Det kommer bli bra!

Idag blev det utomhusarbete och fix i trädgården. Jag fick till träningen vilket kändes grymt! Imorgon ska jag springa en mil, första sedan avbrottet senast. Jag kommer få en kass tid men det spelar ingen roll, jag behöver ha alla mil jag kan få i benen innan New York! Tjejmilen kommer vara starten på ett helt nytt äventyr som jag snart ska berätta mera om så fort jag får! Är så glad och tacksam över saker som händer i mitt liv just nu 🙂

Till utomhusarbetet, Micke har rensat i förråden. Hela jäkla trädgården var full av kartonger med grejer. Men nu ser det lite bättre ut i alla fall. Anledningen till att vi måste tömma förråden är att vi snart planerar att bygga attefallshus och då måste det ju vara tömt! Sen har jag lite svårt att skiljas från saker, jag är en riktigt samlare ”kan vara bra att ha i kriget” osv hahaha! Inte en jättebra egenskap. Och äntligen kunde vi rulla ut nya mattan som ska ligga på trädäcket. Ni får en liten sneakpeak. Det är inte färdigt på långa vägar, dessutom så är det inte dom möblerna ni ser på bilden som ska stå där men de får funka så länge.

ute3

ute4

ute2

Det ska upp staket, fixas en liten trappa och fyllas med flera träd och blommor. Jag vill ha en oas av grönt och detaljer som gör att man blir avslappnad. Och ett stort parasoll som ska upp så granngubben slipper glo på mig när jag solar topless hehehe! Det kommer bli bra!

EmmyLou ramlade ner från trädäcket idag, hon fick en liten knuff av storebror. Dessutom så fick hon ett skapligt blåöga också, och jätte svullen om kinden. Stackars liten, hon skrek som en tok! Jag tycker det är så obehagligt när de slår i huvudet. En vännina till mig har en pojke som ramlade ner från sängen. De åkte till sjukhuset med honom men läkaren skickade hem dom och sa att det inte skulle vara någon fara. Men de åkte tillbaka och tjatade till sig en röntgen för att de tyckte att deras barn inte betedde sig som vanligt. De visade sig att han hade fått en blödning i hjärnan och de blev akut operation. Man ska inte hetsa upp sig, men på något sätt så blir jag påmind! Usch otäckt.

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid min lilla blåklocka, hörs imorgon!

Kram / M

Frågestund och man blir som en knarkare!

Hej hur har ni det? Själv har jag hittills haft en strålande dag på många olika sätt. Kämpade mig igenom träningen, svetten rann och jag var faluröd i hela fejset! Fasen vad tufft det var, men jag fixade det! Huvudsaken är att jag rörde på mig och fick motion. Bättre än att hoppa över det även om det inte blev så pass effektivt som jag hade velat. Vissa dagar går det bättre andra dagar sämre. Jag får bromsa mig själv, inse att det inte är värt att slita ut sig själv för att nå ett snabbt resultat! Det får ta den tid det tar, och jag försöker tänka på att må bra! Det finns allt för många människor som tror att genvägar är bättre, som tror att allt går så mycket fortare om man toktränar flera pass om dagen och SVÄLTER sig själv! Det rimmar inte liksom! Om man tränar kontinuerligt, tränar löpning, springer milen och lyfter vikter så måste man äta ordentligt. Annars säger kroppen snabbt ifrån!

Jag missade totalt att hålla mina tider för maten igår. Jag hann bli jättehungrig och det är inte bra, absolut inte för oss som är sockerberoende! Man blir ju som en knarkare, letar hysteriskt igenom alla skåp i köket efter det där jävla giftet! Man kan kolla i samma skåp både en, två, tre och fyra gånger. Det finns inget ”gott” som ligger där som det brukar men ändå måste man kolla upprepade gånger. Känner ni igen er???

Men ja fixade paniken, fick i mig mat och blev människa igen! Tack gud! Nu ska jag vara stenhård med alla tider för mat och mellanmål för att slippa paniken!

Frågestund!

Roligt att ni har så mycket frågor. Tänkte jag skulle försöka svara på alla nu så gott jag kan. Vissa frågor kan jag inte svara på av respekt till min familj som inte vill att jag skiva om det. Hoppas ni förstår och respekterar det.

Ok lite frågor ☺
Vill ni ha fler barn?
Hur gör ni för att hinna med varann du och micke? Har själv 3 barn och tycker dagarna går i ett. På kvällarna är vi trötta och somnar typ 10 och sex är sällan något jag orkar tänka på. Hur håller ni den lågan vid liv eller låter ni det va lite öken? Ni har ju dessutom tonåringar i huset☺
När ska ni börja byggaattefallshuset? /Nina

Hej Nina, jag är inte helt bestämd i frågan om barn. Samtidigt som jag ibland väldigt gärna vill så känner jag mig ganska färdig och vill njuta av de fina barn jag har. Dörren är väl inte riktigt stängd om man säger så.  Om du frågar Micke så vill ha gärna ha flera barn. Att hinna med varandra i en relation handlar många gånger om prioriteringar. Ibland får man man bara bestämma sig för att vuxentid är vuxentid. Sen är det öken ibland, det tror jag det är för alla mellan varven. Konstigt vore det annars. Tonåringen är inga problem, när han är hemma så sitter han med hörlurar på sig ändå hahaha!   Om inte tjejen här vill säga, då är det snarare tvärtom, det är vi vuxna som borde bära hörlurar! Vi hade tänkt att börja bygga på attefallshuset för en månad sedan, men det får vänta ett tag till. Vi har andra projekt i huset som vi vill bli färdiga med först.

