Okategoriserade

Sluta fjanta med era barn och forma starka individer istället!

Om tre dagar fyller min stora son arton år. Då blir han myndig och allt vad det innebär. Jag har gjort mitt allt för att uppfostra honom på allra bästa sätt. Förutsättningarna kanske inte var de bästa när jag endast var femton år gammal när jag blev mamma, och jag kanske inte alla gånger har tagit rätt beslut och gjort allt på rätt sätt men idag med facit i hand så gick det ju ganska bra.

Jag hade inga större erfarenheten av barn, jag själv är ”sladdis” och har fyra äldre bröder. Jag hade inga småsyskon att lära mig av, möjligtvis de mindre barnen som var hos min dagmamma. Men det ordnade sig, mycket kom naturligt och det jag inte visste eller kunde frågade jag om. Jag vet vid ett tillfälle, jag glömmer det aldrig. Jag och min bästa vän Hannah hade varit och handlat, Victor hade hunnit bli nästan fem månader och jag tänkte det var dags för honom att få provsmaka lite barnmat. Hannah och jag letade bland hyllorna och plockade på oss lite burkar som det stod från tre månader och fyra månader. Väl hemma så ville Victor ha välling men först skulle han få några smakpotioner. Han grinade och spottade, inget var gott och efter ett tag så gav vi upp. Jag bröt ihop och nästan grät av misslyckande, vad hade jag gjort fel? Jag ringde upp min mamma och beklagade mig och hon skrattade och frågade om jag värmt på barnmaten lite? Men nej det hade jag ju inte gjort! Men Madeleine tycker du om att äta kall mat? Värm på det lite grann och ge honom bara lite nu första gången så han inte får ont i magen. Ja just det ja, man kanske skulle värma på maten lite. Jag hade ju ingen tanke på det och hade ingen aning om hur det funkade. När vi hade värmt på maten lite så försökte jag igen och då tyckte Victor helt plötsligt att det smakade jättegott.

Ett annat starkt minne jag har från när Victor var liten var när han blev sjuk för första gången. Känslan av maktlöshet infann sig för första gången. Jag skulle kunnat gjort vad som helst för att ta det han led av. Inget jag gjorde tröstade honom, han bara skrek rakt ut. Jag ringde till vårdcentralen och tyvärr som så många andra gånger så blev jag inte tagen på allvar, antagligen för att jag var så ung!? Något är fel jag vet det, jag är hans mamma! Men vi skulle avvakta, det hela slutade med att min pappa fick ringa vårdcentralen åt mig och då fick vi plötsligt en tid. Och det var tur det, för Victor hade dubbelsidigt öroninflammation och början till lunginflammation.

Jag är så otroligt tacksam för stödet jag fick av mina föräldrar när jag blev mamma, och jag är otroligt tacksam för att jag fick prova mina vingar själv. När man är femton år så vet man inte så mycket om livet. Det enda jag visste var att jag älskade det där lilla barnet och gjorde vad som helst för honom.

Victor är uppvuxen med småsyskon, han älskar dom och avskyr dom mellan varven (jag tror det kallas syskonkärlek). Idag hämtade Victor sina syskon på dagis, han klär på dom och frågor hur de har haft det. Barnen blir så glada när de ser  storebror, det är ju honom de ser upp till. Precis likadant är det med Oliver, de älskar sina storebröder.

Men vad hände med uppfostran, klara sig själv, lära sig ta ansvar och förbereda barnen för vuxenlivet?

Jag läste en kommentar någonstans om någon som hade åsikter om föräldrar som överlämnade ansvar till äldre syskon.  Så som hjälpa till med hämtning på förskolan, matlagning, barnvakt och annat. ”Låt barn vara barn”! Absolut, det köper jag. Men vad hände med uppfostran, klara sig själv, lära sig ta ansvar och förbereda barnen för vuxenlivet? Jag tycker det är allt för ofta man ser barn bli behandlade som små bebisar. Jag lär mina barn allt jag kan, och till det hör de punkter jag just tagit upp. Victor är barnvakt ibland, Oliver också. William får också ta ansvar ibland, jag behöver inte ens be honom, han bara vet det.

Sluta fjanta med era barn och forma starka individer istället! Jag menar inte att alla ska kunna ta hand om ett barn vid femton års ålder och bli förälder, men klarade jag av det så lovar jag att kidsen kan ta lite mera ansvar än vad de gör idag!

img_6460.jpeg

Victor på väg från dagis med fyra syskon…

Kram / M

19 svar till “Sluta fjanta med era barn och forma starka individer istället!

  1. janemarina skriver:

    Håller verkligen med dig!!

  2. Sexbarnsmamman87 skriver:

    Håller fullständigt med dig! Heja! Du är grym ❤️

  3. Johanna skriver:

    Håller med dig!!♥️

  4. Therese skriver:

    Håller med!! Bra skrivit. Vilken förebild du är!

  5. Sabina Olsson skriver:

    Håller verkligen med dig. Så är det här hemma också. Kram

  6. Helena skriver:

    Självklart ska barn hjälpa till, självklart. Barn som känner sig behövda mår bättre än barn som ingen behöver annat än till att skämma bort. Barn som tar ansvar i lagom mängd (och det är jag säker på att dina barn gör) blir livsdugliga, starka och duktiga. Att klara av saker är att växa.

