Tror ni på förbannelser?

Tror ni på förbannelser? Och att man kan drabbas utav dessa? Ibland tycker jag man har sådant oflyt med saker och ting. Något går sönder hemma, en teve eller en diskmaskin. Då av någon anledningen är det alltid något mer som går sönder. Som talesättet en olycka kommer sällan ensam. Visst är det så man säger? Det stämmer i alla fall ganska bra och det stör mig. Det måste ju finnas någon vetenskaplig förklaring på det tänket jag? Hur som… just nu har vi lite oflyt, kanske en förbannelse? Jag hoppas den går över snabbt i så fall.

Vi fick en råtta, den är i och för sig borta nu. Men tanken på den och att det kan finnas flera i värsta fall får mig att känna mig lätt illamående. Fällan står ute, så om det skulle vara fler så kommer vi märka det snart. Igår så cyklade Adam omkull på fritids, det i sin tur ledde till ett besök på akuten. Det tog fem timmar att få en röntgen och svar på röntgenbilderna. Han hänger med axeln och man ser att det inte riktigt ser rätt ut. Bilderna visade inget så Adam blev hemskickad. Läkaren sa att det kunde vara en liten spricka. Blir det värre så tänker jag åka in till Linköping med Adam istället. Känns tryggare. Akuten i Motala hade fullt upp och de klagade på att det var kaos. De gör så gott de kan såklart, men i lägen som dessa när det blir så himla påtagligt så önskar jag att man skulle lägga mera fokus på vården i Sverige. Det behövs!!! För fem år sedan ramlade Adam i en trappa, jag såg direkt att något inte stämde. Vi sökte och blev då hemskickade för att de inte hittade något fel mer än att han fått sig en smäll på axeln efter fallet. Då precis som nu så hängde bara armen och överkroppen lite sne. Magkänslan var att det visst var något galet så efter ännu ett besök hos doktorn och en grundligare undersökning så konstaterade de att Adam hade en rejäl fraktur på nyckelbenet. Och lite så känner jag nu med, det ser precis likadant ut och min magkänsla säger att det kanske är likadant!? Men de kan väl ändå inte ha missat det igår? Eller? Vi får väl avvakta under dagen och kvällen, blir det inte bättre så får vi söka igen.

EmmyLou var ledsen idag när jag skulle lämna henne på dagis (förskolan). Mamma jag vill vara med dig, mamma lämna mig inte! Finns det något som är så himla jobbigt som att behöva lämna sina barn när de är ledsna och inte vill 🙁 Usch det bara knöt sig i magen på mig. Älskade unge! Hon älskar sitt dagis och alla sina kompisar, men idag var hon mammig. Jag visste ju att det skulle gå över ganska snabbt efter att jag sagt hejdå. Mycket riktigt, efter en liten stund fick jag ett sms från dagis Läget är lugnt. Hon gick lite med storasyster Tuva-Li så blev det snart bra! Som jag älskar den kommunikationen, så himla härligt att få ett sådant sms. Istället för att man ska gå och ha ont i magen över att ens barn är ledset. Jag är verkligen glad över att vi har ett så bra dagis till barnen.

Igår skruvades det här hemma. Wille gick omkring och myste med Mathilde-Isabelle. Hon är så gosig mamma, titta hennes små knubbiga lår. Haha hon skrattar åt mig! Lilla pluttan så liten du är. Puttinuttisnuttigosan. Wille min Wille, alltid så himla snäll och omtänksam. Så klok, varm och omhändertagande. Han kommer bli en fantastisk pappa en dag det är jag helt säker på. Jag blir så varm i hjärtat när jag hör honom prata. Och stolt över att jag tillsammans med Micke kunnat ge honom en trygg uppväxt där han har formats och blivit till den han har blivit.

Mathilde-Isabelle trygg i storebrors famn ♥

Jag skulle ju skruva skåp skrev jag häromdagen. Ha! Det blev inte jag som gjorde det hehe, Micke tog sig an det uppdraget och Wille hjälpte till. Det har legat i kartonger och vara väntat i flera veckor, men nu när vi börjar närma oss sluttampen av renoveringen av vardagsrummet så fick det skruvas ihop. Jag tror att jag helst av allt skulle vilja ha luckor från superfronts men det får vänta lite, bättre att känna på det lite först och bo in sig i det nya.

