Jag har alltid vetat!

Att få fotografera min barndomsvän och hennes vackra mage gjorde att jag fick tårar i ögon. Så efterlängtat barn, precis som alla andra barn såklart men vägen hit har inte varit lika enkel som för en del andra kanske. I tolv år har Madelen försökt att bli gravid som återkommande har slutat med tårar och besvikelse. I tolv år med hjälp av olika metoder så har det inte gått. Jag har delat sorgen med henne, samtidigt som jag undertiden själv berikats med nio friska barn. En känsla som är svår att beskriva. Lite som att slitas mellan glädje och sorg. Madelen har självklart varit glad för min skull varje gång jag fått barn men samtidigt så vet jag att hon burit en stor sorg inom sig. De säger att de inte kan ge mig någon förklaring på varför jag inte kan få barn, men de sa att jag antagligen aldrig skulle kunna få ett eget biologiskt barn. Ord hårdare än ett knytnävslag i ansiktet. Ord så starka att de kunde ta död på livet. Vad svarar man på det? Hur stöttar man sin absolut bästa vän genom något sådan? Varför ska sorg och glädje ligga så nära varandra?

Varje gång jag väntat barn så har det varit den lyckligaste tiden i mitt liv, varje graviditet har varit lika speciell. Men varje gång jag har berättat det för min vän så har det gjort ont i mig. Till slut accepterade hon det faktum att hon själv aldrig skulle få uppleva det, hon var med när jag födde barn och det var som hon sa det närmaste hon någonsin skulle kunna komma. Jag var ensamstående och gravid med mitt tredje barn, att ha henne vid min sida var tryggt. Det var den lyckligaste stunden i livet och helt självklart att dela med henne. Att låta henne få uppleva det var det finaste jag kunde ge henne.

Jag har alltid vetat!

Men på något sätt så har jag alltid känt på mig att hon skulle bli mamma. Så många gånger som jag avslutat våra långa samtal om barn genom att säga att jag vet att du kommer bli mamma en dag och du kommer bli den bästa mamman någonsin! Hon har blivit arg på mig, förståeligt kanske men känslan har alltid funnits där. Jag vet inte varför men den har det. Jag har alltid vetat! Den dagen i oktober när Madelen ringde mig och grät och sa att något var fel blev den lyckligaste dagen i hennes liv. Något chockad så fick hon se det lilla tickande hjärtat på en skärm på sjukhuset. Jag grät hejdlöst, kunde inte sluta och känslan var helt otrolig! Det hon kände då finns det nog inte ord för. Hon kunde inte prata på några timmar. Ååå jag är så lycklig för att jag fick dela just den stunden med henne! Madelen har sin underbara Fredrik vid sin sida, men vi brukar skoja om att den här bebisen kommer ha två pappor, glad över att han vill dela med sig av våran Madelen och känner mig otroligt hedrad över att de vill att jag ska vara med på förlossningen ♥

alice7

alice6

alice1

Jag har själv aldrig låtit mig fotograferas när jag varit gravid något som jag ångrar så himla mycket idag. Det blev jättemånga fina bilder på Madelen, nu har vi förevigat världens vackraste mest efterlängtade mage och lilla Alice kan komma ♥

Kram / M

Dags för inskolning på nya skolan!

Godmorgon! Här är det fjärilar i magen inför inskolningen på nya skolan. Grabbarna är fnittriga och vill bara komma iväg. Roligt att träffa nya kompisar, och samtidigt läskigt. Idag ska barnen få se mera av skolgården och de osynliga gränserna. Jag misstänker att de gränserna kommer att passeras både en och två gånger hahaha.

skola1

skola3

skola2

Mina fina killar ♥

Ta hand om er så länge så hörs vi sen!

Kram / M

Tänk om mormor börjar blogga? Och idag kände jag mig fin!

