Är jag hungrig så är jag!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

Sitter på en gräsmatta bakom en buske. Tuva-Li blev jätte jätte jätte hungrig av att gå på promenad med mamma. ”Men mamma ska du mata henne här!?” Ja det ska jag! Det här med att amma är ju helt naturligt och blir mitt barn hungrig så matar jag mitt barn. För en del är det här med att amma offentligt väldigt provocerande av någon anledning? Jag förstår att folk kan reagera om man sitter och blottar sina bröst. Man kan amma sitt barn på ett snyggt diskret sätt. Ingen kan någonsin få mig att sluta mata mina barn. Vad tycker ni om att amma offentligt? Det var ganska skönt att sitta här ute i gräset, tror jag sitter kvar en stund till 🙂

Älskade unge!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

image

image

image

Jo det är jag på bilden, jag ser mer död ut än levande idag. Känner mig lite som en zombie. Tuva-Li är en riktigt liten nattuggla. Älskade unge! Det är egentligen ganska otroligt hur starkt man kan älska någon som man bara haft hos sig i några dagar. Nu ska jag och Engla-Freja ta en promenad med Tuva-Li medans Micke leker med de andra barnen här hemma…

Jag får onda ögat…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

image

Den lilla damen blänger på mig. Men jag är tvungen att tömma matförrådet lite. Jag har mat så räcker och blir över. Jag är en riktig mjölkko. Så nu åkte pumpen fram. Kanske tror kroppen att jag ska producera dubbelt så mycket eftersom jag ammade tvillingar sist? En sak är säker i alla fall, jag skulle aldrig kunna göra en bröstförstoring. Det måste göra väldigt ont? Dessutom så skulle jag få väldigt dålig kroppshållning. För nu går jag liksom hukad framåt pga övervikt på brösten.

Som de senaste kvällarna/nätterna så är det bara jag och Tuva-Li som är vakna. Jag bävar lite för morgondagen. Det blir att gå upp tidigt och göra iordning matsäck till Wilson som ska spela mossencup hela dagen. Skolan har sin årliga fotbollscup och jag har dessutom lovat att komma dit och titta. Skulle ju inte göra något om man fick lite extra sömn först…

Ljuskronan!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Innan jag glömmer det igen! Ni är många som undrat vart jag köpt min ljuskrona som jag har i köket.

Butiken heter Store No.7

image

image

De rosa ljusen fick jag av barnen på morsdag ♥

För att komma direkt till ljuskronan så trycker ni HÄR!

Besiktning av bebis!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Idag var vi på BB-mottagningen. Vi skulle lämna pku-test och träffa barndoktorn. På samma plan ligger mödravården och jag hade turen att få krama om min barnmorska Britt-Inger som var där idag. Vi känt varandra i femton år och hon har varit min barnmorska när jag väntat alla mina åtta barn. Vi träffades första gången på ungdomsmottagningen, det var Britt-Inger som berättade för mig att jag väntade Victor när jag var femton år. Det här är en fantastisk kvinna som har betytt mycket för mig genom åren.

förlossning2

Men nu blir det inga mera barn har jag intygat Britt-Inger. Hon bara skrattar, och jag förstår inte alls varför 🙂 Man ska aldrig säga aldrig, men faktum är att vi vill hinna med barnen och alla deras intressen också. Vi vill finnas där vid fotbollsträningar, matcher och andra fritidsintressen. Vi är en aktiv familj och hur man än vrider och vänder på det så kan man inte klona sig själv. Vi är mer än nöjda med vårt lilla fotbollslag nu.

förlossning3

Jag fick en läkartid för att kontrollera proppen i benet och fick smita ifrån en stund. Och som jag skrev tidigare så var det ingen fara i nuläget. Jag skulle hålla koll på att den inte spred sig längre upp mot ljumsken. Hoppas verkligen den försvinner! När jag kom tillbaka så hade barndoktorn redan undersökt Tuva-Li och allt var bara fint. Barnmorskan Marie var i full gång med att ta pku-testet. Det gick jätte bra. Vi har så bra barnmorskor här i Motala, alltid trevliga och glada. Engla-Freja tittar nyfiket hon är väldigt överbeskyddande och måste vara med hela tiden. Lillasyster är hennes allt nu ♥

förlossning4

När vi kom hem så bakade Micke jordgubbstårta. Alltså jag börjar verkligen vänja mig vid den här uppvaktningen nu. Han lagar mat, bakar, diskar och tvättar. Det gör han ju annars också men kanske inte lika mycket som just nu. Sen hur bra detta är för kroppsformen vet i sjutton. Jag hade planer på att återgå till träning och kost ganska omgående efter förlossningen. Trettio kilo är ganska mycket att trolla bort. Tio har redan ramlat av, tjugo kvar. Men jag stressar inte. Jag ska njuta av den här tiden extra mycket. Äta vad jag vill och sen ta tag i träningen så fort mitt ben mår bra igen. Varför stressa liksom?

