Jag är ett starkt lejon!

Idag har jag gått i en dimma, inte kunnat tänka klart och känt en otrolig ilska och sorg inom mig. Ältat, undrat och inte förstått. Det sägs att allt har sin mening och kanske är det så? Jag vet ingenting just nu. Samtidigt känner jag mig fruktansvärt lurad. Mycket känslor på en gång och dom liksom fastnar i varandra.

Jag gick en promenad med William och hundarna på eftermiddagen, försökte ta mig för saker men misslyckades. Micke tog med sig alla barnen till sin mamma i Linköping, alla förutom Wille och Victor de ville vara hemma. Jag vet inte när jag sist var ”själv”? Vad gör man då? Känner mig inte hel utan barnen utan min familj.

Victor har varit en klippa, han lägger armen om mig och säger att allt kommer bli bra. Kommer det verkligen det? Sen fick jag ett ryck, jag är väldigt impulsiv. Ringde till Willes biologiska pappa Tobbe och sa att jag ville tatuera mig. Va nu? Ja jag vill tatuera mig nu! På väg dit så hälsade jag på pappa på kyrkogården, berättade att jag skulle tatuera mig och sa förlåt. Hahahaha jag vet visst låter det fånigt!? Men min pappa var inte så förtjust i tatueringar, hade han levt så hade han säkert ändrat sig i den åsikten. Men i alla fall, jag har tänk länge på det och nu fick jag ett infall. Jag ville ha ett lejon på låret. Victor muttrade att han också ville. Min pappas stjärntecken var lejon.

Lejonet är den stolta, starka ledargestalten. Lejonet symboliserar makt, kunglighet och dominans. De är passionerade, romantiska och älskar att bli bortskämda. Lejonet har också en stor förmåga att ta hand om sina nära och kära. Mot de sina kan lejonet visa generositet, kärlek och omtanke.

Jag känner mig som en riktig lejonhona en riktig lejonmamma. Jag är stolt och jag är stark! Och just nu måste jag vara det mer än någonsin. För mig är det här symbolik på många olika sätt. Lejonets ögon kommer få min mammas blåa ögon.

image

image

Det kommer krävas några sittningar innan den blir helt färdig, men jag känner mig redan sååå nöjd!

När vi kom hem så kändes det tomt. Wille somnade på soffan och Victor gick upp på sitt rum. Och då när man minst anar så stormar mina underbara vänner in genom dörren. Vi har suttit och pratat in på småtimmarna. När jag behövde dom som mest ♥ Tacksam!

Nu ska jag sova, imorgon är en ny dag..

Kram / Madeleine

 

 

Andrum!

Efter en hel dag ute med trädgårdsarbete så är jag precis slut! Som pricket över i:et så har jag precis fått till mig saker som brutit ner mig totalt! Men jag reser mig upp igen, det gör jag alltid. Jag har varit med om värre saker (tror jag, intalar jag mig själv!) Just nu kan jag inte tänka klart. Tänk er något som ni byggt på i flera år, som ibland gått sönder lite men som man alltid kunnat laga till det bättre och det har blivit starkare. Så till slut när man känner att det är helt och att inget någonsin skulle kunna ta sönder det så faller det i bitar. Allt är krossat!

Just nu ska jag bara ta en stund för mig själv, jag behöver andrum!

_14A6158

Hoppas ni får en fin kväll, var rädda om varandra och vårda det ni älskar!

Kram / M

Livets liv, trädgårdshäng och vad kärlek dom kan ge!

Kan inte sova, men borde sova. Mycket som snurrar uppe i hjärnkontoret. Tänk om man bara skulle kunna stänga av ibland, en on/off knapp liksom. Det skulle vara smidigt, men livet är inte så smidigt alla gånger. Jag brukar kunna bli väldigt personlig i min blogg men samtidigt så brukar jag vara väldigt noga med att hålla mitt privatliv privat. Just nu kantas jag med tankar som är tuffa. Vad gör man när man inser att tilliten för någon är helt borta? Kan man någonsin bygga upp den igen? Tänk att den du litar mest på i hela världen visar sig vara någon helt annan. Förutom en besvikelse så blir det en sorg och något dör. Man kan bryta ner känslorna i molekyler, älta och tänka ihjäl sig. Men är det värt energin tänker jag, det spelar ju ingen roll hur mycket tid jag lägger på att älta, känslan är densamma eller hur? Livets liv. Det är som en bergochdalbana och det är bara att sätta sig ner och åka med. Men någon gång kanske man ska välja att hoppa av karusellen?

