”Noname” har träffat lillhusse!

Så har vi hittat ett kärleksfullt hem till vår minste lille kille i familjen. Barnen kallar honom för Yoda och det är vad han kommer få heta i stamtavlan tror vi. Annars kallar jag honom för noname. Föddes sist av alla kattungar, var minst av alla kattungar men är även den tuffaste av alla kattungar och har en framåt och busig personlighet. Han vill gärna upptäcka hela tiden och rymmer mellan varven från sina syskon och mamma.

Här träffar han lillhusse Charlie Kid för första gången ♥

februari15

De fatta tycke för varandra direkt även om Charlie Kid var lite skeptisk haha. Lille Yoda ville leka och sprang efter. Och då försökte lillhusse gömma sig under bordet, kanske inte det bästa stället att undkomma alla lekfulla kattungar.

februari11

EmmyLou ville visa sina babys som hon säger. Sen snodde hon alla bilar för Charlie Kid som protesterade högljutt 🙂

februari16

februari18

När EmmyLou sen insåg att Charlie Kid hade en lillebror så tappade hon intresset och sprang överlycklig dit istället och sa baby!  Gav honom en fet blöt puss och ville klä av honom alla kläder precis som hon gör med alla sina dockor.

februari14

februari13

Det känns helt och hållet rätt att en av våra kattungar ska flytta hem till de här små grabbarna och deras mamma Petra som också är en nära vän till mig. Petra har varit med i ett av Familjen Annorlunda avsnitten, när vi åkte på Ladys Night. Dessutom så lånade vi hennes lägenhet varje helg i 10 veckor när vi spelade in vår andra säsong av Familjen Annorlunda.  och behövde någonstans att synka (intervjuas).

Det känns extra roligt att lille Yoda också kommer att få en fyrbent liten vän i sitt nya hem. Familjen har sedan tidigare en hund som heter Ella.

februari17

Visst är dom väl söta ihop ♥

februari12

Och gissa om jag är glad som kan följa den här lille killen när han växer upp!

Kram / M

Tankar och blommor!

Så kom måndagen igen, med blandade känslor faktiskt. Just nu har jag mycket som snurrar i huvudet. Önskar att jag kunde dela med mig av hälften. Ibland är det skönt att bara lätta på trycket och ”prata av sig” för att få en objektiv syn på det hela. Under mina första år som bloggare så var jag väldigt personlig och delade med mig av mycket. Ibland kanske för mycket? I takt med att bloggen växten, så växte också en prestationsångest, en osäkerhet och en oro över vad som är okej att dela med sig av och inte. Ibland blir jag arg på mig själv och tänker att Fasen Madde nu får du skärpa dig! Det här är din blogg och du bestämmer själv vad du vill dela med dig av och inte. Vill man inte läsa så gör man inte det. Inget ska hindra dig från att vara personlig. Och ja den där inre rösten har ju rätt! Men å andra sida, jag har väldigt många som läser här och med det också ett ansvar för vad jag skriver. Många unga tjejer, och vem vet t o m barn kanske!? Jag har dessutom egna barn som kanske läser. Ja ni fattar, det kan bli lite tokigt! Och gränsen kan vara hårfin.

Jag vill inte måla upp en förskönad bild eller sudda ut mänskligheten på något sätt. Jag är också dödlig, har skitigt hemma, bråkar med barnen, bråkar med Micke, har dagar från helvetet, shoppar på rusta (som om det vore något nervärderande), gråter, ser ut som sju svåra år, äter makaroner och falukorv och ja… lever ett vanligt Svenssonliv! Jag är precis som alla andra. Och idag har jag en snurrig dag i mitt huvud!

