Som en liten docka ♥ Och företag som spammar med nyhetsbrev!

Det här vädret gör mig deppigare än deppigast! Snö och regn, kallt som sjutton och så lite mera snö på det. Jag har inte ens varit sugen på att gå ut och gå med bebis på flera dagar. Jag har gått i ide igen, alla vårkänslor försvann shit vad snopet! Hemsk suddig tråkig mobilbild. Speglar totalt känslan jag har i kroppen pga detta skitväder! Tur jag har en urgullig liten bebis att pussa på. Hennes små små händer och fötter, åh jag döör lite för hon är sååå himla söt och liten. Som en liten docka ♥

Tidigare idag så lekte vi med lera. Efter att jag och Tuva-Li haft ett riktigt storbråk ska tilläggas 🙁 Det började redan på förskolan när jag skulle hämta henne. Den lilla damen hade då nämligen bestämt med en dagiskompis att de skulle leka idag, så Tuva-Li ville bestämt följa med henne hem. När jag förklarade att vi måste planera sådant innan och att jag måste ringa kompisens mamma eller pappa först innan hon följer med hem så exploderade hon. Herregud ni skulle höra henne. Att så mycket röst får plats i den lilla kroppen är helt otroligt. Hon blev så arg på mig, och det gick liksom inte att nå fram till henne så hon slutade att gråta och skrika. Nej hon var verkligen arg och bestämd! Det var inte förens vid middagsbordet som hon pratade med mig igen. Men hon förklarade väldigt pedagogiskt för sin pappa att man faktiskt måste planera lekdejter innan och att vi föräldrar måste ha pratat med varandra om de ska följa med varandra hem. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Efter det utbrottet och de tårarna så sitter hon plötsligt helt förstående som om det alltid varit en självklarhet och förklarar det här! Jag kanske nådde fram trots allt? Hahaha!

Lera är alltid roligt! Inte lika kul för mig sen när allt ska plockas bort. Det är lera och smulor överallt. Men det struntar vi i, för lera ska vara lerigt! Barnen kan sitta i flera timmar och leka vid köksön med här. Tänk att lite lera kan fånga barnens totala uppmärksamhet.

Charlie gjorde gröna bajskorvar, Emmy gjorde kakor och Tuvis gjorde rosa ormar. Adam letade efter en perfekt bild, fråga mig inte på vad för det ville han inte dela med sig av.

Imorgon ska jag åka och jobba i lokalen, om jag hinner så ska jag åka och hämta lite möbler till kontoret också. Tur jag har en snäll kräksbebis som oftast är nöjd och glad ♥ Jobbet skulle annars bli så himla mycket mera problematiskt.

Ikväll blir det en tidig kväll, jag är sliten eftersom jag satt uppe och jobbade så sent igår. Jag nämnden att jag hade några olästa mejl typ sådär runt tvåtusen, jag hade visst några flera. För att vara exakt så har jag nu tvåtusentvåhundraåttionio mejl, jag är så trött så jag kan inte ens skriva det. Hälften är med största sannolikhet bara skräp! Företag som skickar ut nyhetsbrev, SÅDÄR FEM GÅNGER I VECKAN!!! Eller det tredubbla. Det är på riktigt bland det värsta jag vet. Jag avregistrerar mig direkt hos företag som spammar med nyhetsbrev. Håller ni med om att det är irriterande?

Men så får jag såklart världens roligaste mejl också 🙂 Har fått så himla roliga uppdrag och jobb. Det kommer ni naturligtvis få se längre fram ved det är för kul.

Sov gott fina ni!

Kram / Madeleine

Bebiskräka, fis och svett. Och har jag glömt den sociala koden?

Vilken dag! Just nu har jag bara ca tvåtusen olästa mejl kvar i inkorgen. Efter ett antal koppar kaffe ska jag nu försöka hålla mig vaken ett par timmar till för att orka jobba ikapp sådant som helt och hållet blivit satt åt sidan ett tag (fast jag redan är dööötrött!). Eftermiddagarna är helt körda just nu, jag får liksom inte ihop allt när alla barnen kommit hem från skola och dagis. Då är det läxläsning, aktiviteter, matlagning, tvätt, städ och en himla massa annat som upptar min fulla uppmärksamhet. Det blir liksom en liten tuff tid nu att komma tillbaka och i fas med allt. Samtidigt så är jag väldigt noga med att försöka njuta av den här underbara bebistiden. Den försvinner allt för snabbt.

