Jag har allid intresserat mig för skönhet. För några år sedan fick jag för mig att jag skulle bli nageltekolog. Och visst är det superkul. Nu ska jag prova något nytt som jag aldrig tidigare har provat. Har sett andras resultat och häpnar av resultatet.
Kolla inAnd I want it!
Jag måste bara dela med mig av mi bästa väns förvandling. Det har inte varit en lätt och smärtfri förvandling men nu kan det bara bli bättre. Hon gjorde förra året en gastric bypass operation. Ett par månader efter ingreppet så fick hon åka in till Norrköping och akut operera sig igen pga av komplikationer som blivit av gastric bypass operationen. Efter några månader kom hon på benen igen och då kom nästa smäll. Madelen producerade fortfarande lika mycket gallsyra som hon gjorde innan hon gick ner i vikt vilket resulterat i en mängd gallstenar. För två veckor sedan fick hon genomgå ännu en operation för att ta bort alla gallstenar och eftersom hon nu redan va ”sönderopererad” i magen så kunde man inte på ett smidigt sätt utföra operationen med hjälp av titthålskirurgi. Jag har frågat Madelen många gånger om det har varit värt allt dethär som hon ändå fått genomlida. och varje gång har jag fått samma svar ”jag skulle göra om det flera gånger om, jag älskar mtt nya jag äntligen börjar jag tycka om mig själv”
Underbara starka vän, jag är så glad för din skull ♥
Så här så Madelen ut innan sin förvandling, ni kanske kommer ihåg henne från Familjen Annorlunda? Man jämförde henne med KISS
Och nu ser Madelen ut så här…
När man var liten så var det enkelt. Kärleken då kändes livsavgörande, man ville finna sin prins och föralltid vara lycklig. Och fick man ett nej så gick inte hela världen under ändå, för veckan efter kanske han svarade ja. ”Om man inte frågar så får man aldrig veta” och det kanske borde vara lite mera så även i vuxenlivet? När vet man att man är ett par? Nu tar det liksom lite längre tid innan man vet att just den personen är den rätta. Och många gånger grubblas det i evigheter om hur man ska ha det. Annars faller man pladask och kärleken stormar. Jag tror alla längtar efter kärlek, men alla vågar inte hitta den. Tänk så lätt det skulle vara att kunna skicka en lapp ”får jag chans på dig?”
Mycket förändras med tiden men inte den underbara kärleken. Fortfarande frågar man chans, i alla fall tills man är sådär elva år. Jag tycker man ska fråga så länge man vill veta.
Och veta vill man ju 🙂
Den här lilla monstret har hållt oss vakna inatt. Och nu ska jag väcka honom för han ska misann inte få nöjet att hålla oss vakna ännu en natt.
1-0 till mamma 🙂
Så vi har ett problem här hemma. Colin har fått för sig att han inte ska ha blöja på sig, definitivt inte när han har gjort ner sig. Det kan jag förstå, för ingen vill ju gå med bajs i byxorna. Har man inte kläder på honom så tar han hela tiden av sig blöjan. Det har liksom blivit en grej för honom. Nu har han tom lärt sig att ta av sig kläderna för att få av sig blöjan. Så man måste vakta hela tiden. Det har hänt att man inte uppmärksammat att han har bajsat, det är inte bra. Förra veckan fick han av sig både kläder och blöja på en hundradels sekund. Han satte sig på mattan med bajs i hela rumpan. Jag vet inte men det är väl bara att stå ut och hoppas att det är är något som han tröttnar på omgående.
Igår pratade jag med en väninna. Hon har en pojke som är lika gammal som mina tvillingar. ”Madde du anar inte vad han gjorde igår?!? Åt bajs, för med det tonvalet så lät det väldigt äckligt. ”Nej det har han också gjort men så var det inte den här gången. Men han hade bajsat, fick av sig kläderna och blöjan. Började kasta bajskorvarna omkring sig för att sen smeta in bajs på våran grusiga stenvägg. Jag försökte få bort bajset men det liksom sitter fast i väggen” Hahahaha!!! ”Jag ringde till gubben och bad honom köpa med sig färg hem, men han tyckte inte att man kunde måla in skiten i väggen”
Jag älskar allt det glamurösa med ettåringar och deras bajs!
