Mycket tårta nu…

Dåligt med uppdateringar här idag. Kalas två dagar i rad, jösses amalia det är tufft för mamma Madde. Nu har vi bara ett kalas kvar, resten av tjocka släkten kommer nämligen imorgon.

”Blåser så hårt jag kan mamma”

När vi sjöng så blev Colin lite blyg, stå i centrum är visst väldigt läskigt 🙂

Colin kröp in under bordet.

Just nu har vi besök av min bästa kompis och hennes barn. Tacomys och skitprat. Våra gubbar är iväg och och spelar bordshockey.

Kikar in senare ikväll, tänkte jag skulle försöka att besvara lite av era frågor. Puss på er så länge!

Skärpning Ilmrud!

Det blev lite kalas här idag i alla fall. Tvillingarna har varsin födelsedag och vi brukar också låta dom få varsin egen dag att få känna sig lite speciella på. Det är så roligt att få uppleva tvillingar. Lika osams som de kan bli lika söta mot varandra kan de vara. Colin han var så stolt över sin bror idag. Gjattis sa han flera gånger samtidigt som han gärna påpekade att det var hans gjattis i mojjon. Och självklart kommer Colin få precis samma uppvaktning imorgon.

Jag var tvungen att lägga mig en stund på soffan efter fikat. Panodilen började gå ur kroppen och värken i bröstet började göra sig påmind. Jag blir tokig på det här. Är jag inte sjuk, så har jag mjölkstockning och har jag inte det så är det nått annat skit. Jag som bara vill komma igång med träningen igen. Det känns som den här vintern bara har bråkat med mina kom i form planer. Jag vet att jag inte behöver ha så stora krav på mig själv egentligen, men det skulle vara så gött att få snöra dom dära löparskorna. Bara det här ger sig nu så kan jag fasen komma igång! Så länga så har jag faktiskt funderat på att utöka ”gymmet”. Idag har jag mitt gåband, hantlar och pilatesboll. Nu är jag lite sugen på en crosstrainer. Inte för att jag egentligen behöver den, utan mer för att jag tycker det är roligt. Det är viktigt att det är roligt, för är det inte kul så tröttnar man. För er som undrar så har jag ett sånt HÄR gåband/löpband. Det funkar alldels utmärkt, jag har haft det i två år och fortfarade funkar det bra. Är jag piggare imorgon så ska jag sätta mig ner och gå igenom vårat kostschema. Kan hända att vi behöver åka och handla lite också för att komma på rätt bana.

Apropå handla. Någon undrade över hur våran matshopping ser ut? Antagligen lite pga av det senaste avsnittet av Familjen Annorlunda. Så här är det – vi suger på att storhandla! Vi är verkligen sämst! Vi skulle antagligen rent ekonomiskt spara på att storhandla. Däremot så ger våran dåliga planering oss lite ”egentid” om vi nu ska se något positivt på det här. Det blir många ensamma turer för att handla det där man måste ha och har glömt. Vi får nog skärpa oss när det gäller det här. Tycker Algesons familjen gjorde ett bra jobb som handlade så jäkla in i norden mycket käk. Även om vi egentligen också förbrukar precis lika mycket knäckebröd, eller nja inte precis lika mycket kanske. Men ni förstår vad jag menar. Skärpning Ilmrud!

Tuttekläm på sjukan.

image

Här på väg till sjukan för att blotta bröstet. Igår kändes det som om jag gjort en misslyckad silikonoperation. Höger bröst tre storlekar större än vänstra. Och smärtan förfärlig. Så idag hade jag tid hos dr Essen. Orolig över hur smärtsamt det skulle bli att punktera tutten så var det bara att åka dit. Det såg för fint ut för att göra några ingrepp, bara att stå ut. Stackars sate som haft det ännu värre tänkte jag då. Fick lämna lite blodprover och avvakta. Träffade min barnmorska, jag skrattade lite när hon utbrister ”tänk på mitt gamla hjärta” nejdå det är inga bebisar på gång. Men av någon anledning så kändes det som att alla trodde det som var där uppe. Jag får helt enkelt hålla mig undan från mödravården och gyn för att inte skapa några misstankar om barn. På väg hem så hade jag ett missat samtal. Det var från tv4 nyhetsmorgon, vi ska vara delaktiga i ett litet projekt. Berättar mer om det senare. Nu blir det tårta!

Jag är en elak tonårsmamma.

Nu har vi varit iväg och lekt på Bill och Bulls som det heter i Motala. Ett perfekt lekland, lagom stort och alltid rent och fräscht. Men innan vi kom iväg så hann jag bli osams med mitt tonårsbarn. ”Antingen följer du med oss eller så tar jag med mig modemet till internet, du väljer själv” Jag förstår om Victor inte vill hänga med oss på alla äventyr (även om han faktiskt tycker det är ganska kul när han väl följer med) men yvärr så måste jag ändå ta med mig modemet. Han spelar onlinespel och kan sitta i flera timmar, det finns liksom inget stopp. Han är jätte duktig på det han gör och även om han har visioner om att göra egna spel i framtiden så tror jag inte att det är nyttigt att tillbringa alla sina vakna timmar framför datorn. Han blir precis svart runt ögonen och tappar koncentrationen i skolan. Han kämpar väl på ok i skolan ändå, men jag tycker det är så trist att han slänger bort sitt läshuvud för ett jäkla tvspel. Jag tog i alla fall med mig modemet, något som inte alls var populärt. Jag var både det ena och det andra. Hur gör alla andra tonårsföräldrar? När börjar dom förstå? Hjääälp!

Antar att det här är något som alla föräldrar på ett eller annat sätt måste gå igenom. Men just nu skulle jag ärligt talat kunna kräkas om jag hör honom säga ”ooooooooorka” igen. Va fan är det som är så jobbigt!?