Sådant man inte kan förklara?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 4 minuter

Okej. Med risk för att verka lite tokig så ska jag berätta något som är/kan vara en ren tillfällighet eller ett ”sign”. Tolka själva.

Igår fick vi besök av en kär vän. Vi mötte henne när vi var ute och rastade hundarna. Hon berättade att hon varit med om något lite obehagligt på sitt arbete. Såklart jag och Micke blev nyfikna. Våran vän är inne i ett vårdrum där hon samtalar med en kollega som säger sig ha kontakt med den ”andra världen” om man nu kan kalla det för det? Hon tycker att våran vän har en fin energi omkring sig, en ljus aura. ”Jaså döh, den är inte mörk då?” Nej den var ljus och behaglig. Hon får också veta att de på ”andra sidan” ibland kan försöka få kontakt med oss genom att elektricitet. Just i det här vårdrummet är det en tv på. Samtalet fortsätter, inget konstigt alls. Rätt som det är så stängs teven av. Våran vän höll på att göra i brallan (ursäkta uttrycket) men man kan ju faktiskt dras med av stunden och just i det ögonblicket så kändes detta aningen obehagligt eftersom det haft det här samtalet. ”Varför stängde du av teven?” Nej det gjorde jag inte sa kollegan och log. Konstigt?

Jag som vill tro på att det finns en fortsättning efter livet har ändå väldigt svårt att tro på det lite mera övernaturliga. Även om jag många gånger har fått en viss känsla av att något annat varit omkring mig (jag intalar mig att det är jag som inbillar mig). Ni vet sånt där man inte kan förklara!? Det måste finnas en vetenskaplig förklaring, det bara är så. Jag tycker det är otäckt att bara få en deja vu, när det känns som man varit med om något precis likadant förut. Och det vet jag ju har en vetenskaplig förklaring. Men tills jag fått riktigt svart på vitt så vet jag inte vad jag riktigt ska tro. Eller det måste ju finnas något, eller jag vill tro det. Ni märker, jag är lite klyven i detta.

Jag har tre starka minnen av sådant man inte kan förklara. Ett är när jag och mina föräldrar skulle åka till Bornholm. Jag var kanske 11 år? När vi kom in i själva Bornholm så kändes det som om jag visste vart allt låg, torget affärerna osv. Ett annat starkt minne var när jag skulle gå in i ett rum hemma hos min farmor och farfar. Något stoppade mig i dörren, jag kunde bara inte gå in. Kan inte säga vad det var, men det var fruktansvärt obehagligt. Och det sista minnet var ifrån när jag låg i min säng hemma i mitt föräldrahem. Jag var nog runt 7 år? Någon petade mig i ryggen. Jag blev livrädd och skrek på mamma. Jag var helt övertygad om att det var min docka som hette Sara som gjort det. Det slutade med att mamma fick gå ner med dockan i källaren. Det här behöver ju inte betyda något eller hur? Säkert bara ett barns fantasier som skenar iväg.

För att återgå till min vän. Hon tyckte det var väldigt obehagligt när teven plötsligt stängde av sig. Mer än så här blev det inte av det, men hon ville ändå berätta det här för oss. Jaja det kan ju bero på vad som helst tyckte jag. Vi pratade inte mer om detta, vi sa hejdå och gick in till barnen som Victor passade.

Vi tog en liten knäckemacka och gick och la oss. Som jag nämnde i tidigare inlägg så var barnen lite ”röriga” igår. Hela kvällen var tuff pga feber, snoriga näsor och en ledsen Tuva-Li. Men vi lyckades få alla att somna. Rätt som det är så kommer Adam och Engla-Freja upp samtidigt. Vet inte riktigt vad klockan var men kanske runt 03.30? ”Pappa det spökar på Adams rum” i kör! Jag som visste att jag snart skulle upp och jobba vägrade att öpnna ögonen. Micke pratade istället med dom. ”Nejdå det är ingen fara, tänd lampan och gå och lägg er. Om dörren är öppen så ser ju vi Adams säng” Men nej de ville tydligen inte gå och lägga sig fick jag reda på idag. Jag somnade om tackochlov. Hur som helst så gick dom i alla fall in i Adams rum och kröp ner båda två i hans säng och somnade för i morse när jag gick upp så låg dom och höll om varandra. Gulligt tänkte jag. Men när jag kom hem så sa Micke att jag skulle fråga barnen varför de inte ville sova själva. ”Mamma det var en gubbe som satt på Williams stol i Adams rum i natt” Jaså det säger ni? ”Jaaaa” sa Adam glatt. ”Det var mammas pappa som satt på stolen”

Visst är det bara en ren tillfällighet att de börjat fjanta så här, jo det måste det vara! Men ändå kan jag inte förundras över varför de skulle bli såhär just efter att våran vän berättat för oss om vad hon var med om igår. Barnen kan ju absolut inte påverkats av det, dom var ju inte ens med och hörde något om det!