Det är fasen inte lätt att stänga av allt när man vet att det hänger över en. Jag har ju jobbet med mig hela tiden i mobilen, och att stänga av den och bara släppa allt är nästan omöjligt. Då blir det istället en inre stress på något vis, och så får man ångest när man väl ska sätta igång jobbet igen och får en chock av allt som är ogjort. Dessutom en stress att inte vara i fas. Just nu skulle jag vilja dra täcket över huvudet, och vakna upp imorgon och allt skulle vara fixat.

Jag har verkligen världens roligaste jobb, tänk bara om dygnet hade flera timmar 🙂

Såhär blev i alla fall hyllan på väggen. Tung som sjutton, men snygg som tusan.

Ett annat mission från listan kan jag idag bocka av i alla fall, för idag har jag minsann handlat på mig dregglisar. Det var helt klart billigare att shoppa på nätet men jag var verkligen tvungen att ha några nu på en gång. Det blev dessa ”pippi” som många av er rekommenderade i förra inlägget. Tack för tipset, de verkar toppenbra! Köpte tre till att börja med, hoppas på att bebis gillar dom. Passade på att köpa en grind till trappan också, ja inte för att bebis kan ta sig själv upp för trappan men för att Buster inte ska sitta i trappan och förstöra. Just nu har det blivit så dant att vi måste måla om trappan pga av honom. Han sitter gärna där och tittar ut genom fönstret.

Sen fastnade jag för en annan gullig grej, kunde verkligen inte motstå. En gummiråtta, Meiya & Alvin.

Den kommer bli perfekt för bebis att tugga på sen. Jag är säkert sist i världen att veta om dessa gulliga bebissaker. Hade faktiskt aldrig sett dom tidigare. Livsfarligt att åka till leksaksbutiker juh hehehe!

På torsdag ska jag träffa min förtjusande vän Nancy, som jag längtar! Det är alldeles för länge sedan vi träffades nu och äntligen ska vi få hänga lite. Vi ska åka på en liten förhandspremiär av en konceptbutik som öppnar inom kort. Kommer blir superkul! Det blir ju lite jobb för mig också men att kunna kombinera nöje och jobb samtidigt är lyx utöver det vanliga. Om jag hinner så kanske jag skulle slå till på en dusch innan så jag inte luktar bebiskräka, fis och svett?! Jag har ju några dagar på mig så om jag planerar det redan nu så borde det inte vara omöjligt att genomföra det.

Ska bli härligt att få umgås med andra vuxna människor också. Få socialisera, jag kanske har glömt den hur den sociala koden funkar? Jag är i princip alltid hemma, nog för att jag är hemmakär men nu sista tiden har jag enbart varit hemma känns det som. Jag behöver komma ut och rastas bland folk. Någon som känner igen den känslan? Det blir lite som att släppa ut kossorna på grönbete efter nio månaders graviditet. Ska bli spännande!

Sov gott vänner, vi hörs imorgon!

Kram / Madeleine ♥

 

 

 

 

Made out of stars… Och vart kan jag hitta dregglisar!?

Så har snart den här helgen nått sitt slut också. Redan måndag(!) Alltså hur fort går det? På tisdag så blir bebis 4 veckor, det känns helt overkligt faktiskt. Nämen på riktigt, det känns verkligen jätteknasigt. Nästan som om jag har levt i dimma några vekor liksom. Hjälp!

Men det har varit tufft att komma tillbaka den här gången. Jag är inte alls lika pigg som jag varit efter de andra barnen. Jag mår ju bra, herregud jag mår svinbra egentligen om jag tänker efter hahaha! Men aldrig är vi nöjda, gnällkärringar som vi är 😉 Jag fortfarande lite ont i magen, det har jag heller aldrig upplevt tidigare såhär långt efter förlossningen. Jag har haft ont eller känt obehag max en vecka efter förlossningen (med undantag för när tvillingarna föddes) men nu har det som sagt gått snart 4 veckor. Borde jag vara orolig? Eller ringa upp till mödravården kanske? Micke är lite orolig, han tycker inte alls att jag är mig själv. Men jag försöker lugna min omgivningen med att hänvisa till 1177. Googlade, och det verkar som om man kan ha lite problem, ha ont och känna såhär  upp till mellan 6-8 veckor efter förlossningen. Ovanligt för att vara jag, men äsch jag har ju fått mitt tionde barn så vore inte så konstigt om det tar lite tid att läka.

