Till minnet av…

Redan torsdag, inte klokt vad dagarna springer iväg. Så går ju tiden lite snabbare också när man har något att fylla dagarna med. Jag vet att mina inlägg varit lite glesa men det är så galet mycket just nu. Jag har ju berättat att jag ska börja podda snart, sista finishen i studion ska läggas, dags för BARNmässan snart och min utställning planeras.

tavla1

Här är en av tavlorna som kommer att var med. Något helt annat än mina ugglor. Mera av mig, mera känslor och naket.

Just den här veckan har jag lagt min energi i något helt annat som ligger mig varmt om hjärtat. Har ni hört talas om Ride Of Hope? Jag skulle vilja beskriva det med att visa en film som förmedlar känslan.

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=j1jh10dacrU’]

Jag har en hatrelation till cancer. Ni som följt mig länge och sett Familjen Annorlunda vet att jag förlorade min pappa till helvetes sjukdomen cancer.

Min pappa pratade aldrig om sin sjukdom, inte ens in i det sista. Jag minns när jag satt på sjukhusbädden bredvid pappa, hans ansikte var insjunket och hans rosiga kinder hade ändrat färg och var askbleka. Ögonen var stora, jätte stora. Det jag visste sedan en lång tid tillbaka var nu svårt att dölja, pappa skulle dö. Jag fick inte fram ett ord jag bara satt där helt tom, pappa tittade på mig och sa ”tycker du pappa ser sjuk ut?” För en sekund hejdade jag mig men svarade ja. Visste inte om jag vågade vara ärlig men jag var trött på att ljuga för mig själv. ”Det ingen fara gumman jag ska köpa brun utan sol på vägen hem” Jag log och kramade om pappa, han ville inte att vi skulle oroa oss. Det var sista gången min pappa fick åka hem, hem till föräldrahemmet i smålandskogarna. Jag  själv åkte hem till Motala igen med en klump i magen för jag visste inte om det var sista gången jag såg pappa. Mamma berättade att vägen tillbaka till sjukhuset i Oskarshamn var den längsta hon varit med om. Pappa hade tittat ut genom fönstret och betraktat den blomstrande våren på ett sätt som hon aldrig sett förut. Han liksom sög in varenda sekund av livet som fanns kvar. Innan de kom fram till sjukhusdörrarna tog han fram sin mobiltelefon och tittade på den och i samma sekund så skickade jag ett sms till pappa Jag älskar dig!  

Det var sista gången han läste ett sms, några dagar senare låg han i koma. Han kämpade in i det sista, han ville verkligen leva. Det ända han reagerade på var ljudet av William som var nyfödd. Han älskade barn, det var meningen med livet. Jag byggde upp en mur omkring och var tvungen att vara stark, men när ingen såg kunde jag bryta ihop. Idag flera år senare har jag lärt mig att det är okej att vara ledsen.

Det är aldrig rättvist att förlora någon i cancer. Men tanken på att ett barn ska behöva drabbas skär i mig. Det är svårt för mig att föreställa mig den smärtan min pappa hade fast i ett barn.

Ride Of Hope är mina hjältar! Jag är tagen av deras prestation och jag vill göra allt för att stödja deras insamling. I år ska teamet cykla till London och jag kommer följa dom hela vägen. Jag kommer berätta mer om hur jag ska hjälpa Ride Of Hope, och jag hoppas på eran hjälp ♥

Till minnet av min pappa, för alla barn som drabbas av cancer och för alla de som faktiskt klarat sig och blivit friska.

Och för min bror som gör mig så in i tusan stolt som ska cykla med Ride Of Hope!

Dagens jag.

En piggar jag, nu kanske det ger sig! Tänka sig nästa vecka kanske man kan börja träna lite igen, jag längtar efter att kunna ta en promenad. Såg att min fina vän Linda Klemner lagt upp en instagrambild på sina gymskor och kände att fasen vad gött det skulle vara att köra slut på kroppen med lite härlig intervallträning. En stund efter såg jag att hon postat en bild på Jörgen Jönsson. Vi ska göra en rolig grej ihop med honom på BARNmässan i Karlstad. Mer kan jag inte avslöja ännu. Men ni kan ju tänka er hur glad min Oliver är över det stort färjestadfan som han är.

IMG_1171

Min älsklings sjal som jag köpte på en marknad i Italien. Skulle gärna åka tillbaka dit…

IMG_1190

Världens skönaste byxor från Gina, modellen heter Molly

IMG_1194

Känns som vår när man kan ha på sig Ldir, älskar dom! Köpte dom på Tre små rum, roligt för jag såg idag att Maggan Graaf  också hade postat en bild på ett par Ldir skor därifrån 🙂 

Längtar verkligen efter våren, tänk att slippa alla overaller, vantar och tjocka mössor. Se hur vitsipporna blommar och träden bli gröna. Hoppas den skyndar sig på. Apropå overaller, ni är några stycken som undrat över min overall recension. Ni kommer kanske ihåg att jag fick prova några kaxsoveraller till tvillingarna i höstas? Nu har vi flitigt använt dom hela vintern och jag kan säga att de håller måttet. De tål vatten, smuts och kylan jätte bra. Ett stort plus är att de också hållt superbra i alla sömmar och att de är extra vadderade över knäpartiet. Tummen upp! Kan absolut rekommendera kaxs vinteroveraller.

