång tills hon missbedömmer avståndet och hamnar med bakhuvudet i elementet, krasch bom bang. Tårarna sprutar och Engla-Freja skriker. Så nu har även hon en stor bula i huvudet.

Jaha (tänker på Micke och skrattar)

Nu ska lille Adam till jouren, Victor ska hämtas från hockeyträning och Oliver från en kompis. Och så var det väl dax för mat igen?

Vilken smärtande dag…

Ibland är det svårt…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Att vara förälder. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Ingen förälder är fulländad. Och idag har jag haft en riktig skitdag när det gäller stora barn. Har jag glömt hur det kunde vara att vara tonåring? (muttrar) Min förkylning gör mig extra lättretlig, och bättre blir det inte heller av andra energikrävande stollar i min omgivning. Suckar. Skulle gärna gått på ett föräldramöte igår men pga att Adam inte är riktigt kry så valde jag att stanna hemma. Den andra anledning är att jag inte blivit informerad om detta föräldramöte.

”säg ingenting till mamma”

Men vafan! Vad är problemet? Är inte kommunikation a och o? Även om man inte uppfostrar barn gemensamt  så vill man väl förhoppningsvis samma sak, att barnen ska ha det bra. Och har man delad vårdnad så bör kanske båda föräldrarna ta gemensamma beslut? Trodde det var självklart. Men man slutar inte att förvånas… (muttrar fortfarande) Men jag kanske ska börja lägga mig i hur andra sköter sina barn? Dom kanske också är CP-skadade? Eller ännu värre deras föräldrar! Barn ska inte behöva höra när vuxna kallar andra familjemedlemmar för CP-skadade!? Och överhuvudtaget så bör man kanske tänka på vad man säger i barnens närhet. Åsikter kan du hålla för dig själv!!!!!!!!!!!!  

Har även hunnit väga in de små barnen idag. Charlie Sheen väger nu 7800g och är 68cm lång och Colle trolle väger 8400g och är 68cm lång. Stora pojkar :O) Och faktiskt så börjar det kännas i ryggen nu att de väger lite mera, speciellt när man måste bära dom samtidigt, inte det lättaste. Och har jag otur så blir dom hungriga exakt samtidigt. Dubbelamma är inte att rekomendera när de blivit så stora barnen. Det går ju men man måste trixa lite.

Nu ska jag vara lite husmoderlig och fixa till något gott att fika på i eftermiddag.

Tjing!