Annars har jag idag haft en fin dag. Grejat i trädgården, planerat blommor och byggt på uteplatsen. Barnen har varit ute hela dagen och busat också. Snickerboa har fått ett nytt verktyg som kom väl till användning idag minsann. En ordentlig såg. Det går så mycket snabbare och enklare med bra redskap. Colin hjälpte till hela tiden, min duktiga lilla kille ♥ Just nu känner han sig lite utanför i kompisgänget som hänger på gatan. Charlie och Adam är specialister på att reta sin bror och då hänger gärna polarna med på det tåget också. I nästan en hel vecka har dom varit osams och alltid slutar det med att Colin kommer hem gråtandes. Jag har pratat med dom allihop men det hjälper inte, så nu får Colin känna att han är viktig här hemma istället så grabbarna får lite distans till varandra. Uteplatsen kommer blir sååå fin när den är färdig. Jag är så ivrig att bli färdig.

hus1

hus2

hus3

hus11

Dogsen blev bortskämda idag. Jag passade på att borsta av dom när vi var ute. Så blev det lite kloklippning också 🙂 Buster är ju som en virvelvind mest hela tiden. Men vad kärlek dom kan ge en ♥

hus9

hus8

hus4

hus7

hus10

Efter en hel dag utomhus så var det gott med middag. Färskpotatis med kokkorv och grillkorv och till det en bechamelsås spetsad med pepparrotsvisp. Mums! Så himla enkelt men sååå himla gott.

hus16

hus18

hus17

Emmy hade sett framemot efterrätten, mitt lilla muffinstroll! Hon har så himla blå ögon, man drunknar verkligen. Hon är familjens charmtroll. Kan inte förstå att hon snart är två år, overkligt att det har gått så fort. Det känns som om hon nyss låg i min famn alldeles nykläckt och fin.

hus13

hus14

hus15

Just nu har hon fått för sig att härmas, vad än Tuvis säger så säger Emmy likadant. Tokmaja. Det är svårt att hålla sig för skratt hahaha.

Jag fick bilder från Kevork förut. Han har fotat behandlingen, jag ska visa er imorgon! Jag vet att dom är på väg hem snart igen, tänk vad han ska krama om sin son Liam när han är hemma igen ♥

Kram / Madeleine

Gårdagen i snap!

Igår vaknade jag efter en natt med endosmärtor, det känns som om någon möblerar om i magen på mig på ett smärtsamt sätt. Samtidigt så värker hela kroppen på ett obehagligt sätt. Jag insåg att jag faktiskt mått ganska bra i några månader och då är det inte konstigt om det är dags för en helvetesmånad. Dessutom så har jag fuskat med maten, och när jag gör det så mår jag sämre i hela kroppen. Jag känner så tydligt vad som matar min sjukdom. Endometrios är ett helvete! MEN det finns dom som har det värre, även om jag vet att man inte ska jämföra. Efter att ha kommit igång, tagit en värktablett och samlat mig lite så kändes det bättre. Det där är så lurigt, för det kan bara smälla till. När jag får en föraning om det också så blir det automatiskt att jag går och spänner mig. Man är inte så tuff när benen viker sig av smärta. Man får försöka att tänka på annat, sysselsätta sig i den mån det går. Lätt att säga.