Dels för att vi numera sedan några månader tillbaka (fyra för att vara exakt) är någon form av ”familjehem/jourhem”. Victors flickvän som annars har bott hos en fosterfamilj sedan hon var ca två år har flyttat hit, situationen var ohållbar så mycket kan jag säga och därför fick hon flytta till oss! Det finns alltid två sidor av en historia men det jag har sett är INTE okej! Jag kan inte stå och se på hur en annan människa faller i bitar och inte får det hon har rätt till. Jag ringer upp socialen och berättar om hur det ligger till och de beslutar att jag får 750kr i hyra för att ha henne boende hos mig efter att de har varit här på hembesök. Vi har inte genomgått någon kontroll eller ansökt om att vara familjehem/jourhem men jag fattar ju att de ville komma hit och se vart och hur hon ska bo (så länge!). Till detta hör nu att jag börjar fundera, 750kr är det vad man får för att ha någon bo hemma hos sig med allt vad det innebär? Förutom det ynka bidraget så får jag 1985kr som ska täcka mat och hygienartiklar också, men det går ju till henne. Om nu det är fallet så förstår jag att det är brist på  familjehem/jourhem. Nu tänker jag inte bara på Victors flickvän i detta fallet, utan rent generellt. Angelica är världens sötaste tjej! Vi har en liten speciell situation eftersom dom är ihop. Men när man är 18 och 19 år så kanske man inte har tänkt att flytta ihop och det är kanske inte heller det bästa. Man mår bra av att sakna varandra, få hänga med polare och vara en ungdom och faktiskt ha distans ibland. Att i detta fall vara ”tvungen” att vara med sin fickvän eller pojkvän kanske inte ger en superbra start på ett förhållandet. Det kan bli en ansträngd situation. Men återigen, är det verkligen möjligt att ersättning är så låg? Herregud! Myndigheterna/socialtjänsten bör kanske i så fall bör se över sina ersättningar. Vi kämpar för att Angelica ska få en egen lägenhet och börja bygga sin egna trygga tillvaro, tydligen inte det enklaste heller. Men man får göra det bästa av det,  och vi kommer alltid finnas här oavsett. Det borde finnas ett kontaktnät för unga tjejer och killar, ett stöd och en push in i vuxenlivet där man får tips och uppmuntran. Finns det? Det är inte konstigt att många unga hamnar fel innan livet ens hunnit börja. Ledsamt!

Mitt upp i detta så brottas jag med känslan av att inte känna mig trygg med barnens skola. Varje dag har det hänt något nytt. I fredags när jag hämtade Engla-Freja så berättade hon att pojkarna på fbk (förberedandeklassen) hade sagt till henne och hennes tjejkompisar att dom skulle dra in dom i ett hus och knulla på dom. Ja ni läste rätt! Jag bara kände hur adrenalinet började pumpa i mig. Alltså vafan, dom är nio år!!! Vad har hänt med vårt samhälle? Vart är resurserna? Klyftorna börjar bli för stora och pedagoger och lärare på skolan räcker inte till. De säger till men barnen fattar inte, det slutar med att man får ta in en tolk och kanske så blir det skillnad? Jag orkade inte ta tag i det i fredags, orken fanns bara inte! Det känns som man står och stampar och inte kommer någonstans, jag blir uppriktigt orolig för hur samhället blivit! Nu har jag laddat om och idag vid hämtningen ska jag prata med personalen på skolan. Vi har sagt att vi vill byta skola och vi vet vilken skola vi vill ha barnen på. Men det är kört! Alla vill ha sina barn på den skolan och det finns inte plats helt enkelt. Men jag har bestämt mig för att under en veckas tid skriva ner alla situationer och alla incidenter på ett papper, sammanfatta det och ta det vidare. Skolan behöver ju uppbacking för tusan och barnen är våran framtid! Tänk om alla föräldrar kunde hjälpas åt, jobba några dagar var i skolan och närvara för att få ett bättre klimat. Jag kanske skulle göra det och fakturera Motala kommun?

Nu har jag ”pratat av mig”, känns lite lättare, men tankarna och funderingarna kvarstår!?

Med blommor blir allt lite bättre va? Fick visst med mig ett fång rosor hem i morse igen när jag handlade mjölk…

februari4

februari5

februari7

Kram / M

Skulle vilja ge er alla…

Hoppas ni har haft en mysig alla hjärtansdag. Själv har vi haft en rolig dag med lek och bus då vi har haft besök av min vännina Petra och hennes fina barn Charlie och Wilmer. Vi åt en köttbullelunch ihop och lekte med bilar, vips så hade det gått sådär fyra timmar. Det går fort när man har roligt!

Jag ska göra ett längre inlägg imorgon bitti, men nu ska jag faktiskt bara mysa ner mig i soffan och inte göra någonting. Jag har uppdaterat dåligt i helgen, tyvärr har det inte funnits tid för det. Jag har fokuserat på barnen och Micke har varit i Amsterdam. Men lovar tar igen det imorgon!  Men innan jag säger hej så måste visa mina rosor som jag har köpt och vill ha i varenda rum för jag tycker dom är så vackra. Härliga mjuka pastellfärger, visst blir man glad!?

februari1

februari2

februari3

Skulle vilja ge er alla varsin bukett idag ♥

Kram / M

Fredagsfeeling på golvet!

