Det kan göra dig gott!

Och mig med för den delen – promenader!

Igår tog vi en, packade ner kidsen i varsina vagnar och gick. Vi passade på att handla på ica maxi, handlade för mycket och svor över att det blev för tungt hela vägen hem. Eller nja jag svor…

promenad1.jpeg

Rask takt!

promenad4.jpeg

Stonk och stön…

promenad2.jpeg

Willvin on the road!

promenad3.jpeg

Coola åkpåsar från pappaprylar

promenad5.jpeg

Pussar är också något som kan göra oss gott.

Pussas mera!

Min kväll!

Jag har uppdaterat dåligt, sorry! Behöver jag ursäkta mig, en sjubarnsmorsa? Nej!

Så kom lördagen, min lördag. Jag skulle få socialisera mig med andra vuxna människor, utan barn, herregud UTAN barn. När hände det senast? Jag skulle få vara bara Madde. Lövly liksom. Lite skrämmande egentligen hur lätt man kan tappa sig själv. För hur mycket man än älskar sina barn, och vill vara där för dom till 100% så är man fortfarande en individ. En människa som mår bra av att göra saker själv ibland. Och det handlar givetvis inte om att man måste gå på krogen. Nej nej bara få vara själv och få ett miljöombyte. Den som påstår något annat ljuger. Den har varit hemma alldeles för länge. Och jag tror att det kanske kan vara så, att om man är hemma för länge så finns det inget annat. Jobb, vänner ett liv utanför familjen slutar existera. Och jag VÄGRAR hamna där. Jag vill jobba, jag vill umgås med fina vänner, jag vill ha ett liv utanför mammaramarna, och jag kan kombinera detta. Jag bara ska!

Sen finns det kanske de som faktiskt bara vill vara hemma och inte göra något annat. Tråkigt för dom! Prova att bryta mönstret och upplev inre harmoni och lycka. Ni ljuger för er själva!

Jag har aldrig sagt att det är lätt. Jag nattade grabbarna (visste att de senare skulle vakna, men ändå) och gick över till min granne Karolina, och med mig hade jag Sanna. Vi pratade, skrattade och var tjejiga. Tills Karolina säger ”Du går inte in i Elviras rum” såklart jag går in i Elviras rum. För vägg i vägg har vi vårat vardagsrum. Colin skriker och han skriker högt. Fan så jobbigt. Jag var så nära, jag ville bara gå hem och trösta mitt lilla hjärta. Jag blir förbannad på mig själv, jag är så blödig. ”Madde du går INTE hem!” Nej jag skulle banne mig inte gå hem, de får klara det här själva. och jag får stå ut.

Micke tar det inte med ro heller, han känner sig såklart otillräcklig. En bebis som skriker, och som inte kan tröstas kan vara påfrestande. Men han fixade det också, med lite joggy och smörgås så tystnade gossarna. Nu gäller det att köra på så här stenhårt några nätter så kanske vi har klippt navelsträngen liiite grann ialla fall?! Sen var det nog lite jobbigt att inte ha frugan hemma, jag är ju alltid hemma. Micke får sitt miljöombyte på jobbet, där han får träffa människor och utbyta samtal med andra vuxna människor. Nu tog jag en kväll på sex timmar sammanlagt och det ska snart göras om.

sannaochkarro.jpeg

Mina underbart vackra vänner Karolina och Sanna.

Vi styrde kosan mot city. Vi skulle beträda harrysgolvet igen, och det gjorde vi. Inte mycket folk, nästan tomt. Förutom oss så var majoriteten nyss 22år fyllda. Jag kände mig gammal. Är det så att alla mina vänner har vuxit ikapp mig nu och bildat familj? Härligt. Oavsett så var kvällen supertrevlig. Tack brudar!

Och visst är det väl trevligt att få posera för alla Familjen Annorlunda tittare 😉 Men om jag bjuder på att vara med på bild så får faktiskt ni göra det med. Här ser ni en förtjusande dam som fotograferade mig…

medellerutan.jpeg 

Och sist men inte minst, NIKLAS du är fanimej Motalas bästa taxiförare. Alla som kommer till Motala ring 0141-216150 och fråga efter Niklas. Snacka om taxiservice!

Och till alla borttappade morsor, ut och gör nått kul – lev upp!

Upp med hakan!

Nej jag hänger inte läpp! Jag hoppas tjejerna hade en superkul kväll igår på mässan och festen på collage.

Hade dock velat se Maria Montazamis väskor och för att inte glömma hennes egendesignade hundkoppel. Tänkte jag skulle skämma bort min lilla prinsessa med ett nytt koppel och lite bling bling 😉 Jag kanske skulle kunna designa ett  hundsmycke själv och låta Carro göra det?  Något säger mig att hon kommer göra lite hundsmycken framöver ändå för en av våra valpar ska nämligen flytta till henne. Och ingen kan vara gladare än jag. Skönt att veta att våra hundbebisar kommer i rätt händer. Barnen har börjat förstå att bebisarna måste flytta ifrån oss trots att tanken är hemskt jobbig. Som tur är så har vi våran Divan- Sivan…

divan engla2.jpeg

divan engla3.jpeg

divan engla1.jpeg

Engla-Freja och Divan-Sivan i en underbar kreation av Lundmyr.

 

Ibland blir det inte som man tänk sig…

Jaha, totalt laddad inför en stockholmsresa vad kan gå fel? Jo allt tydligen. Adam fått kräksjukan och Micke ont i magen. Nähe bara att tänka om då. Bitter! Fast vadå det gör väl inget att missa årets stora fest? Psykbryt! Åhhh jag som verkligen ville åka – ledsen!

Men såklart så kommer jag bli uppdaterad. (Hm… om jag egentligen vill det?)

Hur som helst jag måste ha världens underbaraste vänner. Och i slutändan så är det faktiskt vännerna som räknas, de som får mig att må bra. För att inte prata om världens bästa granne 🙂 Ibland vill man ju vara lite mer än bara mamma. Och minsann på lördag verkar det bli så…

party.jpeg

Haha TACKSKADUHA jag mår genast mycket bättre…

 

Victor skrämmer våran fotograf!

Victor har alltid glimten i ögat, min lille busunge. Och han spelar gärna ut sina register och givetvis så var han tvungen att driva lite med vårat kamerateam.

Han lurade in Pernilla, våran fotograf att sätta sig vid datorn. Victor skulle visa en ”film” han hade klippt ihop.

Jag anar oråd – men nej det gjorde vi inte.

Pernilla sätter på sig hörlurarna, Victor höjer volymen för maximalt resultat.

IMG_4528.JPG

Det tyst, ögonen lyser på Victor och sen hör jag ett Skriiiiiiiiiiiiiiiik!!!!!!

Haha mission completed 🙂

Jag är glad över att Pernilla inte reagerade så här…