Gubben som kittlas och ”on fire”!

Idag har jag varit sådär dödligt trött! Emmy drömde mardrömmar och höll mig vaken till 04, så himla jobbigt för henne. Och Emmys mardrömmar gav mig mardrömmar haha! Så himla otäckt när hon tittade på mig med tom blick, helt okontaktbar. Det tog lång stund innan hon vaknade ordentligt för att sen kunna somna om gott igen. En del säger att man inte ska väcka någon som går i sömnen eller drömmer, har ni också hört talas om det någon gång?

Jag är själv en ”drömmare”, har drömt mycket och nu när jag är gravid så drömmer jag mer än någonsin. En del drömmar konstigare än den andra. det sägs ju också att drömmar har med det undermedvetna att göra ibland. Intressant tycker jag. Skulle vilja träffa någon som vet mera om drömtydning bara för att jag är så nyfiken på det.

Har någon av er erfarenhet av det? Jag skulle också vilja träffa ett medium. Ett riktigt medium! Inte någon skojare som enbart vill tjäna pengar på att flumma omkring på oväsentlig info taget ur luften eller på nätet (för mycket kan man idag läsa på nätet) . Jag är verkligen realist, men har personlig erfarenhet som får mig att tro på sånt här. Jag har själv varit med om saker och Tuva-Li har den speciella ”förmågan”. Det finns faktiskt tom på film! När vi spelade in andra säsongen av Familjen Annorlunda så berättade jag det här för vårt filmteam, vi skrattade lite åt det. Men när våran kameraman fick en händelse på band så blev han bokstavligen lite bajsnödig! Låtsaskompisar har man ju hört talas om att barn kan ha, men det här är ingen vanlig låtsaskompis.

När vi precis flyttade hit, till huset så kom Tuvis i början ner väldigt ofta från övervåningen efter att vi nattat henne. Jag kan inte sova när han hela tiden kittlar mig under fötterna och busar! Vem då? Adam? Nej gubben… Vilken gubbe!? Och nu hann man ju tänka en del som förälder ja! Han som har mörkt hår och skrattar hela tiden. Har det slagit över, vad har hon varit med om eller det måste vara fantasi!? Vi blev verkligen oroliga och valde därför att ha henne sovandes nere hos oss. När vi under kommande veckor efter att det här hänt ett par gånger fortsatte att packa upp alla våra grejer i huset så öppnade jag en kartong med fotoalbum. Fotoalbum som jag fått av min mamma som länge legat nedpackade. Jag visade barnen alla minnen, hur jag såg ut när jag var liten. Hur mormor såg ut och vem morfar var. Tuva-Li blev överlycklig mamma det där är han som kittlar mig under fötterna när jag ska sova! Neeeej Tuvis det där är min pappa, din riktiga morfar som inte finns längre. Jo mamma det är han som busar med mig! Hon blev helt förtvivlad när jag inte ville tro på henne, för i hennes värld var det verkligen han. Wille och Engla-Freja höll på att kissa på sig och blev livrädda för sin lillasyster. Micke tyckte också det var konstigt. Ändå kändes det tryggare efter att hon berättat vem den här gubben var och efter det fick hon sova i sitt rum igen, och vi sa till henne att säga till gubben att inte störa henne när hon skulle sova. Efter det har det aldrig mera varit några problem.

Så ja, jag förstår att det här kan låta helt crazy! För det låter ju helt galet, men samtidigt så tänker jag att det kanske faktiskt är så att han är här ibland, och alla vi som vi saknar besöker oss mellan varven fast vi inte vet och kan se. Såhär efteråt så beskrev hon gubben precis som han såg ut och hur kunde hon göra det, hon har aldrig träffat honom. Det kan ju vara en tillfällighet, vad tror ni?

Vet ni något medium som är seriös, har ni träffat någon så tipsa mig gärna! Jag skulle bli jätteglad över det ♥

Engla-Frejas födelsedagsblommor blommar fortfarande vackert. Hon fick dom av Wille 🙂 Snart går vi mot ljusare tider och jag längtar sååå mycket efter att få greja i min trädgård och peta i trädgårdslanden. Vad blommor vi ska plantera!