Hur går de med dina studier?ska du börja i sjukvården o jobba igen?vill ni ha fler barn? / Carolina

Hej Carolina, det går jättebra med mina studier. Jag har inte skrivit så mycket om dom för att jag vill istället kunna berätta om det när jag är klar 🙂 Jag har inte planerat att börja jobba inom sjukvärden igen, men ibland saknar jag det sååå mycket. Genemskapen och känslan av att hjälpa någon är fantastisk. Ang barn så läs ovan!

Kul med frågestund! Hur var du som tonåring? Och vad drömde du om då? /Maria

Hej Maria, Hjälp vilken svår fråga! Hur jag var som tonåring? Jag var nog ganska osäker som ung tonåring, men det var inget jag visade. Det var ett ganska hårt klimat i skolan, ofta kunde det stå hora på mitt skåp i skolan när jag kom på morgonen. Jag har alltid gått min egna väg redan från början och det har alltid stört några. Ena dagen kunde jag komma i baggyjeans och oversize tröja, andra dagen kunde jag komma i supertajt kjol och spetsblus. Många trodde nog att jag hade ett identitetsproblem hahaha men så var inte fallet. Jag gillade bara att uttrycka mig genom mitt utseende och intresset för kläder och mode kom tidigt. Jag hade två olika umgängen, de ena var sportintresserade och de andra var mera tuffa och coola. Jag ville inte välja sida, det störde nog folk också. Man skulle alltid vara antingen eller. Men varför ska man behöva välja?! Jag hade polare som hamnade snett med droger och skit ganska tidigt, jag som alltid har varit emot droger tackade ALLTID nej till skiten. Jag gillad idrott, musik och dans och gjorde nog lagom revolt som tonåring. Som ung så var min absoluta största dröm att bli polis eller kriminalare. Annars så har jag alltid velat hålla på med musik. Det ligger i släkten. Min faster har alltid sjungit och spelat piano, hennes son dvs min kusin har spelat med artister som Peter Lemarc, Magnus Uggla, Björn skifts och många flera. Han har skrivit låtar och gjort musik till flera artister och sedan flera år tillbaka så lever han med Lisa Ekdahl och spelar tillsammans med henne 🙂

Kul att följa dig med din träning. Hur har det gått med mått och vikt? Vi skulle väl få följa dig i din viktresa /Erika

Hej Erika, roligt att du gillar att följa min träning! Måttmässigt så har det gett mera resultat än viktmässigt just nu. Jag har fört ”dagbok” för varje vecka som jag efter New York kommer att dela med mig av.

Hej:)
Vilka barn delar rum?
Kan du visa bilder på alla barnrum? / Emma

Hej Hej! Victor sover i eget rum, Oliver har ett eget rum, Wille och Adam delar rum, tvillingarna delar och Engla-Freja och Tuvis delar kan man säga, fast Tuva-Li har ett eget crib (ett omgjort klädförråd som fått fönster, nytt golv och tapeter). Jag ska försöka att ta bilder på kidsen rum 🙂

Hur kom ni på att ni ville va med i FA från första början?
Ångrar ni att ni var med? / Caroline

Första gången jag såg  Familjen Annorlunda så tänkte jag bara ”Åh herregud!” Barn överallt och ett intryck som skrek kaos hahaha! Jag kommer ihåg att jag sa till Micke att vi aldrig skulle ha så mycket barn! Några år senare så var jag själv med i skiten hahah! Lite komiskt faktiskt! Vi blev kontaktade av ett produktionsbolag som ville komma och casta oss och spela in ett litet pilotavsnitt. TV4 gillade oss och valde våran familj. Aldrig hade jag tänkt att vi skulle vara med i ett sådant program.

Hej Madde! Roligt med frågestund :) Tycker att det är så roligt med er nya medlem Buster *sötnöt* Men jag har glömt varför ni inte kunde behålla den lilla hunden? Den som ni hade i lägenheten. Håller Viktor på med körkort? Cyklar Micke fortfarande? Ska bli roligt att få läsa liiite mer privata inlägg:) Kram kram från Skåne Angelica

Hej Angelica! Ja lille ”Burre Buster” våran bebis 🙂 När jag ock Micke gick ifrån varandra så hade jag inte möjlighet att ha kvar de små hundarna. Ensamstående så gick det inte hur jag än vände och vred på alla tider så funkade det inte! Så där har du förklaringen! Victor håller på med körkort! Micke har tränat spinning med sina arbetskamrater sista tiden 🙂 Kram

Om du inte varit med i Familjen annorlunda, tror du att du startat en blogg ändå? /Ulrika 

Hej hej! Jag hade faktiskt en blogg först, innan vi var med i familjen annorlunda. Det var genom den bloggen som produktionsbolaget hittad oss.

