Fira in det nya året med oss!

Tjoho… Här firas det minsann! Maken trollade med sin matlagningskonst, whiskeykycklingen ligger nu och mättar i magen som en tung sten. Med andra ord jag är fetmätt! Nu ska vi leka lite lekar och plocka fram efterätten. Men för att inte glömma det är ju för fasen hockey på tvn sverige-canada, det missas INTE! Och inte skulle jag glömma er – mina läsare!

nyår2.jpeg

nyår3.jpeg

nyår1.jpeg

Micke ropar från nedervåningen ”JAAAA 2-1 till Sverige!!!! ”

Eller…

”Faaaan jävla målvaktstabbe, BYYYYT ut bara!”

nyår4.jpeg

Men kolla in min nyårs outfit =) Tjusigt va!? Adam blev nog mest nöjd med mina kläder. Han sprang omkring och skrek att mamma var en giraff HAHAHAHA! Nja jag har ganska långa ben, lång hals och stor rumpa så helt fel jämförelse var det kanske inte!?

nyår5.jpeg

*Gott Nytt År *

Snart är jag en tonårsmorsa <3

Hurra för Victor som fyller 13 år 1 Januari !!!

Vårat år…

Så har ett helt år gått igen. Jag försöker blicka tillbaka och minnas allt som varit. Ett händelserikt år har passerat. Det började inte så bra, Adam var sjuk och vi visste inte vad den lille krabaten drabbats av. Det var en tung tid, en tid som ibland kändes lånad. Tacksamhet fick en helt annan betydelse för mig. Jag skäms när jag skriver det, för varför är det ofta så att det måste hände något innan man får perspektiv på vad man uppskattar här i livet? Kanske är man alldeles för bortskämd?

Den lille mår bra nu, och är inte längre så liten. Mitt upp i allt så föddes två gossar, våra tvillingar Charlie och Colin. En otrolig lycka mitt upp i allt. De var så bedårande och fortfarande när jag tittar tillbaka på fotografier från när de föddes så blir jag helt tagen av hur små de egentligen var. En tuff tid väntade med magknip och kolik. Många gånger kunde jag sitta med gråten i halsen och bara hoppas på att tiden skulle gå snabbare. Precis som alla andra mammor som är jag bara en mamma. Våren kom och en efterlängtad sommar. Victor fick operera bort sin blindtarm. Men annars bjöd värmen på bad och brunbrända ben. Vi fick frågan om vi ville medverka i Familjen Annorlunda och tackade ja. ”once in a life time” tänk vad roligt för barnen att kunna titta tillbaka på deras uppväxt. Ja en vanligt filmkamera skulle säkert kunna återspegla de ”gamla goa tiderna” men detta skulle bli sååå mycket bättre. Sen om vi är så mycket annorlunda än någon annan familj vet i sjutton. Förutom att vi är väldigt unga och har väldigt många barn så vill jag nog jämföra mig med vilken annan familj som helst.

En hel del repotage har det blivit under året och spännande har det varit att träffa så mycket underbara människor. När sommaren sen närmade sig sitt slut så kom slutligen filmteamet. Ett team som skulle följa oss under tio veckor. Jösses! Lite knasigt, lite lustigt, lite kul, lite av varje. Många tankar snurrade, ”vad har vi egentligen gått med på?” Hur som helst detta filmteam är svårt att beskriva med ord. Så fina på alla sätt och vis. De blev ett med familjen. Och idag saknar vi dom. Det var inte bara filmteamet som kom att betyda en hel del. Det har varit många människor inblandade. Min alldeles egna koordinator som VARJE dag ringde sådär fjorton gånger. Haha. Kort och gott vi har fått många vänner och minnen vi sent kommer att glömma.

Såklart har det varit meningsskiljaktigheter. Många barn med olika viljor, många vuxna med olika åsikter. Men i stort så har vi haft en underbar sommar och höst. Och på något sätt så har denna höst och vinter gått ovanligt snabbt. Många nya dörrar har öppnats och min förmåga att knyta kontakter har bara vuxit. Och med en väldigt stark känsla av att bara få lyckas med mig själv. Jag skriver, målar, läser och utvecklas. Barnen i takt med mig. Tvillingarna får tänder, de lär sig krypa och till sist Charlie Sheen som lär sig gå. Adam lär sig prata, Engla-Freja är inte längre blyg, Wilson trivs med att gå i förskolan, Oliver blir kär och Victor håller på att bli tonåring!

