Midsommar…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Glada barn och mycket kärlek ♥

förlossning24

förlossning25

Små grodorna ♥

förlossning26

En grill, lite sång och trevligt sällskap gjorde våran midsommar. Tänk vad mycket det kan göra, underbara vänner.

förlossning27

Jag avslutade min midsommarafton med att äta jordgubbstårta med mina fina barn. De satt glatt och glufsade i sig, överlyckliga över att mamma faktiskt serverade tårta till kvällsmat. De somnade brevid mig i soffan, båda med en nöjd min. Tittade länge på dom och fick en sån där varm känsla i kroppen. Jag är så glad att jag har mina barn.

Jag borde sova, har försökt men kan inte. Något har fått mig att slå på energin till max ikväll. Får helt enkelt gräva fram en astråkig bok att läsa. Då brukar det inte ta så lång tid innan jag slocknar…

Peace ♥

 

Snart!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

Jo men snart får även jag fira midsommar ska bara tvätta lite först! Kikar in ikväll, sköt om er så länge och Glad midsommar! Kram

Omotiverad!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Så här söta var Engla-Freja och Adam förra året på midsommar…

midsommar1

midsommar2

Och jag hade hittat en klänning jag förälskat mig i för en gångs skull…

midsommar3

Ska jag ha den i år också? Nääjagskulleintetrodetförjagkommerinteiden! Skit också. Det får bli något annat helt enkelt. Det kanske finns anledning till att gå ner på stan och köpa en ny klänning? Eller ställa sig på löpbandet, fan jag är helt omotiverad!

Den där Adam alltså…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

image

 Återhämtar oss från igår. Ja det blev inte som vi tänk riktigt. Nej vi spenderade eftermiddagen på akuten. Jag visste ju nästan redan i förrgår att vi skulle hamna här. Adam, Engla-Freja och Wilson skulle vara snälla och hjälpa mig att gå ut med skräpet varpå Adam har lite för bråttom och ramlar i trappen. Han blir ledsen och tar sig för vänster axel och pekar på nyckelbenet. Ingen sådär omedelbar svullnad men lite blått. Jag böjer mig ner för att lyfta upp honom för att ge honom tröst. Men då skriker han ännu mera. Jaha så det är nyckelbenet? Nått är det!

Han lugnar ner sig  ”det är ingen faja mamma, det hände inget”

Han börjar leka men vill inte använda sin vänster arm som bara hänger. Så länge ingen rör honom så verkar han inte så påverkad av smärta. Jag och Micke beslutade att vi skulle avvakta. På kvällen somnade han, fast under natten vaknade han några gånger och gnydde. På morgonen så ropade han efter pappa ”hjääälp jag kommer inte upp!” Så då bestämde jag mig för att det fick bli ett besök hos doktorn i alla fall. Lättare sagt än gjort. Vårdcentralen var fullbokad redan tidigt på förmiddagen. Akuten it is!

Jag och alla barn på akuten. Det kändes verkligen som en alldeles fantastisk kombo. Som tur var så erbjöd sig min kära väninna att följa med. Och så blev det.

image

Vänta och vänta och vänta lite till… Så blev vi skickade till röntgen. Adam fick gå bakom och titta på sina röntgenbilder. WOW det var häftigt! Och efter ännu lite väntan så berättade doktorn att Adam hade en ordentlig spricka i nyckelbenet.

image

Lille Adam, att han alltid ska råka ut för allt. Och Charlie likaså han. Våra två små olycksfåglar.

Och om någon bitter tråkig människa måste kommentera något om att jag inte kan hålla koll på mina barn så har jag bara en sak att säga er LÄGG NER! För det har inte med hur många barn man har för att olyckan är framme. Och jag tycker ingen förälder med barn ska ta på sig skulden för alla olycker som sker, för det kommer bli ett par genom årens gång och man kan inte alltid vara där och fånga upp de små barnen.