Någon annan som jag skulle hylla lite extra är min fina vän Emelie som fyller år idag ♥ Önskar att ju kunde uppvakta med paket, pompa och ståt. Men det tar vi igen senare. Emelie är ju också min nagelterapeut-lärare och guldmedaljör i branschen. Jag har blivit tvungen att skjuta på mitt slutprov pga av kräksjukan vi hade. Men snart så är det dags att göra dessa prov och jag längtar faktiskt lite efter att ha det gjort. Det hänger liksom över mig just nu. Grattis Emelie på födelsedagen, du är ”on fire” 🙂

Nu hoppas jag på att få en hel natts sömn! Tack för att ni finns :-*

Kram / Madeleine

Lära sig att leva med förtal, hot och kränkningar!?

Gaaaah vilken dag! Det har gått i ett. Jobb, utvecklingssamtal, mera jobb, städa, laga mat, hundar, katter, tvätt, läxor osv. Man behöver inte ha långtråkigt dagar som dessa när det ena avlöser det andra 🙂

Mitt upp i allt så har vi idag slagit till på en ny säng till Tuvis. Brukar ni handla på köp och sälj? Ni vet sådana där grupper som finns på Facebook. Jag är med i några grupper och även fast man ofta ser en hel del ”skit” exempelvis ”tyckte det var synd att slänga alla nappar efter att våran lilla slutade med napp, så här med säljer jag 20 st begagnade nappar för 50kr” hahaha vem köper begagnade nappar?! Jag är inte superfjantig sådär annars men usch vad äckligt! Men så tänker jag nää jag ska inte döma, det finns säkert ett marknad för det också. Härom dagen så såg jag att en av mina vänner lagt ut en säng till salu för 500 kr, jag skickade ett meddelande direkt att jag ville köpa den. Och vi hade tur för att ingen annan hade hunnit köpa den så den blev våran. Jag blev så glad! Kändes bra att veta vart den kom ifrån också. Tummen upp för begagnat!

Tuvis rum är egentligen en garderob, men efter att vi satt ett fönster där så blev det precis perfekt för henne. Det var på hårstrået att sängen fick plats, men den gick in mot väggen där den förra sängen stod. Hon hade tidigare en barnsäng, nu har hon en stor säng som hon kan växa i 🙂

Nu ska vi bara ändra om lite på krokar och hitta ett bättre och smartare förvaringssystem, typ några hyllor och lådor så man enkelet kan hålla ordning och reda. Compact living när den är som bäst, ibland blir det riktigt mysigt endå ♥

Till något helt annat! Jag har ju genom åren blivit utsatt för en del nättroll. Ni som följt mig länge vet kanske också att att jag var med i  Trolljägarna pga av just detta. En del tycker och resonerar att vi som väljer att vara offentliga ska minsann få tåla, acceptera och bara ta att andra har åsikter och tankar. Och ja till viss del kan jag hålla om det om det, men det går ju självklart till en viss gräns. Det jag fått utså och fortfarande får utså mellan varven är helt sjukt!

Nej jag tar inte åt mig, det kan ta min energi i ett par minuter men sen har jag lärt mig att lägga det åt sidan. Det är ju rätt så sjukt och tragiskt egentligen när man tänker efter, jag har lärt mig att leva med förtal, hot och kränkningar. Ibland har de kommit varje dag… Det är min vardag för att jag själv väljer att blogga, synas i media och vara en offentlig person. Jag är en vanlig mamma, något kontroversiell i vissas ögon eftersom jag har många barn men annars precis som vem som helst. Jag står med båda fötterna på jorden är och väldigt tacksam för allt jag har i livet och när jag tänker på det så blir jag fasen förbannad och sur på hur orättvist det är att folk kan behandla andra människor, hur människor kan bete sig såhär mot mig pga mina val!

Så hur vore det om vi satte stopp för alla nättroll? Om vi helt enkelt stoppade anonymiteten och falska alias bakom dataskärmarna? 