Kände mig fin idag, eller finare än vanligt. Det känns som jag numera alltid går omkring i träningskläder. Det är ju också fint men väldigt mycket mera bekvämt. När man helt plötsligt ska ta på sig ”vanliga” kläder så känns det ovant. Dagens aha var när jag provade kläder och de satt löst. Hejdå till min osvarvade kropp och hej till min gamla (nya) kropp som sakta men säkert kommer tillbaka. Mina kläder i garderoben har saknat dig och mina nya kläder är ivriga att få använda dig hehehe! Jag älskar kläder, osunt mycket tror jag. Jag har fått det av min mamma. Min mamma har antagligen mera kläder än vad som rymmer en fotbollsplan. Okej jag överdriver lite men det är inte långt ifrån. Min mamma skulle kunna bli en ”oldie” fashionblogger som inspirerar med outfits, smink och annat som hör till. Smink, undra om hon inte har lika mycket smink som kläder? Hon kanske skulle börja vlogga, göra teturiols på hur man sätter en bra makeup. Varför inte eller hur?

Om någon frågar min vilken stil jag har så kan jag inte riktigt svara på det. Jag gillar att blanda olika stilar och jag gillar att förändra. Men återkommande så får jag höra att jag ofta har på mig lite ”tantiga” kläder. Det kanske stämmer, jag gillar söta blusar och tantklänningar. Jag hade en fas i mitt liv när jag gick i bagybyxor, tajt kort t-shirt och filaskor. Pappa blev tokig på mig när jag snodde hans gamla kostymbyxor men fasen vad snygg jag var! Jag tror inte att jag någonsin kommer att ta tillbaka den stilen.

jag7

jag8

jag9

Jag har fått hem mina nya italienska Superga skor. Ååå jag ÄLSKAR dom! Ni som gillar converse, prova ett par Superga ni kommer inte ångra er. De finns i olika färger och passar till allt!

jag2

jag1

jag3

jag4

jag11

Prisvärda, snygga och supersköna! Ni hittar dom HÄR! 

Nu måste jag fråga er som vet, och snälla du som kommenterade om att jag inte skulle glömma att ansöka om ESTA-visumet innan jag åker till New York. Vad är ESTA-visum och varför behöver jag det? Trodde bara man behövde visum om man skulle stanna en längre period? Hjälp jag blir så nervös, berätta gärna för mig. Tur jag har er som håller reda på mig.

Idag har jag haft en vilodag! Benhinnorna har inte gjort ont på hela dagen, men jag måste nog tyvärr hoppa över att springa imorgon också för säkerhetsskull. Istället ska jag cykla, om vädret tillåter. Det har ju varit sjukt deppigt väder nu några dagar. Kallt och regnigt. I NY så är det varmt, ååå vad jag längtar! Mirka och jag pratade lite om hur man ska packa idag, hon nämnde också att hon uppskattade era tips. Mirka har förresten bytt bloggportal och är numera egen, ni hittar henne HÄR! 

Berättade jag att jag fotograferade min barndomsvän Madde idag? Hon är så vacker, hon klär i magen och det strålar om henne! Tänk att hon efter sååå många års längtan äntligen ska få bli mamma. Jag fick liksom bita mig i läppen för att inte börja tjuta. Efter allt hon har gått igenom, det var verkligen hennes tur att bli berikad med ett barn. Min glädje är obeskrivlig. Jag är så glad att jag får vara del av hennes liv, vi har en fin och sann vänskap! Var rädd om era vänner ♥

Imorgon börjar dagen tidigt, jag ska boka in möten i Stockholm. Planerar en liten tripp dit i veckan, jag har fått äran att få vara med i en liten produktion. Jag älskar verkligen att jobba med media. Dessutom så ska jag träffa några helt fantastiska kvinnor!

Sov gott och ta hand om varandra!

Kram / M

Alla ”haters” gå och dö eller nått!

