Monstermys, civilkurage och snyggt organiserat!

Hemma med mina två minsta monster. En mysig tjejdag men en massa monstermys. Eller? Den ena b busungen är värre än den andra. Just precis nyss så klättrade EmmyLou upp i sängen och rörde till alla mina nyvikta tvätthögar höhöhöhö. Usch vilket barn hahaha. Förut sprang hon omkring kletig om munnen efter maten och skrek att hon var en skitgris.

EmmyLou har varit vaken inatt och haft en mage som bråkat med henne pga att hon får tänder. Tänk att de kan bli så dåliga av tänder. Skönt att hon är pigg och glad nu.

emmy10

emmy11

emmy12

Igår var en sådan där galen dag! Det gick i ett och på kvällen när jag hade tänkt att sätta mig i soffan med bärbara datorn  så somnade jag som en stock. Tror många småbarnsföräldrar känner igen sig i det. Colin och Charlie bråkade hela tiden, Adam tjatade om att han och Engla-Freja ville börja i bandy (fråga inte!) Wille beklagade sig över att han blivit tilldelad franska när han valt spanska. Underbara dagar. Dessutom så tjafsade jag och Micke lite också, det blir ju liksom inte bättre då. Nu är det en ny dag och alla är glada, men fy för dagar om dessa. Det hände en lite grej i skolan också, ett bråk och ett utbrott som kunde slutat illa. Engla-Freja var den enda som vågade gå emellan. Stor gjort av henne och sådant ska självklart uppmuntras. Jag vet ju själv när jag blev förföljd och nerknuffad mitt i natten. Jag skrek på hjälp och trots att det gick förbi människor som måste hört mig så gjorde inte någon något! Det krävs stort civilkurage att våga gå emellan och att våga ingripa. Engla-Freja fick några smällar tyvärr men hon sa det gick bra, sedan hyllade kompisarna henne på skolan.

engla1

engla2

engla3

Min modiga tjej! 

Ikväll ska jag skissa på lite på våran hall. Det är superkul att inreda, hitta bra lösningar och få det snyggt organiserat. Men fasen så svårt när man aldrig kan bestämma sig. Jag ska rådfråga en supergullig tjej som kan allt om det här, hon kanske kan hjälpa mig att bestämma mig för något. Ni hittar henne och alla hennes fina inredning HÄR! 

Kram / Madeleine

En försenad trettioårskris?

Vilken sensommarkväll vi fick. När jag gick i affären efter att ha hämtat alla barn på skolan och dagis (förskolan) så gick jag och funderade på vad vi skulle äta. Angelica ringde och jag frågade direkt vad dom skulle äta ihop om att få lite inspiration. Grillat, vi ska äta grillat! Men såklart! Dagar som dessa så kan ma ju krama ur det sista av sommaren med att grilla. Bekvämt blev det också, istället för en köttbit så blev det hamburgare och korv – enkelt!

grill1

fashion40

grill3

Barnen blev mätta och belåtna. Engla-Frejas kompis Bella käkade här också och det gick hem hos henne med 🙂 Sen skickade vi in dom i duschen, en efter en. Jag påbörjade mitt lilla bakprojekt american pie hehehe. Skalade äpplen som jag blandade med citronsaft innan jag stekte dom ihop med socker och kanel. Gjorde en mördeg som jag sen kavlade till två olika ”lock”. Jag har inte provsmakat pajen ännu så jag får återkomma imorgon med ett utlåtande.

äpple1

äpple2

Pajer är annars underskattat egentligen. Paj funkar i alla lägen, mat som efterrätt.

Om jag säger rida islandshäst vad säger du då? Jag red som yngre, sen var jag med om en liten olycka och har inte sedan dess suttit på en hästrygg. Men jag skulle vilja, och eftersom jag numera tvingar mig själv till att göra saker som jag annars undviker och som jag är rädd för så kanske jag skulle ta tag i det och rida igen? Mina vänner frågar om jag blivit sjuk, om jag inte mår bra eftersom jag pressar mig själv att göra dessa saker. Jag kanske har fått en försenad ålderskris, en trettioårskris hahaha. Fast vet ni, man lever bara en gång man har en chans vad vi vet om i alla fall. Och jag tänker leva mitt liv fullt ut och inte låta rädslor stoppa mig. Jag vill inte sitta på hemmet och ångra saker och ångra chanser jag aldrig tagit. Tycker min inställning är sund. Vi pratar ju inte om att jag ska bli äventyrare och resa jorden runt, vi pratar om att rida islandshäst 😀 Jag ska minsann bjuda med några vänner och ta en dag på hästryggen. Jag har några grejer på min lista som jag vill uppleva och någonstans måste man ju börja, med små steg så… Har ni några sådana där saker som ni skulle vilja göra?