Tänkte jag skulle visa er när allt är klart. Men här får ni en liten tjuvtitt 🙂 Nästa vecka ska jag titta lite närmare på textiler. Jag kan i och för sig tycka att det är fint att inte ha några gardiner men det gick inte de andra med på här hemma.

Måste passa på att fråga er en sak. Har någon av er testat en ångtvätt? Eller textiltvätt? Jag skulle nämligen vilja köpa en som jag kan använda till soffan, eller ja till hela huset men kanske först och främst soffan som hemma hos oss alltid blir smutsig. Oundvikligt med så många barn. Jag försöker skydda soffan med filtar och annat men det går ju liksom inte. När olyckan väl är framme så är den. För länge sedan när jag hade en ektorpsoffa från Ikea så var det enkelt och smidigt att ta bort fodralen och tvätta dom i tvättmaskinen. Men har man ingen ”tvättbar” soffa så blir det svårare.

Har ni någon erfarenhet så av någon bra maskin så tipsa mig gärna 🙂

Kram / Madeleine ♥

Godisråttor och ny favoritkonstnär!

Hujedamej vilken dag. Vaknade imorse och gick raka vägen ut till köket för att sätta på kaffet, precis som jag alltid gör. Då hörde jag hur det började skramla utifrån altanen. Tänkte först att det var grillen, varför jag nu tänkte det? Det var råttfällan som hade slagit ihop och inuti den satt en råtta glatt och glufsade i sig en bit japp. Åh herregud äntligen hade den gått i fällan. Ni förstår vi har haft en liten (läs stor) råttan på besök här under ett par veckor. Han har tuggat sönder barnens leksaker, slangen till luftvärmepumpen och varit allmänt stökig. Härom veckan satt jag ute på trappan och pratade med Mirka i telefonen, då sprang han förbi totalt orädd och stirrade på mig. Jag blev livrädd! När Wille var ute och lattjade med fotbollen så gick han förbi och började fräsa. Med närmare efterforskning så har vi hittat stora hål som lett ner under altanen. Vi har googlat och googlat, någon trodde det var en sork när vi förklarade storleken på råttan. Stor och tjock och svansen ska vi inte prata om.

Eftersom vi har hundar och barn som springer omkring i trädgården så har råttgift aldrig varit ett alternativ. Dessutom så känns inte det humant och kryper de ner under altaner efter att det ätit av giftet och dör så kan det också börja lukta en massa har vi förstått när vi läst om det.

En slagfälla från Jula fick det bli. Vi provade med att lägga bacon och ost i fällan men det intresserade inte den här bjässen. Vi googlade mera och jag kom in på något forum där vi läste att många fångat råttor med hjälp av japp, ja du läste rätt. Råttor gillar choklad. Riktiga godisråttor är vad dom är! Det lät ju helt otroligt men eftersom jag var desperat och ville bli av med råttan så var jag bered att prova allt!! Och det funkade ju onekligen.

Jag är inte förtjust i skadedjur, jag tycker det är vidrigt! De förstör och bär dessutom på en massa äckliga smittor. Usch! Pga av denna råtta så har jag inte velat vistas ute i min trädgård eller låta barnen vara ute där heller, speciellt inte eftersom den här råttan i princip verkat totalt orädd.

Så ni förstår att lyckan var total när den äntligen gick i fällan. Jag lade ut en film på instagram och skrev började dagen med ett skött i rötta #jägarensförstafångst #frukostenserverad #vidrigt. Det mina vänner  triggade igång mina instagramföljare. Alltså ibland undrar jag om alla är humorbefriade, eller har jag kanske så dålig humor? Hehehe. Kommer inte be om ursäkt för att jag skrev började dagen med skött i rötta jag tyckte nämligen jag var hysteriskt rolig, tråkigt att andra inte kan se det roliga med det 🙂 Nej istället tyckte en del att jag var en djurplågare, stackars råttan och fattade inte alls att jag kunde filma den stackars kraken så var såååå rädd och led och dessutom blev hånad. Det lilla skadedjuret blev hånat förstår ni. Alltså folk är ju inte kloka i huvudet!

I fortsättningen ska man kanske fånga råttor med hjälp av ekkorrehjul och lyxburar som är tillräckligt stora och godkända av djurskyddsföreningen? Jag menar det är ju synd om dom. Annars kan vi ju likagärna bjuda in digerdöden på middag direkt istället!?

Tack men nej tack! Hur söta man än kan tycka att de är så vill jag inte ha några vidriga råttor hemma hos mig! Sen får folk tycka vad det vill, kalla mig djurplågare eller vad som. Jag tar det!

