Er röst betyder allt!

Skulle egentligen sovit nu.

Fick ett mejl tidigare idag som jag läst igenom ett antal gånger nu. Det har liksom etsat sig fast i huvudet på mig. Känner mig ledsen och berörd av det jag läste, men ändå väldigt hedrad över att en del vill dela med sig av sina livshistorier. Jag vet inte om jag kan skriva om det här just nu. Kanske senare…

Hur som helst så vill jag tacka er, mina bloggläsare som dagligen besöker mig. Lilla jag.

Som jag nämt tidigare så har jag blivit nominerad till Finest Awars 2013. Jag skulle bli hemskt glad om ni varje dag skulle vilja rösta på mig (barbamamman) på deras hemsida under kateorin Årets Föräldrablogg.

Röstar gör ni HÄR! 

Jag brukar sällan åka på galainbjudningar, men den här gången ska jag äntligen göra det 🙂

Kom igen nu – heja oss!

Ny i stallet!

Det blev en eftermiddagspromenad. När jag kom hem så väntade Micke och barnen på mig utanför dörren. För er som har missat det så arbetar jag som undersköterska. Jag skyndade upp för att byta om till något mera bekvämt, det blev ziperallen.

Dagen till ära så fick Tuva-Li prova nya hästen…

Hästen heter Teutonia. Och jag vet att jag lovat en ordentlig redovisning när det gäller alla mina vagnar. Och den kommer… Om ni bara har liiiite tålamod? Mer än så kan jag inte säga för att inte avslöja vad som kan tänkas komma i något av de kommade avsnitten av Familjen Annorlunda programmen *host* 🙂

Det var tur att vi gav oss iväg direkt när jag kom hem, för hu vad trött jag är. Barnen verkade uppskatta våran lilla promenad till lekparken. Skönt också att få komma ut och få lite frisk luft.

Morsan i skönaste outfiten 🙂

Nu ska jag natta lite barn sen tänkte jag läsa igenom alla era kommentarer och svara på lite av det ni skrivit. Sen ska jag sätta mig vid skrivbordet och börja måla på en uggla som en mamma beställt.

Kram!

Tittar in!

image

Intar lite lunch på jobbet. Ser framemot en lång promenad med familjen när jag kommer hem. Har jag tur så kanske jag hinner en sväng ner på stan också. På lördag ska jag på fest och tänkte jag skulle hitta något fint att ta på mig tills dess. Tror jag struntar i klackarna och kör på den bekväma linjen – converse 🙂 Dags för jobb igen woop!

Sådant som får människan att tänka…

Är livet, verklighet och känslor.

Imorse vaknade jag med ett ryck. Skynda upp ur sängen och slängde på mig kläderna för att skynda iväg till jobbet. Det var mörkt ute och staden sov fortfarande. Kände mig på uselt humör men det milda vädret som smekte mina kinder på vägen ner till bilen fick mig ändå att le. Längtar så efter våren, ljusare dagar och utomhuslek.

Bättre blev det när jag träffade mina arbetskamrater. Det är arbteskamraterna som gör att jag längtar efter att få gå till mitt arbete. De ger mig energi att ladda om batterierna. Hur mycket jag än älskar att vara hemma med min familj så skulle jag aldrig vilja vara hemmafru. Jag började städa vårat vardagsrum på jobbet, samtidigt så lyssnade jag på en intervju med Lars Weiss på tv4.

Lars Weiss är en svensk journalist och författare. Han har varit chef på tv4 och arbetat på sveriges television. Lever tillsammans med nyhetsankaret Anna Lindemarker som man med all säkerhet känner igen från tv4. Lars Weiss har skrivit en bok som heter ”I saknadens tid”. Den handlar om sorgen över att begrava sitt barn.Han förlorade sin son Jonas som var diplomat han blev endast blev 33 år gammal.

Att förlora ett barn måste vara det absolut värsta som finns, det är min mardröm. Hur orkar man sörja ett barn, hur överlever man?

I intervjun så berättar Lars att han bearbetat sorgen genom att lära känna sin son bättre genom att resa i sonens fotspår. Besöka platser han varit på, träffa hans vänner och ”leva hans liv”. Det var fängslande att höra.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att beställa boken, krama mina barn och tänka att det här ska jag alltid komma ihåg – barnens kramar.

 

En liten update!