Snart ska jag luncha för att sen dyka ner i lite mejljobb. Berättar mer om det senare 🙂

KRAM

En kvinnas rättighet.

Jag vet inte om det har undgått någon att det har pratats om Norges syn på abort. Självklart måste det finnas en gräns för när det är okej och inte att ta bort ett barn. Men det jag reagerade över var att vissa läkare på vissa ställen i Norge kunde säga nej oavsett graviditetsvecka. Det går emot deras etik och personliga åsikt. Hur kan någon annan människa ta ställning till hur någon annan känner i situationen? Det är för mig sjukt! Det är upp till den enskilda människan att välja abort eller inte.

Det hela får mig att tänka på en barnmorska från Jönköpings kommun som har blivit nekad jobb inom Landstinget i Jönköpings län pga av att hon nekat att utföra abort. Jag förstår landstinget. När man väljer sin yrkesroll så får man i och med det alla arbetsuppgifter som tillhör yrket. Ska jag som undersköterska säga att ”nej jag vill inte göra ordning den här mannen eller kvinnan som gått bort för att jag ogillar döden” Man kan inte välja! Vissa saker är hemska, ja helt fruktansvärda. Jag har i många situationer i mitt arbete känt att det tar emot, men vad skulle hände om jag sa nej till arbetsuppgiften? Det funkar inte. Nu går Sverigedemokraterna ut och säger att de vill införa så kallad samvetsfrihet i sjukvården. Det får bara inte införas! Snart skulle det bli som i Norge där läkarna kan neka kvinnor till att göra abort.

 Det här är frågor som gör mig så arg. 

Den abortlag som gäller i dag trädde i kraft 1975.

Alla kvinnor i Sverige har rätt till abort, oberoende av om man är svensk medborgare eller inte, och oberoende av om man är bosatt i Sverige eller inte. Om man inte har svenska som modersmål har man i samband med aborten rätt att själv välja en auktoriserad tolk.

Man behöver inte tala om varför man vill göra en abort och man ska inte bli ifrågasatt i sitt beslut.

Man har rätt att själv bestämma om man vill göra abort om det inte har gått mer än 18 veckor. Det vill säga innan den artonde graviditetsveckans slut. Från och med den 19:e graviditetsveckan behöver man tillstånd av Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen. Då kan man få abort om man till exempel är väldigt ung, har medicinska problem eller har problem med alkohol eller droger, har blivit våldtagen eller att fostret har någon allvarlig skada eller missbildning.

En kvinnans rättighet.

Härliga kramar och pussar.

Det blev en stillsam lördag för mig. På farbror doktorns inrådan så skulle jag minsann inte alls åka på någon mellofest utan istället koncentrera mig på att bli frisk. Det var ord och inga visor, bara att bädda ner sig i soffan med filten igen då.

Fick täta uppdateringar på instagram från mina kollegor som verkade ha det superbra, spana in alltförföräldrars instagramkonto. Egen kock, servitörer, mingelfotograf och en massa mera lyx, det var en riktigt festivalstämning. Nejdå jag är inte bitter över att snoret rinner och febern flyttat in. Mest ledsen över att det alltid ska bli så här när jag ska göra nått. Jag får vara spontan hädanefter, ”just do it” när tillfället kommer liksom.

Men hur grymt skulle det inte vara att få en sån här kväll arrangerad hemma i vardagsrummet under melodifestivalen finalen? Coop sponsrar hela kvällen och jag tycker absolut att ni ska vara med och tävla!

Såhär gör du för att vara med i tävlingen:

– Lägg upp en bild som visar hur det ser ut hemma hos dig när mellostämningen är på topp!

– Skriv en kort motivering samt ange bostadsort. Hashtagga med #coop #totalfestival #melfest och #affmello

– Tävlingen avslutas tisdag 11 februari och vinnare väljs onsdag 12 februari.

– Glöm inte bort att du måste ha öppen profil på Instagram för att vi ska kunna se ditt bidrag!

Tävlingsregler.

Mellan snor och hosta så har jag fått en massa härliga kramar och pussar från min lille spidermankille Colin. Bjuder på några charmiga bilder av sötnosen, han ett riktigt litet busfrö 🙂

20140209-145807

Nu ska jag fixa lite korvstroganoff till familjen, kikar in senare. Tänkte ni skulle få se lite mera av min konst som kommer att förhandvisas på barnmässan i karlstad.

Kram så länge ♥

Mellosnygg!

Jag som annars brukar klä mig lite classic eller som mina vänner brukar säga ”tantigt” tänkte till helgen vara lite mera rockig. Fick för ett tag sen en fin present av mizzrock.se och den ska få hänga med på mellofesten tänkte jag. Tack tjejer!

IMG_1039

IMG_1042

IMG_1045

IMG_1051

Ja och så något ”tantigt” och helt fantastiskt vackert också. En lace body by Malene Birger från isacouture min favoritbutik.

kläder1

Jag har beställt en klänning som kommer imorgon, jag håller tummarna för att den passar. Jag gillar att klä mig i klänningar, det har kommit mera på senare år. Förr kunde jag inte tänka mig att ha något annat än byxor om det inte var till någon väldigt speciell tillställning. Nuförtiden kan jag ha både kjol och klänning till vardags.

Nu återgår jag till soffmys, otrivin och OS-sändningarna. Heja heja!