Fira in det nya året med oss!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Tjoho… Här firas det minsann! Maken trollade med sin matlagningskonst, whiskeykycklingen ligger nu och mättar i magen som en tung sten. Med andra ord jag är fetmätt! Nu ska vi leka lite lekar och plocka fram efterätten. Men för att inte glömma det är ju för fasen hockey på tvn sverige-canada, det missas INTE! Och inte skulle jag glömma er – mina läsare!

nyår2.jpeg

nyår3.jpeg

nyår1.jpeg

Micke ropar från nedervåningen ”JAAAA 2-1 till Sverige!!!! ”

Eller…

”Faaaan jävla målvaktstabbe, BYYYYT ut bara!”

nyår4.jpeg

Men kolla in min nyårs outfit =) Tjusigt va!? Adam blev nog mest nöjd med mina kläder. Han sprang omkring och skrek att mamma var en giraff HAHAHAHA! Nja jag har ganska långa ben, lång hals och stor rumpa så helt fel jämförelse var det kanske inte!?

nyår5.jpeg

*Gott Nytt År *

Snart är jag en tonårsmorsa <3

Hurra för Victor som fyller 13 år 1 Januari !!!

Vårat år…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Så har ett helt år gått igen. Jag försöker blicka tillbaka och minnas allt som varit. Ett händelserikt år har passerat. Det började inte så bra, Adam var sjuk och vi visste inte vad den lille krabaten drabbats av. Det var en tung tid, en tid som ibland kändes lånad. Tacksamhet fick en helt annan betydelse för mig. Jag skäms när jag skriver det, för varför är det ofta så att det måste hände något innan man får perspektiv på vad man uppskattar här i livet? Kanske är man alldeles för bortskämd?

Den lille mår bra nu, och är inte längre så liten. Mitt upp i allt så föddes två gossar, våra tvillingar Charlie och Colin. En otrolig lycka mitt upp i allt. De var så bedårande och fortfarande när jag tittar tillbaka på fotografier från när de föddes så blir jag helt tagen av hur små de egentligen var. En tuff tid väntade med magknip och kolik. Många gånger kunde jag sitta med gråten i halsen och bara hoppas på att tiden skulle gå snabbare. Precis som alla andra mammor som är jag bara en mamma. Våren kom och en efterlängtad sommar. Victor fick operera bort sin blindtarm. Men annars bjöd värmen på bad och brunbrända ben. Vi fick frågan om vi ville medverka i Familjen Annorlunda och tackade ja. ”once in a life time” tänk vad roligt för barnen att kunna titta tillbaka på deras uppväxt. Ja en vanligt filmkamera skulle säkert kunna återspegla de ”gamla goa tiderna” men detta skulle bli sååå mycket bättre. Sen om vi är så mycket annorlunda än någon annan familj vet i sjutton. Förutom att vi är väldigt unga och har väldigt många barn så vill jag nog jämföra mig med vilken annan familj som helst.

En hel del repotage har det blivit under året och spännande har det varit att träffa så mycket underbara människor. När sommaren sen närmade sig sitt slut så kom slutligen filmteamet. Ett team som skulle följa oss under tio veckor. Jösses! Lite knasigt, lite lustigt, lite kul, lite av varje. Många tankar snurrade, ”vad har vi egentligen gått med på?” Hur som helst detta filmteam är svårt att beskriva med ord. Så fina på alla sätt och vis. De blev ett med familjen. Och idag saknar vi dom. Det var inte bara filmteamet som kom att betyda en hel del. Det har varit många människor inblandade. Min alldeles egna koordinator som VARJE dag ringde sådär fjorton gånger. Haha. Kort och gott vi har fått många vänner och minnen vi sent kommer att glömma.

Såklart har det varit meningsskiljaktigheter. Många barn med olika viljor, många vuxna med olika åsikter. Men i stort så har vi haft en underbar sommar och höst. Och på något sätt så har denna höst och vinter gått ovanligt snabbt. Många nya dörrar har öppnats och min förmåga att knyta kontakter har bara vuxit. Och med en väldigt stark känsla av att bara få lyckas med mig själv. Jag skriver, målar, läser och utvecklas. Barnen i takt med mig. Tvillingarna får tänder, de lär sig krypa och till sist Charlie Sheen som lär sig gå. Adam lär sig prata, Engla-Freja är inte längre blyg, Wilson trivs med att gå i förskolan, Oliver blir kär och Victor håller på att bli tonåring!

Så någonstans mellan allt detta så ska ett äktenskap blomstra. Konsten att hålla kärleken vid liv är ibland svår. Men som i alla andra förhållanden så går det upp och ner. Ibland är det svårt att bara vara kvinna och man. 2010 har varit ett år med prövningar. Och efter varje prövning så har kärleken vuxit sig fastare omkring vårat kärleksbo. Bara vi är tillsammans så spelar inget annat någon roll.

Familjen växer ständigt, Divan fick valpar. Två söta små chihuahuavalpar. Och nu var jag inte längre ensam om att behöva nattamma.

