Följ med på träningsresa!

Så det här var jag innan jag blev gravid…

wpid-10967699_781366255273705_21554175_n.jpg

Var i min livs form och har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Träningen och livsstilen blev del av mitt liv och jag älskade det. Jag såg till att det alltid fanns tid för att rå om mitt tempel. Alla som säger att dom inte hinner ljuger för tid finns det alltid. Det handlar om att planera och älska sig själv. Man gör det inte för någon annans skull, man gör det för sig själv. Jag ville bli en pigg, glad och aktiv mamma som inte tyckte det var jobbigt att leka med sina barn. Efter åtta barn sprang jag på muren längst resecentrum i Linköping med mina dåvarande PT-klasskompisar och kände mig starkare än någonsin.

Jag säger inte att det var lätt för gud vet du vad, jag grät som ett litet barn i början. Kände mig som en knarkare när jag satt under trappan i lägenheten och bara ville stoppa i mig en massa socker. Det var det tuffaste jag gjort att vidhålla mitt mål till sund och stark kropp. Efter tre veckor hade jag kommit över det värsta sötsuget och jag började verkligen se en skillnad. I snitt gick jag ner 4 kilo i veckan och på 8 veckor hade jag gått ner 32 kilo totalt.

Det är där jag är idag kan vi säga, på ruta 1! Efter nio barn så har jag lagt på mig allt igen, buuhuu och jag känner mig inte alls lika stark som sist. Det blir kanske lite svårare för varje gång man ska ta tag i det.

Men jag kämpar och jag ska bli mig själv igen, glada pigga starka mamma Madde. Tänker att jag kanske behöver det där lilla extra för att komma igång så jag laddar för att ge mig själv en egoboost tabata resa med ett gäng superhärliga tjejer.

Här kommer lite bilder från deras förra resa…

wpid-11004953_990070414355563_843257836_n.jpg

wpid-11004944_990070431022228_412112399_n.jpg

wpid-11004260_990070384355566_1278980532_n.jpg

wpid-11004222_990070371022234_1060591837_n.jpg

Jag är så jäkla laddad – nu ska jag komma iform och slutföra mina PTstudier. Det finns så många mammor och kvinnor som behöver en skjuts för att komma igång och jag vet hur jobbigt det är att få ihop allting. Men jag vet också hur underbart det är när man lyckas.

Jag skulle tycka det vore jätte roligt om några av mina bloggläsare ville hänga på. Det finns några platser kvar och jag har fått äran att bjuda in er 🙂

wpid-11002094_990070997688838_1439022928_o.jpg

Vem vill följa med?

Baka utan strösocker…

30 dagar utan socker. Jaha. Barnen ville att vi skulle baka och eftersom jag ska hålla mig ifrån socker så provade jag att baka utan vanligt strösocker. Istället valde jag att använde mig av stevia strö. Blandade till lite smör (använder i princip alltid smör istället för margarin då margarin oftast har en massa tillsatser och smör är gjort av färsk grädde – mycket bättre) havregryn och lite lite sirap för att få den lite kolaaktig (kanske inte jätte nyttigt)

baka4

Bakad med Steviaströ…

In i ugnen en stund och voila det blev jätte gott!

Nu vet jag också att sötningsmedel inte är det bästa eftersom det kan trigga igång sötsuget ännu mera och påverka en massa annat. Men för mig funkar det. Jag vet när jag tränade med Olga Rönnberg, (känd från bla biggest looser) hon tjatade på mig att inte dricka fun light drycker eftersom det kunde göra allt ännu värre. Men för mig som hade missbrukat läsk i flera år och som inte kan dricka bara vatten så kändes det som ett bra alternativ. Men jag försökte begränsa mig och bara dricka vatten.

Hur som helst, pajen fick ett gott betyg.

baka3

Barnen fullkomligt älskade den och inom ett par minuter så var den slut.

baka2

Så till mina födoexperter inom området för jag vet att många av er är pålästa. Har ni bra alternativ till sirap? Eller tips på bra alternativ när man ska baka? Såg någonstans att man kunde baka på avokado? Ge mig era bästa tips!

🙂

Jag har en del av mitt hjärta i Halmstad ♥

God eftermiddag fina vänner. Solen skiner i lilla Motala och jag har precis bryggt en kopp kaffe. Hur har ni det? Här planeras logistik kring köksbytet, barnmässor, event och andra resor. Jag är fullbokad till majmånad vilket är jätte roligt.   Imorgon är det dags för ett nytt program med ilmruds i rutan och då kommer vi filma från sköna Halmstad.

