Misslyckade föräldrar?

Sitter i soffan med ett glas vitt vin och avnjuter veckans härliga fartfyllda tempo. Tvillingarna är inne i den värsta trotsålder jag någonsin upplevt. Jag intalar mig att det går över fort, talar ljudligt med pedagogisk röst och tillrättarvisar bestämt. Micke har funderat på om vi skulle kunna göra oss av med barnen? Jag vet att han skojar men är det inte okej att känna total frustration ibland som förälder då?

Alltså man är ju inte en sämre förälder för att man tycker det är jobbigt ibland. Man får känna sig maktlös och misslyckad som förälder.

Jag är ingen expert i ämnet, men jag är mamma till åtta underbara barn som varit i alla dess olika faser i livet man kan tänka sig. Och ännu är nog inte det sista kapitlet i den upplevelsen skriven.

Veckan innehöll inte bara treårstrots, vi har firat en glad Adam som fyllt fem år också. Han fick precis det han önskade sig. En cykel av mormor och morfar, ett leksaksdäck som man kan skjuta iväg så det studsar häftigt, en leksaksbil och geggamoja. Så fick han världens lyckligaste mamma och pappa också såklart.

Så har det som vanligt också varit en herrans massa träningar. Inte för mig själv tyvärr men så fort jag bara kan så ska jag fasen komma igång igen! Jag saknar träningen så otroligt mycket. På måndag är det dags för magnetröntgen, och efter några dagar så får jag svar. Ju längre tid det tar desto bättre är väl oddsen…

image

image

Gillar min skjorta från H&M, mitt bästa höstköp.

Imorgonbitti ska vi åka på fotbollscup med Wilson 🙂 Kanske är dags att komma i säng…

Sov gott alla fina ♥

Starkare än nogonsin!

image

Så det har gått några dagar sedan sist. Jag ska med handen på hjärtat säga att det enda som fyllt mina dagar är tid med familjen. Det känns bra, eller det känns helt jävla underbart! Ni får ursäkta mitt sätt att uttrycka mig men jag har kommit till stund i livet där jag insett vad som är viktigt. Även om jag egentligen alltid vetat vad som är viktigast i livet så behöver man ibland få lite distans från allt för att inse.

Det har varit spekulationer kring mig och Micke under hela sommaren. Jag har skrivit kryptiskt och utelämnat mycket. Jag kunde valt att inte skriva något om det. Jag är en öppen och känslofylld människa, och det skulle kännas fel om jag skrev för någon annans skull. Jag skulle kunna göra glada och inspirerade inlägg varenda dag. Men det skulle kännas opersonligt och fel. Jag skriver det som faller mig in och det jag känner.

Nej det har inte varit bra mellan mig och Micke. Det har varit riktigt illa. Det har tagit tid, och vi har behövt den tiden men nu känns det bättre än någonsin. Vi har aldrig slutat älskat varandra, men tagit varandra för givet. Ni vet dagarna går utan att man ens stannar upp och ser sig omkring.

Jag har stannat upp, tryckt på paus och tagit mig tid att se sådant jag inte sett förut…

Det ända jag känner nu är lycka!

image

Idag har jag varit med Adam, Charlie, Colin och Tuva-Li på dagis. Förväntansfulla på sin första inskolningsdag.  Det gick ju jätte bra 🙂

Barnen sover sedan länge och det borde jag också göra…

God natt!