Jag planerar renovering av hemmet och det ska bli både högt och lågt. Jag kan bara inte bestämma mig. Samtidigt så drömmer jag mig bort och önskar att vi snart har ett helt hus att sätta våran prägel på. Vem vet drömmarna kanske inte ligger så långt borta? Hur som helst. Kök och hall ska få ett helt nytt utseende. Jag vet inte varför men jag är så himla förtjust i blommiga tapeter. Och har fått för mig att jag ska ha det i köket. Vårat kök är pyttelitet, därför så tror jag att en blommig tapet skulle göra sig väldigt bra mot allt det vita. Vad tror ni? Vilken tapet är snyggast i köket?

Men kolla här…

Tapeten ovan skulle jag vilja ha i hallen. Den skule göra sig jättefin med ett ljust golv för nu ska minsann den där schackrutiga plastmattan bort. När tiden finns ska jag måla gamla fönster vita och sätta i speglar. Så ska en vitmålad sekretär in. Det är min tanke.

Jag har inte plats för en sådan här vägg men hur snygg är inte tapeten här nedan. Vackert. Jag var bara tvungen att visa. Allt det här fina hittar ni på www.inreda.com

Så hittade jag den här fina affischen. Den skulle nog också göra sig i hallen med en stor tjock ram, gärna lite gammal. Om lusten faller på så kanske jag ska börja måla fjärilar. Jag älskar mina ugglor men har alltid haft en viss kärlek till just fjärilar.

Tänk vad enkelt det skulle vara om man kunde det här med tapetsering och golvläggning också. Men alla är vi barn i början, och redig kvinna reder sig själv eller vad är det man brukar säga?

Om jag nu reder ut det här med att bestämma mig. Komemr nog bli ett och annat mejl till Anneli som driver den här inredningsbutiken. Hon är en superhärlig tjej som jag fått äran att börja lära känna lite grann. Tror ni skulle gilla henne, ni kan besöka hennes blogg HÄR!

Hoppas vi ses ikväll tv4 20.00 🙂

Jag vill börja med att säga tack. Ni är så fantastiska människor allesammans. Efter mitt inlägg i fredags så har det strömmat in kommentarer och mejl. Jag har svårt att ta in allt. Jag som inte annars brukar ha svårt att finna ord är nu stum. Tack.

Jag visste inte innan hur ni skulle reagera. Faktum att vi ”undanhållit” hur det egerntligen ligger till. Men som jag förklarade i mitt tidigare inlägg så var det ett val vi gjorde. Inte för min skull, utan för Williams skull. Jag är stolt över mina val, tycker inte alls det känns jobbigt att säga att jag har barn med fyra olika män. Det säger absolut ingenting om människan och i detta fall mig. Nuförtiden är jag ganska trygg i mig själv. Det kanske har med åldern att göra eller en viss mognad? Huvudsaken är att William mår bra och det gör han. Det har övertygat mig ännu mera, att jag ändå valde rätt.

Helgen har varit fin. Vi har badat dogsen och bara tagit det lugnt. Firat William och käkat tårta.

Ja bortsätt från att Charlie ramlade i fredags och slog i sitt huvud. Det blev 5 timmar på akuten och 6 stygn i pannan. Läkaren drogade Charlie för att han inte skulle komma ihåg något. Det hjälpte för han har ingen aning om att han är sydd i pannan.

Bra med rullator när huvudet snurrar 🙂

Nyvaken Tuva-Li sitter i Williams knä. Här var det dags för lunch och idag var Williams biologiska pappa här och åt. Med sig hade han också William lillasyster Ina som är straxt över året. Många syskon blev det visst.

Fick en försmak på våren. Jag längtar galet mycket! Det ska bli så härligt att kunna vara ute hela dagarna…

Så har jag nya örhängen. Dom blev snabbt nya favoriter. Fråga mig inte vart dom är köpta för det har jag ingen aning om. Fick en påse med smycken av grannen i fredags, hon hade rensat. Dom här örhängena passar superbra ihop med en bh jag köpte för några dagar sedan. Visar imorgon. Godnatt världen!

Idag för 9 år sedan blev jag mamma för tredje gången. Det var inte så många som visste om att jag var gravid. Man kan väl säga att det här var en ganska mörk tid i mitt liv. Jag har valt att inte ta upp det här tidigare av många olika själ men har nu kommit till insikt med att det inte spelar någon roll längre. Jag är ju den jag är, trots mina tidigare val i livet. Det var då, nu är nu.