Det ända jag saknat är min lilla pappa, ännu ett år har gått utan hans närvaro. Ett år som jag gärna delat med honom. Men jag inbillar mig att han finns här med oss. Lilla pappa <3 

Nu blickar vi framåt och välkomnar det nya året!

Jag vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Ta hand om varandra…

 

 

Bakom kulisserna hos Familjen Annorlunda!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Ni missar väl inte att titta på Familjen Annorlunda på Måndag Tv4 klockan 20.00?

Då kommer ni få följa med oss när vi ska campa för första gången. Micke kan man kalla för van campare medans jag inte har så mycket erfarenhet av att bo i husvagn. Bad och minigolf hör även till camparens liv så det även det bjuds det på.

Jag kommer att dela med mig av mycket roligt här på bloggen som inte visas i rutan – bakom kulisserna :o)

bilder från lgn 4478.JPG

Enjoy!

Men godmorgon skitdag!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Men jag har sagt det säkert tusen gånger nu, men nu måste jag sluta amma! Jag vill ha mina tuttar i fred! Jo mina tvillingpojkar äter vanlig mat nu, men vägrar äta välling, ta nappflaskan och gillar inte heller nappar. Grattis! Varje natt samma visa gäääääääsp! Dom är ju inte hungriga nej, dom är bara tuttsugna. Och får dom inte tutte när dom vill så skriker dom och börjar den ena så börjar den andra.

Försöker stå ut!

Imorse när jag vaknade så ringde mobilen – det var Micke min kära man.

”Hej älskling är du vaken?”

”Mmmm”

”Va trött du var imorse när jag gick till jobbet”

”Mmm, ringer dig senare…”

Tittar på klockan på mobilen och får syn på min nya fina bakrundsbild…

Micke har nämligen fotograferat mig med mobilen när jag ligger och sover. På rygg med varsin tvilling hängandes i varsin tutte, Engla- Freja och Adam hade visst också smygit ner i sängen och somnat. Skulle gärna delat med mig av bilden men, ni vill nog inte det! (haha – jo man kan ha sååååå långa tuttar)

Och älsklingen – provaattintesovapåtolvmånader så kan jag fråga dig sen om du är trött på morgonen!

(MUTTRAR)

Lite trött efter nattens ammande. Men det är bara att stiga upp. Tänkte jag skulle vara duktig och laga kvällsmaten samtidigt som jag fixade lunchen. Kycklingpaj var det tänkt. Men nähe någon har stulit underdelen till bakformen. Fick ett mindre hysteriskt utbrott i köket på oordningen, ringde upp min kära man…

”Erkänn att du har gömt underdelen till bakformen!!!!!”

”Eh, vaa? Näää!”

”Jag vet att du inte gillar min kycklingpaj – säg istället att du inte vill ha den!”

”Men älskling jag gillar den, men gillar din tacopaj ännu mer”

Fortsätter att leta men hittar ingen jäkla underdel till formen! Skit också! Där fick jag bara för jag hade tänkt att vi skulle slippa stå i köket ikväll.

Så i ren protest (ammningsprotest) så kommer jag göra så lite som möjligt resten av dagen!

Och till alla er som tycker att ”det är ju bara att sluta amma” skit på er! Det är inte alls så lätt när man inte har något substitut till bröstet. Gånger två dessutom!

 

Några dagar för sent…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Äntligen har Annas julklapp nått fram ända till Bromma. Några dagar för sent. Jag ville göra en personlig julklapp till Anna och så här blev det…

annas tavla1.jpeg

annas tavla3.jpeg

Gjorde en skiss av tavlan i svart/vitt innan det slutligen blev så här. Och det kanske inte syns men under ansiktet står det..

”Don´t live faster then your guardian angel can fly”

annas tavla2.jpeg

Jag kallar tavlan för True Face.

Ni kan följa Anna på cancerbloggen

.

Bota cancer med marijuana!?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Vaknade trots allt ganska skapligt trots evighetsprojektet ”Adam får ett rum” , det har blivit ganska sent några kvällar i rad nu. Men jag är en nattuggla så det gör inte så mycket. Natten är min fristad – då sover resten av familjen (förhoppningsvis). Charlie Sheen har fått två nya tänder, två stora framtänder. Detta har medfört att han vägrar ta nappen, han tycker väl att det är lite obehagligt och gör lite ont. Så min fristad har inte varit så fri. Men nu så ska väl pöjken sova lite bättre. Och då är det väl dax för Colin att få tänder. Allting två gånger om. Härligt!

Hur som helst zappde bland kanalerna i morse och fastnade på tv4 ”efter10” , Malou har hollywood tema. Och idag hade hon gjort ett hemma hos repotage hos rockstjärnan Melissa Etheridge,  tjugosju miljoner sålda album och en oscar för bästa filmmusik bla bla. Melissa drabbades av bröstcancer. För att klara av den tuffa bröstcancerbehandlingen så valde hon att börja röka cannabis. Hon hävdade att cannabis var den enda utvägen till ett tillfrisknande. Utan den skulle hon varit död.

