Okategoriserade

När man får ett syskon…

 Allt är bara bra i värmen. Jag har uppdaterat lite dåligt nu under några dagar men jag har varit så fruktansvärt trött. Jag planerar att hinna med en massa olika saker men kommer inte ens halvvägs i planeringen. Men jag tänker att jag är välförtjänt av en liten semester. Micke börjar jobba på måndag igen och då fram tills dess har jag tänkt att jag ska sänka kraven på mig själv och bara ta det lugnt. Sen börjar ”allvaret” igen och familjen måste komma in i rutiner. Klockan är strax halv tolv på natten och tvillingarna är fortfarande vakna. Say no more! Jajemän vi har minst sagt frångått allt vad som har med rutiner att göra. Skitjobbigt faktiskt. Jag fattar inte att grabbarna ”överlever” oss på kvällarna!? Längtar faktiskt efter lite ordning och reda nu. Kom kom vardag.

I kväll har jag skrattat hysteriskt. Vi kvinnor med en massa preggohormoner är ju inte kloka egentligen haha. Hade en smskonversation med Sandra om allt mellan himmel och jord. Om ni tittar på min instagramprofil så förstår ni. Ni hittar den HÄR! Svaret på hur gravida överlever sin graviditet 😉

Nu ska jag krypa ner bredvid min lilla Tuvis som just nu har blivit såå ”mammig”. Hon känner kanske på sig att hon snart måste dela med sig av mamma. Men så länge jag bara kan så tänker jag överösa henne med massa kärlek och ge henne så mycket tid som möjligt. Vad är era erfarenheter kring syskonfödelse? Har det blivit svartsjuka och protester? Jag kommer ihåg när Oliver föddes, då blev Victor jätte arg och lade till med affektkramper. Det var nog en av mina jobbigaste perioder i föräldraskapet. Ibland kände jag verkligen att jag inte ville lämna Oliver utan uppsikt ifall Victor skulle få för sig att göra något dumt. Nu gjorde han aldrig något dumt direkt mot Oliver men det gick ut över mig och Danne (Olivers pappa). Det gick över som tur var, men det var tufft. Nu på senare år så kan jag förstå Victors ”kamp”. För det första så är det inte lätt att gå från att vara ensambarn till att få ett syskon alla gånger. Men jag tror också att det handlade mycket om att Danne blev Victors pappa. En pappa som han aldrig haft men saknat. De fick en fantastiskt fin relation. Så helt plötsligt så fick han konkurrens om det han alltid velat ha. När jag och Danne sedan separerade så var Victor till en början hos sin ”pappa” men det rann liksom ut i sanden och helt plötsligt så hade Oliver ”ensamrätt” om pappan som Victor så hårt försökt hålla kvar vid. Det har gjort så ont i mig, att det blev som det blev. Då kan jag bara tänka mig hur Victor känt. Värsta föräldrarna någonsin. Jo det känns så ibland. Just därför är jag så otroligt noga med att ge av mig själv till alla barn och skämma bort dom med all min uppmärksamhet så mycket jag bara kan.

Förutom Olivers födelse så har jag aldrig varit med om att det har blivit någon reaktion på att familjen växt. Och det är jag väldigt tacksam för. Syskonen väntar sååå på att lilla EmmyLou ska komma snart, och det gör jag med!

wpid-2014-07-28-23.19.15.jpg.jpeg

Kram från oss ♥

8 svar till “När man får ett syskon…

  1. Sandra skriver:

    Du är så grymt bra!!! Vad fint du skriver om när Viktor fick syskon.. Du är så mån om alla dina barn, det märks!! Så härligt att ett till barn ska få växa upp i er goa familj. Önskar er all lycka!! Kram från en tvåbarnsmamma som längtar tills min nästa graviditet!

  2. Sexbarnsmamman Anna skriver:

    Åh, jag har en liten 13 månaders som affektkrampar. Han dunkar huvudet också och har flera gånger slagit sig blodig på läppen. Jag är förtvivlad… Jag vet inte varken ut eller in. Försöker avleda och trösta men han är oftast helt låst. Han har kastat sig bakåt sen han var 3 månader.

    1. Jessica skriver:

      Min äldsta son hade affektkramper, det som hände honom var att han kunde stå med ryggen vänd mot mig, bli ex som en gång arg på sin kusin och bara föll ihop. Han slutade andas men läkarna sa att ”det var bara vänta ut”, som mamma får man panik då, men det var vad läkaren sa.
      Sen har jag min näst yngsta son som tillslut vid 6 års ålder fick bland annat diagnos högfungerande autism, han slog huvudet i spjälsäng, golv precis som du beskriver i din kommentar tills det blödde. Det gjorde aldrig han med affektkramper. Kanske är olika men med erfarenhet av båda så råder jag dig att kolla upp med läkare så det verkligen bara är affektkramper barnet har. Känner också igen din frustration att inte kunna få barnet att sluta. Ett råd bara, inte för att göra dig orolig. Min son med autism har blivit min bästa erfarenhet och som lärt mig mest om barn så om det skulle visa sig inte bara vara affektkramper behöver inte detta vara hemskt med rätt hjälp av habilitering. Det viktigaste är att din magkänsla stämmer för det mesta enligt de läkare jag träffat.

      1. Sexbarnsmamman Anna skriver:

        Tack för ditt svar, det värmer. Tankarna har funnits där sen han föddes.
        Han lider av EXTREM separationsångest och har gjort det sen dag 1.
        Det är nåt mer än bara normal huvuddunkning…
        Hans pappa, min man, har definitivt odiagnostiserad Aspergers.
        Fasar nåt förtvivlat inför förskolan…bara 1 månad kvar.

  3. jennybenny skriver:

    Så intressant att läsa om detta då vi befinner oss i den situationen precis nu.
    August har varit jättefin med sin lillasyster från första sekunden, men har slutat sova på dagen & därför är han supergnällig & frustrerad emellanåt.
    Jättesvårt detta. Vi försöker dela på oss & ha en&en tid, men det blir ju ändå aldrig helt som förut. Att dela uppmärksamheten & kärleken. Kan inte vara enkelt för en liten 2.5-åring <3

    Så spännande att det snart är dags igen för er. Underbart!!

  4. Tackan skriver:

    Detta fyller mina tankar var kväll. När nr 2 kom gick det väldigt bra. Försökte ge nr 1 mycket tid och närvaro vilket gick ok men nu när nr 3 kommer känner jag mig orolig. Har en 1,5 åring och en 3,5 åring hoppas innerligt att det ska gå bra men gissar att 1,5 åringen kommer reagera kraftigt, hon är extremt mammig.
    Är nervös men längtar samtidigt.

  5. Carina Tropp skriver:

    Åh så kul att få läsa detta. Jag har också tänk den dagen min lille son får ett syskon att det kommer bli jobbigt. Han är liksom ensam om att vara liten i båda släkterna och det innebär att han får all uppmärksamhet överallt…
    <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.