Trevligt med frågestund!
Jag undrar om du har tips på bra kläder, när man som jag är gravid, och magen har svullat upp så det ser ut som jag är betydligt mer långt gången än vad jag är.
Alltså jag är ute efter plagg/modeller som döljer magen då vi inte berättat för vänner o släkt att vi väntar barn. Igen! (Nr 4)

Sedan tänkte jag fråga om du har bra förslag på vad man svarar på frågor typ:

”Nämen ska ni ha barn igen! Var det planerat?”
Känner nämligen att vi kommer få höra det av ett antal, och jag tar åt mej så fruktansvärt av sånt:( för det var inte planerat, men vet inte om det känns ok att säga det?!

Förvirrad orolig preggis, tacksam för råd:) / Mia

Hej Mia, jag ska kolla upp exakta adresser till mina favoritbutik som säljer schyssta gravidkläder, återkommer inom kort med info 🙂  Är det någon som kommenterar ang hur många barn du har eller ska få så skyll på att teven gått sönder 😉 Dumma kommentarer eller dumma frågor får dumma svar!

Undrar vad du jobbar med / Madde 

Hej Madde! Jag jobbar som professionell bloggare.

Hej , undrar bara om barnen har någon kontakt med sin farmor och farfar?Hör aldrig något om dom. Är själv både farmor och mormor och skulle bli förtvivlad om jag inte hade kontakten med barnbarnen /Monica

Hej Monica! Nej tyvärr har inte barnen så mycket kontakt med sin farmor och farfar, tråkigt men sant! De bor en halvtimma ifrån oss och är välkomna när som helst.

Funderar över lite saker du nämnt förut men jag inte hängt med i? T ex efternamnet ni skulle byta till, är det lagt på is? Och Victors flickvän, bor hon hos er än eller hur löste det sig? Stugan ni skulle inreda åt Victor på gården, är den klar? Är nyfiken på resultatet, om han går med på att visa det! 

Ang att leva genom andra tycker jag att många storfamiljer lever genom barnen. Deras hela identitet är att vara mamma, möjligen blogga om familjelivet. Det är inte heller sunt! Att få ångest när dmåbarnstiden är över, att få ångest över tanken på att lämna hemmet och arbeta. (Fast du gör inte så, du har ju en massa intressen även utanför familjen. ) /Mille

Hej! Jag vill byta efternamn och kommer att göra det så småningom, vi är väl lite oense om efternamnet men det löser sig. Victors flickvän bor inte här lika mycket, på helgerna kommer hon men hon vet att hon alltid är välkommen.  Vi har skjutit på byggandet av Victors ”crib” för att prioritera annat i huset först. Men så fort vi bara kan så ska vi börja bygga på det, och jag tror inte det ska vara några problem att få visa upp det då.

Det du skriver om att en del lever genom sin mammaroll håller jag med om! Det finns ju faktiskt ett liv efter småbarnstiden! Det är viktigt att inte glömma bort vem man är.

Hur berättar du för dina barn om mens? Berättar du för bara tjejerna eller båda? Berättar du eller Micke och i vilken ålder?:) /Emma

Jag berättar precis som det är, både för tjejerna och killarna i familjen. Jag gör ingen stor grej utav det utan pratar om det precis som viken naturlig sak som helst. Både Micke och jag kan prata om mens, vi har inte bestämt att jag tar ”tjej” problematiken och han ”kill”problematiken. Vi har inte bestämt vilken åldern vi pratar med barnen heller, det kommer naturligt. Både Engla-Freja och Wille vet vad mens är och varför man får det!

1. Har du planer på att börja jobba inom vården igen? 2. Vilka reaktioner fick du när du var gravid första gången? 3. Upplevde du att det var många vänner som försvann, att ni levde olika liv? 4. Har du alltid varit en aktiv person som haft egna intressen utanför familjen? 5. Finns det något som du aldrig skulle kunna tänka dig att blogga om? Eller är du öppen med det mesta? 6. Hur tycker du att man ska bemöta negativa kommentar från omgivningen, hur har du själv gjort? 7. Hur skulle du beskriva dina barns personlighet, vilka är mest lika och mest olika? 8. Håller du fortfarande på att måla? /Ida

Hej Ida! Jag har inga bestämda planer på att börja jobba inom vården igen, men jag saknar det väldigt mycket så det är väl ingen omöjlighet. Jag fick blandade reaktioner när jag väntat mitt första barn eftersom jag var väldigt ung. Men jag hade en familj som stöttade mig till 100% Många vänner försvann, eftersom vi helt plötsligt levde två helt skilda liv. Jag blev vuxen väldigt mycket tidigare än mina vänner. MEN jag har många fina vänner kvar som jag än idag håller kontakten med, senast för bara några veckor sedan 🙂 Jag har alltid haft ett behov av att få vara mig själv och göra vad jag vill utanför familjelivet! Precis som en pappa kanske lägger ner flera timmar på golf så kan jag lägga ner flera timmar på något annat. Allt som handlar om barnen är jag väldigt försiktig med när jag bloggar. Jag skulle aldrig publicera något som jag vet barnen inte skulle tycka om. Micke vill inte heller att jag jag ska blogga om vårt privatliv vilket jag givetvis kan respektera.  Annars är detta MIN blogg och MINA känslor och jag är väldigt öppen med mycket. Antingen gillar man det eller så gör man det inte. Jag tycker inte man ska bemöta negativa kommentarer, varför ens lägga energi på det? Slå bort och gå vidare! Alla mina barn är väldigt olika fast samtidigt lika, skulle jag beskriva allas personligheter så skulle jag behöva göra ett eget inlägg för det. Jag målar så ofta jag får möjlighet, den kreativa sidan är som terapi, avslappnande och väldigt roligt.