Skulle tagit en promenad till stan idag också, en amningsbh står just nu högst upp på inköpslistan. Känner mig lite som Dolly Parton med för liten bh just nu. Det var någon som tipsade mig om en sida på nätet där de sålde amningsbh. Tänkte jag skulle kika in där nu 🙂

Tack för tipset!

Ute!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

image

image

image

Regnet försvann och då passar vi på att gå ut och leka 🙂 Tuva-Li sover sött i vagnen och barnen spelar hockey. Micke gick in och tog kökstjänsten. Tidigare idag besökte vi barnläkaren och lämnade pku-test. Allt såg bra ut. Hjärtat väger nu 3167g och det var en godkänd viktnedgång. Jag lyckades också få en läkartid för att kolla proppen i benet. Ingen fara på taket, än ialla fall. Jag skulle vara observant med att proppen inte spred sig upp mot ljumsken. Kikar in lite senare och uppdaterar med bilder. Kram så länge!

Tokig, barnvagnstokig!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Så bortskämd jag blir. Först fick jag en hel dag ensam hemma med Tuva-Li, det var otroligt skönt att få ligga hemma i soffan och bara vara. Micke tog med sig alla de andra barnen in till Linköping och gick på flyguppvisning. Sen när han kommer hem så lagar han middag till mig. Nästan så jag skulle kunna vänja mig vid det här. Man behöver få lite det där lilla extra ibland.

Middagen var fantastiskt god. Barnen jublade när de såg att pappa kokat färskpotatis 🙂

förlossning

 Tuva-Li fick också vara med på ett hörn, men hon fick ligga i sin prinsessavagn 🙂

förlossning1

Det kanske har undgått någon att jag är barnvagnstokig? Jag älskar barnvagnar! Jag fick förhandla (intala Micke att jag antagligen skulle dö om jag inte fick köpa den vita vagnen) mig till prinsessavagnen 🙂 Så där har ni svaret på den frågan 🙂

Alla sover nu, bara jag och Tuva-Li som är vakna. Hon ska få lite mat i magen sen ska vi också gå och sova.

Imorgon ska det shoppas amnings bh, lämnas pkutest och tvättas. En dag med full rulle med andra ord – härligt!

Dagens outfit!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Dagens outfit!

Plommon/lila Made For You Teutonia barnvagn 🙂

Tuva-Li älskar den, och mamma också såklart. Den här vagnen bestämde jag mig för nästan direkt när vi fick reda på att vi väntade lilla hjärtat. Vet inte hur många gånger jag besökte barnvagnsbutiken och bläddrade i barnvagnskatalogen. Var osäker på färgen. Men så hittade jag en färgkonfigurator på Teutonias hemsida och bestämde mig för den här.

Mickes ända krav var att den skulle vara liten och lätt. Så vi provade att fälla ihop alla barnvagnar i barnvagsbutiken, lyfta och mäta dom. Vagnen är jätte smidig och lättkörd. Det jag gillar mer med vagnen är att man lätt kan lyfta bort liggkorgen och enkelt bära den i handtaget längst upp på sufletten. Det ända vi ska införskaffa till vagnen nu är ett babyskydd/bilbarnstol. Eller ja till vagnen, kanske mer till bilen, men det måste vara fantastiskt smidigt att kunna sätta babyskyddet direkt på vagnen. Och vad tid jag kommer spara. Slippa lyfta ut hela vagnen varje gång man har ett litet ärrenden någonstans.

image

image

image

Det blev en liten premiärtur. Jag har varit trött hela dagen, inte så lustigt kanske. Men så kan det också bero på att jag fått en ytlig propp i benet. Jag har fått problem med åderbråck på vänster ben och fot. Det kom efter att jag fått Wilson, och värre och värre har det blivit efter varje barn.

Efter förlossningen sa jag till Micke att det var lustigt att åderbråcket försvunnit så fort, nästan direkt. Den som var så jätte synligt innan längst hela låret. Ingen var gladare än jag att det var borta. Men jag skulle inte sagt nått. För på morgonen innan vi åkte hem från förlossningen så kände jag hur ont jag hade i låret. Det kom en kirurg och tittade på benet. Hon bedömde att det var en ”ofarlig” propp en sk tromboflebit, som innebär att man har en inflammation och som ibland även kan vara en propp i en ytlig ven. Jag skulle ändå hålla koll på den. Det ser ut som en liten lårkaka eller som ett stort blåmärke som är svullet. Med min tur så blev det ju självklart värre. Så på kvällen fick jag ringa till till barnmorskan. Fick prata med en kvinna som knappt kunde svenska. Det ända hon sa var ”ojojoj det var inte mycket bra” sen frågade hon om jag hade en telefonbok till akuten i Motala. Tack. Jag avslutade samtalet och tog på mig kläderna och gick upp till akuten direkt istället. Fick träffa en läkare omgående. Han tyckte inte det så bra ut men försäkrade mig att det inte var någon större fara. Det var en ytlig propp. Han målade runt proppen med en penna för att jag skulle kunna ha bättre kolla på om den växte. Sen tyckte han att jag skulle söka till medicinmottagningen dagen därpå, alltså igår för att ev få lite antibiotika mot inflammationen.