Nu ska jag ta igen lite och svarar på era kommentarer. Varit lite dålig på det.

Kram / Madeleine

Vår skitiga lilla björn och ursäkta röran!

Imorse försov vi oss, eller nja vi vaknade senare än vad vi brukar. Jag blev väckt av Buster vid 03.30, han behövde rastas. Jag försökte övertala honom att gå och lägga sig men hans blöta nos vann och det var bara att gå upp. Iförd endast en kofta stod jag i trädgården och gäspade. Jag hoppas dessa nattliga toabesök blir ett minne blott snart. Men han är duktig, han säger ju numera till i alla fall. Jag måste säga att det har blivit mycket bättre sedan vi tagit bort vattenskålen  under natten. Jag fick ju tips om att han kunde vara okynnesdrickare vilket fallet också var. Veterinären sa att han var frisk som en nötkärna. Väldigt skönt. Så nu åker vattenskålen bort efter att han fått dricka efter sista promenaden. Sen får vi också se till att ALDRIG glömma att gå ut och slänga soppåsen innan vi lägger oss hahaha. Annars ser det ut som kriget på morgonen när vi vaknar. Lille killen tänk att han har hunnit bli sju månader redan 🙂

Så här liten var han när han kom ♥

buster25

buster20

buster10

gå4

buster35

buster34

buster36

En sak är säker i alla fall, människans bästa vän är hunden ♥ Och även om han gett oss huvudvärk och mellan varven gjort så vi slitigt vårt hår så är han bra gosig den skitiga lilla björnen. Jag fattar inte hur han lyckas, men han är alltid lite skitig hahaha. Och nu har han blivit såhär stor…

hus8

buster2

buster30

buster31

buster32

Ursäkta röran! Madde har lyckats förstöra den nymålade trappan määhäää jag gråter. Men jag får skylla mig själv, jag skulle barra ha upp den där stora skänken som gjorde märken i hela trappan. Nåja, nu har vi tagit bort mattorna på trappstegen och tvättat bort klistret och i helgen ska vi väl ta tag i målandet IGEN. Dessutom så har spegeln i klädskåpet gått sönder så den ska också fixas. Har man inte att göra så skaffar man sig saker att göra 😀

Idag ska jag testa att göra en amerikansk äpplepaj, har aldrig gjort det men det ser himla gott ut. Vilken är eran favoritpaj?

Kram / Madeleine

 

MVLT Extreme Run – Jag klarade det!

Vet ni hur jäkla stolt jag är över mig själv som klarade MVLT Extreme Run, med mina förutsättningar så är jag nöjd även om  jag kom sist, jag gjorde det i alla fall ta mej tusan! Nästa år kan det bara gå bättre tänker jag. Med ca 45 stycken hinder på en 8 km eller 9 km som det nästan blev så var det bara två hinder som jag inte klarade och då fick jag istället göra straff burpees 10 stycken totalt. Vid hindren stod de kontrollanter som höll koll på oss och peppade. Jag hade svårt att ta mig upp för en vägg jag hade tur som blev omsprungen av ett team, där visade sig gemenskapen och teamkänslan. ”Kom igen jag hjälper dig!” Jag fick hjälp av en kille som slängde fram händerna och pushade mig uppför väggen.

MVLT är en förkortning för “Mycket Vilja Lite Träning”. MVLT startades som en cykelklubb 2009 av ett gäng inbitna cyklister med Vätternrundan som främsta mål.

Under åren har medlemsantalet ökat och cykeln har fått sällskap av andra motionsformer såsom simning, löpning, längdskidåkning, MTB samt terränglöpning.