Jag har själv 8 barn och väntar mitt nionde. Jag arbetar en del utanför hemmet men är mestadels hemma med barnen. Jag tycker att det är svårt att få tiden att räcka till för hushållet med allt vad det innebär. Barnen däremot upplever jag att jag hinner med. Har du hjälp med något, tex städhjälp eller hinner du med allt själv? Jag tycker att barnens läxor och prov tar en stor del av kvällarna och då har alla ändå rätt lätt att lära sig hos oss. Vi hjälps åt med det mesta men ibland känns det som om hela hemmet är i kaos. Blir det aldrig så hos er” 

Hej! Grattis till nian! Vi har ingen städhjälp, även om jag ibland önskade det hahaha. Frågar du mina vänner så skulle dom säga att jag har städnoja vilket nog kanske delvis är sant. Jag gillar att ha ordning och reda omkring mig och för att hemmet inte ska förfalla så försöker jag hålla ordning så mycket som det går. Men självklart ser det ut som tredje världskriget här hemma mellan varven! Barnens läxor tar tid från kvällarna, det håller jag med om för vi har samma. Vi har inte specifika uppgifter i vår familj, alla hjälper till och tillsammans så blir man ett bra team. Inte alla gånger barnen är med på dom noterna men vi försöker att lära dom att man tillsammans kan hålla ordning.

Hej! Kul med frågestund!
• har du fött alla barnen på naturlig väg eller har det blivit något kejsarsnitt?
• har förlossningarna blivit ”lättare” ju fler barn du har fött?
• har du haft stora viktuppgångar under graviditeterna?
• vad jobbar du med? Läser här bland frågorna o där undras det om du vill tillbaka till vården- vart inom vården har du jobbat?
• hur är det att bli igenkänd i en lite mindre stad, som Motala är?
Tack för svar :) /My

Hej My, jag har fött alla barn på naturlig väg, dvs att jag aldrig har gjort ett kejsarsnitt. Tvillingarna låg säte/säte men jag ville verkligen föda vaginalt. Efter en röntgen och beslut a läkarteam i lkpg så godkände dom det och det gick bra. Om förlossningarna blivit lättare? Nja alltså den ena gången är inte den andra lik, men jag har haft väldigt lätta förlossningar. Tredje var värst den tog 18 långa timmar! Andra förlossningen tog knappt 3 timmar så jag hade nog förberett mig på en snabb förlossning, men phhhf vad lurad jag blev haha! Jag har gått upp ganska mycket i vikt under mina graviditeter. Alla graviditeter förutom min tredje, då gick jag upp ett halvt kilo. Ingen såg att jag var gravid och blev chockade över att jag fått en bebis. Jag jobbar som bloggare och har gjort det i flera år. Ett yrke som jag tror blir mer och mer vanligt. Ganska brett yrke vilket många inte förstår. Spontant när jag berättar att jag arbetar som bloggare så tänker folk ”aha det verkar enkelt, skriva en text och publicera en bild” men det är så mycket mera än så. Jag saknar vårdyrket mellan varven såå mycket, jag har jobbat som uska! I Motala vet alla vilka vi är, inte så mycket uppståndelse kring det. Däremot om vi åker till en annans stad så kommer folk ofta fram och vill prata, ta en bild och hälsa. Många gånger har jag varit med om att jag blivit smygfotad på ikea tex.

Hej. Har aldrig kommenterat förut men när man får fråga fritt så måste man ;)
Har du många vänner? Är det vänner sedan barnsben typ eller nyare vänner som du träffat i vuxen ålder?
Undrar i så fall hur du träffat nya vänner?
Konstig fråga ja vet. Men jag behöver tips på hur man träffar vänner som vuxen?? Jag är visserligen bara 27 men har faktiskt inte någon vän på riktigt, men folk att prata med på fb.
Jag trodde, när jag blev gravid för snart 4 år sedan att när jag blir mamma så kommer jag få vänner. Då finns det mammor på öppnaförskolan osv. Men jag fick ett barn som inte är som alla andra. Jag blev mamman med den konstiga ungen som ingen ville prata med istället. Vi hade inget gemensamt att prata om som barnes utveckling sitta stå krypa gå prata.
alla behöver vi en vän. Är jag körd som inte har några barndomsvänner som hänger kvar?