Konstigt.

Tror ni på den ”andra världen”? Har ni varit med om något konstigt? Jag skulle vilja träffa ett riktigt medium, men min verklighetssyn säger något annat…

Det här piggar upp mig sådäså!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Vilken härlig syn jag möttes av tidigt i morse när jag gick upp. Snö och ännu mera snö. Det blev ett kort pass på jobbet, så upp och iväg. Trodde jag skulle vara ”dötrött” efter nattens bestyr. Både Charlie och Colin är ordentligt förkylda och har sovit oroligt. Tuva-Li var jätte ledsen hade lite feber och inget kunde trösta henne när hon skulle somna. Kanske är tänder på gång? Adam och Engla-Freja fick för sig att det fanns spöken i Adam rum osv, osv. Men trots detta kände jag mig ganska pigg i morse ändå. Dessutom underlättar det enormt mycket att jag har körkort nuförtiden. Helt underbart faktiskt. Det är exakt ett år sen jag tog det nu, bland de bästa jag gjort.

Sedan hade vi en läkartid med Charlie. Och innan det så ville våra fyrbenta vänner ta en liten promenad. Eller nja en av dom i alla fall. Divan vi har slipper helst om hon får bestämma.

Nu däremot känner jag hur tröttheten slog till. Vågar inte sätta mig i soffan för då är risken stor att jag somnar (gäspar).

Nu har jag röjt upp i köket efter sen lunch. Rastat hundarna igen. Tagit ett varv i tvättsugan och hoppas på att få anvjuta en kopp kaffe. Inte för att jag är någon kaffemänniska, men jag hoppas det kan bidra till lite mera energi.

Tror nog allt att det här får pigga upp min dag idag 🙂

Mina modiga tjej!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Idag var det dags för Engla-Freja att laga en tand hos tandläkaren. Det var minsann inga bekymmer. Hon är så modig och duktig till skillnad från sin mamma som gråter som ett barn när hon måste till tandläkaren.

Det är bara coola människor som går till tandläkaren. Man måste ha brillor och grejer, då går det lite enklare 😉

Tvillingarna börjar bli lite snoriga, det är inte riktigt lägligt med tanke på att vi just denna vecka är fullbokade åt både höger och vänster. Snälla inga mera sjukdomar nu, snälla. Till helgen ska jag avslöja en liten hemlis. Och vet ni imorgon så börjar vinjetten rulla på tv4.

Enskräckblandadförtjusningjagtrorjagkommerdö!

Men äsch, man lever bara en gång. Förövrigt så blev jag sugen på att piffa till hemmet med lite nya tulpaner igen. Men då blir det väl ett jäkla liv på en del som inte alls tycker man kan spendera 900 spänn på tre tulpanbuketter (skrattar lite hånfullt).  Min absoluta favoritblomma är just tulpaner. Orkideer gillar jag också. Jag ska tänka på det. Annars ska jag leta efter en gammal fåtölj, kanske på blocket? Skulle vilja prova att klä om en själv. Hur svårt är det?

Vi har en mästerkock!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Redan söndag, helgerna går så fort. Kanske för att jag har börjat jobba lite smått igen. Igår efter simhallen så jobbade jag ett kvällspass igen. Det är verkligen så roligt att få öite omväxling i vardagen när man är föräldraledig.

Idag tog vi lång sovmorgon. Micke skjutsade Oliver till fotbollsträningen och jag började plocka lite här hemma. Idag skulle Engla-Freja laga mat och det då blev det köttfärssås som tod på menyn.

 Maten smakade fantastiskt gott, jag tror allt vi har en liten kock här hemma 🙂

Nu ska jag svida om och avsluta även denna dag på jobbet. Och medans jag är på jobbet så ska Micke och barnen städa övervåningen. Jag tror också att köket kan behöva få sig en omgång efter matlagningen (fast det vet han inte om ännu) haha!