Jag skulle gå in på djupet, vända och vrida på olika situationer och tankar. Varför det blev som det blev håller jag för mig själv. En vacker dag så kanske jag får ihop även den historien. Jag har tre fulla dagböcker som säkert skulle bli en bra bok.

Hur som helst.

När jag hade en tröja på mig så syntes inte magen. När jag var i vecka 38 så hade jag gått ner fyra kilo sedan inskrivningen i vecka 10. Jag var ensamstående och min pappa var sjuk. Jag tackar gudarna för att jag hade Victor och Oliver. Och för att inte glömma mina underbara vänner. Utan dom hade jag inte tagit mig upp ur sängen. Jag hade ingen direkt kontakt med min övriga familj heller förutom min mamma och pappa. Att jag valt att behålla ett barn med en tredje far som jag dessutom inte levde med uppfattades nog som förjävligt kanske? Det kändes så.

Min pappa ringde till mig flera gånger om dagen och vårat band blev starkare än någonsin. Han intalade mig att det här var det bästa jag gjort. Och att jag skulle vara stolt över mina val och att man faktiskt bara lever en gång. Varför han upprepade gånger sa så förstod jag inte då, nu gör jag det.

Klockan 05.00 ringde jag till mina vänner Cilla och Madde som skulle vara med på förlossningen. Klockan 13.30 blev jag inskriven på förlossningen sen skulle det ta några timmar. Cilla peppade med lustgasen och Madde var i chock. Men 19.30 så kom han ”Buster” som Cilla döpte honom. Sekunden efter så kom sköterskan in och sa att jag hade telefon. Det var min pappa. ”Vad skönt då kan jag gå och sova nu!” Han ville bara höra att vi mådde bra och allt va klart. Dagen efter blev jag utskriven, trots att jag egentligen kanske borde legat kvar ett tag till. Jag kommer ihåg att det snurrade galet i huvudet så fort jag rörde mig. När jag såg mig själv i spegeln så kände jag inte igen mig. På två dygn hade jag gått ner 18 kilo. Jag mådde skit!

Efter några dagar hemma så tuffade jag till mig lite grann. Jag hade fått världens vackraste son och borde varit världens lyckligaste. Jag bestämde mig för att vara glad. Såklart jag var glad över mina barn men kommande fyra veckor blev de värsta i mitt liv. 35 dagar senare så tog cancern min pappas liv.

En nyfödd William blir ompysslad av Cilla.

Följande månader är lite ”luddiga” jag var bitter över mycket. Jag var 21 år och borde haft hela livet framför mig men det kändes som jag hade det bakom mig. Jag tog mig igenom vardagen, jag var tvungen. Frågade någon så var allt bra det var enklast så.

Jag bestämde mig för att vara singel, det var jag och grabbarna. Så hade jag ju mina fina vänner vad mer behövde jag?

Då träffade jag Micke. Han var min chef och det var inte alls meningen att vi skulle bli kära i varandra men det blev vi. William avgudade honom. Så blev vi en familj och naturligt så blev det att Micke tog på sig papparollen. Sedan dess har vi levt så. Det har bara funnits en pappa för William och det kommer nog alltid att vara så. William träffade sin biologiska pappa första gången förra året. Det gick bra och det finns inga ”hard feelings” mellan oss.

Första säsongen vi var med i Familjen Annorlunda så valde vi att inte ”förklara” detta för att skydda William. Nu vet han och tycker att det är okej. Att jag väljer att gå ut med här är inte för mätta nyfikenheten hos alla kärringar som hänger på olika forum och diskuterar vem som är pappa till vem här i familjen. Jag har inte kommenterat det förut men vem fan ringer skattekontoret för att ta reda på en sådan sak? Har inte folk bättre saker för sig? Sjukt.

Nej jag vill bara berätta att trots hopplöshet och förtvivlan så finns det en framtid i allt det mörka. Många har säkert gått igenom värre saker i livet men kanske finns det någon som känner igen sig i det jag skriver? Jag vet hur det är att vara ensamstående tvåbarnsmamma och gravid.

Idag är det Williams födelsedag och varje år den 15e mars blir jag påmind om att leva livet och alltid se framåt ♥

 Min lilla bebis är inte så liten längre. Jag måste nog inse att hon faktiskt växer. Hon tog för några dagar sedan sina första steg. Kan ni tänka er? Hon är ju bara nio månader, hon kunde väl varit bebis en liiiiiten stund till?! Jag var inte hemma när hon började gå. Fick ett sms av Micke när jag var på jobbet. Jag trodde han retades med mig lite bara för att jag inte var hemma. Men nähe så var det ju inte, hon gick.