Jag har många ”ytliga” vänner. Och väldigt få riktiga vänner, sådana som man kan dela allt med. Några av mina vänner är från barnsben andra är nyfunna vänner. MEN jag har alltid haft mera killkompisar än tjejkompisar. Jag är väldigt rak och ärlig, säger vad jag tycker och är allergisk mot ”skitsnackare”! Tjejer över lag snackar väldigt mycket, det är drama hit och drama dit! Killar är mera okomplicerade på något sätt. Dessvärre ser jag gott i alla och det har många gånger straffat mig. Lite blåögd skulle man väl kunna säga. Jobbar du? Det skulle kunna vara ett bra sätt att träffa människor tänker jag. Arbetskamrater som kan bli goda vänner. Och gråt inte över att du inte har vänner sen barnsben, jag har två! Varav den ena bor i Stockholm. Vänner du har på Facebook, träffa dom irl? Men visst är det svårt, jag är inte den som tar kontakt heller men det kanske kan vara ett sätt att få kontakt!? När jag gick på mammagrupp,öppna förskolan så kräktes jag av att det blev någon form av tävling om utvecklingen hos barnen. Som en scen tagen ur solsidan ”mitt barn kan säga broccoli! Vad kan ditt barn säga?” Nu är det väl inte så för alla men för mig personligen så gillade jag inte det. Jag hoppas verkligen du finner en vän <3 Kram!

Kul med frågestund och MODIGT…en del vågar ej ens visa kommentarer, som inte alls innehåller hat eller påhopp, märkligt, måste tyda på att man vill dölja saker…Min fråga; hur länge var du och Micke separerade, hade någon av er träffat nån annan? Förlåt om frågorna är för privata, vill du ej svara så gör inte det. Håller med en del andra om att det vore skoj att se mer utav ert fina hus! / Anna

Hej Anna! Jag kan inte svara på varför en del döljer kommentarer. Jag tar bort en del kommentarer ibland, inte för att jag döljer något utan för att jag av någon anledning inte vill svara eller skriva om det. Av respekt för andra kanske eller för att jag tycker det är privat. Jag och Micke var separerade ett tag, vet inte exakt hur länge men ett tag. Vi hade ju ändå kontakt hela tiden. Jag hade väldigt svårt att ”släppa” barnen, den veckan barnen var hos Micke så mådde jag jättedåligt och hälsade på. Micke däremot var duktigare på att skilja på min vecka och hans vecka. Om jag och Micke träffat någon annan känns som en väldigt privat fråga och därför så väljer jag att håller det för oss själva. Jag lovat att jag ska visa mera av huset 🙂

Har ni funderat på att vara med o familjen annorlunda igen? Det är så mysigt att kolla på❤

Vi kommer nog med största sannolikhet inte att medverka i Familjen Annorlunda igen. Just nu har de inget på gång vad jag vet. Även om det är väldigt roligt att spela in programmet så kräver det väldigt mycket från oss familjer. Roligt att du gillar programmet 🙂

Hej!
Har ni använt er av någon ”sömnmetod” med era barn för att de ska sova hela natten som bebisar? Vilket är ditt bästa råd för att få bebisen att sova på natten? / Matilda

Hej Matilda, nej vi har inte använt någon speciell sömnmetod. Jag kräks på Anna Wahlgrens bullshit! Har sett snuttar från hennes otroligt motbjudande filmer och skulle vilja utföra samma metoder på henne. Bebisar sover ju oftast inte hela natten av olika anledningar. De behöver äta, de behöver närhet, eller de kanske har ont i magen eller behöver byta blöja. Mitt råd till föräldrar som inte får sova på nätterna är, försök att få en kvällsrutin. Bada bebisen, ta på pyjamas mys en stund och sen natta. Antingen i egen säng eller i eran säng (jag har alltid haft mina barn bredvid mig i sängen) Närhet är viktigt, bebisar vill känna trygghet. Smyg inte omkring och ha panik över att det inte är tyst i huset när bebisen ska sova. En del barn blir trygga av att höra att det finns människor och ljud omkring dom. (mina barn har somnat när jag har dammsugit konstigt nog) När bebisen har legat i magen så har mamman vaggat sin bebis tills sömn i magen, att vagga sin bebis för att underlätta sövningen kan också vara en ide. Tänka på att turas om, är man två föräldrar så är det viktigt att man stöttar varandra så mycket som det bara går. Passa på att vila på dagarna om möjlighet ges. Annars så är mitt råd att inte vara så besatt av att bebisen ska sova hela natten, för alla bebisar gör inte det. Skulle nog säga att det faktiskt är ganska ovanligt. I många fall så tror jag att många föräldrar säger att deras bebisar sover hela nätterna fast de inte gör det, från start så vill många visa sitt ”a-barn”. Superlöjligt! Det tar en stund men till slut så kommer man in i rutiner och då får man sova!

Vad gör du för att hämta energi i så stor familj?
Hur får du till egentid? Och vad gör du helst då? /Mia

Jag tar mig ”egentid” och det kan vara allt från att sitta ifred på toan i tio minuter, åka och handla ensam utan barn, åka hem till en polare och dricka en kopp kaffe eller njuta av tystnade i soffan på kvällen. Men det bästa jag vet är att ligga bredvid barnen på kvällen när de ska somna. Det ger mig energi. Ibland tycker jag det är jätteskönt att inte göra någonting!