Nja för att läsa lite mellan raderna så tyckte jag att Melissa var lite flummig. Svävade lite i svaren och kunde inte riktigt bara vara konkret. Och det som gnagde var att hon tog tillfället i akt och genom massmedia försökte sprida lögner om medicinska behandlingsmetoder. Kändes som att Melissa om någon borde veta vad cytostatika är. ”Den dödar varenda levande cell, den dödar allt – börja röka cannibis istället”

Men va faan!

Inte för att jag är helt emot den sortens behandling. Det är  trots allt så att man får tänka lite bredare men kontrollerat bredare. I sverige klassas cannabis som narkotika, fast det gör även amfetamin som man behandlar ADHD med. Vad är skillnaden? Studier vid  Harvard har visat att cannabis kan reducera tillväxthastigheten av lungcancer upp till 50 procent – forskarna har också hävdat att cannabis kan stimulera tillväxten vid andra cancerarter. Såååå fortfarande vet man alltså inte, bara antar.

Det handlar om att man vill röka på för att slippa känna smärta och ångest – ett slags smärtstillande.

Och enligt Melissa Ethridge så är inte cannabis beroendeframkallande.

Skulle kunna bryta ner detta omtalade diskussionsämne i molekyler – vända och vrida. Oavsett så har cannabis en euforieffekt, man får en förändrad tidsuppfattning och sköna känslor. Och vem skulle inte vilja ha det? Kan man inte bli beroende av själva cannabisen så nog fasen skulle man väl bli beroende av att känna en skön känsla!?

Nej jag vill INTE legalisera cannabis!

Men kan den hjälpa vid ett insjuknande så VARSEGOD rök på!

Det finns i sverige 10 personer per år som får cannabis utskrivet i medicinskt syfte sk lincenspatienter. Så länge det stannar hos patienterna så skiter jag i vilket. Kan den sjuka må bättre av detta, så är det bra.

Skrämmande är det att så många faktiskt röker på. Jag vet många kompisar som rökt på och som fortfarande gör det. TRAGISKT nog! Jag har alltid varit emot droger, kan stolt säga att jag aldrig tagit någon drog i hela mitt liv. Jag är den som tackar nej till sånt skit!

Nu ska jag däremot ägna tid till mina underbara barn som för mig är den bästa drogen i livet!

Puss!

 

Tavlan börjar ta form…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

giraffen.jpeg

Det är rörigt värre hemma, skapandet av Adams rum har ställt till det mer än någonsin. Igår tog vi kartonger och bokstavligen bara öste ner alla leksaker i. Bara för att sen kunna plocka upp en leksak i taget och slänga sådant som är trasigt eller som inte kommer att användas.

Men jag fortsätter att måla då… 

Konstnären i mig…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Jag tror den kan finnas i alla, utan att man vet om det kanske. Men jag har fått min konstnärliga sida från farmor Astrid. Helt övertygad. Har inte riktigt hittat min ”nisch” ännu. Jag är så ombytlig. Det kanske är just det som är min nisch?

Just nu lägger konstnären ner energi på barntavlor till Adams rum..

Gissa vad ramarna kommer att pryda?

 

Alla barnen glada…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Som jag förutspådde så anlände vi en aning senare i Linköping. Men annars var julafton en trevlig högtid precis som varje år. Barnen var sååååå glada!

Och även jag glad heeeeeeela dagen lång!

jag1.jpeg

Tack för alla fina klappar vi fått!

Och Tackstrumpor.jpeg

Och till våra fina grannar… Ni gör det hemtrevligt <3

Mums för godis – Tack!

 

En Annorlunda jul hos en Annorlunda familj?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Nej jag tror den är ganska så vanlig. Börjar morgonen med att alla barnen kryper ner i sängen, förväntansfulla och glada. Kommer på att klockan tickar iväg och får snabbt stressa på alla barnen finkläder. Packa in allt i bilen och komma på halvvägs till Linköping att vi glömt hälften. Sist som vanligt anländer vi hemma hos svärmor och svärfar. Där är maten redan framdukad och folket inväntar oss. Och sega mamma (jag) får alltid skulden för att vi är sena, haha. Fylla buken med mat för att sen tvinga i sig kaffet. Snart kommer tomten. Julklapparna utdelade och hysterin kan börja – papper överallt! Tack och Adjö! Vidare mot Vadstena för att besöka mormor. Inte så mycket stress längre… Öppna julklappar och mysa. Så var det dax att bege sig hem igen mot ännu flera julklappar, för våra julklappar får barnen sist. Väl hemma igen så är alla dödströtta och mamma och pappa somnar på soffan.

GOD JUL!

jul1.jpeg

jul2.jpeg

jul3.jpeg

jul4.jpeg

Har man julledigt så har man och då ska man bara… 

jul5.jpeg

Och framför allt – bäst av allt – att vara med barnen <3