  7. Marie skriver:

    Håller helt och hållet med dig! Mina barn får vara med på allt i hemmet och göra vad de kan efter ålder. Ex vara med och starta tvättmaskin, hjälpa mig hänga tvätt, ladda i/ur diskmaskin, städa, laga mat, de får uppgifter i affären när vi handlar. Mina barn är bara 3 & 6 men jag tycker det är bra att de är med i det vardagliga hemma och får små uppgifter. De tycker det är kul att få vara med och hjälpa till och kommer ofta och frågar om de får hjälpa till utan att vi ber dem. Jag blev uppfostrad på samma sätt och tror att det är nyttigt att barnen får hjälpa till lite efter ålder och förmåga. De lär sig för livet.

  8. 4 barn skriver:

    Håller med! Fick själv 1:a barnet 5 mån innan min 15 års dag och han blir 16 nu om 2 veckor. Han får hjälpa till med både sina 3 små syskon emellanåt och här hemma, de har ingen unge dött av. Ofta får vi höra att INGEN annan kompis behöver hjälpa till hemma, bara han. Svarar alltid tillbaka att tråkigt för dem för de kommer få en chock den dagen de flyttar hemifrån och mamma inte serverar allt 🙂

  9. Christine skriver:

    Det är ju en sak att lära barn att ta ansvar för hemmet, allt annat är bara rent elakt den dagen de ska pröva sina egna vingar. Men att skaffa barn efter barn efter barn och låta syskonen ta hand om varandra, det tycker jag inte är okej. Vill de själva så shoot. Men jag hade en klasskompis som var hemma från skolan när ett syskon var sjukt, det var ju billigare än att nån skulle vabba… Tycker inte ett barn ska avstå något den själv vill för att ta hand om ett syskon. Det är föräldrarna som valt att skaffa barn, då får de ta hand om dem också och inte räkna kallt med ständiga barnvakter och hjälpredor i syskonen. Jag har ingen aning om hur ni har det men så tycker jag generellt.

    1. Eva skriver:

      Hållet helt med dig Christine.

    2. Sus skriver:

      Håller med!

  10. MammaLinda skriver:

    Jag håller med om att barn ska lära sig att ta ansvar och hjälpa till i hemmet. Mina barn är inte barnvakter till sina syskon, men däremot leker de ofta med de små. De väljer ofta själva att ha hand om de små en stund. Något som jag tycker är viktigt att man i en familj tar hand om varandra alltså är stöd till varandra och finns där för varandra, mycket mer än att byta blöjor (vilket de aldrig har gjort) eller andra praktiska saker. Men städa sina rum och ansvar för sina läxor mm, det är väldigt viktigt!!

    Ha en bra kväll!
    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

  11. Irene skriver:

    I dag när jag ser curlande föräldrar blir jag rädd. Själv fick jag göra allt själv på min tid tusen år sedan och inte dog jag av det.

  12. Lolo skriver:

    Madeleine Ilmrud, nu tycker jag att vi ska ses!! Skicka på insta eller till Pelles telefon för dig går det ju inte få tag på.. Suck!

  13. Ida skriver:

    Håller med. Finns ett flertal jobbarkompisar som har vuxna barn och dom kan berkligen ingenting om hur man blir vuxen ställer inga krav alls. Även deras MÄN som gör precis ingenting hemma varken städar, tvättar eller lagar mat kvinnorna gör precis allt och vad lär man sina barn då? Man tycker sina barn är för små hela tiden för att göra vissa saker. Jag är glad över att man fick växa upp i ett hem där man fick göra ”tråkiga” saker så man fick lära sig i tid.

  14. Sara skriver:

    Sitter och skrattar lite när jag läser ditt inlägg. Kunde varit jag som skrivit det. Fick barn när jag var 18, på sommaren, och det enda jag tänkte på var att små barn fryser så stackars dottern fick minsann ha kofta och mössa på sig i vagnen, mössan var speciellt viktig. Stackars Olivia skrek och skrek och jag förstod inte varför förens min lilla mamma slet av henne kläderna och förklarade att i vagn behövde hon absolut inte ha varken kofta eller mössa, knappt byxor då det var 25 grader ute. Och jag hade sådan prestationsångest för det kändes som om jag hade allas ögon på mig. Att folk bara väntade på att jag skulle göra misstag (som alla föräldrar gör) så det kunde säga att de hade rätt, en 18-åring klarar inte av att vara mamma. suck.
    Du har så rätt i det du skriver och jag håller med om allt, försöker anamma samma här hemma.

  15. eva skriver:

    Hej Madde..
    Jag tycker du är en klok o Mycket bra mamma.. Det är bra att barn lär sig ansvar o får hjälpa till med sina småsyskon.. Det är jämt sånt tjat att det är de vuxna som skaffar barn o då ska de ta hand om de oxå.. Självklart är det så..det fattar väl vilken vuxen tänkande varelse som helst.. Jag tror inte Madde utnyttjar sina stora barn..De verkar vara en stark kärleksfull familj o kan fatta beslut därefter.. Jag har tre vuxna barn o ett barnbarn. Barn växer med kärlek omtanke o omsorg. Det är oxå så härligt att se o höra att de små både hos er o andra ser upp till de äldre med nyfikenhet o entusiasm– Många varma nyårskramar från Eva

  16. claudiacrowleysorensson skriver:

    Vad skönt att se att det finns andra som också väljer att lyfta frågan om uppfostran. Jag gillade verkligen ditt inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.