Hej. Skulle ni inte åka iväg på semester du och Micke till något exotiskt land har jag för mig? Du skrev d för längesen iaf. Vilka bloggar läser du? Tack /Marie

Jo det stämmer Marie vi hade bokat in att åka iväg. Dessvärre så har vi ingen barnvakt till alla barn. Min mamma har väldigt ont i sin rygg och skulle aldrig palla att ta hand om alla barnen även om hon skulle vilja. Hon är så ledsen för att hon inte kan vara lika aktiv längre. Barnens farmor och farfar är väldigt upptagna med att själva resa och jobba så därför kan inte dom. Dessutom så träffas dom tyvärr så sällan så barnen har inte den relationen till sin farmor och farfar längre.  Vi hinner resa när barnen blir större! Jag skäms men jag är väldigt dålig på att läsa bloggar! Jag läser ikapp veckovis och då läser jag först och främst mina vänners bloggar och folk i min omgivnings bloggar  Mirka, Therese, Angelica, Maggan, Jenny, My, Hannah, Michela.

Jag undrar över barnens läxläsning och prov-pluggande. Tror att du aldrig skrivit om hur ni löser/hinner med det?

Passar också på att fråga om varför du inte klippte och färgade håret i höstas när du var så sugen på ny Look.
Tror ff att det hade blivit snyggt.

Vad har du tänkt jobba med när marknaden är ‘ mättad’ för bloggar. Ser en tendens att det börjar Ebba ut och iaf unga människor mer pratar om ‘ youtubers’. Tänker att utvecklingen kanske går åt det hållet. / Zaga 

Hej Zaga, jag har skrivit lite om det tidigare faktiskt. Vi hjälps åt! Micke tar oftast det matematiska med kidsen för det suger jag på om det inte är problemlösning för det är jag bra på. Och jag tar andra ämnen. Ibland kan storebror hjälpa sina småsyskon. Ang min frisyr, gaaah jag är sååå sugen på att klippa av mig håret. Men samtidigt så är jag lite osäker så jag får suga på karamellen liten till. Marknaden kommer inte mättas med bloggare. Tvärtom, man har sett att intresset för bloggare och vloggare dvs youtubers ökat. Även om vloggen på senaste tid fått mera uppmärksamhet, mycket pga att det är en ”ny” kanal och ett ”nytt” sätt att dela med sig av. Bloggarna håller trafiken. Att driva en blogg är så mycket mera än barra skriva en text och lägga ut en bild. När jag inte längre har en publik så kommer jag att kunna jobba med andra bloggare, driva mitt egna stall och forma nya stjärnor på blogghimlen. Jag kommer kunna jobba mot olika företag som vill synas inom social media, copywriting och coacha.

.lcr

 

Man kan inte leva genom andra. Vill du veta så fråga!

Försov mig imorse, blev stressigt som fasen. Hela dagen har efter det blivit lite seg, konstig och oplanerad. Fick skjutsa Victor till skolan på morgonen för han hade också försovit sig vilket gjorde att jag blev ännu senare i mitt arbete. Bööhöö men vad gör man inte för sina ungar! Victor hade nationella prov idag så det var ännu viktigare att han kom tid, när han kom hem så tjurade han över att det inte kändes som det hade gått bra. Bara man gör sitt bästa lilla gubben!

Jag försökte få honom till att börja motionera tillsammans med mig. Eh va? Vad sa du precis mamma? Han kändes en aning förvånad över mitt förslag, jag fattar dock inte varför? Min ide blev nedlagd på en gång tråkigt nog. Mamma jag hatar att bara springa, om jag ska springa så ska jag springa för att jag är jagad. Okej okej. Han som var så aktiv när han var yngre. Lite tråkigt att han inte gick in för fotbollen mera, han var duktig. Kunde alltid läsa spelet och dribbla med bollen som Zlatan. Tänk om han hade fortsatt. Nåja, det är hans val.

Får mig att tänka på föräldrar som lever genom sina barn. Jag har aldrig fattat det där, eller jag kan förstå att man har ett intresse som man skulle bli väldigt glad över om ens barn också intresserade sig av. Men ni vet dom här föräldrar som från dag ett bestämmer sig för att göra sitt barn till exempelvis golfproffs, fotbollsproffs eller nått annat som föräldern väljer att barnet ska göra. Man påverkar såklart, och barn gör inte som man säger, barn gör som man gör. Och har man då ett eget intresse så är det väl egentligen ganska naturligt att barnet tar efter intresset. Men att tvinga på ett barn ett intresse är för att man själv har det är sjukt.

Man kan inte leva genom andra. Det gäller inte bara barn. Det finns en del människor som lever genom andras liv. Som vill vara som andra, som pratar som om de var andra personer. Det kan väl vara smickrande men nää hahaha det är minst lika sjukt. Förstår mig inte på sådant. Man är väl den man är och måste eller borde acceptera det och förlika sig med att alla är olika individer och olika. Jag har tänkt på det också att det borde ju ta så jäkla mycket energi att hela tiden tro att man är någon annan, och göra allt precis som den andra personen gör.

Nog om mina filosofiska funderingar. Idag har jag käkat en alldeles förträfflig middag. Jag har fuskat en del då och då men jag försöker hålla kosten så gott det går, om man rör på sig så kan man också äta mat. Det kan man ju annars också såklart men ni fattar vad jag menar. Det blev persiljebiffar, sötpotatis och sallad. Så himla gott 😀

mat20

Tack för kommentarerna på förra inlägget! Jag uppskattar verkligen att ni finns här, och jag hoppas ni kommer att gilla mina mera privata inlägg… Jag ska ta mig till imorgon och besvara allas frågor som kommit. När vi ändå håller på så kanske jag skulle ha en liten frågestund!? Klart jag ska!