Det känns som att det ska vara så bråttom med allt, min lilla bebis…

 Tvillingarna är förkylda här hemma och ligger i soffan och tittar på blixten. Själv ska jag precis börja med lite lunch. Barnen har bestämt stuvade makaroner och falukorv. Engla-Freja och Adam är på dagis, Tuva-Li sover och de stora kidsen är i skolan.

När dom kommer hem så hade jag tänkt att vi skulle rensa och städa upp i garderober. Det är vårat stora problem i familjen, garderoberna ser ut som ett ända stort kaos. Det beror kanske på att vi skulle behöva mera utrymme. Jag har funderat på om man skulle kunna köpa några nya garderober och få in någonstans utan att det ska se konstigt ut? Min granne Camilla har garderober i vardagsrummet. Det låter kanske inte så snyggt när man hör det men det är faktiskt skitsnyggt. Ska se om jag kan våldgästa henne och ta en bild så ni får se.

Nästa projekt är ju annars köket. Vi åker till barnmässan i Karlstad nästa helg, efter det så ska vi ta tag i det. Jag letar efter tapeter som kan passa och jag tror jag vet vad jag skulle vilja ha.

Det är synd att jag inte hittar några bilder från vårat kök i förra lägenheten. Det var en blandning mellan nytt och gammalt. Jag hade gardinstänger gjorda av pinnar som vi sågat ner från träd och fina naturfrägade linnegardiner. Supercoolt!

Nähe tillbaka till verkligheten, makaroner vad det!

Förresten är det några av er som kommer till barnmässan i Karlstad?

Godnatt…

Lika snyggt som det var då skulle detta vara nu! Min mamma var verkligen urtjusig och det är hon fortfarande. Jag kanske får erkänna att mitt intresse för kläder kommer från mamma. Ni ska se hennes garderob! Och min storebror Rickard, jag dör så söt. Jag vill också gå med benen bara och ha på mig solglasögon. Hur snygga är inte brillorna mamma har på sig? Letar efter något liknade. Min väninna har ett par Dior glasögon som jag fastnat för. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i solglasögon, men ju mer jag tittar på olika bågar så inser jag att jag faktiskt skulle vilja ha ett par schyssta brillor.

Tror jag ska göra en fotovägg av alla fina foton jag hittat. Det blir ett roligt projekt 🙂

Så hittade jag lite bilder på mig och Victor. Jösses tänk om jag skulle vara lika tjusig som mamma när jag var yngre, kolla här…

Blott 16 år gammal. Man skulle ha kulor runt halsen, då var man riktigt trendig haha. Här hade Victor fått en fraktur i båtbenet när han ramlat från gungan på dagis. Stackars lille älsklingen. Jag kommer ihåg det så väl. Läkaren trodde att hans arm var ur led för den varit det tidigare då en dagisfröken dragit honom i armen när hon ville ha med honom på toaletten. Han strejkade och drog åt andra hållet. På ett ögonblick så var armen ur led. Men den här gången var det lite värre. Ni kan tänka er smärtan Victor fick utstå när läkaren skulle lägga armen till rätta när det egentligen var en fraktur. Jag glömmer det aldrig. Han var precis blå i ansiktet. Som tur är så kommer han inte ihåg det. Och här verkar han glad 🙂

Victor med en bil i handen. Ingen ovanlig syn då. Olivers pappa lärde Victor varenda bilmärke, det var liksom det största i livet – bilar!

Tiden springer verkligen iväg. Nu ska jag svida om för ett arbetspass med världens bästa arbetskamrater. Kikar in ikväll ♥

Hjälp vad dagen for iväg. Den blev inte alls som jag tänkt. Det började med att jag hade ett helvetets morgonhumör pga för lite sömn. Tuva-Li höll mig vaken mer eller mindre hela natten. Vet inte vad det var för fel? Hon var bara ledsen och kunde inte komma till ro, inte förens på morgonen när det var dags att gå upp. Micke tog med sig Engla-Freja, Adam, Wilson och Victor när han åkte mot jobbet. Två skulle till dagis, en till skolan och en till tandlläkaren. Jag hade fullt upp här hemma med att bädda sängar(för det gör jag alltid på morgonen). Sen hade jag tusen andra saker att stå i men då ringer Victor ”kan du hämta mig?” På med pjucken och packa in tvillingarna och Tuva-Li i bilen. På väg ut genom dörren så fick vi passera ett gäng påsar med pant. Bara att ta med!