Jag pratade med en polis häromdagen om just detta, om hur allvarliga påföljder detta näthat kan få. Hur enkelt nättroll kommer undan pga brister i våra lagar. Det är svårt att komma åt dessa människor. Men jag har ett förslag. Det vore ju faktiskt rimligt att villkoren är dom samma för både läsaren – den som kommenterar som för bloggaren! Eller hur? Jag skriver öppet vem jag är, hur jag tänker, känner och delar med mig av vissa saker av mitt liv. Jag begär inte att läsaren ska göra detsamma. men jag tycker att den som kommenterar kan vara lika öppen med sitt namn som jag.

Tänk om alla som kommenterade skulle behöva logga in med bank id!? Då skulle man vara tvungen att verifiera sig själv, och även om man inte nödvändigtvis vill skriva sitt namn öppet i en blogg bara för att man vill kommentera så har man i alla fall lämnat sitt id ifall det skulle vara något. På så sätt kan man identifiera direkt vem personen i fråga är som kränker och hotar. Jag lovar(!) man skulle kapa 90% av alla nätroll, för de skulle inte våga hota och förtala på samma sätt som när de är anonyma.

Vad tror ni om det? Är det ett bra förslag? 

Nu ska jag läsa några sidor i min bok, hoppas på att tröttheten kommer! Bebis i magen har förvandla mig till en nattuggla, hoppas piggheten håller i sig när bebis väl är här. Nej då kommer jag klaga på att jag är trött, alltid finns det något man klagar på hehe 🙂

Ta hand om er ♥

Kram / Madeleine

Miracle Serum som räddar!

Reklam i samarbete med MayBeauty.se

Efter en lång helg ensam med barnen så har jag idag skämt bort mig själv med lite egentid ♥ (Återkommer med helgens bestyr i ett separat inlägg, men numera har vi en glad jägare här hemma) Jag har ju som ni vet förälskat mig i Maybeautys produkter, och det är inte heller ett undantag när det gäller Maybeautys hårserum. Många frågar just om mitt hår, om jag har löshår och vad jag gör för att få det så skinande och levande.

Jag gillar inte att ha ”frissigt” eller säger man ”krusigt” hår. Ska jag vara ärlig så gör jag inte så mycket med mitt hår förut att undvika att ha så mycket hårspray och annat som kan slita på håret. Däremot så brukar jag färga och locka håret och det sliter!  Mellan varven så försöker jag komma ihåg att använda bra oljor i håret, och det finns en uppsjö av olika produkter som sägs ska vara bra. Jag hittar sällan dessa, många oljor gör mitt hår krusigare har jag upplevt eller tvärtom – gjort håret för fett.

Jag har inte löshår, har aldrig haft det faktiskt, men ofta får jag frågor om just det. Kanske för att jag har så långt hår. Eftersom jag är gravid så har jag låtit bli att färga håret just nu, äntligen har jag lärt mig(!) av den erfarenheten jag har så vill jag inte ha grönt hår igen hehe. Varje gång jag färgat håret när jag varit gravid så har det nämligen blivit grönt. Inte superkul med utväxt men hellre det än grönt hår. I perioder så känns håret också mera slitet, som nu usch vad tråkigt det är.

Det här hår-serumet innehåller: Arganolja, Mandelolja, Olivolja och Linfröolja med kraftfulla essentiella fettsyror som penetrerar och vårdar håret och ger det en naturlig silkeslen och skinande look. Bra att veta är dessutom att serumet fritt från: Parabener, Sulfater, Mineral olja, Ethylene oxide, Sodium chloride och Phospater.

Hår-serumet används bäst efter duschen för att lättare få in produkten i håret. Man torkar håret lätt med en handduk efter duschen, applicera serumet på topparna (jag använde  serumet på alla delar av håret som känns extra torra och slitna, var försiktig det är drygt och räcker med bara ett par droppar) Låt håret absorbera serumet och man känner faktiskt förändringen direkt!

Serumet torkar håret snabbare och ger det en långvarig fuktgivande effekt som gör håret lättare att styla och ta hand om. Jag märkte skillnad direkt och när jag lockade håret efteråt så blev det inte alls krusigt och såg sådär sönderpermanentat ut 🙂 (Permanentar sig folk fortfarande?)