Kommer ni håg kläderna jag bloggade om innan hon föddes, nu kan hon ha dom!

made out of stars ♥

Nytvättade och nya sängkläder. Finns det något som är så skönt som att lägga sig i en nybäddad och nytvättad säng? Jag bara älskart! (sängkläderna kommer från maxi, överkastet från Rusta, byrån från jysk, vägghyllan från em möbler)

Jag har grejat hela dagen, mellan amningar och andra måsten! Lite bättre ordning och reda har det väl blivit även om vi inte är klara på långa vägar. Köpte ju en byrå/skåp på jysk. Det är nog kanske inte tänkt att man ska ha kläder i den men det funkade superbra!

Vad gillar ni tjejernas nya klänningar? De har blivit bortskämda av mormor ♥

Nyvaken EmmyLou hjälpte till att städa och skruva tidigare i eftermiddags. Min nya hylla, där ska jag ha mina hårspännen och min lila borste, och bara alla mina fina grejer. Låter som en bra plan Emmy 🙂 haha!

Hyllan vägde en del, till slut fick vi upp den på väggen. Visar bilder på hur allt vart imorgon, det blev alldeles för mörkt så jag hann inte fota.

Nu vaknar min lilla skal”man” och är hungrig. Hon har sina tider redan minsann. Sen ska hon rapa, kräkas och kräkas lite igen. Jag byter kläder säkert 10 gånger om dagen på henne. Skulle vilja hitta lagom stora dregglisar (heter det så?) som hon kunde ha på sig som skyddade kläderna lite från när hon kräks. Och kanske skulle halvera alla klädbyten?

Någon av er som vet vart jag kan köpa ett 20-pack dregglisar eller så? 😀 Tar varmt emot alla heta tips! Nästan så jag skulle kunna erbjuda en hittelön för bästa tips tom hahaha!

Sov gott fina ni ♥

Kram / Madeleine

Allt tar lite längre tid när man har en liten bebis. Det är sådant man har förträngt. Och konstigt nog så kommer det alltid saker emellan när man har planerat att göra något. Så är det ju och allt får ta den tid det tar.

Påbörjade organisering av kläder igår. Köpte ju ett litet skåp som skulle funka som bebisens ”garderob”. Det tog säkert två timmar att bara skruva ihop det mellan alla maningar och blöjbyten haha, sen skulle allt vikas och jag skulle gå igenom allt för att försöka få någon form av ordning. Tror jag höll på hela kvällen innan jag såg någon förändring. Nu ska vi bara få upp hyllan från em möbler också. Vi kom ju på att alla våra verktyg ligger kvar i lokalen och jag var alldeles för trött för att åka och hämta dom igårkväll. Men idag ska vi få klart det hoppas jag.

Det enda stället i huset där jag fått tillåtelse att ha rosa eller nja bestämt att jag ska ha rosa, är sovrummet. Det är romantiskt och lite shabby chic och tjejigt som Adam säger. Charlie älskar rosa och kan inte bryr sig mindre om vad andra tycker och tänker om former och färger. Colin däremot, han är lite känslig när det kommer till färger och vad han ska ha på sig och använda. I fredags var han arg på sin pappa. Mamma vem packade ner en tjejhandduk i min gymnastikväska?! Alla tjejerna i min klass skrattade åt mig och sa att jag hade en tjejhandduk, alla förutom Julia hon är alltid snäll. Han är ju lite känslig våran lilla Colin, och även om jag inte tyckte det var en så stor grej så blev det jättejobbigt för Colin som började storgråta i bilen på väg hem från skolan.

För mig så finns det inga rätt eller fel när det kommer till kläder och färger. Jag skulle väl kanske inte välja att ta på mina pojkar klänningar men skulle de själva vilja ha det på sig så absolut! Då får de givetvis det. Det här försöker jag lära mina barn, och pratar om så ofta jag kan. Därför blir man så ledsen när det känns som om man har misslyckats. Jag vill ju Colin ska sträcka på sig och inte bryr sig överhuvudtaget när något skrattar och tycker att han har en tjejhandduk.