Det är givetvis aldrig roligt när det händer ens barn något och det skär i hjärtat att man inte kunde gjort något. Men nog är det så att det hör själva utvecklingen till. Och tyvärr är en del mera olycksdrabbade än andra…

 

Jaha!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

Dagen blev inte som tänkt. På väg mot läkaren. Fick förstärkning av bästa Ida. Berättar mer sen… Kram

Vi hör och växer!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

På väg hem med alldeles utmärkt hörsel! Vi passade på att väga oss också och hamnade på fina 3570 gram. Tuva-Li växer och mår bra. Sköterskan blev kär i färgen på vagnen, kändes som hon var mer intresserad av den än i Tuva-Li 🙂

Intervallträning delux!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

Nu när Micke börjat jobba igen så ligger vi i hårdträning. Ja det är riktigt intensivt. Intervallträning delux 🙂 Tvillingarna lär sig gå brevid och hålla i vagnen. Charlie har fattat grejen, Colin som annars gärna drar iväg på sina egna små äventyr har INTE fattat grejen. Vet inte hur många gånger jag sagt till honom. Förklarar väldigt pedagogiskt att släpper du vagnen så är det farligt. Man kan bli påkörd av bilar etc. Men skam den som ger sig. Efter världens mest längsta promenad så går dom nu båda så duktigt och håller i vagnen. 1-0 till mamma!

Utvilad!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

image

Utvilad. Somnade jätte tidigt igårkväll. Tuva-Li väckte mig 03.30, åt och somnade om. Jag har nog fått världens snällaste bebis. Hon sover hela nätterna, vaknar en gång och somnar om. Till skillnad från när tvillingarna var nyfödda så känns detta helt underbart. Charlie med sin kolik och mjölkallergi, han bråkade hela nätterna. Så skulle man samtidigt amma och ge kärlek till lilla Colin. Hjälp hur orkade jag? Nu är jag bortskämd. Nu ska jag läsa på lite om cyklar, racercyklar. Jag kan inget om cyklar men nu när jag ska köpa en till min kära make så vill jag veta allt 🙂 Vad krävs för att ta sig 30 mil runt vättern?

Kommer han att klara det?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Ni som har följt min blogg en längre tid vet att jag slog ett vad med mig själv för ett år sedan, eller vad kanske är fel ord jag bestämde mig för att komma i form till ett visst datum. Jag klarade det. Tjugofyra kilo på åtta veckor. Jag fick smak för träning kan man säga.

Bloggen handlade för ett tag just då bara om kost och träning. Jag blev reklampelare för ett gåband och sporrade andra mammor med feedback. Inget är omöjligt och jag om någon är bevis på det. Alternativ träning i vardagen, bra planering och rätt kost gav mig kroppen och en bättre hälsa tillbaka. Ja visst det låter det lätt! Men nej så lätt var det ju inte. Det var tufft, mest mentalt. Men jag gav inte upp. Antagligen mycket på grund av er, ni som läser min blogg. Jag vägrade misslyckas! Med vetskapen om att så många följde mina framsteg så kunde jag ju inte fuska. Tack. För mig behövdes nog just det, en press.

Nu ska jag tillbaka dit igen, tillbaka till mitt mål. Jag har helt och hållet tillåtit mig att fuska under min graviditet. Stoppat i mig allt jag varit sugen på, jag har inte heller kunnat träna under graviditeten av olika själ. Så ja kroppen hittade snabbt sitt mönster och ställen att smyga på sig kilon.

Jag har smått kommit igång med träningen igen. Självklart vet jag vad jag ska undvika att utsätta kroppen för så nära efter förlossningen. Men träningen är högst individuell. Min kropp var väldigt vältränad när jag blev gravid och det känns nu när jag motionerar. Jag är inte heller desperat efter att få den DÄR skitsnygga kroppen, just nu är det mera ett sug efter välmående. Dessutom är jag rädd för att hamna där igen, där i helvetet uppbyggt av övervikt. Jag mådde inte bra.

Min man gav mig mycket stöd med träningen. Han gav mig framförallt egentid att överhuvudtaget kunna träna. Så nu ska jag göra detsamma för honom.

Nästa år ska nämligen min man cykla vätternrundan!

OM jag ger honom en ordentlig cykel. Gissa om jag ska ge honom en cykel, tvekar inte en sekund på det 🙂

Vad tror ni kommer han att fixa det?

vätternrundan2

Det sägs att det krävs några mil i benen för att klara av att cykla 30 mil 🙂