Visst syns skillnaden!? Jag blev toknöjd och kommer fortsätta att använda den här serumet. Ett plus är att håret doftar såååå gott, ni vet sådär fräscht och rent så man bara går omkring och luftar på sig själv haha ♥ Jag ska faktiskt prova det här på EmmyLou, hon har självlockigt hår och tycker inte alls om när man ska borsta henne. Mitt hår blev silkeslent och jag tänker att eftersom EmmyLou är håröm så  borde det här serumet hjälpa massor. Jag gillar när man märker skillnad direkt!

Jag älskar skönhetstips, och nu får jag i samarbete med Maybeauty dela med mig av detta till er med en grym rabatt som ni inte får missa!

Just nu får ni 30% rabatt på hårserumet om ni uppger koden: madeleinehair. Ni hittar sidan och till erbjudandet där koden aktiveras automatiskt om ni klickar HÄR!

Kram / Madeleine

Magbilder, svartsjuka och kalas!

Inte många veckor kvar nu. Bebis har inte lika mycket utrymme och varje liten rörelse syns utanpå. EmmyLou sjunger för lillasyster, ropar och undrar när hon ska komma ut. Jag är inte lika övertygad om att hon kommer vara lika glad över att bli storasyster när bebisen väl är här, just nu är det min mamma, min vagn, min filt och skulle EmmyLou få bestämma som är det hon som är den lilla bebisen.

Det kommer nog bli en del svartsjuka, och lite separationsångest när jag kommer behöva ge bebisen tid. Det är ju inte första gången som ett mindre syskon kommit till familjen men jag har aldrig varit med om att någon av de andra barnen klamrat sig fast vid mig såhär mycket som EmmyLou gör.

Men jag ska inte måla upp något i förskott, det kan ju bli jättebra. Men jag har mina aningar och jag förbereder EmmyLou så gott jag kan. Vi får ta det som det kommer, det ordnar sig.

Jag har haft förvärkar till och från hela helgen, eftersom jag varit hemma med alla barn själv så har det stressat mig lite. Tänk om hon bestämmer sig för att komma, vad gör jag då? Det är inte så jag ”sitter i sjön” det skulle ju bara varit att ta en ambulans till förlossningen och med en nittonåring hemma så skulle jag kunna känna mig trygg att lämna barnen hemma.. Dessutom så bor mormor 5 minuter med bil från oss så det skulle ju löst sig. Men man tänker endå, tänk om!?

Vad gör man om man inte skulle hinna till förlossningen då? Jag borde kanske ha koll på det haha, ja själva förloppet har jag ”rutin” på om man kan säga det? Men sen då? Det är trots allt också en större risk för mig att föda barn eftersom det är barn nummer tio. Blir tuffare för livmodern att dra ihop sig, man kan få blödningar. Jag som måste ha blodförtunnande är det bestämt nu eftersom jag tidigare fått en propp i benet efter förlossning. Sådana tankar bråkar med mig, jag har hunnit till förlossningen alla de andra gångerna så jag intalar mig att det inte ska bli några problem den här gånger heller, men åter igen tänk om!? 

Jag har med tidigare barn varit på förlossningen i en halvtimma så har de varit ute, trettio minuter… Det är inte länge!

Alltså ser ni vilken hemsk utväxt hahaha, det är snart ett minne blott hoppas jag… 

Om barnet kommer kan man eventuellt hjälpa det ut den sista biten. Man lägger upp barnet direkt på den varma huden på mammas mage. Torka försiktigt av kring barnets näsa och mun. Torka sedan bort det värsta av blod och fostervatten och svep in barnet i vad som finns tillgängligt, gärna en varm handduk. Det är viktigt att barnet inte blir kallt.

Om barnet inte genast börja skrika gör det säkert det när det torkas av. Man kan frottera barnet lite extra på ryggen för att det ska komma igång med att andas. När barnet föds är vanligen händer och fötter lite blåaktiga. Men om man tittar på barnets läppar kan man se om barnet mår bra. Läpparna ska ha en röd färg.