På onsdag ska Charlie ha Colins handduk. Colin vi kan byta handduk, jag gillar din! Och jag kommer säga att den är cool! Adam var inte sen med att påminna Colin om att andra kanske också blir ledsna när han retas och han då kanske skulle tänka sig för i fortsättningen. Hm tänkte jag, skulle mina barn retas? Skulle väl aldrig kunna vara möjligt, jag menar mina små perfekta gullungar som alltid är trevliga och skötsamma. NOT! Snarare the worste kind! Hahahaha. Det är något som provocerar mig enormt mycket, naiva och blåögda föräldrar som aldrig tror deras barn skulle kunna göra något. Jag har riktiga skitungar ibland och det är jag fullt medveten om. Fulla med kärlek men också riktiga busfrön!

Men i alla fall, det är fortfarande rosa toner i sovrummet. Hittade söta krukor och bäddset på maxi, krokarna kommer från rusta jag vill ha dom i mässing också men de kommer inte förens nästa nästa vecka. Ett överkast, det är också från rusta. Och så ett olivträd som jag har tänkt ställa ut på altanen när det blir lite varmare, så länge så får det bo i sovrummet. När hyllan som ska vara på väggen är på plats ska jag visa hur det blev.

Lilla Engla-Freja ♥ Det slog mig igår att hon inte är så liten längre. Just nu så är det bara dans som upptar hennes tid, ja det och att gosa med sina små syskon. Hon är så fin med tjejerna och de ser upp till henne jättemycket. Micke frågade henne häromdagen hur många barn hon ville ha när hon blir stor ja jag skulle vilja ha tvillingar och sen tre barn till, så fem barn typ. Härligt!

Jag är ute efter nya sneakers, till våren. Något lite mera färgglatt kanske, diskret men ändå med färg. Aprikos eller svag korall. Eller puderrosa? Vad tycker ni? Vita funkar ju alltid men roligt att ha något att byta med. Ska amningsshoppa nästa gång bebis är hungrig hehehe, det är perfekt att sitta och surfa undertiden hon äter. Då har man också en perfekt ursäkt att sitta och smyga lite med mobilen 😉

Kram / Madeleine

 

Vi måste få prata om det utan att behöva ursäkta oss!

Tack hörrni! För alla kommentarer och för att ni vill läsa min förlossningsberättelse. För mig kändes det viktigt som kvinna och som mamma att få dela med mig av mina upplevelser i samband med bebis födelse.

Stunden när ens barn ska födas är det vackraste och mest intima i ens liv. Det är den viktigaste stunden i ens liv skulle jag vilja påstå. Och med det också något man kommer bära med sig hela livet. Det här var min berättelse, min personliga berättelse. Mina tankar och mina känslor. Det kanske inte är eller blir detsamma för dig. Men oavsett så har man som födande kvinna rätt att få bli hörd, och att få stöd i sina beslut. Allt annat känns respektlöst och nonchalant. Så länge det inte gäller liv och död så borde väl kvinnor få kunna föda barn i sin egen takt!?

Jag har inte varit med om tragedi eller olycka, tvärtom allt gick ju jättebra och jag är evigt tacksam över att ha fått en frisk välmående dotter. Hur man än vrider och vänder så kommer det i alla situationer alltid finnas de som varit med om ”värre” saker. De som upplevt något tuffare och haft det hundra gånger jobbigare. MEN det är ingen tävling! Alla har rätt att få känna och uttrycka sig utan att behöva ursäkta sig. Jag förstår inte varför vi människor funkar så? Åh jag ska inte klaga, bäst jag är tyst det finns de som har och har haft det värre. Så missförstå mig rätt, jo jag är tydligen gjord för att föda barn och min kropp är världsbäst på just det och jag är som jag skrev tidigare evigt tacksam för tio friska barn, men jag är ledsen över att känna att jag blivit lite ”överkörd”. Personalen på förlossningen var helt fantastisk och proffsig. De är helt enkelt bäst på de dom gör, precis lika bäst som jag är på att känna min kropp. Att jag inte fick stanna på förlossningen, fick packa ihop mina saker och i ilfart susa mellan avdelningarna i rullstol tillbaka hela vägen för att jag inte blev hörd och för att jag inte ville ta hål på vattnet är tråkigt. Man kan ju tycka att jag med så många barn och som patient överhuvudtaget borde tagits på allvar och fått stanna utan alternativ. Anledningen till att jag inte ville ta hål på vattnet var att jag ville invänta kroppen, och ett naturligt värkarbete.

