På väg…

image

Nu har jag en dejt med PG på motala trafikskola 🙂

Det går lite bättre…

image

med tårta! Hela dagen lång är det teori och jo helt plötsligt är det faktiskt ganska roligt 😉

Söndagsbus

Hela helgen har Micke fått stå för underhållningen. Dels för att jag är så sjukt trött och inte mått så bra den senaste veckan, har dessutom åkt på stans förkylning, men också för att jag ska kunna få lugn och ro och plugga körkortsteorin. Inte långt kvar nu och mina nerver ligger utanpå kroppen just nu.

Men barnen verkar nöjda 🙂

De har besökt Bill och Bulls lekland både lördag och söndag.

image

image

image

image

De två små busungarna somnade även denna kväll i sina sängar. Det tog sju minuter sen sov dom, och de sover otroligt bra. Faktiskt så bra att de sover ända till tio på morgonen. Så det här har gått bättre än förväntat. Och varje morgon så har Colin satt sig upp i sängen och klappat händerna och mamma och pappa säger ”duktig kille!”

Nu ska jag krypa till kojs och drömma mig bort bland alla vägmärken, imorgon har jag en date med PG på Motala Trafikskola. Här kommer två små filmer från buset i leklandet 🙂

 

Det lönar sig…

att ha tålmod trots allt! Charlie och Colin sov i sina sängar hela natten utan att vakna. Gick bättre än förväntat, men jag ropar inte hej än. Det kommer antagligen att vara lika mycket gnäll även denna kväll när de ska nattas. Men jag ska vara lika envis då minsann.

Micke har tagit med sig barnen till ett lekland här i stan och jag planerar att drunkna i körkortsteori nu ett par timmar. Det är det här med tjänstevikt, bruttovik, reaktionssträcka, stoppsträcka, bromssträcka och rörelseenergi som rör till det i huvudet på mig. Bromsträckan beror på fart, väglag, däck, bromsteknik, bromsar med mera. Och den ökar kvadratiskt med ökande fart. Ja just det! Usch det känns tungt nu, men jag ska bara fixa det här. Igår kväll slet jag nästan mitt hår, det var nästan att jag ringde upp PG på trafikskolan och ville gråta. Dessutom så gick det inte alls bra när jag skulle övningsköra. Micke och jag började bråka, vilket slutade med att jag parkerade bilen och sa att jag aldrig mer skulle köra ihop med honom. Det var nästan så att tårarna kom. När vi kom hem så satte jag mig vid teoritesterna igen och blev på lite bättre humör när jag faktiskt klarade den sista fastesten. ”Men gumman då, du tycker inte att du är lite känslig just nu?”  Ler han nu när han säger det där så kommr jag få ett utbrott! Jag ville inte ens titta på honom när han sa det. Åhhhh!!! ”Men gumman du behöver ju inte börja gråta igen” Tänk så jävla rolig man kan tycka att man är ibland. Hur som helst så tog vi en tur till i bilen, vi åkte till ica maxi och köpte glass, och jag körde som ett proffs sådetså!

Tänk om man skulle vara så här känslig jämt. Hjälp vad jobbigt. Jag kan ju inte ens titt på det nya The Voice som går på tv4 utan att tårarna kommer när det går bra för deltagarna. Är man lite ur balans då?

Nu ska jag återgår till teorin och ska bara försöka att fokusera på den. Har en massa andra saker i huvudet som stressar mig. Har varit i kontakt med ett poduktionsbolag som vill ha med mig på en sak. Vad kan jag såklart inte berätta, men det tåls att tänka på…

Hej hopp!

Tålamod!

Måste tyvärr inse att mina tvillingar inte längre är så små. De fyller två år nästa månad. Alla mina barn är ju mina bebisar, trots att de växer. Men sååå små är de inte längre.  Charlie och Colin har alltid varit i behov av varandra och av mer närhet. Såklart att alla barnen vill ha närhet och kramar, men tvillingarna är mer kramiga än de andra barnen. Kanske för att de just är tvilligar. När de var riktigt små så sov de i samma vagga, sen blev det samma späjlsäng och när de inte fick plats båda två där så hamnade de i våran säng (det dummaste vi kunde gjort men…) De har alltid sovit bättre av att ha någon intill sig. Det har aldrig stört mig på något vis att ha barnen i våran säng. Snarare tvärtom, jag tycker det är mysigt. Men nu har vi insett att pojkarna måste vänja sig att inte sova i våran säng. Jag växer, familjen växer och snart kommer vårt lilla Hjärta. Jag planerar inte att ha henne i sängen utan kommer ha henne i vaggan, precis som alla de andra barnen. Men om jag måste ta upp henne på natten för att amma så vill jag kunna göra det utan risk för att ramla ur sängen. Så… Idag började operation tvillingarna-lär-sig-sova-i-egen-säng!!!

Oj oj tårarna kom, de fattade inte varför jag la dom i varsin spjälsäng. Jag satte mig på golvet mellan själsängarna. Charlie la sig ner och sträckte ut sin lilla hand. Klappade honom på huvudet och några minuter senare sov han som en stock. Colin däremot levde rövare i den andra sängen. Micke lyfte ur honom för att han inte skulle störa Charlie när han höll på att somna. ”Nu ska vi sova Colin” Och så började gallskriket. Där sa han och pekade bort mot våran säng. ”Nej det är mammas säng, Colin sover här nu” Gapskrik och näääääääää! Länge försökte han övertala mig att att få sova i våran säng, men jag hade bestämt mig. Han skrek och skrek och skrek. Ett under att inte de andra barnen vaknde. Men efter sådär 40 minuter av gallskrik och protester så somnade han faktiskt. Men med gråten i halsen. Stackars min lilla Colin, de gör ont i mammahjärtat. Men imorgon går det förhoppningsvis bättre. Tur man har tålamod! Det blir nog lite tomt i sängen inatt, även vi kommer ha abstinens. Kanske funkar två växasänger till grabbarna? Lite små är de kanske? Vi börjar så här ialla fall, vi har ju några månader på oss.

By the way, tänkte jag skulle spy ur mig lite längtan. Jag som nyss spydde ur mig hur galet jag tycke det är att längta efter alkohol under graviditeten. Jg vill vara fin och dricka viiiiin. Nävars det vill jag inte, det sistnämda känner jag verkligen ingen längtan efter. Tvärtom, jag känner mig bakfull nästan varenda morgon. My life is a hangover please skjut mig eller nått. Fast fin skulle jag vilja vara. Saknar redan mina fina klänningar. Råkade öppnade nya HM katalogen härom dagen, det skulle jag inte ha gjort. Jag började typ gråta. Va fan! Så nu hoppas jag på att bli överbjuden på ”fest” hos grannen (läs det här nu Karolina) så jag kan få göra mig fin bara för några timmar.