Man ska inte själv klippa av navelsträngen utan låta den sitta kvar i barnet under transporten till förlossningsavdelningen.

Om moderkakan kommer av sig själv, följs den normalt av en kraftig men kortvarig mörk blödning. Be någon eller försök själv massera kraftigt över magen. Det gör att livmodern drar sig samman och minskar ofta blödningen. 

Det här är jag med på och skulle det mot förmodan bli så, ja då kan man också få stöttning av förlossningen genom telefon. Men nu ska jag inte tänka mer på det här 🙂

Vet inte varför men jag har inte tagit lika många magbilder den här gången, inte av någon speciell anledning det har liksom bara inte blivit av. Jag som alltid har ångrat att jag inte tagit några fina gravidbilder, kanske ska försöka få till det någon dag snart så jag slipper ångra mig igen 🙂 Roligt att kunna se tillbaka på.

Idag har vi haft kalas för Engla-Freja som fyllde tio år i torsdags, mormor och ”morfar” kom hit och vi bjöd på tacos. Vi avrundade med morotskaka och passade på att fira Buster som fyller ett år, idag faktiskt! Tänk vad fort det går, han är redan ett år den lille studsbollen som gör så jag sliter mitt hår mellan varven. Som vi har kämpat och fortfarande kämpar, han har blivit bättre det har han. Men det krävs mera träning och framförallt passivitetsträning. Man måste vara stenhård! Och såklart belöna när han är duktig. Finns det mat framme, lämnar vi något framme som kan vara av intresse för Buster ja då är han där. Mat på spisen, det går inte! Vet inte hur många gånger jag tagit honom på bar gärning när han stått på baktassarna med nosen i grytorna hahaha. Han vet så väl när han gått över gränsen, då smyger han ut i hallen med skamsen blick och skäms men ändå så är han där igen efter fem minuter… Att han inte lär sig! Vi älskar honom ♥ Han ska nog komma över trots, bus och flams han med 😉 Idag fick en massa gott att mumsa på, det blev en födelsedagstårta delux fast för hundar. Sen körde vi ”sök” med honom, det bästa han vet. Så ikväll hade vi en nöjd ettåring i huset.

Kanske skulle försöka mig på att sova, snart ringer nämligen klockan. Fattar inte att jag alltid ska bli såhär pigg på kvällarna och nätterna de sista veckorna av graviditeten. Det är ju nu kroppen ska passa på att vara dötrött och sova.

Kram / Madeleine

Nervöst, roligt och gör ett besök hos Dan som driver Herrgårdsbloggen!

Efter en liten bilresa igår så var vi framme vid Knistad Herrgård på eftermiddagen. Jag somnade sista biten i bilen innan vi kom fram och vaknade till en härlig herrgårdssyn med vackra vyer. Jag kan tänka mig hur fint det är på våren och sommaren här.

Vi blev väl bemötta av personalen och Dan som äger Herrgården. Kändes så himla familjärt. Eftersom vi kom lite sent så fick vi skynda ner till skjutbanan på en gång och Dan följde med. Han berättade lite om Herrgården och hans egna intresse av jakt. Vi fick sällskap av hans ena jakthund som direkt visade tecken på glädje så fort vi hörde skotten avlossas. Jag har ingen direkt erfarenhet av hundar i jakt så därför var det så himla häftigt att se hur hunden reagerade.

Micke var nervös och spänd, inte konstigt egentligen det här är något han drömt om länge och nu skulle det bli verklighet. Skjuta lerduvor är något av det roligaste som finns, jag kände mig hemma direkt. Bara av att höra och känna lukten av bränt krut, dofterna av åkern och skogen intill. Tillbaks till barndomen.

Väl på plats så lade sig nervositeten och tänka sig för att vara första gången som Micke fick skjuta lerduvor så vart det mitt i prick! Nybörjartur muttrade Micke som helst av allt vill vara väldigt ödmjuk inför skjutlyckan. Jag tyckte han kunde sträcka lite extra på sig.