Efter min förlossningsberättelse så har många hört av sig privat till mig och även här på bloggen. De har berättat om sina egna upplevelser. Och jag blir helt bestört och ledsen över det jag fått läsa. Många kvinnor har känt igen igen sig i det jag delat med mig av. En del kvinnor har inte fått berättat för sig att barnmorskan tänkt tagit hål på vattnet, utan har bara gjort det. Om det blir en akut situation så måste man och det finns det nog ingen som har invändningar emot det. Annars ifrågasätter jag starkt varför man gör det?! När jag pratade med en barnmorska på tidig hemgång när vi var och vägde bebis så berättade jag om mina känslor och det jag varit med om. Hon sa att just det här kunde diskuteras i oändlighet, för om det under förlossningen blir gynnsamt dvs om man öppnat sig tillräckligt för att ta hål på vattnet så vill man göra det över lag, och rekommenderar att man gör det. Det finns säkert anledningar till det med, för att livmodern inte ska tröttas ut och riskera att kollapsa. För att det inte ska bli långdraget. Men det måste ju vara väldigt individuellt från kvinna till kvinna, dessutom så tycker jag att man alltid borde diskutera en amniotomi med den födande kvinnan innan man faktiskt genomför det. Men om man nu rekommenderar det undrar jag varför, vad mera finns det för anledningar? Finns det studier på mera eller andra komplikationer om man inte gör det? Jag försöker förstå…

Viktiga ämnen, och alla som har frågetecken kring sin förlossning måste få prata om det utan att ursäkta sig. Allas upplevelser är lika starka för var och en. Och igen såå viktiga att prata om. Dels för en själv för att man inte ska gå och älta, men också för om man någon gång tänkt att skaffa flera barn. En tråkig upplevelse under en tidigare förlossning kan tyvärr vara avgörande för om en kvinna vill föda flera barn tyvärr. Något jag också förstått utav flera berättelser jag läst.

Efter att jag fick mina tvillingar 2010 så mådde jag extremt dåligt en tid efter. Det som kunde slutat i katastrof sprang i kapp mig efter ett tag och jag pratade aldrig riktigt om det här med någon. Nu såhär flera år senare har jag förstått att man måste våga göra det, öppna sitt hjärta och våga prata om det. Inget blir bättre om man håller inne på det, till slut bubblar det över. Mina värkar med Colin försvann, trots värkstimulerande dropp på högsta möjliga. Hans hjärtljud försvann och läget blev akut! Rummet var fullt med en massa människor, närmare tio stycken. Barnläkare stod beredda, förlossningsläkare, barnmorskor och undersköterskor. Nu kan vi inte vänta längre, sätt på henne lustgasen och håll fast henne! Det var det sista jag hörde honom säga sen gjorde läkaren något som fullkomligt chockade mig, nu kommer jag inte håg vad det kallas för men ingreppet har en benämning. Men i alla fall, han kavlade upp ärmen och handgripligen gick in i mig och drog ut Colin som snurrade omkring som en liten akrobat i magen efter att tvillingbrorsan Charlie kommit ut. Jag svimmade, av smärtan. Allt gick jättefort men var väldigt obehagligt. Hade det inte varit för att läkaren agerat så snabbt som han gjorde så hade jag kanske inte haft någon Colin, eller så kunde han fått syrebrist och åtagit sig en massa skador. Men allt gick bra och guuuud vad glad jag är över det!

Förutom att det kändes som om min snippa varit med om en trafikolycka så hade jag också efter det fruktansvärda smärtor i magen. Det tog flera veckor innan jag kunde gå ordentligt.

