Okategoriserade

Helt och hållet ärligt!

Idag blev inte planen alls som jag tänkt, undra om det blir det någonsin nuförtiden? Livet med en bebis liksom. Vi försov oss dessutom i morse, efter allt styrande med Mathilde-Isabelle så hade jag tänkt ta en kopp kaffe och sätta mig vid datorn och grotta ner mig i jobb. Min promenad fick jag ställa in eftersom jag hellre sov gott på morgonen. Snark vad dålig jag är.  Telefonen ringde och rörmokaren var på väg för att fixa ett rör som pajat och stod och droppade vatten. Det var inte en quickfix som vi trodde, det var mer sönder än så. Det tog tid och hela tiden fick jag vakta på Buster som hemskt gärna ville vara med  nere på golvet bland rören och hjälpa till. Klockan blev så mycket så det blev dags för bvc. På med kläder och iväg. Mirka ringde, och jag ringde henne, ja vi hann nog att ringa om varandra typ fyra gånger och så fick jag vända om för att åka hem och stänga av kaffebryggaren som jag hade glömt att stänga av hahaha.

Min lilla solstråle ♥

Jag brukar hålla koll, jag är den som är lugnast i alla situationer. Läser av läget, och tar det för vad det är. Det ordnar sig alltid. Med tio barn och en stor familj så utvecklar man lätt den bästa splitvision man kan ha. Men tro mig även jag är människa trots min superkraft – att vara en mamma. Alla mammor är supermoms, vi gör så gott vi kan och vi har en förmåga att reda ut de tuffaste stunderna. Vill jag slita mitt hår, lägga mig ner och dö och säga upp min mammaroll mellan varven? Ja det händer faktiskt. Konstigt vore det väl annars.

Bebisen följer en riktig svenssonkurva. Jäklar vad bra, så länge hon har gått upp i vikt så är jag nöjd. Vi landade på 4770 gram och 56,4 centimeter lång. Sen fick jag fylla i ett frågeformulär och svara på 10 frågor om mitt mående. Rutin för alla nyblivna mammor efter åtta veckor. Tidigare så har man fått svara på dessa frågor när man gått på efterkontroll hos sin barnmorska på mödravården, men p.g.a. att många skippar det besöket så har man valt att ställa dessa frågor till mammorna på bvc istället.

Dessa 10 frågor ska man svara på baserat på hur man mått den senaste veckan. Då kan man ju hoppas på att man haft en bra vecka sa jag och skrattade. Jag skrattade igen och läste högt, har du någonsin känt att du inte reder ut situationen och vill ge upp? Kanske inte exakt ordagrant men några frågor var i den stilen. Min bvc-sköterska skrattade också och sa att dessa frågor inte riktigt var utformade för tiobarnsmammor. Nej såklart inte, och med tanke på min senaste vecka som flera gånger slutat i kaos och tårar för att datorer gått sönder, fönster och annat skit så blev det hela lite komiskt.

Men med handen på hjärtat så har jag inte mått helt hundra. Aldrig riktig känt såhär tidigare, försöker reda ut känslorna. Jag är såklart glad över alla mina barn och jag älskar dom så det gör ont. När jag förklarar för min omgivning så förstår de inte riktigt, svårt att förstå kanske? Och det är väl helt normalt, kan inte vara lätt att sätta sig in i andras känslor, alla har dessutom inte samma empati. Jag brukar alltid reda ut mina svackor, alla får dom ju ibland. Alla har vi problem, och saker som vi jobbar med inombords. Jag vet inte, min svacka kanske beror på saker jag gått igenom? Jag svarade i alla fall helt och hållet ärligt på alla tio frågor, och för en gång skull öppnade jag upp mig. Det händer aldrig, för jag är alltid den starka och jag vill inte tynga någon med mitt dravel så är det. Sen är jag inte den som pratar, det känns så privat. Jag håller tyst och sen uttrycker jag mig hellre genom att skriva eller att måla, eller genom att sätta mig vid pianot när ingen är hemma. Okomplicerat och befriande.

Jag har världens gulligaste bvc-sköterska. Hon tar sig tid och är väldigt lyhörd. Hon tyckte att jag kanske skulle gå och prata med någon. Med tanke på mina svar. Det kanske har blivit bättre till dess jag fått en tid och det hoppas jag innerligt, men för säkerhets skull så ska jag gå och prata med en psykolog. Kan ju bli det bästa jag gjort i hela mitt liv? Jag kanske kommer kunna se livet från en helt annan synvinkel efter det här? Många säger ju att deras psykolog är det bästa som hänt dom hehe. Jag har inga erfarenheter mer än att jag träffat en kurator på en vårdcentral för 14 år sedan i samband med att min pappa blev sjuk. Gå till biblioteket och låna avslappningsband så blir det bättre! Jag var där tre gånger och hon sa samma sak varje gång, och det var det enda. Jag hade inga problem att koppla av, banden hjälpte mig ingenting och mitt förtroende för den kuratorn var lika med noll. Vi får se, jag har lovat mig själv att försöka vara positiv och försöka ge det en chans.

I kväll hade en mamma en i Engla-Frejas klass tagit initiativ till en brännbollskväll, sådant tycker jag är superbra och fint. Det är viktigt för oss föräldrar att lära känna varandra för barnens skull. Så vi tillsammans kan finnas där och forma våra barn. I dagens samhälle så är det viktigare än någonsin tycker jag. Micke tog med sig Tuva-Li och Wille och följde med Engla-Freja på brännbollen. Jag försökte ta igen lite jobb, men EmmyLou och grabbarna ville ha min uppmärksamhet så då blev det så 🙂 Vi som hade tänkt baka chokladbollar och firat min morsdag idag, det blev inte idag heller. Nytt försök imorgon igen kanske.

