Ibland är det svårt…

Att vara förälder. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Ingen förälder är fulländad. Och idag har jag haft en riktig skitdag när det gäller stora barn. Har jag glömt hur det kunde vara att vara tonåring? (muttrar) Min förkylning gör mig extra lättretlig, och bättre blir det inte heller av andra energikrävande stollar i min omgivning. Suckar. Skulle gärna gått på ett föräldramöte igår men pga att Adam inte är riktigt kry så valde jag att stanna hemma. Den andra anledning är att jag inte blivit informerad om detta föräldramöte.

”säg ingenting till mamma”

Men vafan! Vad är problemet? Är inte kommunikation a och o? Även om man inte uppfostrar barn gemensamt  så vill man väl förhoppningsvis samma sak, att barnen ska ha det bra. Och har man delad vårdnad så bör kanske båda föräldrarna ta gemensamma beslut? Trodde det var självklart. Men man slutar inte att förvånas… (muttrar fortfarande) Men jag kanske ska börja lägga mig i hur andra sköter sina barn? Dom kanske också är CP-skadade? Eller ännu värre deras föräldrar! Barn ska inte behöva höra när vuxna kallar andra familjemedlemmar för CP-skadade!? Och överhuvudtaget så bör man kanske tänka på vad man säger i barnens närhet. Åsikter kan du hålla för dig själv!!!!!!!!!!!!  

Har även hunnit väga in de små barnen idag. Charlie Sheen väger nu 7800g och är 68cm lång och Colle trolle väger 8400g och är 68cm lång. Stora pojkar :O) Och faktiskt så börjar det kännas i ryggen nu att de väger lite mera, speciellt när man måste bära dom samtidigt, inte det lättaste. Och har jag otur så blir dom hungriga exakt samtidigt. Dubbelamma är inte att rekomendera när de blivit så stora barnen. Det går ju men man måste trixa lite.

Nu ska jag vara lite husmoderlig och fixa till något gott att fika på i eftermiddag.

Tjing!

Fisk, Fågel eller Mittemellan?

”Vart är min mobiltelefon?”

(Letar)

”Engla-Freja har du tagit mammas mobil?”

”Näää det har jag inte”

Var kan den vara? (orolig)

Fortsätter att leta…

”Adam vet du var mammas telefon är?”

”Aaaa lassbiiiilen”

”Va?”

IMG_4305.JPG

IMG_4306.JPG

IMG_4307.JPG

Kontaktbar?

Tveksamt. Har försökt att piggna till med jämna mellanrum, men jag är sååå trött! Förkylningen har verkligen satt sig. Huvudet värker och näsan rinner. Tacka vet jag näsdroppar, bra skit.

Övertalade dock min trötta kropp att ta tag i tvätthögen i morse. En nödvändighet tyvärr. När man är så många som vi är, nio personer för att vara exakt då är det ett måste att hålla en viss ordning och rutin. Så det var bara att sätta fart. Men det gick tungt.

tvätt.jpg     tvättt.jpg

Efter ca en timme så ville jag inget annat än att telefonen skulle börja ringa så jag i alla fall hade kunnat ha en ursäkt för att inte fortsätta. Men näää ingen ringde? Ovanligt. Anade då en viss oro. Var är mammas mobil? Adam hade gömt den i leksaksköket. Nio missade samtal och fem sms. Nåja jag var saknad, men inte kontaktbar. Men jag fick i ordning på det jag skulle. Så vad drar vi för slutsatts av det? (HOST)

Men pga av min kraftansträngning så fick jag feber.

Micke tog med sig barnen ut bara för att jag skulle få kunna lägga mig en stund.

IMG_4195.JPG

IMG_4204.JPG

IMG_4210.JPG

IMG_4216.JPG

Men det slår aldrig fel, bara för att det blev två mindre hemma så blev det ju inte alls lugnare. Då minsann skulle tvillingarna leva rövare. Åhhh! Tycker synd om mig själv…

Hoppas JB kommer snart, han är efterlängtad!