Okategoriserade

Mina ungar!

Älskade Mathilde-Isabelle ♥

Mina ungar! Det bästa jag någonsin gjort, för något annat kan omöjligt bli bättre än dom. Det finns inget i livet som är större än barn, och det finns ingen kärlek som är starkare än till ett barn. Utan mina barn vet jag inte vad jag hade gjort? Jag kan liksom inte tänka mig ett liv utan barn. Hade jag inte blivit gravid med Victor så hade jag med största sannolikhet flyttat till Stockholm för att plugga till polis, det har nämligen  sedan jag kan minnas alltid varit den enda största drömmen jag haft. Ja förutom att stå på scen, bli rockstjärna och erövra världen hehe. Lite sånt där som alla drömmer om när de är små ni vet. Men polis, det var  det jag skulle bli, jag hade bara bestämt mig för det. Ibland drömmer jag fortfarande om det. Jag ville jobba med ungdomar, och bekämpa ung brottslighet.

Det blev lite annorlunda, det blev ju familjen annorlunda. En himla massa barn och ett helt annat arbete. Skulle någon frågat mig för tjugo år sedan hur många barn jag trodde att jag skulle få så skulle jag aldrig säga tio! Aldrig! Jag ville ha tre barn, max tre barn. När jag hade fått Wille så vet jag att jag kände att det var bra så och att jag hade väldigt många barn. Men livet ville något annat och då kändes det helt självklart helt plötsligen.

Många pratade om mig som så ung med så många barn, och värre blev det när jag väntade mitt femte barn, eller när tvillingarna skulle komma. Oj vad människor i min närhet hade åsikter om det. Mitt upp i allt så sörjde jag också för att jag blev motarbetad i min relation till mitt ena större barn. Det är något jag a l d r i g kommer att glömma eller förlåta! Det är sår som alltid kommer att svida. Jag kunde valt att kämpa mera och krigat för allt jag hade, men det var tungt. Jag blev hela tiden ”brädad” i allt och till slut kändes det lönlöst. Samtidigt så såg jag mitt barn slitas mellan två familjer, och han ville inte såra någon genom att behöva välja sida. Och det ska ett barn heller aldrig behöva göra. Därför valde jag att ta smällen, och det gjorde jag. Jag svalde min egoism och backade undan. Men som jag hatat genom åren för det jag ”missat” och för att jag inte stod på mig för att någon annan ensam valt att bestämma.

Förut kunde jag skriva om hur jag kände om det här, men för mitt barn skull så valde jag att inte göra det mera. Vi hart alltid haft en fin relation jag och min son där vi kan prata om allt, och den har vuxit sig starkare ♥

Så snälla ni om ni ligger i en stormig separation, tänk på och glöm aldrig att det alltid finns två sidor av en historia. Och att en separation är aldrig är ett barns fel. Att bråka om ett barn och att baktala den andre föräldern är bara egoistiskt och kommer skada barnet i slutändan. Det är ju våra barn som betyder mest och deras uppväxt som kommer alltid göra sig påmind. Det är upp till oss föräldrar att göra den fin och trygg. Lättare sagt än gjort, men viktigt! Jag önskar sååå mycket att min separation för flera år sedan kunde blivit bättre.  

Idag är jag en ganska trygg i mig själv, inte lika osäker i situationer. Känner inte att jag behöver vara på ett visst sätt för att accepteras, låter ingen annan styra mitt liv och låter mig aldrig tryckas ner! Har kommit underfund med att jag duger som jag är. Och bryr mig överhuvudtaget inte om att någon har åsikter om mig och att jag har tio barn. För de barnen är det absolut bästa jag gjort! Befriande och ganska härligt faktiskt ♥

Ikväll åkte vi till stadsparken och lekte en stund. Mellan molnen så kikade solen fram ibland. Det blev ett magiskt motljus som nästan var lite förtrollade över parken. Vi suger åt oss så mycket vi bara kan av sommaren nu. Alla barnen hade roligt och fick igång oss vuxna med i leken.

Det är Göta Kanal och båtarna ska slussas! Ropade Adam. De var helt fascinerade över hur det funkade i praktiken det här med att slussa. Var är båten? Undrade EmmyLou som inte riktigt kunde fantisera fram den 🙂 Tänk om man hade båt, det skulle vara så himla mysigt. Vi skulle dock behöva en jättebåt för att få plats med alla haha så kanske är lika bra att glömma det.