Vi har blivit noga med att plocka undan sådant som kan lukta och locka till sig skadedjur, vi gör allt för att eliminera chanserna att råttorna ska vilja vara här. Jag har inte ens velat grilla sedan vi såg råttan. Men nu undrar man ju om det finns flera råttor!!?? En del säger ju att de aldrig är själva, men vi har bara sett en råtta. Vi har täppt till alla hål som vi hittat och kommer de komma tillbaka så finns det ju sannolikt flera råttor. Fram tills dess så håller vi oss inomhus, tråkigt men jag tycker det är så äckligt 🙁

Nog om det och apropå inomhus. Hade varit bra om dygnet hade haft flera timmar. Mellan jobb och annat så kämpar vi på. Jag hoppas kunna visa er snart. När barnen har kommit i säng snart så ska jag börja skruva ihop ett skåp. Världens bästa terapi haha.

EmmyLou känner sig inte alls så stressad över renoveringsröran här hemma 🙂

Igår hade jag en dejt med en konstnär, en tatuerare. Det är inte ofta jag tappar andan och blir riktigt jäkla imponerad. Man ser saker på olika sätt, och det upp till betraktarens ögon. Men jag skulle vilja säga att jag har öga för att se det där lilla extra. Jag har en favoritkonstnär som min mammas man Håkan fått mig att älska. Konstnären heter heter Stanislaw Zoladz, Han målar i akvarell vilket enligt mig är den svårare formen av alla att måla i. Oljemålningar och akryl kan man hålla på med nästan hur länge som helst, men med akvarell är det annorlunda för då skapar man i nuet. Stanislaw Zoladz får sina målningar att bli levande, nästan så man tror att det är ett fotografi. Man kan liksom inte sluta att titta på målningarna i olika vinklar för att man vill få det bevisat att det faktiskt är målat. Precis så kände jag igår när tatueraren skapade på mig, det blev som ett foto och för mig ett vackert konstverk som jag alltid kommer att bära med mig.

Jag förstod ju ganska snabbt varför han är så fullbokad, jag har hittat en ny favoritkonstnär. Såklart har jag fotat, ska visa er så ni förstår vad jag menar. Men så länge så hittar ni honom HÄR!  

Kram / Madeleine ♥

Mina ungar!

Älskade Mathilde-Isabelle ♥

Mina ungar! Det bästa jag någonsin gjort, för något annat kan omöjligt bli bättre än dom. Det finns inget i livet som är större än barn, och det finns ingen kärlek som är starkare än till ett barn. Utan mina barn vet jag inte vad jag hade gjort? Jag kan liksom inte tänka mig ett liv utan barn. Hade jag inte blivit gravid med Victor så hade jag med största sannolikhet flyttat till Stockholm för att plugga till polis, det har nämligen  sedan jag kan minnas alltid varit den enda största drömmen jag haft. Ja förutom att stå på scen, bli rockstjärna och erövra världen hehe. Lite sånt där som alla drömmer om när de är små ni vet. Men polis, det var  det jag skulle bli, jag hade bara bestämt mig för det. Ibland drömmer jag fortfarande om det. Jag ville jobba med ungdomar, och bekämpa ung brottslighet.

Det blev lite annorlunda, det blev ju familjen annorlunda. En himla massa barn och ett helt annat arbete. Skulle någon frågat mig för tjugo år sedan hur många barn jag trodde att jag skulle få så skulle jag aldrig säga tio! Aldrig! Jag ville ha tre barn, max tre barn. När jag hade fått Wille så vet jag att jag kände att det var bra så och att jag hade väldigt många barn. Men livet ville något annat och då kändes det helt självklart helt plötsligen.

Många pratade om mig som så ung med så många barn, och värre blev det när jag väntade mitt femte barn, eller när tvillingarna skulle komma. Oj vad människor i min närhet hade åsikter om det. Mitt upp i allt så sörjde jag också för att jag blev motarbetad i min relation till mitt ena större barn. Det är något jag a l d r i g kommer att glömma eller förlåta! Det är sår som alltid kommer att svida. Jag kunde valt att kämpa mera och krigat för allt jag hade, men det var tungt. Jag blev hela tiden ”brädad” i allt och till slut kändes det lönlöst. Samtidigt så såg jag mitt barn slitas mellan två familjer, och han ville inte såra någon genom att behöva välja sida. Och det ska ett barn heller aldrig behöva göra. Därför valde jag att ta smällen, och det gjorde jag. Jag svalde min egoism och backade undan. Men som jag hatat genom åren för det jag ”missat” och för att jag inte stod på mig för att någon annan ensam valt att bestämma.