MVLT Extreme Run är föreningens egna arrangerade tävling och de hoppas att deltagarna finner tävlingen både kul och utmanande. Tävlingen är främst ett motionslopp, ett styrkeprov där deltagarna ska känna att de överträffar sig själva.

Här kommer lite bilder (några underhållande haha!) från loppet. Det hade varit roligt att kunna visa mera bilder av när vi kämpade i gyttjan, sprang i en bäck, hoppade i och ur containers eller när vi kämpade uppför det branta sandtaget. Bar och lyfte däck och sprang på en åker. Det kändes ett tag som om vi aldrig skulle komma i mål.

image

image

Jag var framför Calle i ca 3 minuter haha! Ni vet han som så roande skrev att han ville vara i samma startgrupp som mig.  Givetvis ropade jag bakåt och frågade varför han låg så långt bak hehe. 

image

image

Närkontakt med ett gäng hockeyspelare… 

image

image

Micke och Angelica var grymma! 

image

image

image

image

image

image

image

image

THE vägg! Som jag var orolig för det här sluthindret. Oron blev inte bättre heller när man återigen fått springa i vatten och lera innan man skulle ta sig upp här. Det blev halt men det fanns hjälp, jag visste redan innan att jag skulle hålla till höger. Tack gud för det! Man är inte jättetuff när man kämpat sig igenom alla hinder och ska ta sig upp 5 meter på en vägg.

Men jag kan nu efteråt säga att känslan av att överträffa sig själv nu har infunnit sig. Träningsvärken är värt det alla gånger 😀

Vill ni läsa mera om MVLT Extreme Run så kan ni göra det HÄR! 

Nästa år ska vi vara mera förberedda och vi har redan nu börjat fila på ett team som ska springa ihop! Hoppas ni kommer att hänga på också.

Kram / Madeleine

Inget i livet är gratis!

Jovars, träningsvärken är där! Hela kroppen känns lite mörbultad faktiskt hahaha. Gör mer ont i kroppen än när man fött barn, har ju några gånger att jämföra med. Ser inte framemot morgondagen för den lär väl bli värre.

Idag har vi varit i Linköping och hälsat på farmor och farfar. Farmor jobbade så det var farfar som bjöd på mat och fika. Vi gick till lekparken en sväng men det blev kortis, ja vi känner oss besegrade av extreme run. Jag har inte fått några bilder från loppet ännu men jag lovar att visa er så fort jag får dom.

Jag bjuder på en bild på mig och mitt stora hjärta från i somras, njuter av att värmen fortfarande är kvar. Men snart är en kylig höst här, är det sista veckan nu med värme? Hörde att någon sa det.

image

Victor ska skaffa sig ett jobb. Han har pratat om det ett tag, jag tycker kanske att han har varit lite lat när det har handlat om att söka jobb. Hans ursäkt är mamma jag är student, har ett år kvar och snart är denna tid över och då måste jag jobba. Dumt att bli vuxen i förtid. Även fast han säger det med glimten i ögat så skäller jag på honom lite. Idag måste man vara på och aktivt vilja för att nå dit man vill. Victor pluggar på ljud och bild skolan, han är superduktig på att redigera filmer, klippa och klistra med sådant. Och även fast jag vet att kommer att flytta till en storstad för att jobba där inom förhoppningsvis media osv så är det bra att börja någonstans och innan det få en arbetserfarenhet.

Jag kanske låter lite hård men livet är hårt, inget i livet är gratis! Man kommer nog aldrig sluta att fostra sina barn, inte ens när de är vuxna. De måste få testa sina egna vingar, men kanske är man lite mera ”nojig” med sin förstfödda? Den första som ska ut i vuxenlivet och möta den stora världen. Även om jag har haft en helt fantastisk uppväxt, närvarande föräldrar som alltid ställt upp i alla lägen så vet jag att det kan vara tufft. Jag började som sagt tidigt och jag var helt själv! Jag hör mig själv låta som min egna mamma hahaha men med omtanke såklart.

Tufft när de små växer upp och blir stora, samtidigt som det är helt underbart att se dom formas till egna individer. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.

Nu ska jag lägga mig i soffan och försöka hålla mig vaken en stund till.

Kram / Madeleine