Ett tecken på att förlossningen är på gång?

Så otroligt fina ni är som tar er tid att skriva till mig. Jag blir så glad ända in i själen och det värmer mer än ni tror. Så finns det alltid de som såklart tycker något helt annat, och det respekterar jag. Självklart skulle jag inte skjutit upp igångsättning om det vore en fara för mig eller barnet. Anledningen till att jag blivit ”beviljad” en igångsättning beror på att mina förlossningar gått så väldigt fort när de väl hoppat igång. Och då menar jag att de verkligen gått fort. Tuva-Li höll på att komma i bilen på väg in till förlossningen. Kände att det gjorde lite ont som mensvärk kan man säga, men inte så ont så man verkligen kunde konstatera att yes nu är det på gång, mer som lite obehag liksom. Knappt en halvtimma senare så förstod  jag att okej det är nått på g. Micke tyckte att vi skulle åka till förlossningen på en gång men envis som jag är så stannar man ju gärna hemma in i det sista så man verkligen är säker på att det är på gång och dessutom så hade jag inte haft ont så jätte länge. Men det var tur att vi åkte när vi gjorde för i bilen kändes det som att jag  fick jag krystvärkar och kämpade för att hålla emot. Tror vi var inne på förlossningen 23.30 och strax efter 24 så var Tuva-Li född.

Den här graviditet har jag mått skit rent fysiskt. Så därav så kändes en igångsättning motiverad. Men så när dagen kom så kändes det inte alls bra med en igångsättning. Mycket hjärnspöken kanske? Man bygger upp en bild av hur det ska bli innan och även om jag är en väldigt positiv person så ogillar jag verkligen sjukhusmiljön och då är det kanske enklare att  man vill vrida till upplevelsen till något negativt. Så blir man som en svamp i en ”utsatt” situation som denna också. Man tar till sig alla möjliga skräckhistorier, och folk är specialister på att berätta om sina negativa upplevelser. Vilket kanske inte är så jätte psykologiskt och bra för en känslig gravid kvinna att få höra om. Hur som helst, jag valde att skjuta på igångsättningen och lita på min kropp, herregud jag har ju fött åtta barn tidigare. Min kropp vet hur man föder barn. Eller?

Ja jag ska erkänna att jag tvivlar, livmodern verkar strejkar. Men jag intalar mig att det är för att jag tänker på det för mycket. Men det är inte heller lätt att släppa tanken. Idag är jag i vecka 40+6 och även om det just nu känns så fruktansvärt hopplöst så försöker jag föreställa mig en helt underbar framtid. Ni vet när man är i den där bebisbubblan och har glömt den där smärtfyllda och sista jobbiga tiden innan man får hålla sitt efterlängtade barn.

Jag längtar verkligen. Och jag kommer gå starkare än någonsin ur dom här tankarna och känslorna.

Igår kväll så fick jag sammandragningar, mitt i detta så fick jag uppleva något jag aldrig har upplevt i en sån här situation tidigare. Jag började må illa. Vid varje sammandragning mådde jag mer och mer illa och till slut så kräktes jag. Det var ärligt talat så fruktansvärt jobbigt. Inte nog med att det gjorde ont, lite spya på det också. Fy. Micke tyckte jag skulle lägga mig en stund eftersom jag kanske behövde vila en stund om det nu skulle vara så att det var på gång, men att ligga ner kommer inte på tanken när jag har ont. Sen kom frossan.

Smärtan och illamåendet avtog. Trots att det var jobbigt så blev jag faktiskt besviken, äntligen hände det ju något. Tydligen så är det ganska vanligt att man mår illa och kräks i samband med att barnets huvud passerar spinalutskotten. Och det ÄR ett tecken på att förlossningen går framåt vilket just nu är en stor tröst.

Nu ska jag andas in skogsluft och egentid och bara koppla bort allt. Och när jag kommer hem så ska jag hitta något fint till Adam som fyller år på torsdag. Han älskar färgen orange, fråga mig inte varför men det har alltid varit favoritfärgen. Sedan han började skolan så har vi fått tvätta upp samma orangea tischa varje kväll för han tycker den är sååå snygg. Micke tycker vi ska gömma tröjan för Adam går numera under smeknamnet orangeapojken på skolan haha. Nu vet jag att Adam helst vill ha en lillasyster i födelsedagspresent men om inte så funkade en ny tröja också. Har ni sett märket MarQy? Tror det är Benjamin Ingrossos märke om jag inte är helt fel ute? Superfräsch kollektion som finns i orangea färger. Såg på instagram att KidsBrandStore har treårskalas med bra rabatter. Min absoluta favoritbutik på nätet som har riktigt schyssta märken till riktigt bra priser som faktiskt kan jämföras med andra kläder i vilken butik som helst.

3.årsjubileum