Efter mina pass i veckan så är jag supernöjd med ett resultat på lite över fyra mil. Jag har precis börjat använda runkeeper, fattar inte varför jag inte haft den appen från början!? De andra apparna var inte pålitliga alls och inte alls lika bra. Apropå appar, jag har kört en annan träningsapp som riktar sig mot kvinnor och mammor nu ett tag. Den är verkligen super! Jag sska fortsätta att träna med den ett tag till sen ska jag presentera den för er.

image1

Baksidan av att jag ökat träningsdosen är att jag dragit på mig ett medialt tibiasyndrom dvs en benhinneinflammation! Fasen också! Mina onda muskler, knivskarpa smärtor och ilningar i benen spräcker ambitionerna. Nu måste jag vila och dra ner lite på tempot. Träna andra muskler och tänka om med träningen ett tag tills det känns bättre.

träna87

träna86

Istället får det bli några mil på cykeln istället, jag vill verkligen bibehålla konditionen och styrkan. Det är ca tre veckor kvar tills loppet i New York. Jag måste vara smart och snäll mot mig själv nu och inte tänka för ivrigt! Dessutom så är det här inte en tillfällig prestation, tvärtom så har det här blivit en start på något nytt, bättre och sundare. Efter New York så väntar nya utmaningar! Något som jag ska berätta mera om senare.

I helgen så fick min stora pojke mig att brista i tårar. Inte på ett negativt sätt utan på ett fint sätt. Och fasen er om ni har något negativt att säga om det nu. Har ni åsikter så håll dom för er själva! Jag vet att det brukar storma lite extra när jag skriver om tatueringar. Det är fult, trashigt och osmakligt. Ja det är vad jag fått höra tidigare. Men alla ”haters” gå och dö eller nått! Det här är bland det finaste ”jag” fått ♥

mamma2

mamma1

Älskar verkligen Victors sätt att visa sin kärlek hehehe. Han är ganska söt fast han måste vara lite tuff ibland. Nu har han mamma intatuerat på handleden. Lite som hundtricket morsan, jag är en varm go och charmig svärmorsdröm som har tatuerat in mamma. Sa jag att han var charmig? Hm! 

Tack för alla tips om packning till NY. Jag ska definitivt ta till mig dom. Jag börjar få lite resfeber nu men jag förtränger det så länge jag kan och löser det på plats med en flaska cava, det känns moget och genomtänkt osv.

Nu ska familjen belönas med chokladpudding efter en regnig städdag! Hoppas solen kommer tillbaka snabbt nu så vi slipper att vara inne och städa.

Kram / Madeleine

New York tips!? Hjälp…

Äntligen kom fredagen! Hur var eran dag? Jag har körde ännu en vab-dag, lilla Emmy hade som jag misstänkte öroninflammation. Tänk att man som förälder bara vet att det är så. Idag mådde hon i alla fall mycket bättre så jag tror att det kan ha värkt hål i örat och att det värsta lagt sig.

Jag tog med Emmy på en promenad, hon älskar att vara ute och skulle helst vara det hela tiden. Men eftersom hon haft feber så har jag inte velat ta ut henne. Hon blev jätteglad för att sitta i vagnen och jag fick några kilometer i benen. Att jogga med barnvagn är så himla jobbigt, eller det jobbiga är att man inte kan använda sina armar under joggen. Löptekniken blir inte den bästa, men däremot så får man definitivt motion. Imorgonbitti blir det en kopp kaffe och jogg utan barnvagn, det ser jag framemot! Engla-Freja vill gärna följa med, hennes grej är att springa. Hon har alltid gillat det och kan springa hur länge som helst utan att bli trött.

ef2

ef1

Engla-Freja idag…

Adam däremot han springer bara om han måste, eller om han har en fotboll framför sig. Han är lite lat den lilla gossen. Och ofta så kommer han undan med att han är så söt.

a1

Nu till en annan sak, New York! Hur ska jag tänka när jag packar? Så lite som möjligt eller hur? Någon pratade om att man kunde köpa vacumpåsar (heter det så?) för att göra mer plats i resväskan. Är det någon som har erfarenhet? Jag planerar att shoppa en del såklart och vill kunna få med mig så mycket som möjligt hem. Ni vet att jag uppskattar alla era tips, så är det någon som brukar resa lite längre och har bra tips så dela gärna med er!

Nu ska jag krypa ner i sängen och lägga mig bredvid Emmy♥

Kram / Madeleine