Så någonstans mellan allt detta så ska ett äktenskap blomstra. Konsten att hålla kärleken vid liv är ibland svår. Men som i alla andra förhållanden så går det upp och ner. Ibland är det svårt att bara vara kvinna och man. 2010 har varit ett år med prövningar. Och efter varje prövning så har kärleken vuxit sig fastare omkring vårat kärleksbo. Bara vi är tillsammans så spelar inget annat någon roll.

Familjen växer ständigt, Divan fick valpar. Två söta små chihuahuavalpar. Och nu var jag inte längre ensam om att behöva nattamma.

Det ända jag saknat är min lilla pappa, ännu ett år har gått utan hans närvaro. Ett år som jag gärna delat med honom. Men jag inbillar mig att han finns här med oss. Lilla pappa <3 

Nu blickar vi framåt och välkomnar det nya året!

Jag vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Ta hand om varandra…

 

 

Bakom kulisserna hos Familjen Annorlunda!

Ni missar väl inte att titta på Familjen Annorlunda på Måndag Tv4 klockan 20.00?

Då kommer ni få följa med oss när vi ska campa för första gången. Micke kan man kalla för van campare medans jag inte har så mycket erfarenhet av att bo i husvagn. Bad och minigolf hör även till camparens liv så det även det bjuds det på.

Jag kommer att dela med mig av mycket roligt här på bloggen som inte visas i rutan – bakom kulisserna :o)

bilder från lgn 4478.JPG

Enjoy!

Men godmorgon skitdag!

Men jag har sagt det säkert tusen gånger nu, men nu måste jag sluta amma! Jag vill ha mina tuttar i fred! Jo mina tvillingpojkar äter vanlig mat nu, men vägrar äta välling, ta nappflaskan och gillar inte heller nappar. Grattis! Varje natt samma visa gäääääääsp! Dom är ju inte hungriga nej, dom är bara tuttsugna. Och får dom inte tutte när dom vill så skriker dom och börjar den ena så börjar den andra.

Försöker stå ut!

Imorse när jag vaknade så ringde mobilen – det var Micke min kära man.

”Hej älskling är du vaken?”

”Mmmm”

”Va trött du var imorse när jag gick till jobbet”

”Mmm, ringer dig senare…”

Tittar på klockan på mobilen och får syn på min nya fina bakrundsbild…

Micke har nämligen fotograferat mig med mobilen när jag ligger och sover. På rygg med varsin tvilling hängandes i varsin tutte, Engla- Freja och Adam hade visst också smygit ner i sängen och somnat. Skulle gärna delat med mig av bilden men, ni vill nog inte det! (haha – jo man kan ha sååååå långa tuttar)

Och älsklingen – provaattintesovapåtolvmånader så kan jag fråga dig sen om du är trött på morgonen!

(MUTTRAR)

Lite trött efter nattens ammande. Men det är bara att stiga upp. Tänkte jag skulle vara duktig och laga kvällsmaten samtidigt som jag fixade lunchen. Kycklingpaj var det tänkt. Men nähe någon har stulit underdelen till bakformen. Fick ett mindre hysteriskt utbrott i köket på oordningen, ringde upp min kära man…

”Erkänn att du har gömt underdelen till bakformen!!!!!”

”Eh, vaa? Näää!”

”Jag vet att du inte gillar min kycklingpaj – säg istället att du inte vill ha den!”

”Men älskling jag gillar den, men gillar din tacopaj ännu mer”

Fortsätter att leta men hittar ingen jäkla underdel till formen! Skit också! Där fick jag bara för jag hade tänkt att vi skulle slippa stå i köket ikväll.

Så i ren protest (ammningsprotest) så kommer jag göra så lite som möjligt resten av dagen!

Och till alla er som tycker att ”det är ju bara att sluta amma” skit på er! Det är inte alls så lätt när man inte har något substitut till bröstet. Gånger två dessutom!

 

Några dagar för sent…

Äntligen har Annas julklapp nått fram ända till Bromma. Några dagar för sent. Jag ville göra en personlig julklapp till Anna och så här blev det…

annas tavla1.jpeg

annas tavla3.jpeg

Gjorde en skiss av tavlan i svart/vitt innan det slutligen blev så här. Och det kanske inte syns men under ansiktet står det..

”Don´t live faster then your guardian angel can fly”

annas tavla2.jpeg

Jag kallar tavlan för True Face.

Ni kan följa Anna på cancerbloggen

.