Vill du veta något så fråga!

Kommentera nedan med en kommentar, inga frågor är dumma kom ihåg det 🙂

Kram / Madeleine

 

Dagen då jag bestämde mig för att gå ut med mitt liv!

Idag har solen verkligen gett mig energi, jag älskar värmen och solens strålarna mot min kind. Tänk vad mycket det kan göra med lite sol.

Jag har haft några duster med mina kära tvillingar idag igen, är det åldern? Jag försöker komma ihåg om alla barn varit såhär jobbiga. Herregud nu skrev jag att barnen var jobbiga. Inte sådär gulliga och charmiga som många bloggare skriver att deras barn är. Jag älskar ju mina barn så det gör ont, men de ger mig gråa hårstrån och raseriutbrott mellan varven, tvillingarna mer än några av de andra barnen. Dubbeltrubbel har fått en helt ny innebörd för mig. Ja men det är klart de kan vara sådär bloggibloggi gulliga också. Ta vara på tiden de växer så fort! Ja det gör dom, och även om jag får dåligt samvete när jag tänker på det så önskar jag ibland att de växte upp lite hahaha. Mjaarå nog känner jag mig extra speciell som har blivit med tvillingar det är unikt och väääldigt speciellt. Så kunde det stå i broschyrer som man fick på mödravården. Jag fattar vad dom menar! Ibland vill man ta den ena ungen och slå den andra med (jag skojade, bäst att skriva det för att undvika onödiga missförstånd).

Jag har varit väldigt duktig på att hålla mitt privatliv utanför bloggen, av många olika anledningar men en stor anledning till det har varit av respekt till mina barn. Jag pratade med Therese om just det här idag. Hon ger lite mera av sitt privatliv i bloggen än vad jag gör. Fast det kanske inte är så lustigt heller? Hon har varit med i ensam mamma söker och har blottat den biten av sitt liv med relationer och allt vad som hör till i teve. Jag har gett det färdiga familjelivet på ett helt annat sätt. Men så enkelt är det ju inte alltid, inte för någon. Det såg ni också i senaste säsongen av Familjen Annorlunda när jag berättar om när Micke och jag separerade.

Jag har helt klart en ganska komplicerad familjesituation. Många pappor inblandade. Kanske inte är så konstigt längre när jag tänker efter? Mera modern kan man inte bli. Fast för mig är det annorlunda, jag har vuxit upp med en pappa och mamma ihop. En riktig kärnfamilj. Jag har två äldre bröder, halvbröder sen min pappas tidigare äktenskap. Men aldrig har jag sett dom som halvbröder, de har varit lika mycket mina bröder som mina helbröder. Med det skrivet så kan jag konstatera att det blir vad man gör det till oavsett många pappor eller inte.

Jag kommer börja skriva lite mera intimt om hur jag uppfattar saker, vad jag lever i, vad jag levt i och hur jag trots det får det att funka för oss och hur jag numera trivs ganska bra. Dagen då jag bestämde mig för att gå ut med mitt liv. Självinsikt kallas det.

Mina barn kommer givetvis alltid att komma först och även om jag kommer att bli lite mera personlig så tänker jag på dom i alla lägen! Vi har en öppen kommunikation här hemma, Victor, Oliver och William är väldigt ärliga med mig. Vi pratar och försöker förstå varandras känslor och hur vi ser på saker och ting. Victor speciellt, han vet vad jag gick igenom som femtonåring och ensamstående mamma. Han har fått läsa mina dagböcker. Alla dagar av både sorg och glädje. Jag skulle göra om det igen och igen och igen. Mångas syn på mig när jag var gravid som femtonåring, kompisar som inte fick umgås med mig längre för att jag var gravid. Det var nästan som jag var motbjudande på något sätt. Att ens pojkväns mamma byter bort mig och bebisen emot en dator! Ja det är sant, visst låter det sjukt! Men är sant, Victors farmor köpte en dator till Victors pappa om han lämnade mig vilket han gjorde! Han var 16 år, visste inte bättre och vågade inte gå emot sin mammas ord. Nej det var inte alltid lätt! Men se vart jag är idag, jag kommer för alltid att vara oerhört tacksam och ödmjuk mot livet och allt vad det har gett mig i alla stunder. Jag har ju trots allt formats av hur jag valt att leva, och trots motgångar men för det har det nödvändigtvis inte blivit dåligt! 

Ibland kan det ta lite tid innan man kommer underfull med saker och ting. Jag tar ofta både en och två omvägar, eller helt fel väg. Men i slutändan så kommer man på vad som är bra för en själv och de man älskar mest! Så till er som just nu i detta sitter och tvivlar, mår dåligt i en relation eller kanske bara känner sig ensamma. Håll ut, det blir bättre. När man är där på botten och inte tror att det kan bli värre så kan det de, men sen vänder det! Och känn ingen sorg för dina val i livet, det är dom som gör att du blir du! Ingen kan säga vad som är rätt för dig, det kan bara du känna. Livet går upp och ner men till slut så faller alla pusselbitar på plats eller åtminstone så gott som. Jag låter som en gammal tant, men jag fick börja leva tidigt.

