När ens barn mår dåligt…

Hej från en solig balkong. Jag ska inte klaga jag har det ganska bra just nu måste jag säga. Igår däremot hade jag fullt upp. Följde med Engla-Freja till skolan. Hon har det jobbigt i skolan just nu, eller ja hon har aldrig riktigt trivts i skolan där hon går. Det började redan första dagen. Hennes allra bästa kompisar började på en annan skola där Engla-Freja inte kom in. Men vi tänkte att vi får ge det en chans för man hittar snabbt nya vänner. Så trots Engla-Frejas saknad efter vännerna så peppade vi henne till max. Och det har väl gått sådär. Hon är ju väldigt social och har andra vänner men det är inte detsamma ändå och andra problem har påverkat hennes trivsel. Ljudvolymen i klassrummet är förskräcklig, det är bråk och tjafs och varenda dag kommer Engla-Freja hem och säger att hon har ont i huvudet och gråter. Det har gått så långt att vi faktiskt valt att ha henne hemma från skolan. Inte ska man behöva gråta kvällen innan man ska gå till skolan för att man inte vill gå till skolan. När vi senare nu också har pratat med andra föräldrar som säger precis likadant och har samma problem så börjar man undra, vad händer i skolan egentligen!?

Tyvärr så har jag inte några jätte bra erfarenheter av skolan sen tidigare. Vilket helvete vi har haft rent ut sagt! När Victor gick på den här skolan så var det alltid problem, och nej jag är inte alls någon blåögd och naiv förälder som bara tror gott om mina barn. Tvärtom, jag är så objektiv som man kan vara. Jag skulle kunna skriva saker som skulle få de flesta att tappa hakan. Lärare som varit rädda för att ta upp problem med andra föräldrar, då menar jag att de bokstavligt talat varit rädda för föräldrarna. Elevassistenter som stått och skrikit den ena svordomen efter den andra efter elever. De höll fast Victor så hårt att han fick blåmärken när han ville springa från skolan. Många krav på elever och föräldrar men inga motkrav på skolan. Victor var särbehandlad och kränkt många gånger och jag skulle ljuga om jag inte sa att det påverkat hans syn på skolan. Samtidigt så förstår jag lärarnas kamp när resurserna kapas. Men det finns inga ursäkter, för ett barn ska inte behöva må dåligt i skolan och ska definitivt inte känna sig kränkt. Om det var fyra pojkar som gjort något så var det alltid Victor som blev straffad, det hände inte en enstaka gång utan varje gång. Vid ett tillfälle hade en pojke haft med sig en tändare till skolan, den här pojken, Victor och två till tyckte det var spännande att elda upp en papperslapp. Vilket var korkat och vårdslöst såklart. När de blev påkomna så vågade ingen erkänna förutom Victor så det blev bara han som blev ”straffad” trots att han berättade att de var med på det allihop. Jag tyckte absolut att de skulle få stå för vad de hade gjort men när jag frågade varför Victor var den enda som skulle bli ”straffad” så fick jag till svar ”De andra pojkarna skulle vanligtvis aldrig göra något sånt här och vi tycker inte att de behöver straffas”. VA? Och dessa människor lämnade jag min son till varje dag, de kallade sig för pedagoger. Det blev så lätt att skylla alla situationer på Victor och det hände tom att blev skyldig till saker som hände i skolan när han inte ens varit i skolan. Föräldrar började prata ”Den där Victor ska man inte leka med” För så blir det, någon blir syndabocken medan deras egna små söta barn aldrig skulle göra något. Nu menar inte jag att alla lärare och pedagoger gör ett dåligt jobb, absolut INTE. För det finns helt underbara människor i våra skolor.

Jag har alltid varit där för Victor, oavsett! Och jag kommer alltid finnas där för mina barn och för alla barn. Idag har vi en nära relation och min son kan berätta allt för mig. Även om han ibland blir arg som ett bi mellan varven. Ibland tänker jag på dom här föräldrar till de här söta små barnen som aldrig skulle göra något. Att fan vad synd det är om dom egentligen. De har ingen aning om vad deras ungar gör på fritiden. Det måste vara hemskt att som förälder inte veta. Undra vad de skulle säga om jag berättade att deras söta små barn som aldrig skulle göra något röker gräs på festerna? Idag är det lika vanligt att röka på i högstadiet som det var att dricka en folköl på min tid. Undra hur de skulle känna om jag berättade att det är till mig alla ungdomar ringer till när de är fulla och behöver hjälp. Man vill liksom skippa rättvisa och ge fingret till alla som blundat och förtalat ens egna barn, men det hjälper ju inte Victor nu.

Som ni förstår så är mitt förtroende för den här skolan borta. Men jag vill tro gott om allt och alla och ger det både en och två och tre chanser. Men jag tänker aldrig låta något av mina barn gå igenom det som Victor gått igenom, ALDRIG! Det är jätte svårt att koppla bort tidigare erfarenheter. Även om ärren blivit blekare så sitter dom ju alltid där. Jag önskar inte ens min värsta fiende det som vi gått igenom, inget barn ska behöva gråta på väg till skolan…

image

 

Nu ska vi bara njuta av helgen och ledigheten och äta alldeles för många glassar!

EmmyLou ♥

 Åå vilken härlig kväll jag har haft. Egentid med världens finaste vän och en promenad i varamon. Skönt att bara prata gamla minnen och skratta. Och Varamon är verkligen magiskt på våren och sommaren.