Tänkte jag skulle visa er en sneek peak på Victors studentoutfit imorgon. Han kommer vara sååå himla fin, känner redan hur det tårar sig i ögonen bara jag tänker på det. Min lilla store pojke ♥

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

10 svar till “Helt och hållet ärligt!

  1. Ghita skriver:

    Det känns som att du har så många järn i elden hela tiden och har haft det sedan väldigt snart efter förlossningen. Visserligen är du en luttrad 10-barns mamma, men hormonerna är ju ändå dom samma som för en förstföderska. Din lilla är ju bara två månader, dom flesta är fortfarande kvar i sin bebisbubbla då. Min dotter går hos en psykolog och det är jättebra, så det kan absolut vara värt ett försök. Fast tillåt dig själv att vara mammaledig också. Var rädd om dig och ta hand om varann. Tänk på att du ska hålla länge. Kram från en mamma och mormor.

    1. Madeleine skriver:

      Tack Ghita <3 Jag har dragit ner på tempo och jobb, trots att jag inte alls tycker jag har samma tempo som jag brukar. Tack snälla för omtanken, det värmer! Och härligt att höra att psykolog hjälper din dotter 🙂 Massa Kramar!

  2. ML skriver:

    Du gör helt rätt som går och pratar med någon. Min sambo går individuellt hos psykolog och nu har vi även gått dit tillsammans för att ”vårda” vår relation vilket fungerar toppenbra. Min sambo mår bättre och vår kommunikation och förståelse för varandra har heller aldrig varit bättre.

  3. Eva J skriver:

    Hej Madde. Ditt mående kanske oxå delvis beror på att du vet att detta är ditt sista barn..:!? Att du inte ska vara gravid mer som du själv har skrivit om.. En sorg kanske, men oxå något nytt att välkomna. Att bara få vara mamma o vila i det sas.. Inte rusa in i en massa nya o gamla projekt hela tiden. Omvärlden med alla dess bekymmer o elände gör väl sitt till oxå. Allt ansvar som mamma, gör kanske att tiden kommer ifatt en.. Du gör ett fantastiskt jobb med din stora fina familj barn, hundar, katter osv.. Ta tid för dig själv nu oxå.. Meditation är inte bara att lyssna på ett band eller rabbla ett mantra.. Det är så mycket mer. Gå ut i naturen sitt vid en bäck dra djupa andetag o lyssna på vattnets porlande o fåglarnas sång.. Känn in vad du själv vill vad gäller yoga meditation kurser osv. Det är inte så krångligt som man kan tro.. Jag vet..;) Kramiz från en mamma o mormor

    1. Nina skriver:

      Tänkte på det också, att föda barnepoken är över. Det är ju ofta en sorg i sig. Läste i ett gammalt reportage om er och då tror jag du nämnde sterelisering. Det blev det ju uppenbarligen inte för ni har fått fler barn efter det, men om ni har tankar på det så blir det ju definitivt. Hur som, du har ju fött barn i snitt vartannat år i 19 år och haft bebisar. Klart det är en sorg att det inte blir fler bebisar . Men om några år kanske det blir barnbarn och du har ju alla dina 10 fina barn att njuta av ☺

  4. Ida skriver:

    Så starkt av dig att dela med dig! Min BVC sköterska sa bara att jag såg ut och må vääääldigt bra så jag behövde inte fylla i något sånt formulär. Nu mår jag väldigt bra, så ingen fara med mig men tänk dom som är väldigt duktiga och spela starka och lyckliga.

    Och en sak till! Du är så jäkla grym med din stora familj ❤️

  5. Ida skriver:

    Det är inte alls konstigt att må dåligt efter en förlossning, det är vanligare än man kanske tror. Tycker att du gör helt rätt som går och pratar med psykolog, det kan man behöva ibland för att hitta tillbaka till sig själv. Det låter som att du har väldigt mycket på gång så du kanske skulle må bra av att ta det lite lugnt mellan varven och tillåta dig själv att bara vara. Det är viktigt att ta hand om sig själv också. Starkt av dig att du delar med dig av detta.

  6. Tror det är bra att gå och prata med någon. Jag höll alltid huvudet högt förut och tänkte aldrig gå till någon. Sen kraschade jag i somras och efter det var beteendevetaren jag gick hos verkligen en räddning. Fick lämna så mycket som fanns där inom mig på utsidan istället. Det är ju mycket man känner hela tiden utan att ens tänka på det, man är stark som vågar prata med någon. Tror det kommer göra dig gott :).

  7. Annika skriver:

    Vad starkt av dig att vara ärlig om detta på din blogg, jag tror att många mår likadant men inte vågar vara helt ärliga om det. Knappt för sig själva. Jag har i ett drygt år gått till en terapeut pga en kris som drabbade mig. Inte i samband med förlossning/barn utan på ett annat plan. Tiden hos min terapeut har varit helt avgörande. Så enormt nyttigt. Jag har blivit mycket starkare. Hoppas du upplever samma.

  8. Annika skriver:

    Gör som jag. Trots bara 3 barn. Ingen gravid eller amningshjärna så har jag glömt kaffekokaren på xx gånger. Fick nog då jag var bortrest en hel helg och hade ångest för att ha glömt stänga av bryggaren xx mil hemifrån. Köpte en timer på Ica för 40kr och nu är jag lugn.
    /3-barnsmamma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.