Visst hade proppen växt ännu mera. Men ingen medicinmottagning är ju öppen på helgen. Jag ringde 1177 men ingen visste vart jag skulle vända mig. Dåligt. Idag är det fortfarande svullet men jag tror inte det har vuxit sig större ialla fall. Imorgon ska vi träffa barnmorskan för att lämna pkutest. Då ska jag passa på att  visa upp benet och förhoppningsvis så vet hon vart jag ska vända mig. Blä otur!

Men det är ju faktiskt så att en graviditet kan betyda vissa risker. Det är inte bara gulligt och mysigt alla gånger. Det är en enorm påfrestning för kroppen.

Nu ska jag sniffa bebis och invänta kvällsmaten som min underbara man lagar åt mig. Vi hade nämligen en deal att han skulle bjuda mig på valfri middag när lilla Tuva-Li var född. Så ikväll blir det fläskfilé med krämig gorgonzolasås och färskpotatis. Till efterrätt blir det massvis med kärlek ♥

 

♥ Våran Junibebis ♥

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 6 minuter

Efter många långdragna förvärkar så kom hon till slut lilla hjärtat. Som vi har väntat. Och jag kan verkligen säga att ingen graviditet eller förlossning är den andra  lik. Lilla hjärtat lurade oss många gånger. Det började med att slemproppen gick i tisdags, då trodde jag verkligen att det var på gång. Jag hade inte alls direkt ont, men eftersom tvillingarna var födda på 40 minuter efter att proppen gått så vågade vi inte chansa. Vi packade in alla barnen i bilen och åkte till Linköping. Jag fick en och annan värk  i bilen så jo jag trodde att hon skulle komma. Vi åkte hem till Mickes föräldrar som skulle vara barnvakt. ”Jaha då åker vi mot BB då!?” Micke ville åka direkt, men eftersom jag inte hade regelbundna värkar så kände jag att vi lika gärna kunde stanna hemma så länge som möjligt, och så var vi ju ändå nu på plats i rätt stad. Värkarna kom och gick, en del starkare än andra. Jag ringde till förlossning för att informera om läget. Men som jag skrev tidigare så fick jag till svars att min förlossning inte var prioriterad pga av oregelbundna värkar och att de hade fullt upp. Jag är inte den som krusar, och när jag får ont så blir jag ännu mer tjurskallig. Så ville de inte ta emot mig så tänkte jag inte heller komma. Hur som helst så stannade vi kvar en bra stund hos Mickes föräldrar utifall att det skulle sätta fart, men det gjorde det inte, det blev snarare tvärtom. När ens omgivning dessutom varannan minut frågar hur det känns, är det på gång och vad tror du så kände jag mig bara stressad. Vi åkte hem igen.

Onsdagen var lugn, förutom en extrem trötthet. Jag var sur. Kände inte alls igen min kropp, förlossningen borde ju hoppat igång?! Fick några obetydliga värkar men inget mer. Fan. Micke blev stressad över situationen.

På torsdagen 02.30 vaknade jag av värkar igen. Äntligen! Nu kör vi tänkte jag. Låg kvar i sängen och inväntade nästa värk. Nähe det kom ingen? Jodå men med 15 minuters mellanrum eller mer. Försökte somna om men det gick inte. Gick ner i köket och stökade lite och väckte barnen. Precis när Victor skulle gå ut genom ytterdörren så kom det en jätte stark värk. Han vände och gick in igen och upp på övervåning för att väcka Micke. ”Är det på riktigt nu?” Vadå på riktigt? Det har väl varit på riktigt hela tiden liksom! Så in med barnen i bilen igen och färden gick mot farmor och farfar i Linköping. Värkarna höll på från och till, starka men oregelbundna. När vi kom fram så ringde jag förlossning och sa att nu ÄR det på gång! Men nää det tyckte inte dom. Vi skulle avvakta och höras av senare på eftermiddagen. Värkarna var starka men inte tillräckligt regelbundna. Gahhh jag höll på att få spelet! Micke bara skrattade av hopplöshet när jag berättade att vi inte skulle åka upp till BB. Vi blev på dåligt humör båda två. Jag hade ont, värkarna var starka och även om jag hade tid att återhämta mig mellan värkarbetet så var jag bara så otroligt trött. Vi packade ihop oss och åkte hem. Jag fick inte den hjälp jag ville. Jag tyckte att de kanske kunde gjort en kontroll, lyssnat på bebisen och bara funnits till som ett stöd. Om inte annat för att lugna oss. Men nej.