Kram på er ♥

Jag vägrar vassen!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

image

image

Idag har hela familjen varit i simhallen. Det gillades av alla stora som små. Med oss hade vi också våra bästa vänner och deras barn också. Jätte trevligt. Micke han har haft ont i huvudet till och från hela dagen. Han var och bastade med grabbarna igår och det blev nog både en och två öl för mycket. Jag bara skrattade åt honom när han kom hem. Jag är väldigt glad över att han hittar på lite då och då, man behöver det.

image

Jag passade på att väga mig i simhallen. Trots väldigt mycket fusk och väldigt lite träning så har jag inte gått upp i vikt tackgodegudjagtrorfaktisktdufinns. Nu känns det mycket bättre och mer inspirerande att fortsätta kämpa mot mitt mål. Jag vägrar att bada i vassen i år 🙂

Att stanna upp!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Ibland kan man bli påmind om hur kort livet är. Man lever på utan att tänka, dagar och veckor går utan att man stannar upp. Så blir man påmind om hur mycket man faktiskt har att vara lycklig för i livet. Det kan vara en doft, en färg eller minnen som väcker tacksamheten. Det där som fick mig att se rött för bara några minuter sedan är då redan glömt.

Jag har sedan jag var riktigt liten alltid varit en djup person som tänkt mycket på livet och vad det betyder. Jag har också alltid redan som väldigt ung känt på mig saker. Jag vet det kanske låter väldigt konstigt för jag är i allra högsta grad tillsynes en realist i alla sammanhang. Ibland kan jag få för mig saker som kanske är lite fåniga och som saknar vetenskap. Men jag tror alla har ett öde, ett öde som man kan påverka av sina val i livet. Man skriver sin egen saga på sätt och vis. Alla kapitel innehåller såklart inte lycka och framgång. Orättvisa och sorg hör även till dessa mindre trollbindande kapitel. Men de finns där och gör oss emellanåt påminda om att vi lever.

På vårkanten när vitsipporna blommar och himlen är blå kan jag av bara känslan ta mig tillbaka till den där stenen jag satt på i karlstorpskogen. Storesten där min farmor berättat att trollen bodde. Man kunde bara se dom om man verkligen trodde på dom. Jag ville verkligen tro men lyckades aldrig. Jag vet att jag satt där och tänkte för mig själv att den här stunden ska jag aldrig glömma. Precis som jag tänkte sista gången jag satt i min pappas knä. Jag lutade huvudet mot hans bröst, borrade in mig i honom och tänkte att jag aldrig skulle glömma bort hur varm han kändes och hur gott han luktade. När jag ser en bebishand så tänker jag på den gången min mamma höll i Victor för första gången. Hans hand låg i hennes och hon var så stolt.

Idag blev jag påmind om hur lycklig jag är. Jag stannde upp för ett tag ♥

 

 

Familjen växer och jag ska försöka mig på att videoblogga!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Man blir visst aldrig nöjd med ”peruken”. För ett år sen så fick jag ett ryck och blev mörk och ombyte förnöjer ibland men jag trivs nog bäst som blond.

image

Man kan ju förändra sig med lockar och olika frisyrer.

image

image

Många tror att jag har löshår men det har jag inte. Just nu känns håret bara tråkigt, det brukar bli det när jag har ammat i sådär ett halvår. Tuva-Li är nu sju månader och jag har tappat massor av hår. Hur som helst så har jag fått en efterfrågan på vilken locktång jag har och hur jag gör när jag lockar håret så jag tänkte att jag skulle försöka göra mitt första bloggvideoinlägg (majgadd). Det får bli ett fredagsprojekt 😉

Just ikväll, just nu så firar vi lite. Dogsen har fått grisöron och vi mumsar på tacochips och philadelphia med sweetchilisås. Bästa kombon! Varför? Det ska jag snart berätta. Men la familja växer!

Far och dotter!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Kom hem från bion och fick minsann veta att jag varit borta i knappt två hela timmar.

”Nu har du varit på bio så nu får du massera pappa för han har faktiskt tränat ikväll!” Det var ord och inga visor. Micke satt i soffan med världens största leende. Engla-Freja har han lyckats med vill säga.

Jag har varit och sätt mammas pojkar på bio. Och jag vet att många säkert kommer att idiotförklara mig nu för de verkar som många sågat filmen, men jag ger ändå den filmen fyra solar av fem. Budskapet var fint, skådespeleriet fantastiskt och filmens ironiska jargong gillade jag. Dessutom så drev man med hårdrocksimagen på ett klockrent sätt som fick mig att dö av skratt emellanåt.

Kommer somna med ett stort leende och det måste ju betyda att filmen gav intryck!

God natt 🙂