FA1

FA4

FA3

Jag har ju en del av mitt hjärta i Halmstad kan man säga, mina två äldsta bröder och deras familjer bor där. När vi åkte dit så var det med blandade känslor. Jag träffade min storebror Pelle för första gången på tio år. När våran pappa gick bort för tio år sedan så försvann länken mellan oss. Vi lovade att aldrig tappa kontakten, men med avstånd och sorg för våran saknade pappa så har det inte blivit av att vi hälsat på varandra. Det var jobbiga steg upp till dörren till att han öppnade, det var som en sten lättade från hjärtat. Lika varm och go som jag kommer ihåg honom, min fina storebror. Jag svalde nog några gånger för att inte börja gråta, jag var ju inte ledsen utan glad över att äntligen få träffa honom igen. Det är så mycket känslor och tankar som väller upp, men återigen väldigt fina minnen. Och på något sätt så kände jag mig också varm inombords, det var precis som om pappa var med oss. Mina fyra bröder alltid att vara mina hjältar.

Min brorsdotter Mikaela och jag har däremot hållit kontakten till och från. Det skiljer bara fyra år på oss. En förtjusande ung dam med mycket humor och kärlek! Vi har bestämt att vi ska samla hela familjen igen som på den goda gamla tiden och ta igen alla förlorade år.

Att jag träffade min bror och hans familj är inget som kommer att komma med i teve, men det var det absolut bästa med denna resa ♥

Kram Halmstad jag saknar dig!

Update – Familjen Annorlunda visas nästa gång 12/3 klockan 20.00

Stanna upp!

Har inhandlat lite fint till tjejerna idag. Det fick bli en liten tur till BrandsForKids, jag blev kär i deras vårjackor från Hust&Clair och kom hem med två söta klänningar också. Blått och vitt är ju alltid en klassisk kombo som funkar.

hust&clair7

Tuva-Li blev överlycklig när hon såg att klänningarna var ”likalikadana” som hon säger. Så gick hon fram till EmmyLou och sa att ”nu kan vi vara systrar”, gullhönor.

Jag borde kanske unna mig en vårjacka också? Har inte hittat just den där som jag letar efter dock. Tänker en kappa som man kan ha till både klackar och sneakers. Jag kommer hitta den.

Mitt upp i alla små problem så slår det mig att det inte är det viktigaste i livet. Det finns så mycket annat man kan lägga sina tankar på. Jag fick för ett tag sen ett tråkigt meddelande som fick mig att stanna upp och inse något som jag redan visste, men som på något sätt slår en över käften då och då. Livet är skört. Man kan förlora nära och kära på ett nafs. Det är aldrig rättvist att någon dör som inte hunnit leva klart sitt liv. Men när ett barn lämnar jordelivet så känns det på något sätt lite tyngre och mera orättvist. Hur klarar man av att leva efter det? Jag vill inte ens tänka tanken. Så kramar jag om min stora familj lite hårdare. Funderar på om jag skulle kunna sätta gps på dom så jag alltid kan nå dom när jag behöver höra att allt är okej? Men det funkar inte så, hur jag än vill så kan jag inte alltid vara där. Våra barn behöver utforska livet själva. Men jag kommer alltid vilja vara där och jag hoppas att mina barn känner det.

Ta hand om varandra, ring din mamma och pappa, krama om någon du bryr dig om eller bara sms din bästa vän och berätta hur mycket de betyder för dig. En liten extra tanke kan betyda så mycket!

Kram ♥

Kan det bli mer husman än så här?

lunch1

Enkel i sin helhet men underskattad. Jag älskar husmanskost, men får helt tänka om nu. Hade Olga min gamla PT sett det här så skulle hon skrika rätt ut ”Madeleine du vet bättre”. Jadå egentligen skulle jag behöva äta mera grönt och bättre proteiner. Kolhydraterna äter jag innan klockan 12.00 och absolut inte efter. Och jag skulle för att få ett snabbt resultat skippa potatisen. Små förändringar, ett steg i taget.

Jag har hakat på en utmaning som jag har fått av min kära bloggkollega och vän My, haka gärna på och inspireras av alla som vill vara med! Tagga #sockerfritt30dagarmedmartens på instagram så peppar vi varandra!

Jag skulle kikat in igår men hade en riktig skitdag. Ont i magen, svanken/ryggen och ner i benen och hela vägen upp i nacken. Ja det är bara att förbereda sig en gång i månaden. Att leva med endometrios (för jag är helt säker på att det är det) är ingen lätt match. Men jag vänjer mig och nästan ställer in mig på att må så här en gång i månaden. Vissa månader går det bättre andra sämre. Efter några dagar med helvete så vänder det och man känner sig pånyttfödd.

Tack för alla tips angående min trädgård. Jag har googlat alla era tips och hitta en massa som jag gillar 🙂 Nu var det bara att bestämma sig också med…