När vi kom hem så tvättade jag, diskade och gjorde så mycket jag bara kunde mellan dessa värkar. Vi åkte och handla på Willys och åkte ner till mekonomen och bytte ut lite lampor på bilen. Jag hade så galet ont, men jag var tjurig och tänkte att nähe kunde dom inte ta emot oss förut så ska jag inte besvära dom nu heller. Micke började irriterat sjunga pokerface när jag dammsög. ”Jo jag har värkar, det är sant!” Så grät jag lite. Tyckte så synd om mig själv och Micke var världens dummaste. Jag ringde min vännina och sydde ur mig lite skit, det kändes bättre. Vi kom överens om att hon skulle vara barnvakt OM det skulle bli läge att åka mot BB. Jag fortsatte att greja här hemma. Nattade tvillingarna och började att städa på övervåningen. Men efter ett tag så stod jag inte ut längre. Hur länge skulle jag ha det så här? Hade inte energi kvar. Orkade inte mera. När klockan var 23.00 så ringde jag min vännina och Micke åkte och hämtade henne.

Vi åkte mot Linköping. This is it! Och visst var det så, men jag var tvungen att fråga Micke i bilen. ”Är det verkligen på riktigt nu?” Han svarade med att det var det och att jag gärna inte skulle bryta hans fingrar samtidigt som han försökte köra bil. Okej! Det gick fort in till BB. Jag ringde till förlossning från bilen och sa med mycket bestämd ton att nu kommer vi. Vi blev inskrivna 23.50. Och då var jag öppen 6 cm. 00.20 fick jag min efterlängtade lustgas. I was in heaven jiiihaa! 00.51 klart fostervatten avgår. Lustgasen var hela tiden vid min sida och jag började sjunga pokerface för min kära man som då helst ville dö lite granna. Jag berättade också att svärfars mintuu hade samma effekt som lustgasen. Barnmorskorna skrattade. 00.53 fick jag min första krystvärk 00.56 föddes våran dotter 🙂

Blandat

En mycket trött mamma, men så otroligt lycklig ♥

Blandat1

Länge länge låg vi och tittade på vårt lilla mirakel. Så fin och perfekt och alldeles underbar.

Blandat2

Våran dotter har fått namnet Tuva-Li Estelle Juni Ilmrud  ♥

Det har varit bestämt sen länge tillbaka. Det sistnämda namnet Juni valde vi på väg in mot BB. Det var nämligen våran granne Petra som sa det straxt innan vi åkte ”kommer hon nu 1 Juni så måste hon ju få heta Juni” Och så fick det bli 🙂

3200 gram och 49cm lång

Blandat3

Vi åkte hem samma dag hon föddes. Men vi fick snällt vänta in ronden som började gå 09.00. Allt var fint med vår lilla flicka så straxt därefter var vi på väg hem till alla förväntansfulla syskon. Som jag längtade efter mina busungar!

Blandat4

På vägen hem somnade jag flera gånger i bilen. All spänning liksom försvann och bara tanken på att jag snart skulle få sätta mig i soffan och bara pusta gjorde mig trött. Efter förlossningen så får jag alltid ett överdrivet adrenalin påslag. Hade bara sovit 2 timmar den natten. Och hade dessutom varit vaken sedan 02.30 natten innan. Så nog slog tröttheten till. Men det glömde jag snart, för på parkeringen så möter vi en stolt storasyster som väntar på oss med världens största leende.

Micke höll knappt på att komma innanför dörren med lilla Tuva-Li, Colin skrek ”min bejbis min bejbis” 🙂

Blandat5

Med syskonkärlek som denna så blev familjens minsta väl mottagen 🙂

Blandat6

På köksbordet står en blomma från mormor och morfar 🙂

Och jag måste tacka er för alla fina grattishälsningar. Jag blir riktigt rörd över era fina ord. Alla kommentarer har varit ett stort stöd för mig genom detta. Även om jag vet att ni är många som följer mig på bloggen så blir det mer på riktigt när jag läser allas kommentarer. Känns galet bra! Tack ♥

Det var en lite uppdatering, mera kommer såklart!

Kram

 

Hej Världen!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

Inatt 00.56 kom vårat lilla hjärta till världen. Vi mår bra och är så fantastiskt lyckliga. Vi njuter varenda sekund och kan inte sluta titta på vårat lilla mirakel. Tack för erat fina stöd och alla underbara lyckoönskningar. Jag blir rörd. Nu ska övriga familjen få gosa bebis och jag ska försöka sova en stund. Kikar in ikväll och uppdaterar er om allt 🙂 Vilket galet lyckorus!