Okategoriserade

Magbilder, svartsjuka och kalas!

Inte många veckor kvar nu. Bebis har inte lika mycket utrymme och varje liten rörelse syns utanpå. EmmyLou sjunger för lillasyster, ropar och undrar när hon ska komma ut. Jag är inte lika övertygad om att hon kommer vara lika glad över att bli storasyster när bebisen väl är här, just nu är det min mamma, min vagn, min filt och skulle EmmyLou få bestämma som är det hon som är den lilla bebisen.

Det kommer nog bli en del svartsjuka, och lite separationsångest när jag kommer behöva ge bebisen tid. Det är ju inte första gången som ett mindre syskon kommit till familjen men jag har aldrig varit med om att någon av de andra barnen klamrat sig fast vid mig såhär mycket som EmmyLou gör.

Men jag ska inte måla upp något i förskott, det kan ju bli jättebra. Men jag har mina aningar och jag förbereder EmmyLou så gott jag kan. Vi får ta det som det kommer, det ordnar sig.

Jag har haft förvärkar till och från hela helgen, eftersom jag varit hemma med alla barn själv så har det stressat mig lite. Tänk om hon bestämmer sig för att komma, vad gör jag då? Det är inte så jag ”sitter i sjön” det skulle ju bara varit att ta en ambulans till förlossningen och med en nittonåring hemma så skulle jag kunna känna mig trygg att lämna barnen hemma.. Dessutom så bor mormor 5 minuter med bil från oss så det skulle ju löst sig. Men man tänker endå, tänk om!?

Vad gör man om man inte skulle hinna till förlossningen då? Jag borde kanske ha koll på det haha, ja själva förloppet har jag ”rutin” på om man kan säga det? Men sen då? Det är trots allt också en större risk för mig att föda barn eftersom det är barn nummer tio. Blir tuffare för livmodern att dra ihop sig, man kan få blödningar. Jag som måste ha blodförtunnande är det bestämt nu eftersom jag tidigare fått en propp i benet efter förlossning. Sådana tankar bråkar med mig, jag har hunnit till förlossningen alla de andra gångerna så jag intalar mig att det inte ska bli några problem den här gånger heller, men åter igen tänk om!? 

Jag har med tidigare barn varit på förlossningen i en halvtimma så har de varit ute, trettio minuter… Det är inte länge!

Alltså ser ni vilken hemsk utväxt hahaha, det är snart ett minne blott hoppas jag… 

Om barnet kommer kan man eventuellt hjälpa det ut den sista biten. Man lägger upp barnet direkt på den varma huden på mammas mage. Torka försiktigt av kring barnets näsa och mun. Torka sedan bort det värsta av blod och fostervatten och svep in barnet i vad som finns tillgängligt, gärna en varm handduk. Det är viktigt att barnet inte blir kallt.

Om barnet inte genast börja skrika gör det säkert det när det torkas av. Man kan frottera barnet lite extra på ryggen för att det ska komma igång med att andas. När barnet föds är vanligen händer och fötter lite blåaktiga. Men om man tittar på barnets läppar kan man se om barnet mår bra. Läpparna ska ha en röd färg.

Man ska inte själv klippa av navelsträngen utan låta den sitta kvar i barnet under transporten till förlossningsavdelningen.

Om moderkakan kommer av sig själv, följs den normalt av en kraftig men kortvarig mörk blödning. Be någon eller försök själv massera kraftigt över magen. Det gör att livmodern drar sig samman och minskar ofta blödningen. 

Det här är jag med på och skulle det mot förmodan bli så, ja då kan man också få stöttning av förlossningen genom telefon. Men nu ska jag inte tänka mer på det här 🙂

Vet inte varför men jag har inte tagit lika många magbilder den här gången, inte av någon speciell anledning det har liksom bara inte blivit av. Jag som alltid har ångrat att jag inte tagit några fina gravidbilder, kanske ska försöka få till det någon dag snart så jag slipper ångra mig igen 🙂 Roligt att kunna se tillbaka på.

Idag har vi haft kalas för Engla-Freja som fyllde tio år i torsdags, mormor och ”morfar” kom hit och vi bjöd på tacos. Vi avrundade med morotskaka och passade på att fira Buster som fyller ett år, idag faktiskt! Tänk vad fort det går, han är redan ett år den lille studsbollen som gör så jag sliter mitt hår mellan varven. Som vi har kämpat och fortfarande kämpar, han har blivit bättre det har han. Men det krävs mera träning och framförallt passivitetsträning. Man måste vara stenhård! Och såklart belöna när han är duktig. Finns det mat framme, lämnar vi något framme som kan vara av intresse för Buster ja då är han där. Mat på spisen, det går inte! Vet inte hur många gånger jag tagit honom på bar gärning när han stått på baktassarna med nosen i grytorna hahaha. Han vet så väl när han gått över gränsen, då smyger han ut i hallen med skamsen blick och skäms men ändå så är han där igen efter fem minuter… Att han inte lär sig! Vi älskar honom ♥ Han ska nog komma över trots, bus och flams han med 😉 Idag fick en massa gott att mumsa på, det blev en födelsedagstårta delux fast för hundar. Sen körde vi ”sök” med honom, det bästa han vet. Så ikväll hade vi en nöjd ettåring i huset.

Kanske skulle försöka mig på att sova, snart ringer nämligen klockan. Fattar inte att jag alltid ska bli såhär pigg på kvällarna och nätterna de sista veckorna av graviditeten. Det är ju nu kroppen ska passa på att vara dötrött och sova.