Till hjälp så hade vi instruktören Bosse, en härlig karl i sina bästa år med många års erfarenhet av jakt. Hård och noggrann. Jag kommer tjata på er tills det sitter! Det får inte finnas några undantag, vapensäkerheten måste sitta! Egentligen så ska du inte ha jackan på dig, imorgon vill jag se en annan klädsel. Sträck på dig, akta fingret, vila kinden mot bössan. Det gav resultat och det gick ju väldigt bra trots ”stockholmsklädsel” hehehe! Skämt o sido.

Efteråt så frågade Bosse när det var dags att kalva? Antar att det är svårt att missa kalaskulan nu. Sen sträckte han lite på sig och berättade stolt att han fått ett barnbarn i dagarna. Roligt. Efter en stund så tyckte han att han kände igen oss, ja det är ni med många barn. Sen berättade han att han själv är uppvuxen i en lika stor familj med lika många syskon.

Jag ville verkligen hoppa på och skjuta några leriga duvor jag med. Tuvis är så rolig, hon berättade för sina nyfikna syskon när vi kom hem sent på kvällen att pappa han har minsann skjutit leriga duvor. Och på väggen satt det många ”Olofar” hahaha 🙂

Jag kan inte låta bli att tänka på hur roligt det hade varit om pappa varit i livet och kunnat vara med. Han älskat det! Miljön, livsstilen, maten och sällskapet. Det låter kanske konstigt men på något sätt så identifierar jag mig med det här på något sätt och för mig så betyder familjen väldigt mycket.

Jag hoppas verkligen att jag själv förmedlar och formar lika fina barndomsminnen för mina barn som jag själv har från min barndom. Jag vill hellre att mina barn ska kunna se tillbaka och bli påmind om skogen och vår natur än dataspel och snapchat. Även om utvecklingen är helt annan nu, är det viktigt att påminna om det vi har runtomkring oss.

 

Det blev kvällsfika i baren med öppen brasa. Det blev lite av en födelsedagsfest faktiskt, Engla-freja fyllde nämligen tio år igår. Det hörde Dan och hämtade en stor påse med godis 🙂 Dan ”Herrgårdspatronen” vilken mysig figur med härlig inställning till livet! Det är alltså Dan som driver Herrgårdsbloggen, superkul tycker jag! Spännande att få följa hur det går till på en Herrgård och hur det är att driva en Herrgård, blandat med en massa annat kul som händer i livet. Jag kommer framöver att coacha Dan lite i bloggandet och jag tror definitivt att många är nyfikna på att läsa det han skriver. Roligt med annorlunda blogg också, inte som alla andra livsstilsbloggar där allt handlar om inredning, utseende och barn hehe 😀 Tur att man kan välja det man är intresserad av eller hur, en blandning av lite av varje, gott och blandat! Det ska bli roligt att få hjälpa Dan med det här. Glöm inte att göra ett avtryck på Dans blogg, vet att han skulle tycka det vore roligt. Du hittar bloggen HÄR!

Varken jag eller tjejerna ville lämna Herrgården men klockan gick och eftersom vi hade en bit hem så blev det dags för oss att åka. Tanken var att hela familjen skulle följt med och att vi skulle legat kvar under helgen men eftersom jag inte känner mig helt hundra och har haft jobbiga förvärkar så känns det bättre att vara på hemmaplan.

Vi planerar däremot att åka tillbaka under helgen och då förhoppningsvis hämta hem en nyexaminerad jägare 🙂 Tack för alla hejarop, vet att Micke blir peppad av dom! Och så himla himla roligt att höra om allas erfarenheter av jakt. Tack Åsa för tipset om filmen Ripjakt med stående fågelhund. Hittade några klipp på youtube och filmen fanns att beställa så det ska jag göra. Kanske blir att investera i en extra frys framöver också hahaha.

När vi kom hem så tog det en stund innan alla landade, men till slut så somnade barnen. Jag skrattade gott åt min vän Maggan och Sophies nyårsfilmer, de är på mallis och firar nyår nämligen. Varför ska man fira högtider när de ska firas liksom, jag skulle absolut kunna tänka mig ett besök av tomten om ett par veckor igen 😉

Ikväll ska vi ha myskväll, titta på film och gotta oss i soffan. Tittar in senare!

Kram / Madeleine