kevork

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

När jag kom hem från New York så hade jag ett möte inplanerat, ett möte som jag flera gånger under veckan tänkt på. Ni vet när man känslomässigt och personligt känner för något som verkligen påverkar livet och en själv. Ett sådant möte. Det har gått en tid sen jag var där nu och fortfarande så tänker jag gång på gång igenom hur jag ska knyta ihop det här. Hur jag ska kunna hjälpa på bästa sätt. Jag kommer behöva eran hjälp! Denna gång mer än någonsin! Orättvisan har inte någon lag och där kan livet bli skört. Existentiella perspektiv sätts på sin spets och hoppet är det sista som lämnar människan. Tänk om jag för en dag skulle kunna få vara gud och göra som jag vill. Bara några små korrigeringar, bara få rädda världens från några orättvisa onda ting, bara för en stund. Med tanke på det här så fångade en text mitt intresse häromdagen.

fashion4

fashion1

Life is not measured by the breaths we take. But by the moments that take our breath away

Tänk på det. Lev här och nu, imorgon kan det vara försent. Uppskatta det lilla och gläds med det stora. Vi behöver ständigt bli påminda. Ta hand om varandra. I perspektiv till detta så känns allt annat ganska långt bort. Bloggkrig, intriger, drama, skitsnack, påhittade anklagelser, provokativa inlägg, cliffhangers, en stor offerkofta där och en annan här osv osv.