Kram / Madeleine

17 svar till “Magbilder, svartsjuka och kalas!

  1. Trebarnsmamma skriver:

    Här har vi också varit i tankarna hur vi gör om vi inte hinner in. Vår trea föddes på mindre än 20 minuter (dock på sjukhuset). Tänk om fyran gör samma. Vi har ingen släkt nära, och bor så trångt att i endast kan ha någon på plats på slutet. Jag har tänkt att jag åttaåringen klarar att passa sina syskon en kvart, om förlossningen går lika snabbt, och blir hemma 😉

    Med 3,5 vecka kvar till födseln har det nu visat sig att den lille ligger i säte. Hu, hemförlossning i säte känns inte lockande…

  2. Viktoria skriver:

    Har en liten fundering? Hur funkar det med föräldrapenning när man bloggar? Hur redovisar man för försäkringskassan hur många timmar man bloggar? Försäkringskassan har ju en tendens att misstro folk, iallafall i den kommun jag bor. Måste vara svårt för de att kontrollera när man är ”egen” så att säga.

    1. Millie skriver:

      Ja precis som vab! Eller sjukskrivning….Jag undrar också….eller räknas bloggande plötsligt som hobby då? Annars blir det ju lönsamt att vabba t ex om man får både sin ordinarie inkomst OCH sjukpenningen.

  3. Tezz b skriver:

    Ja det här med svartsjuka är svårt ! Min yngsta är 1,5 år nu och är rätt mammig! Han älskar dock bebisar så hoppas att det ska gå bra! Men man vet ju aldrig !

    Och det här med att inte hinna in! Jag har blivit igångsatt 2 av 3 gånger och blir det den här gången med om inte lillebror bestämmer sig för att komma ut tidigare !

    Hoppas iaf att om det skulle starta innan att man hinner in!
    Hoppas detsamma för dig. !

  4. Jenny skriver:

    I Sollefteå läggs BB ner så nu ges utbildning i bilfödsel…

  5. Christina skriver:

    Bilden på hunden är ju fin och vacker som en tavla. Ja alla bilder är ju fina förstås men föll för denna. Grattis i efterskott till Engla-Freja och vovven Buster. Kram Christina

  6. Lee skriver:

    Vart ifrån kommer Buster? Svågerns hund fyller också ett år nu, likadan ras som Buster

  7. Erika skriver:

    Min son föddes hemma oplanerat men det gick bra det med 🙂

  8. Sofie skriver:

    Jag har också haft blodpropp och har under mina graviditeter fått ta en spruta med blodförtunnande varje dag från v. 14 tror jag det var.
    Lycka till med bäbis ni hinner säkert in.

  9. Ankan skriver:

    Sätt en barngrind i dörren om det nu går in till köket så kanske ni slipper ha en hund på spisen annars sätt råttfällor på spisen det hade min mamma till en hund vi hade som va överallt han lärde sig till slut

  10. Christina skriver:

    Hej igen. Bilden med hunden i famnen skulle det stå som jag tyckte var så fin. Med vänlig hälsning Christina

  11. Helena skriver:

    Tips till svartsjukt syskon. Ge henne en ny docka samtidigt som bebis kommer och beliva dockan, förhåll dig som att dockan är Emmys barn så mycket du kan, härmar hon dig så glömmer hon sig själv, det brukar bli så bra!!

  12. thea skriver:

    GRATTIS Engla-Freja, Micke och Buster 🙂 Är det tänkt att Buster ska vara med på jakt? I vår fam. och flera som vi känner så har vi haft jakthundar och hemma hundar. Ingen större skillnad mer än att jakthunden måste vara mer skärpt på vissa saker och fam. och barnen måste låta hunden ha sina speciella saker för sig. Annars behandlar vi dem lika förutom hur vi tränar dem, vissa väljer att ha jakthunden i hundbur inte för att vara elak utan för att de fungerar bättre i jakten då (tror jag). I alla fall så det där med att buster är och tar på köksbänkarna fick jag ett kanonbra tips mot för flera år sedan och har använt mig av det till alla hundar efter det, en musfälla den slår till hunden lagomt hårt på nosen och den blir rädd. Har provat med att vakta och kasta en tomburk i golvet då hunden tagit något, bannat och allt möjligt men efter att den fått sig en dask av mus (inte rått) fällan så har jag kunna ha rå köttfärs på bänken utan att någon tass drar ner bunken och snabbt slörpar i sig. Fungerar även på soffbord. Men inte mot barn som matar hunden från stolen 😉 inte mot en matte som inte kan stå emot hundögon heller 😀

  13. Therese skriver:

    Att tillfoga djur smärta för att de ” ska lära sig” är under all kritik!
    Kan man inte själv agera flockledare och uppfostra sin hund utan våld så ska man inte ha djur!

  14. Mammalinda skriver:

    Det är alltid en oro inför förlossningar. Även om det för det mesta går bra. Mina förlossningar har alla varit helt olika och det är inte alls så att det har gått fortare med varje barn. Så man vet ju inte alls vad man ska vara med om. Men det brukar lösa sig ändå. Det är lite det som är tjusningen. Varje förlossning är unik. Precis som alla fina barnen är unika.

    Lycka till med allt nu. Det kommer säkert gå hur bra som helst!!

    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

    1. Madeleine skriver:

      Tack fina Linda <3 Du är så himla rar som peppar mig!

      Stor KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.