Från tunga ord till tunga barn,  eller något otränad mamma kanske?

EmmyLou älskar att vara med på golvet när jag tränar, hon blir arg när hon inte får sitta på min rygg. Men jag är inte så svårövertalad när det kommer till bus. Igen igen mamma! Jag gav magen en ordentlig match idag, så imorgon kommer jag ha en sådan där skön smärta som man gillar.

träna83

träna84

träna85

Imorgon börjar jag dagen tidigt, med en runda längst Göta kanal. Med grymt pepp, bra musik och bästa sällskapet så kommer det bli en bra start!

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

En dag med Loppi och Parken Zoo!

Nu har vi landat hemma i soffan efter rolig och mysig dag tillsammans med Loppi och Parken Zoo. Vi blev inbjudna till en vipdag där vi fick utforska parken, träffa alla djur och busa på tivolit. Eftersom vi aldrig besökt Parken Zoo i Eskilstuna så var det extra spännande.

zoo1

Adam ville göra en spektakulär entre på röda mattan 🙂 

zoo2

zoo31

När vi kom in så möttes vi av ett inbjudande tivolit, och till barnens stora förtjusning så fick de börja äventyret med några åk. Vi har inte varit med barnen på så många tivoli så de har inte åkt så mycket karuseller. Jag själv är världens fegaste när det kommer till karuseller så jag fick bita mig själv i läppen några gånger när barnen ville åka sådant som jag själv aldrig skulle våga åka. Men jösses så tuffa kids jag har, de åkte allt! De började med ”lilla fritt fall” och även om det  nog var lite läskigt första gången så blev de inte alls avskräckta, tvärtom 🙂

zoo17

zoo18

zoo19

EmmyLou åkte karusell för allra första gången i sitt liv, självklart var jag tvungen att förevigade det ♥ Av alla figurer på karusellen så valde hon pippin. De andra barnen hittade snabbt sina kompisar, Mirka och Peter var på plats med nästan alla barn och det blev ett kärt återseende. Micke fastnade vid radiobilarna och blev som barn på nytt!

zoo6

zoo5

zoo4

zoo3

Vi mötte upp Therese och barnen och hennes vän. Det blev ännu mera kramkalas, Ellah och Kidh är så jäkla söta! Vi bestämde att vi snart måste ses igen. Någon gång mellan Therese semester och min New York resa, men det är bara en timma mellan oss så det ska vi nog hinna med.

zoo20

zoo7

zoo8

zoo21

Efter lek blir man hungrig! Det serverades hamurgarebuffe. Jag har nog aldrig sett barnen äta så fort, mycket att se och många viljor på en gång dessutom så skulle vi ju hinna med allt!

Emmy fastnade för vovven eller ja kissen. Emmys, vill ha, den är min! Hon försökte med allt möjligt, till slut fick jag lyfta henne därifrån och då var det nära till tårarna! Men shit vad fräna dom är tigrarna, så bedårande att titta på. Jag fångade en på bild ganska nära. Drömmen vore ju att få komma ännu närmre om man vågade hahaha!

zoo12

zoo13

zoo14

zoo15

zoo11

Jag och Tuva fastnade hos sandkatterna. Jag har aldrig tidigare hört talas om sandkatter. De var så coola! Har ni sett sådana någon gång?

zoo9

zoo10

Efter att ha gått i djurparken så mötte vi upp Mirka, Peter och Therese igen. Det blev ett sista ryck innan det var dags att åka hem.

zoo22

zoo23

zoo30

Hela dagens så hade barnen och Micke laddat för ”stora fritt fall”. Skulle de våga? Klart de skulle, och då kan jag tillägga att Micke är väldigt höjdrädd. Medans de stod och köade så började jag må illa av tanken på att mina barn skulle upp i den karusellen. Ja jag är nojig och supertöntig, jag erkänner! Barnen var så exalterade och jag funderade på hur jag skulle kunna avstyra det hela hahaha. Jag bet ihop, såklart jag gjorde. De ville ju verkligen! Men så på en sekund så rasade lilla Charlies hela värld, han fick inte åka. Enligt mätskalan så fattades det knappt en ynka liten centimeter. Ahhhhh ni kan ju tänka er hur ledsen han blev. Tvillingbrorsan fick ju åka men inte han. Hade han bara sträckt lite på sig så hade han varit där. Men jag vet också att dessa säkerhetsföreskrifter finns av en anledning. Är man inte tillräckligt lång så får man av säkerhets skäl inte åka. Men jag tyckte faktiskt synd om honom. Hans tårar rullade nedför kinden när han såg sina syskon åka.

Vi har bestämt att vi ska åka tillbaka till Parken Zoo i sommar och då minsann har Charlie vuxit en centimeter och då ska han få åka den karusellen först av alla. En glass senare så var han glad igen!

zoo16

zoo25

zoo24

zoo28

zoo26

Vi är väldigt glada över att fått möjlighet att besöka Parken Zoo, vi ger den fullt betyg och kommer absolut åka tillbaka igen! Parken är precis lagom och det tyckte vi om.

Kram / Madeleine