Förut kunde jag skriva om hur jag kände om det här, men för mitt barn skull så valde jag att inte göra det mera. Vi hart alltid haft en fin relation jag och min son där vi kan prata om allt, och den har vuxit sig starkare ♥

Så snälla ni om ni ligger i en stormig separation, tänk på och glöm aldrig att det alltid finns två sidor av en historia. Och att en separation är aldrig är ett barns fel. Att bråka om ett barn och att baktala den andre föräldern är bara egoistiskt och kommer skada barnet i slutändan. Det är ju våra barn som betyder mest och deras uppväxt som kommer alltid göra sig påmind. Det är upp till oss föräldrar att göra den fin och trygg. Lättare sagt än gjort, men viktigt! Jag önskar sååå mycket att min separation för flera år sedan kunde blivit bättre.  

Idag är jag en ganska trygg i mig själv, inte lika osäker i situationer. Känner inte att jag behöver vara på ett visst sätt för att accepteras, låter ingen annan styra mitt liv och låter mig aldrig tryckas ner! Har kommit underfund med att jag duger som jag är. Och bryr mig överhuvudtaget inte om att någon har åsikter om mig och att jag har tio barn. För de barnen är det absolut bästa jag gjort! Befriande och ganska härligt faktiskt ♥

Ikväll åkte vi till stadsparken och lekte en stund. Mellan molnen så kikade solen fram ibland. Det blev ett magiskt motljus som nästan var lite förtrollade över parken. Vi suger åt oss så mycket vi bara kan av sommaren nu. Alla barnen hade roligt och fick igång oss vuxna med i leken.

Det är Göta Kanal och båtarna ska slussas! Ropade Adam. De var helt fascinerade över hur det funkade i praktiken det här med att slussa. Var är båten? Undrade EmmyLou som inte riktigt kunde fantisera fram den 🙂 Tänk om man hade båt, det skulle vara så himla mysigt. Vi skulle dock behöva en jättebåt för att få plats med alla haha så kanske är lika bra att glömma det.

Lilla Leona hängde i lekparken med oss. Hon var vaken en liten stund sen somnade hon skönt i vagnen. Mathilde var däremot vaken under hela leken, hon somnade till i Mickes famn två minuter strax innan vi skulle åka hem.

Imorgon börjar allvaret igen, eller ja det blir en mjukstart. Men det är dags för fritis och dagis. Jag har ett möte med ett företaget från Linköping och sedan har jag några timmar framför datorn att se framemot.

Jag lovade att uppdatera er om min trädgård, men det får vänta tills imorgon. Livet kom emellan så jag har inte hunnit fixa med efterbilderna ännu.

Hoppas ni har haft en fin helg ♥

Kram / Madeleine

Efterlängtad grill, bebisar och mera grill!

Godförmiddag, söndag och ännu en dag med regn. Vad har ni för väder? Jag läste någonstans att värmen var på väg? Den kommer säkert när skolan dragit igång igen, det skulle väl inte förvåna oss. Men det gör inget, hellre en utdragen sommar för då känns inte vintern så jäkla lång.

Igår var vi bortbjudna på grillkväll hos Angelica och Rickard. Den grillningen var efterlängtad kan jag säga 😀 Som vi hade planerat den grillningen, i flera månader faktiskt. Redan när de hade bestämt sig för att köpa hus så längtade vi och planerade hur vi skulle hänga hos dom istället för hos oss. Tyvärr så blev det inte riktigt som tänkt för dom med huset de köpte, de har tagit tid för dom att ens få det beboeligt. Alltså fatta vilken mardröm egentligen. Man köper drömhuset man letat efter sååå länge och sedan när man får det så får man också sådant man inte riktigt räknat med att få på köpet.

Men nuså börjar de få ordning och det har redan blivit sååå stor skillnad även om de har massor kvar att göra. Jag vet ju själv hur vi slet när vi flyttade in i vårt hus. Dom sex, sju veckorna utan kök var en riktig utmaning. Varje dag man vaknade i kaoset så önskade man att det var över. Phuuuuu!