Victor hade jätte ont, två små gummisnoddar sitter på plats mellan två tänder. Snart blir det tandställning nämligen. Jag har också haft tandställning så jag vet vad han går igenom. Victor fick vara hemma. Det blev bättre en stund med lite panodil. När Victor ändå va hemma så överraskade jag honom med att åka och köpa en ny hjälm till honom. Han måste ju ha en om han ska åka moped.

På väg hem från butiken så tittade vi in hos mormor. Jag hämtade en massa fotoalbum. Vad jag har skrattat åt dessa kort idag. Hur såg jag ut för femton år sedan haha inte klokt! Tuva-Li verkar tyvärr hålla igång i natt också, men nu håller jag tummarna för några timmars sömn, hon somnade nyss. Jag hann ju i alla fall uppdatera bloggen 😉
Godnatt!

Hur brukar ni fira halloween? Vi klär ut oss och låter kidsen gå bananas. En del av er såg det säkert på tv. Vi gör en rolig grej utav det och sedan brukar vi avsluta med att tända ljus hos min pappa, barnens morfar. Det blir liksom något roligt av det faktiskt ganska allvarliga. För kyrkogården kan kännas lite läskig och allvarlig ibland tycker barnen.

Så här kan det se ut hemma hos oss när det är halloween…

 

Jag tror att hela familjen tycker att det är roligt att klä ut sig och spela teater. Jag skulle lätt kunna tänka mig att medverka i en pjäs eller revy. Det skulle vara galet roligt!

Nåja. Det var var jobbigt att se mig själv när jag pratade om pappa. Han var den vackraste människan på hela jorden. Han var alltid så mån om alla andra. Och han levde sitt liv till fullo. Precis som om han visste att livet skulle bli kort. Han tog till vara på varenda sekund. Jag saknar honom så mycket att det gör ont i hela hjärtat.

Tack för alla värmande kommentarer de betyder allt ♥

Fast nu hänger jag inte med. Har mitt jeansköp skapat debatt bara för dom kostade 1600 spänn? Men va sjutton. Alltså det är ju så här (vilket jag många gånger påpekat) att jag har ett personligt intresse för kläder och mode. Det är precis detsamma som någon annan har ett intresse för exempelvis golf och väljer att köpa en ny klubba som kostar 1600 kronor. Tycker ni det är lika sinnessjukt? Och vad vet ni, jag kanske har sparat pengar jätte länge för att kunna köpa just dom här jeansen. Eller tvärtom jag kanske faktiskt har råd att köpa vilka kläder jag vill och när jag vill? Sen kan man tycka att det är jätte korkat att lägga så mycket pengar på ett par byxor, men det är ju upp till mig. Man är ju olika. Gå in på JC, hur mycket kostar jensen där? Det finns förstås i olika prisklasser, men så fruktansvärt mycket skiljer det inte. Och många handlar på just JC eller hur? Eller MQ, vad kostar en vårjacka från bondelid? Kom igen nu! ”Det sticker i ögonen på folk!” Men VA? Varför måste folk vara så jäkla bittra, varför inte glädjas med andra? Att många sen tycker att en morsa med åtta barn inte kan köpa sig trendiga och ibland lite dyrare kläder är ju bara en förutfattad mening. Måste alla mammor köpa leggings för 99 kronor från Gina Tricot? Inte för att det är något fel med det, men jösses om jag köper något dyrare så har jag antingen blivit sponsrad eller levt över mina tillgångar? Har inte morsor råd? Konstigt för jag har många vänner som väljer att ibland köpa sig något dyrare och kanske i sina ögon lite ”finare”.

Och för er som vill veta om jag är sponsrad så kan ni läsa HÄR.

Jag blir också ombedd av er läsare att uppdatera mina inlägg med vart jag köpt mina kläder osv. Vilka bloggare tror ni är sponsrade och vilka inlägg specifikt? Nej ni vet inte, ni bara antar. Vad är det ens att lägga energi på?

Om alla barnen sen vill ha tröjor som kostar Skjortan, ja må så vara. De får lära sig att saker och ting kostar. Inte svårare att barnen då får spara ihop till just det där de vill köpa oavsett om det är kläder eller annat. Man måste arbeta och kämpa för det man vill ha. Jag är inte någon hemmamamma bara för att jag har åtta barn. Jag arbetar precis som min man. Det är inget flådigt arbete, men jag jobbar.

Dagen outfit är inte alls inspirerande, så här får ni gårdagens. Skinnjacka och väst gintricot, tischa isacouture, jeans H&M

Förästen är det någon av er som letar hus och i Vadstena kanske? Min mamma och hennes man ska sälja sitt, kolla HÄR !