Lilla Leona hängde i lekparken med oss. Hon var vaken en liten stund sen somnade hon skönt i vagnen. Mathilde var däremot vaken under hela leken, hon somnade till i Mickes famn två minuter strax innan vi skulle åka hem.

Imorgon börjar allvaret igen, eller ja det blir en mjukstart. Men det är dags för fritis och dagis. Jag har ett möte med ett företaget från Linköping och sedan har jag några timmar framför datorn att se framemot.

Jag lovade att uppdatera er om min trädgård, men det får vänta tills imorgon. Livet kom emellan så jag har inte hunnit fixa med efterbilderna ännu.

Hoppas ni har haft en fin helg ♥

Kram / Madeleine

11 svar till “Mina ungar!

  1. Tezz b skriver:

    Så fint skrivet Madeleine! Det här med separationer är svårt ! Jag separerade ofrivilligt från min dotters pappa när hon endast va 6 veckor gammal!
    Det var ingen vacker historia och jag har länge mått fruktansvärt dåligt över det! Men något jag med stolthet kan tänkta tillbaka på är att jag och min sambo aldrig snackat skit om hennes andra familj! Min dotter är nu snart 9 år och är äldst av 6 syskon! Hennes pappa är gift och dom har två andra barn och jag har 3 barn till !
    Jag önskar verkligen att alla barn oavsett hur deras familjer ser ut att dom aldrig ska behöva dras in i föräldrarnas tvister! För hur det än är så har man en gång i livet älskat varandra och fått det finaste man kan få❤️❤️

  2. Tina skriver:

    Klok mor du är. Jag jobbar med barn som lever med skilda föräldrar och ser hur barn slits mellan sina föräldrar för att vara till lags. Önskar att mer föräldrar kan utgå ifrån barnens bästa istället för sitt eget.

  3. Karin Svensson skriver:

    Trevliga bilder. Vill bara tala om ang. den där sittmöbeln för barn, den har en
    tendens att välta om det bara sitter ett barn på sitsen och inte någon mitt emot.

  4. Anna -Leos mamma skriver:

    Hej Madde!
    Jag måste få fråga vad din kompis har för skötväska!? Man ser den på bilden där hon sitter bredvid sin vagn (en grå yoyo)! Jag är på jakt efter en ny skötväska men inte hittat någon jag fallit för!

    Tack för att du delar med dig av er vardag😊

    /Anna

  5. Elisabeth skriver:

    Tror du borde dela med dig av din klokskap till Mirka. Känns som hon för en offentlig seperation och utnyttjar bloggen till påhopp, kommentarer och åsikter där motpartern inte har något forum för att bekräfta eller förneka. Känns som om förlorarna är Norrströms barn. Som vuxen borde man kunna bortse sina egna intressen och ändamål.

    1. louise skriver:

      Fast det är väl inte så vuxet att skriva på maddes blogg som rör mirka å hennes familj? Ta det med henne. Och ganska kränkande att skriva att deras barn är dom som förlorar. Skilsmässa är skilsmässa och dom gör allt dom kan för barnens bästa. Men har du någon åsikt om mirka ta det med henne. För kam knappast tänka mig att madde vill svara på frågor angående en annan vuxen.. i det här läget mirka.

  6. Emil 15!!:)) skriver:

    Heej vet ej om du svarat på detta förut men, kommer eran familj vara med i Familjen annorlunda igen snart eller om ni planerat det? Saknar verkligen er på familjen annorlunda, tittade alltid på det som barn och det var drömmen att få sitta uppe till 9 och kolla på er!!

  7. Hej skriver:

    Ska ni va med i familjen annorlunda snart igen?

  8. Alma skriver:

    Du tar så himla fina bilder! Och så himla fina barn allihop!:)

  9. åsa skriver:

    så sant. har varit separerad från mitt barns pappa i 10 år (vår son är 11) men i perioder har vi väldigt svårt att samarbeta. när vår sons kurator hade ett gemensamt möte med oss båda och sa något i stil med att ”om du ogillar den andra föräldern och barnet märker det (för de MÄRKER. det behöver inte vara uttalat, det räcker med tonläge och små detaljer) så kommer barnet känna det som att du ogillar en del av hen. hen är en produkt av er båda och hatar du hens pappa/mamma så innebär det att du hatar även hen på ett sätt”. det fick mitt hjärta att fullkomligt stelna till. jag grät och grät och grät den kvällen när jag insåg vad min stackars son gått och burit på. man måste försöka tänka ett steg längre… kram 💕

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.