Här kommer lite uppdateringar. Nummer 1 jag HATAR SJ! Allt var så bra, vi var i tid, det rullade på och vi kom till Hallsberg. Sen skulle något börja krångla. Och vad mera kan gå fel när tåget bara drar innan vi ens kommer på tåget? Åhh jag var så arg. Fullständigt tokig! Vi var de ända som skulle med tåget mot Karlstad, men de hade visst bråttom så de strunta i oss trots att de såg att vi var på väg mot tåget. Kul. Efter en väntan på ca 1½ timme så blev det ännu en väntan fast denna gång 2 timmar. Som plåster på såren fick vi en middag.

Så lite senare än planerat kom vi ialla fall fram.

Våran koordinator /allt i allo Fia mötte upp oss och hjälpte oss till hotellet. Klockan blev på tok för mycket så morgonen idag blev seg. Men man blir så glad av alla trevliga och goa värmlänningar. Alla är så glada här 🙂 kan det vara något med dialekten som gör allt så gött här i Karlstad?

Vi har mött upp Mirka med familjen här i Karlstad också, och vi har skitkul ihop. Barnen har funnit varandra, vi morsor men även papporna 🙂

Morgonen började så här…

Vi blev hämtade och skjutsade av en limosin… Barnen blev överlyckliga!

Väl på mässan som gjorde vi oss hemmastadda. Barnen sprang omkring och ville upptäcka allt spännande i sin omgivning. Vi fick träffa många goa människor, bli fotograferade och skriva autografer. Och jag fick visa upp mitt smycket – äntligen!

I våran soffa 🙂 Och här ser vi lite bekanta ansikten…

Lite mera bekanta ansikten, Mirka och Tina…

Delar av Ilmruds och Norrströms tillsammans med Fia och radioApan 🙂

Vi har hunnit med mycket på en dag. Barnen har haft roligt, men de är väldigt trötta. Det tog inte lång stund att få dom att somna ikväll. Själv ska jag lägga mig och börja läsa i en ny bok. Antagligen kommer jag inte orka att läsa ens första meningen… Boken heter ”Men vi knullar ju ändå inte” skriven av Ann Söderlund. Träffade henne idag på mässan, hon tyckte jag skulle läsa boken – jag tyckte hon skulle titta på mitt halsband 😉

Intar liggläge, imorgon blir det en lååång dag! Vi börjar med att hälsa på hockegrabbarna Färjestad när de tränar och sen blir det mässa hela dagen 🙂

Men ni tror väl inte att jag har glömt bort min träning, för det har jag inte! Jag har haft en vilovecka nu men kroppen börjar må bättre och snart är det dax att börja svettas igen – GÖTT!!! Nu ska jag börja lyfta vikter…

Förhoppningsvis kommer jag att få tid över att kunna springa ner och gymma lite på hotellet. Och roligt är det att Mirka hänger på mig, har vi tur så kanske vi får med oss Tina och Louise för dom ska nämligen också besöka Karlstad 🙂 Vilket härligt gäng!

Känner mig extra peppad nu efter en tids sjukdom att förbränna lite (bankar in motivation i skallen!!!) Mina nya dojor kanske kan hjälpa mig på traven…

Fick ett roligt mms av våran koordinator Fia förut, att snart är är Familjen Annorlundas monter klar 🙂 Tjusigt värre…

Då kommer vi nu då!

PUSS ♥

Check check – sådär ja! Då kan vi bocka för några punkter till på göralistan, skönt!

Första modellen av halsbandet är klart. Glädjeskriiiik!

Och vi har fotograferat. Jäklar så kallt det var, och med det så avslöjade jag att vi var ute. Vi tog hjälp av vår fina natur. Kände mig nästan lite som en av topmodel brudarna på photoshoot, ni vet sådär när de står och fryser framför kameran och sen får de ta på sig en varm skönt jacka haha. Tyvärr kom inte värmen tillbaka förens vi satte oss i bilen dock.

Det var kul men kallt!

Imorgon ska vi fortsätta att fotografera. Upp i ottan! Och jag LOVAR så fort bilderna är klara och klockan slår fredag så lägger jag ut smycket här på bloggen 🙂 Spännande!

Och fina fina Carro som har jobbat som en tok, åhh hon är bara så bäst! jag försätter henne i jobb så hon hinner inte ens att ta lunch. Så idag insisterade jag på att gå och handla lite föda…

 

Febern håller i sig hemma hos Ilmrud. Min har släppt men huvudet känns segt som kola. Snälla någon om det nu finns någon med lite högre makter – gör oss friska förbövelen!

Mellan allt gnäll och gråt så har vi ju en del som ska fixas här hemma också. Kan glatt bocka för visitkort – check!

Micke hittade ett jätte bra tryckeri, text & bild Motala som fixade dessa schyssta visitkort. Besök gärna deras hemsida och få en bild av hur det ser ut i vackra Motala 🙂

Nu ska vi bara fortsätta att bocka av checklistan…

♥

Oj oj – vilken dag! Har sprungit omkring på stan för att fixa det sista inför min photoshoot imorgon. Men det gick bra, hittade lite smått och gott. Men man har inte allt för mycket energi när man har feber, ignorerar den, har verkligen inte tid med det nu!

Lite av allt…

Blev så glad för det kan vara så att jag faktiskt har hittat min galaklänning 🙂 Har inte riktigt bestämt mig ännu, men jag har klänningen här hemma så jag får väl känna efter lite.

Men jag kom att tänka på det med service och människor rent generellt. Jag var inne på HM, jag brukar alltid få bra hjälp och service där inne, hur som helst… In på HM kommer det en, vad ska jag kalla henne – dam. Hon är butikschef för en annan klädaffär i samma galleria. Hon hälsade så glatt på butikspersonalen inne på HM bla bla, de stod och tjattrade lite varpå personalen sa till damen ”ska du inte prova den här?” och hon svarade samtidigt som hon blängde på mig ”Nej fyyyy jag vill inte se ut som någon BarbaMamma, aldrig i livet fy fasen” Så gissa hur jag tolkade det? Varför skulle hon säga så och titta på mig? Lite skrattretande, och jag tar inte åt mig, jag log och blängde tillbaka. Men jo hon har nog en kund mindre faktiskt. Subba rent ut sagt! Och det får mig att fundera på hur hon tar han om sina kunder eller sin personal för den delen?

Vad handlar det om egentligen? Är det kanske ett småstadssyndrom? Man får inte synas, och absolut inte sticka ut på något sätt. Är det inte enligt normen så är man dum i huvudet? Jag har träffat många som har sagt ”åh det är så roligt att se er på tv, och härligt att det är någon från stan” eller ” åh vad starkt gjort av er att ställa upp det här” Jo för blir man offentlig i en småstad så blir det värsta grejen av det. Varför är det så? Tack och lov så har vi till stor del fått väldigt mycket fina kommentarer och reaktioner från folk i våran omgivning. Men så finns de det dom som bara måååååste vara lite äckligt dryga och tycka och tänka. Stackars dom!

Hoppas dom tycker lika mycket när dom får reda på att Maria Montazami kommer att bära mitt smycke!

😀

Tog en jätte fin familjebild på oss. Tack Lars, nästa gång får du ta med dig Liza så hon får träffa Victor 🙂