Varit lite dåligt med träningen pga av sjukdom. Men snart är jag i form igen. Alla ni som inte har tid att få in träningen i familjevardagen, varför inte träna ihop med barnen? Det går… 🙂
Åh det är dagar som dessa man bara vill somna om och hoppas på att det bara var en hemsk mardröm.
Det började redan igårkväll, tvillingarna hade svårt att komma till ro. Till slut somnade dom i alla fall. Och eftersom de är vana med att somna brevid mamma så känns det ibland lite tufft att alltid köra läggningen. Men jag vet man får skylla sig själv. Nu handlar det egentligen bara om att vänja av dom vid den här dumma vanan. Mitt upp i läggningen så kom Adam in och kröp ner i sängen. ”Mamma Adam elsker dej” ja men det är klart han får ligga hos mamma. Så efter en stund somnade även Adam. Micke bar in Adam i sitt rum sen skulle vi titta på en film, men jag somnade direkt. Väcktes några timmar senare av att Colin stod och grät i spjälsängen. Han fick ligga brevid mig och somnade ganska snabbt. På andra sidan ligger Charlie som börjar skruva sig. Och straxt efter kryper Adam upp igen. Härligt utvilad imorse möts jag av hysterisk tonåring. ”Jag har inga byxor och du köper för små kläder åt mig” Herreguud! Jag har blivit lurad, det var sånt här jag skulle slippa. Med sex grabbar trodde jag klädutbrott skulle minimeras? Äntligen kom familjen iväg och kvar hemma är jag med en sjuk Wilson och två snoriga tvillingar. Då kommer nästa positiva nyhet BLÖJORNA ÄR SLUT! Underbart, humöret tryter och jag vill bara gråta. Drar inom mig en ramsa i stil med micke-va-fan-tänker-du-med åhhh jag döör! Micke tog nämligen de sista blöjorna igårkväll när barnen skulle lägga sig. Och jo han missade att säga det imorse precis som jag kunde haft mera koll. Jag löste det i vrede med att tillverka provisoriska tygblöjor av Mickes skjortor. Nej det gjorde jag inte men tänkte tanken. Så hurra vilken skitdag dessutom regnar det och jag vill inte gå ut.
Någon som slår min misär?
Otroligt hur beroende man är av internet, tv och telefoni. ComHem har tekniskt fel som beräknas vara åtgärdat klockan 23.00 och det är nästan katasrof. Hade en hel del jag skulle ta itu med framför datan ikväll, ett nytt tvprogram som förhoppningsvis skulle förgylla min kväll, så det känns ju lite piss det här. Men va sjutton vad är det egentligen att bryta ihop för? Barnen är överlyckliga över att ha mamma lekandes på golvet. Ibland behövs det visst lite tekniska fel för att få en att prioritera. Tack ComHem!
Pappa Micke tog med sig barnen ut igår medans jag skulle städa. Motivationen fanns tyvärr inte för städning men barnen hade kul med pappa i alla fall 🙂
Små barn små bekymmer, stora barn stor bekymmer. Det ligger visst något i det tror jag. Victor har alltid varit en tuff kille i alla lägen. Vad det än har handlat om. Han är alltid den personen som provar saker först, alltid den som tar på sig alla hyss och alltid den som står för vad han tycker. Både på gott och ont kan man tycka. Kanske inte alltid är roligt när Victor är den ända som vågar erkänna sina påhitt. Men jag är stolt över honom, han är en stark person som har starka viljor och jag är helt säker på att han kommer att gå så långt han vill. Just nu får han sin mammas hjärta att stanna. Han har sedan en tid tillbaka hållt på med free running. Det handlar om att ta sig fram effektivt och smidigt i olika miljöer. Det kan vara allt från att klättra upp på tak och hoppa akrobatiskt mellan olika staket och andra hinder.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=DQ_SeExLN1M&hd=1[/youtube]
”Mamma sånt här håller jag på med”
Sen visar han ett litet klipp på när han och kompisarna är på free running träning…
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rX_ccElpgCc[/youtube]
Jaha bara att gilla läget eller? Stackars oroliga mig…
Fyll i formuläret så återkommer vi snarast möjligt.