Äntligen fick vi till den där grillen i alla fall. Och det smakade helt fantastiskt ♥ Mickes marinad, jag vet inte hur han gör den men den slår tamejfan alla andra marinader som finns. Han skulle ärligt talat kunna sälja sitt recept dyrt.

Hur stora har inte våra bebisar blivit då? Lilla Leona som inte heller är så liten längre, världens snällaste bebis. Har aldrig hört henne gråta, hon bara ligger där och tindrar med sina små ögon. Mathilde däremot, hon har en riktig pipa och sitter hellre upp än ligger. Numera vill hon också studsa med sina små ben, tokunge.

Men vagnarna, alltså ni ser ju! Jag är helt förälskad i dom! Såååå jäkla smidiga, nätta och snygga. Väntar ni barn eller känner någon som gör det – tipsa om babyzen yoyovagnarna! Helt klart det bästa jag haft genom åren. Efter tio barn kan jag kora att den här lilla underbara vagnen tagit plats ett på listan för saker som man måste ha när man får barn. Den har underlättat något enormt i min vardag. (Och nej detta är inte någon köpt marknadsföring överhuvudtaget utan för att jag gillar vagnen!) Tips från mig till er!

Angelica gick på starkbärsen direkt, om hon inte var lite dragen redan när vi kom hehehe. Jag fångade beviset på bild! Ser ni hur glad hon är med kameran i högsta hugg. Bilderna blir lite mera levande med lite förfriskningar i kröppen. Tanter vet ni! Fnittriga och flamsiga. Min älskade fyllekärring ♥

Wille och Rille var först på plats. Samtalade om livets goda ting – kött. Visst är det gulligt med ett sånt där litet barnbord och parasoll, jag ska nog med köpa oss ett sådant. Smidigt för de små barnen att sitta vid när vi grillar hemma.

Såhär satt jag mestadels med tuttarna i vädret, baby äter och äter. Men så växer hon ju också just nu massor. Jag har tänkt att börja ta tag i träningen på riktigt snart, har väntat och varit lite feg med det eftersom jag varit livrädd över att det annars ska paja amningen. Men nuså känner jag mig redo, helt tillfreds med att kombinera amningen med lite smakportioner. Och förhoppningsvis så kommer inte amningen bli så påverkad om jag tar det försiktigt.

Nu tittar solen fram, jag ska passa på att springa ut och fotografera i trädgården så jag kan visa er mina ”nya” rabatter. Alltid kan det inspirera någon 🙂

Kram / Madeleine

Grönt är skönt och lasagne är gott!

Jag har några här hemma som likt katten Gustav älskar lasagne. Det går ju ganska fort att göra, men ändå så gör vi det inte så ofta konstigt nog. Ett måste för mig är att göra egen bechamelsås och använda färska lasagneplattor. Jag köper aldrig färdiga såser, egna är godast. Jag gör en vanlig bechamel enligt grunden men blandar sedan i riven ost och vitlök. Nom nom det är så himla gott. Kryddar blandfärsen med vitpeppar, svartpeppar, Santa Marias grillkrydda, paprikakrydda och vitlökskrydda (och jag kryddar mycket!) och tillsätter gul lök och ketchup. Inte krossade tomater som man vanligast kanske använder.

Jag snålar inte med sås, en lasagne får nämligen inte vara torr. Den ska vara krämig, och därför är det så hela bra att blanda ner ost i bechamelsåsen för då blir det krämigt.

Vad gillar ni ugnsformarna? Jag köpte dom på Ikea för ett tag sen. Älskar gröna nyanser, det ser alltid så fräscht ut. Grönt är skönt! Storleken på formarna var perfekta, jag fick plats med två bredvid varandra i våran ugn. Vi som är så många lagar ju lite mera mat en en normalstor familj 🙂 Det går åt ca 2 kilo blandfärs när vi gör lasagne, ja och då blev det en matlåda över till Victor också.

Jag älskar vårt kök! Älskar att greja där och samtidigt kunna umgås med övriga familjen. Eftersom vi har en öppen planlösning så blir det mera öppet. Det blir mera sällskapligt och inbjudande. Nu är det ju ofta Micke som står i köket hehe men då kan jag göra honom sällskap fast jag sitter i soffan 😉

Lasagnen fick tummen upp. Alla ”katter” blev mätta och nöjda.

Till kvällen har vi blivit bortbjudna på grillkväll, ska bli mysigt. Imorgon ska jag visa er hur fint vi har gjort i trädgården. Jag är såååå himla nöjd ♥

Kram / Madeleine