M10

Fint från ChillNorway

M23

Magen har verkligen vuxit de senaste veckorna. Lillan där inne sparkar så magen står åt alla håll. Varje morgon väcker hon mig med sina knuffar. Och precis som några av er trodde efter att ni fått se ultraljudsfilmen så har hon fått namnet Emmylou ♥ Inga mellannamn är bestämda ännu men det kommer. Nytt med graviditeten är också att jag får halsbränna på kvällarna. Ah så hemskt det är och det värsta är att det inte brukar gå över förens  bebisen är född.

Kläderna kommer från Chillnorway, generösa kläder som även faktiskt passar för oss gravida 🙂 Ja jag vet jag älskar ChillN, men ni fattar varför!

M8

M24

Tänk om tiden bara kunde gå liiite snabbare, så jag får träffa dig snart…

När våra fågelungar ska prova sina vingar.

Torsdag. Veckans fjärde dag, en dag för ärtor och fläsk sägs det. Sitter på bästa platsen i hela världen. Mitt hem. Blickar ut genom fönstret. Det går förbi en en äldre dam, med bestämda steg tittar hon ner i asfalten. Undrar vart hon kan vara på väg? Hon har en påse i ena handen och handväskan i den andra. Kanske ska hon hem och laga middag till barnbarnen som kommer eller så väntar kanske en vännina med kaffe och kaka?

Alla är vi på väg någonstans. Oavsett vart man har varit så är man alltid på väg. Alltid. Vägen är inte alltid självklar även om man skulle vilja det. Jag har alltid gått min egen väg. Om kartan säger vänster så har jag många gånger svängt höger. För någon annan en förödelse men för mig en avstickare. Jag kanske inte är först på plats men euforisk över allt jag hunnit se på vägen.

Tjusningen med livet är att faktiskt kunna välja själv. Det är aldrig för sent att välja. Jag har åtta viljor, alla olika. Mina barn. Samhället är inriktat på ytans perfektion och ett ständigt strävande efter den bästa vägen. Jag kan inte välja åt mina barn och det kan inte samhället heller, men jag kan vara en kompass och finnas bredvid. Det finns ingen som kan bestämma den bästa vägen mer än du själv.

Jag tittar på min lilla Tuva-Li som sitter på golvet. Hon är som en liten människo-ö mitt i stora stora havet. Tvillingarna har fler frågor en ett uppslagsverk skulle kunna svara på. Adam vet saker som han inte ska kunna veta, och när jag frågar honom hur han vet det så tittar han på mig med sina stora blåa ögon och berättar att han läst det såklart. Hur lärde han sig att läsa plötsligt? Engla-Freja vill utforska allt och bli läkare. William mår illa om man nämner läkare men nyheterna vill han inte missa och går därför upp först på morgonen för att slå på teven. Oliver lever för sin sport och Victor vill se världen.

Jag undrar ibland vilken väg de kommer att välja i livet och oavsett vilken så kommer jag som förälder aldrig att att säga att det är fel. Men jag hoppas att de kommer känna som jag när de tittar ut och undrar vart alla människor är på väg. Att de trots allt sitter på bästa platsen i hela världen.

EF20

EF15

EF21

EF18

EF22

Just sing little darling, sing with me ♥

Det här inlägget får tala för sig själv…

[yframe url=’http://m.youtube.com/watch?v=-EvO9zQy1Oo ‘]

Tack Victor för filmen, mamma älskar dig ♥

Får man kladda på andras magar?

Jag sliter mitt hår på grund av it problem! Jag skulle dela en liten video men fick det inte att funka såklart, såå typiskt! Men jag gör ett nytt försök imorgon när jag fått hjälp av de supersmarta killarna på itavdelningen som kan trolla med sina magic fingers. Jag vill också ha sådana där magiska fingrar som kan fixa och trixa med koder hit och dit. Jag skulle alltså ha pluggat mera data med facit i hand. Men man kan ju inte kunna allt.

Idag hade jag en liten dispyt med den bestämda lilla fröken jagkansjälv. Hon ville nämligen sitta i storebrors bilbarnstol. 1. Stolen var ledig och 2. Stolen är vänd åt andra hållet och 3. Brorsan får ju åka i den?

wpid-img_20140422_104254.jpg

Ja det här kan ju bli lite knepigt. Eller inte kan man tycka, för det är ju bara att visa tydligt att det inte är okej. Och pedagogiskt förklara varför. Jo försök förklara för en snart två år gammal bestämd liten fröken. Skrik och panik och en mamma som är genomsvettig.

Efter mycket om och men så vann jag, men fasen så nära det är att man ger upp ibland. Och med handen på hjärtat, ja det kan ha hänt att man faktiskt gett upp ibland när man tänker ”okej vi ska bara åka till affären fem minuter bort” och det mina vänner biter en i baken nästa gång man ska åka någonstans. Dessutom så kan det ju också hända saker på de korta sträckorna man åker också. Så big NO NO!

Idag kom jag att tänka på något i samband med mitt utltraljud. Ja det låter säkert lite konstigt i sammanhanget, men är det okej att någon annan kladdar på ens bebismage? Missuppfatta mig inte nu, självklart så måste man nudda den gravida kvinnans mage vid ultraljudsundersökningar. Men jag menar rent generellt.

På stan när man möter folk man känner osv. Är det okej att man kladdar på andras magar bara för att de är gravida? Jag kan bara gå till mig själv, jag kan tycka att det är konstigt om någon annan tar på min mage såvida det inte är någon som står en nära. Och jag skulle aldrig ta på någon annans mage om jag inte kände personen i fråga väldigt väl. Och även om jag gjorde det så skulle jag nog fråga om det var okej först faktiskt. Men för en del verkar det vara en självklarhet. Har man en stor bebismage så får man ta på den. Ibland skulle jag vilja ha en sån där skylt på magen med en handflata och texten rör ej min kompis, kommer ni ihåg dom?