Madde ringer. Hon berättar att hon vaknat upp på golvet och att hennes hjärta krånglar. Som tur var så höll hon inte i lilla Alice. Madde har hjärtproblem, hon har opererat hjärta två gånger redan och ska operera det igen nu i augusti. Jag packade in de små barnen i bilen och åkte dit på en gång. Sen åkte vi upp till sjukhuset för en koll. De kan ju inte göra så mycket åt det på en gång i alla fall om det inte är värre. Madde är envis som en tjurig gammal gubbe och ville inte åka dit överhuvudtaget. Men en koll skadar ju inte.

image

Lilla Alice är så snäll, barnen rådde om henne och pussade på kinden då och då. Efter sjukhusbesöket hjälpte vi Madde att åka och handla, kändes inte alls bra att låta henne gå iväg själv. Vi svängde förbi blomsterglädje när vi ändå var ute och åkte, jag handlade lite blommor som jag ska pyssla med idag tänkte jag.

När vi kom hem så var jag helt slut! Valde helt fel skor för dagen, sneakers kanske hade varit mer passande hahaha.

image

Jag lade mig på sängen en stund innan det var dags att ta tag i kvällsmaten. Jag fick sällskap av min prinsessor och det var ganska mysigt att bara ligga där.

image

image

image

image

image

Sen kom Victor och tjatade på mig mamma jag är hungrig, kom igen nu laga mat då! Han drog av mig från sängen, och barnen skrattade. Det blev tacopaj i långpanna, tacksamt gott och räcker till alla.

image

image

Det var gårdagen i snap 🙂 Nu ska jag kavla upp ärmarna och gå ut i trädgården. Tittar in senare och uppdaterar lite med hur det går för Kevork. Och igen TACK för allt ert stöd ♥

Kram / Madeleine

Mina bloggläsare är helt jävla amazing! Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta…

Idag har vi varit ute i trädgården hela dagen. Vi passade på när solen äntligen ville visa sig. Det har faktiskt känts som höstväder några dagar, man blir ju deprimerad. Sommaren kan väl inte redan vara över?

Min lilla Emmy, min lilla solstråle. Hon är i en härlig ålder nu, snart två år. Upptäcker allt, pratar oavbrutet och går och sjunger. Sen har hon kommit in i en mindre härlig tvåårs trots som hörs över hela kvarteret ibland hahaha.

emmy3

emmy1

emmy4

emmy8

emmy6

emmy7

emmy5

Jag kan sitta och titta på henne i flera timmar. Lyssna på hennes lekar och skratta åt hennes knasigheter. Så ibland stannar hon upp och försvinner in i sin egna lilla värld. Jag undra vad dom tänker på egentligen? Tittar jag på Victor så får jag en frågande blick vad glor du på mig för morsan?! Alla åldrar är väl charmiga i sig va hahahaha. Häromdagen brottade han ner mig på golvet, nej jag har ingen chans längre. Snart nitton bast, nittiotvå kilo och hundraåttiofyra centimeter lång. Det är kört. Ibland påminner jag honom om att när jag var i hans ålder så hade jag två barn och slet som ett djur för att få ihop allt jaja det var du morsan, alla väljer vi olika haha. Men jag vet att han förstår, han måste bara jäklas liiiite.

Vi rensade ogräs idag. Tuvis är en riktig liten rackare på att hjälpa mig i trägården. Bättre hjälpreda är svårt att hitta. Sen tog jag ett varv med gräsklipparen, Emmy pep iväg fort som bara den. Hon är livrädd för gräsklipparen, antagligen för att den låter högt. Känns skönt att ha röjt lite ute idag, är det fint väder imorgon också så ska vi fortsätta i trädgården. Annars blir det fullt upp inne i huset, står inför en del förändringar här hemma som kommer kräva en hel del arbete. Pust och stön. Vi hoppas på sol då 🙂

Gick själv och funderade lite i min egna värld idag. Snart ska jag börja cykla racer, det är lika bra att börja redan nu. Nästa år blir det vätternrunda och några hundra mil i benen är nästan ett måste. Men jag ska erkänna, jag är livrädd! med risk för att detta låter bimbo – jag kan inte ens laga en punktering hahaha! Men jag skulle säkert klara det om jag provade. Och skorna, tanken på att skorna sitter fast i tramporna. Usch vad obehagligt. Jag kommer se ut som bambi på hal is, men alla är barn i början. Jag såg att det var några av er som undrade lite mera ingående om tjejmilen i New York, jag gör ett nytt inlägg om det 🙂

Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta!