Ingen, verkligen ingen frågade hur jag mådde! Jag kommer ihåg att jag frågade någon personal på neo-avdelningen där vi låg om man verkligen skulle ha så ont i magen som jag hade. Men ingen kunde direkt svara på det och hänvisade till bb, det dumma var ju att jag som mamma var inskriven på bb-avdelningen medan vi låg på annan avdelning för barnen. Efter det pratade jag inte mer om det, vilket var dumt som sjutton! Att hålla igen för att man tror att ingen ska förstå och för att man inte vill vara någon annan till last är det dummaste man kan göra. Men jag vet, är ju lika envis och dum själv många gånger. Ensam är inte alltid starkast. Med stöd och hjälp mår man mycket bättre! Jag vet en natt på neo-avdelningen, då satt jag i sängen och grät för att jag inte kunde ta mig upp ur sängen pga smärtan. Micke låg och sov som en stock, går i princip inte att väcka honom då (helt sjukt haha) in kommer då två sköterskor och frågade om jag ville ha hjälp. Ja ja ja! De tog med sig pojkarna ut och hade hand om dom hela natten och jag fick vila. Det gjorde sååå mycket, jag kände mig som en annan människa efter dom timmarna. Det är också något som är värt att nämna – sömnen! Oerhört viktigt och kanske ännu mera viktigt om man inte riktigt mår hundra. Kan man få avlastning bara en liten stund så är det värt så massor.

Man behöver inte lida i det tysta och det är viktigt att påminna alla om det ♥ Vet man inte vart man ska vända sig så är BVC alltid en bra början. Där får man råd och stöd. Att prata med sin partner, eller en vän för att få stöd kan också vara en ide om man tycker det är jobbigt att ta någon annan kontakt.

Jag tar dagarna som de kommer, den här berg – och dalbanetillvaron kommer så småningom att lägga sig. Just nu känner jag mig sådär gråtmild och hormonell. Pratar bebisspråk mitt i natten klockan tre och bölar över hur fin hon är min lilla bebis. Min förlossning börjar lägga sig, har ältat mitt missnöje men är väldigt glad över att jag stod på mig tåts allt även denna gång! Min rätt som födande kvinna.

Igår firade jag med äggfrukost. Alltså himmel så underbart. Tänk att kunna äta ägg igen utan att kräkas, lyx! Sen var det dom där d-vitamindropparna, fasen vad dålig jag är på att komma ihåg dom. Misstänker att jag har några läsare som kan känna igen sig i det? Hehe usch vad dåliga mammor vi är! Nu ska jag bli en bättre mamma i alla fall för jag har nämligen ställt in alarm på mobilen ”dax för d-vitamindroppar!” Tips till er alla andra glömska och virriga 🙂

Hade en fullspäckad dag igår med flera olika möten. Sedan var vi på hörseltest på sjukhuset, vi fick godkänt och den lilla raringen hörde perfekt. Smidigt och fantastiskt att de kan kolla sådant egentligen. Någon som har koll på hur länge man har gjort sådana kontroller? Försöker komma ihåg om jag gjorde sånt test med Victor?

Mysigt att ligga under värmelampan på BVC tycker bebis. Och som hon har växt minsann! Jag har bra käk i tuttarna och som hon äter så är det inte lustigt 🙂

Vågen stannade på 3700 gram vilket betyder att hon har gått upp nästan ett halvt kilo. Och på längden har hon vuxit nästan 5 centimeter. Superbaby ♥

Det var otroligt skönt att komma hem efter en lång dag med måsten hit och dit och bara njuta av att det är helg! Skulle såklart ha bloggat igårkväll men jag toksomnade i soffan. Ni får ha överseende med bloggslarv just nu helt enkelt 🙂

Just nu, precis i detta ligger min lilla knorris i famnen på mig och sover gott. Jag hade tänkt att lägga henne vagnen en stund så jag kan ta tag i lite måsten men jag har ingen lust faktiskt. Mycket mysigare att sitta och gosa såhär. Lika bra att ta tag i det. Vi måste organisera och planera för att få plats i klädväg med den här nya lilla människan. Köpte en ny byrå igår som jag ska sätta mig och skruva ihop. Hittad superfina hyllor på MIO men när jag undersökte om de hade de hemma så var det leveranstid på typ hundra dagar om jag inte ville åka tio mil till närmsta annan butik. Trist. Men så blev det ett stop på EM möbler, man glömmer tyvärr bort att de finns i våran lilla stad. Där hittade jag en perfekt hylla som jag fastnade för. De hade bara en kvar för dagen igår och det var den som satt på väggen men ägaren hade en butik till och tog därför med sig en till mig idag som vi hämtade förut.

Tittar in och visar er senare, om jag får ihop allt vill säga hehe.

Kram / Madeleine