Idag har vi bara legat på golvet och myst. Kattungarna har börjat utforska sin omgivning till allas stora förtjusning. Emmy ligger bredvid och säger baby baby baby. Devil blev såklart svartsjuk, han blir alltid svartis om man gosar med någon annan än honom så snart kom han också och lade sig bredvid.

Här kommer en bildbomb på mina sötnosar ♥

kittens50

kittens49 kittens48 kittens47 kittens46 kittens45 kittens44 kittens43 kittens42

kittens51

kittens54 kittens53

kittens52

Asså matte dom är fett läskiga när dom måste klättra på mig hela tiden… 

Pappa Micke sa hejdå till barnen imorse, han sitter på ett plan till Amsterdam snart. Han ska spendera hela helgen där tillsammans med jobbet. Hörde något om att de skulle gå någon enkel bartenderkurs och lära sig blanda några drinkar. Roligt för honom att komma iväg! Jag ska faktiskt också åka till Amsterdam, men på våren och då sägs det ju att det ska vara riktigt fint där. Jag har en del marknadsföringsuppdrag i Holland och har därför blivit ditbjuden.

Nu ska vi förbereda middag, barnen fick bestämma och då blev det passande nog tacos. Inte min favorit kanske men vad gör man inte för husfridens skull.

Kram / Madeleine

”Duck”städning och vårens nyheter är på väg till KidsBrandStore!

Ibland så får jag sådana där oförklarliga städinfall. Med jämna mellanrum händer det och då får familjen ducka, ordagrant verkligen ducka. Jag slänger skräp omkring mig, blir irriterad på allas jäkla ordning och kör järnet med hushållets alla inneboende.

Idag var inte en sådan dag när jag egentligen inte ville få ett sådant infall, men det behövdes onekligen så jag fick ett riktigt jäkla utbrott! Hur kan de där små små minimänniskorna stöka ner så fruktansvärt mycket på så kort tid? Jag fattar inte? Och hur kan de ens vilja leva i det? Jag har inga städrutiner, när det behövs städas så städar man. Ligger det ”skit” på golvet ja då tar man upp det istället för att kliva över det. Att ha dammsugardag en speciell dag i veckan är inte min grej och faktiskt, det  f u n k a r inte i en stor familj med hund och katter. Lite skit i hörnen har ingen dött av men ordning och reda vill jag ha. Ett organiserat kaos där var sak har sin plats. Nu är vi dessutom en mer i familjen, sedan ett par månader tillbaka så bor även Victors flickvän hemma hos oss. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Men apropå min ”duck”städning, känner ni igen er? Jag var ännu värre när jag var gravid, då kom dom hela tiden. Har med det djuriska har jag hört. Man reder bo och förbered sig inför den stora dagen. För sen efteråt är man ju helt död så det känns som det ligger något logiskt i det haha. Men varje gång jag får ett sånt här städryck så frågar barnen alltid samma sak Mamma är du gravid? Är inte det ett tecken på att det inte ska bli några mera barn nu så vet i sjutton. Crazy cleaning mama som alltid är gravid.

EmmyLou är bättre nu, skönt. Men istället så har Tuva-Li blivit sjuk. Känns som en never ending story, och där har ni baksidan med att ha en stor familj Jag minns när alla fick vattenkoppor, jajamän allihop på samma gång. Tror vi vabbade i närmare fyra månader. Då är man skitpoppis hos sin arbetsgivare!

träna18

Idag blev det biffar, bulgur och sallad till mat. Jag lägger om kosten i g e n! Jag är ju kvinnan utan karaktär så jag måste ju ta tag i det och börja om varenda jäkla veckan. Men den här gånger kanske det går vägen. Jag blir så trött på mig själv, men jag är väl helt enkelt så himla omotiverad. Det sitter i huvudet och alla bortförklarar är bara dåliga. Trött på att vara osunt tjock, vill bli mig själv igen med härliga former och stor rumpa. Men jag jobbar på det!

Förresten, jag pratade med KidsBrandStore idag och de kör en riktigt lagerrensning just nu. Vårnyheterna är på väg in och därför har de minst 50% på ALLT! Woohooo 🙂 Kika in och fynda en massa fina kläder!

image

Nu ska den här sura städkärringen hoppa i säng, men vi hörs imorgon!

Kram / M