Hej alla fina bloggläsare! Har kikat runt lite bland kommentarerna här och där, många verkar tycka att det var en bra premiär av Familjen Annorlunda och det glädjer mig. Och så självklart kommer det en och annan fråga och mindre roliga kommentar hit och dit. Men alla är så välkomna att fråga och tycka vad de vill.

Självklart var det illa att lilla Charlie och Colin åkte iväg på wiggelcarten utan hjälm. Det var inte okej. De brukar alltid ha hjälm på sig. Jag skulle kunna dra ett långt försvarstal men det struntar jag i. Kort och gott barnen rusade in i garget och drog fram allt och vi hann inte få på tvillingarna störtkrukorna. Dessutom hade vi ett filmteam runtom oss, det blev lite mycket. Är vi dåliga föräldrar nu?

Så verkar det som en del tagit illa upp för att Colin visade en naken rumpa i tv. Vi och tv-teamet har varit jätte noga med att barnen inte ska vara nakna. Men kom igen nu, det där var bara gulligt. Som om det under de snabba sekunderna skulle finnas någon sjuk jävel som gått igång på det? Det skulle det egentligen kunna finnas med all säkerthet, MEN nej jag tror inte det är någon fara.

Och visst var Micke elak som skrämde slag på Colin med borrmaskinen! Han kommer säkert få psykiska problem i framtiden, det här kommer följa honom i resten av livet. Och vi kommer ha något att skratta åt länge för vi har det på film! (Skrattar högt!) Jag kan lugna er med att Colin älskar borrmaskinen, han ska alltid vara med Micke när han borrar. Det var det bästa i hela avsnittet, speciellt när redigeraren lagt på skräckmusiken.

Sen vill jag passa på att berätta att barn är barn för er som inte vet, det verkar finnas några stycken som faktiskt inte vet det? Barn ska bli skitiga och barn testar gränser för att lära sig. Barnen VET vad som gäller på pappas jobb. Tv-teamet blev aningens besvikna när alla stod alldeles stilla och inte ville röra en fena. Det blev nog lite blyga. Jag sa till Adam att han fick springa runt. Han tittade väldigt frågande på mig, sen tog det inte många minuter förens hela bunten blev varma i kläderna. Jag som förälder skulle reagera mera på om barnen var som små soldater. Då är det verkligen något fel! För hur man än vill att barnen ska sköta sig så är dom fortfarande barn som vill upptäcka.

Men nu måste jag bara fråga en sak till alla er som har så mycket invändningar om vad som är rätt och inte. Hur roligt skulle det vara att titta på ett program där alla sköter sig och där lugnet alltid infinner sig? För så kan det ju omöjligtvis alltid vara, vare sig du har tre barn eller åtta barn. Familjen Annorlunda handlar om stora familjer med många barn, mycket kärlek och ett stort charmigt kaos.

Då släpper vi det för den här gången…

Just nu sitter jag och gör ett schema. Micke och jag ska komma igång med träningen ordentligt nu. Varje träningstillfälle är viktigt. Jag vet att jag skrev att jag skulle börja med kost och träning igår. Tyvärr så har jag inte kunnat ta tag i träning ännu då kroppen inte känns helt hundra. Kosten däremot håller vi på nu. Micke ska köra lite intervallträning ikväll, vi börjar lugnt. Så fort jag kommit igång så lovar jag att dela med mig av mina framgångar och kostupplägg. Hittade en bild på mig själv när jag väntade tvillingarna, det är ju så hysteriskt kul. Rumpan putar nästan ut lika mycket som magen gör…

 Sen kommer säkert många ihåg hur jag såg ut förra gången vid medverkade i Familjen Annorlunda. Det var det som fick mig att vakna. Efter lite träning med PT Olga så började det hända saker…

Dåliga bilder, men jag gick ner 30kilo. Lagom till jag äntligen nått mitt mål så blev Tuva-Li till, och så var vi där igen…

Och större blev magen…

Från början igen då. Men det känns inte lika jobbigt att få kroppen dit jag vill den här gången. Dessutom mådde jag betydligt bättre den sista graviditeten när jag väntade Tuva-Li, antagligen för att jag byggt upp muskler som orkade ”hålla” graviditeten på helt annat sätt än innan. Och för att jag fortsatte träna en bit in i graviditeten.

Så för guds skull ta hand om era kroppar innan ni skaffar barn så mår ni bättre 🙂