Godmorgonröj!

Blev en sovmorgon idag med, men jag och Wille var uppe först. Började med att ta disken från igår, och varje gång lovar jag mig själv att jag aldrig ska lämna disken till morgonen därpå för det finns inget som är så tråkigt som att börja dagen med disk. Efter det så åkte jag och Wille till affären och köpte färska frallor, är det något som denna familjen uppskattar så är det en god stadig frukost. När vi kom hem igen så hade Charlie och Buster vaknat så dom hjälpte oss att förbereda frullen.

röj3

röj4

röj5

Idag har vi lite att ta tag i. Micke fick för sig att röja i  våra förråd igår nämligen vilket var ett bra initiativ utav honom. Såhär såg det ut, bilderna talar för sig själva. Vilket Wille gör på bilden också hahaha…

röj1

röj2

Nu står allt i ordning och reda och vi har några rundar till soptippen som väntar. Förråden är numera också i ordning, en skön känsla!

Tittar in senare…

Kram / M

Jobbigt!

Idag är en riktig skitdag. Jag skulle helst velat hoppa över den här dagen. Många tankar som snurrar, och mycket som gör ont och jag är ledsen. Kanske är fel av mig att skriva om det här för att jag inte berättar allt. Men samtidigt är det svårt att sätta på sig en mask och låtsas som ingenting. Jag har blivit sviken så det gör ont genom hela kroppen, man liksom vet inte vart det är som värst. Och hur många förlåt jag än får så vet jag inte hur jag ska kunna glömma och gå vidare. Det är aldrig ens fel att två träter men det finns en viss skillnad på vad man gör eller har gjort. Självkänslan är på botten. Jag känner mig totalt värdelös och oattraktiv, nej jag vet att jag inte är det kanske men ni fattar, det ligger hos en själv och det spelar ingen roll om någon försöker förklara motsatsen. Jag är sönder just nu och vet inte om jag någonsin kommer att kunna lita på en annan människa igen. Jobbigt! Men jag älskar ju honom…

Imorgon blir dagen förhoppningsvis bättre. Det går upp och ner, man blir påmind och så blir det lite bättre igen. Jag vet inte hur jag ska jobba med detta, är det bara att låta dagarna att gå och hoppas? Man blir lite dum i huvudet av sådant här. Men man går starkare ur det.

_14A5542

_14A5516

image

Imorgon är det tjugo år sedan mina bror och hans älskade gifte sig i Ekebyborna kyrka. För tjugo år sedan så spelade jag deras kärlekslåt Det vackraste på piano i kyrkan. Herregud tjugo år sedan, det går fort. På torsdag har jag och Micke varit gifta i nio år. Är ni gifta? Vad gör ni på eran bröllopsdag? Blir ni uppvaktade? Äter en god middag? Vi har aldrig firat en bröllopsdag faktiskt hahaha. Sådant.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe, hänga lite tvätt och se om det är något intressant på burken.

Kram / Madeleine

Att tänja på gränserna…

Jag är verkligen ingen sovaitälttjej, nej jag sover hellre på hotell eller hemma i min egna säng. Kampat med husvagn har jag ju gjort men där går gränsen. Visst låter väldigt larvigt och väldigt bekvämt hahaha. Men alla kan väl ändra sig va? Jag har ju lovat mig själv att våga göra saker som jag aldrig vågat, tänja på gränserna och leva livet lite mera. Att få lite skit under naglarna har jag aldrig varit rädd för så hur illa kan det egentligen vara att campa. Tanken är ju ganska mysig men tänk om det skulle komma någon oinbjuden på natten. Värsta tönten, och bimbolamporna börjar blinka, jag vet!

När barnen tjatar om att de vill tälta så kan ju inte jag vara glädjedödaren. Har jag fixat att flyga nio timmar till USA så kan jag väl för sjutton klara några nätter i tält. Komiskt att Mirka slängt ut sitt monstertält outwell XXL till försäljning precis när vi letat tält, jag ringde henne på en gång när jag såg det och sa att jag ville ha det (hon trodde jag skämtade och frågade flera gånger om jag verkligen menade allvar). Och så blev det, när hon var här förra veckan så hade hon tagit med det. Och innan hon åkte hem så hjälptes vi åt med att sätta upp det bara för att vi skulle lära oss. Gissa om barnen blev glada 🙂

tält1

tält2

tält13

tält4

tält6

tält7

Lille Tarzan ♥

tält8

tält9

tält10

tält11

tält12

tält14

En trött Emmy hjälpte till, barnen var så ivriga att få gå in i tältet. Herreguuud vad stort tältet är. Där får hela familjen plats gott och väl, vi har tom med plats över minsann. Och eftersom vi har det så har vi bjudit in våra vänner Angelica och Rickard att tälta med oss. Två familjer i ett tält är inte dåligt. Det här är ett värstingtält i bra kvalité, vad kan gå fel liksom haha. Jag ser faktiskt framemot att tälta nu och det kommer bli så himla skoj.

Så nu är min fråga vart ska vi campa? Har ni några idéer? Jag gillar västervik men vad annars finns det för fina campingar runtom i Sverige? Ni får gärna tipsa en gröngöling som mig 🙂

Nu ska jag åka och lämna den sista kattungen till en tjej som heter Sara, sen har dom flyttat allihop. Vemodigt. Jag kommer sakna ihjäl mig. Skit att man fäster sig såpass.

Kram / Madeleine

 

 

 

Glädje smittar och idag fick jag avreagera mig!

Idag åkte Mirka efter fyra härliga och trevliga dagar. Det blev tomt när dom åkte men som Mirka längtade efter sina barn. Nästa gång hon kommer så måste hon ta med sig hela familjen tycker jag 🙂

Ikväll tog vi oss egentid, välbehövligt och viktigt. Jag bär så mycket inom mig och när Micke tyckte att vi skulle åka upp till golfbanan och slå några hinkar så tänkte jag att det var en riktigt bra ide. Jag fick avreagera mig, få ut ilska, slå bollen hårt och samtidigt ha roligt! Dessutom får man motion. Jag borde golfa oftare, det är bra många sätt.

golf1

golf2

golf4

golf5

golf3

golf6

golf7

golf8

Micke är grym på golf, där har jag ju ingen chans, men jag måste säga att jag är bra på putt. Där låg vi ganska jämlika. Nu har jag ont i ryggen, man känner direkt när man använt kroppen på ett annorlunda sätt. Och imorgon misstänker jag att träningsvärken hälsar på, gött!

Jag har sett att det är en väldigt tråkig ton bland mina läsare som kommenterar. Tråkigt och deprimerande, jag menar inte att man inte får ha sin åsikt i saker. Meningsskiljaktigheter är intressant, diskussioner och andra tankesätt får en att växa. Man lär sig alltid något nytt, men för tusan tänk på vad ni skriver! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har inte tid med en massa drama. Jag är en helt vanlig mamma som delar med mig av mitt liv, i mycket och litet. Jag är inte intresserad av att få rubriker i skvallertidningar och jag roas inte överhuvudtaget över sådan PR. Det ska vara feelgood och inspirerande att läsa min blogg, även om livets bergochdalbana ger sig till känna ibland. Men så är livet och jag tror att många känner igen sig. Nu är vi fina mot varandra så blir det mycket trevligare. Glädje smittar, tänk på det ♥

Kram / Madeleine