Igår grät jag. Grät av lycka och av kärlek! Ni, mina bloggläsare är helt jävla amazing ♥ Och mina fina kollegor, ni vet vilka ni är! Love you! Jag pratar förstås om Kevork och insamlingen. Nu börjar jag lipa igen, määähäää! Jag vill krama och pussa er allihop. Då kan ni tänka hur Kevork och hans familj känner!? De är överväldigade, och helt mållösa. Jag pratade precis med Kevork. Jag vet inte vad jag ska säga, det finns så godhjärtade människor. Jag hör hur han börjar gråta och jag säger att det är okej. Efter en stund när han har samlat sig hör jag ett litet skratt herregud jag låter som en kärring. Men att gråta är ju faktiskt helt okej. Vi pratade om hans behandling, vad han hittills gått igenom. Det är så mycket men vi pratade lite om allt. Och för att förtydliga det hela så är det inte bara en alternativ medicinering han genomgår i Tyskland, utan en kombination. De tror på en blandad behandling istället för som i Sverige där man inte tror på alternativ medicinering. Skillnaden är också att i Tyskland så tror dom sig kunna hjälpa Kevork, i Sverige erbjuder man enbart cellgifter i tablettform vilket Kevork blivit väldigt sjuk av. Man chansar inte när det handlar om ett människoliv, man testar väl allt!? Kevork gör allt för att bli frisk, för att hålla sig vid liv för sin femåriga sons skull, för sin frus skull och hela hans familj skull. Eftersom svensk vård inte vill ge honom IRE behandling som finns i Uppsala så måste han betala för den själv.  Och det är därför är han såååååå tacksam över att vi hjälper honom, utan oss är han chanslös! (Läs hela mitt inlägg från igår HÄR!)

image

image

image

image

Kevorks privata bilder som han gärna vill dela med sig till er som hjälper honom ♥

En behandling med IRE eller ECT (samma sak fast dom gör på ett annat sätt utan nålar för att minska infektionsrisk) kostar väldigt mycket pengar, alltså jättemycket! Tillsammans så har hela denna resa kostat 140 000kr. Han måste göra minst tio stycken behandling och har imorgon gjort sin andra. Jag frågade honom hur det känns och om det gör ont? Det tar fyra timmar ungefär, jag får ligga alldeles stilla och det känns som det bränner, som om man blir solbränd. Mellan dom stora behandlingarna så får han många andra behandlingar också. Injektioner som detox, b17 proccluster, han får värmebehandling där de värmer upp kroppen så han får feber vilket gör att kroppen jobbar mer med att döda sådant som är skadligt för kroppen. De har hjälpt honom att förbättra lungkapaciteten genom att han fått syre i två minuter varav de sedan sänker den markant så Kevork fått kämpa mer för att andas, i en timma håller de på så. Det blir långa dagar och vid sin sida har han sin fru Emely. Som ni säkert kan räkna ut så blir själva slutsumman på väldigt mycket. Efter den här resan så kommer han bara att återvända för att göra den stora behandlingen IRE/ETC och då kommer det kosta honom ca 50 000kr i månaden.

När Kevork berättar för mig hur mycket vi har bidragit med så blir jag helt varmt i kroppen, tillsammans är vi verkligen helt fantastiska ♥ Vi har swishat 32 483kr!!!!! Och inlägget har delats 857 gånger på Facebook!!! Snart alltså en hel månads utgifter för Kevork och hans familj, och det gör honom möjlighet att fortsätta behandlingen medan har fortsätter att strida för att få hjälp i Sverige. Det sista  han säger innan vi lägger på telefonen är jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta! 

Nu hejar vi på Kevork och fortsätter att stötta dom till 100% Dela gärna inlägget för att hjälpa ♥

Swisha på 070-4672016 

Eller sätta in på bankkonto Länsförsäkringar: 9024 1714062 

KRAM / Madeleine