Tji fick jag och ganska stort beslut!

Jag som trodde att det gick åt andra hållet och att vi äntligen skulle få må bra nu. Tji fick jag för inatt så besöktes vi av ännu en kräksjuka! Tappra lilla EmmyLou, hon orkade inte ens hålla huvudet uppe. Idag är hon lite piggare, men vi andra är helt slut efter natten.

Mellan alla sjukdomar så har vi försökt att göra det sista i Tuva-Lis rum. Vi måste verkligen bli klara nu så vi kan börja leva ”normalt” igen. Allt som ska vara i Tuvis rum står nämligen i Engla-Frejas rum nu och upptar plats.

fix2

fixa12

Känns lite konstigt att få sågspån under fötterna…

Fönstret är på plats och rummet har blivit ett riktigt rum. I helgen har jag planerat att allt ska vara klart! Sen ska jag inreda, städa och få ordning på allt har jag tänkt. Jag har ju en del andra saker att greja med nu innan jul, typ alla julklappar som ska köpas och slås in. Tacka gudarna för e-handeln! Jag hade ärligt talat inte hunnit med allt annars.

fix4

Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och bara ta det lugnt, men jag tittar in senare och berättar om ett ganska stort beslut som jag tog för ett par dagar sedan…

Kram / M

PS glöm inte bort att vara med och tävla om de fina kryssningarna jag bloggade om i förra inlägget!

När jag blev ung mamma…

Ännu en sådan här dag….

charlie1

Lite tröttsam. Men för all del det är ju måndag efter påsklov och då får man vara lite trött. Det har varit en jobbigt dag på andra plan också. Men så är det väl ibland, det går upp och ner. I morgon tar vi nya tag och hoppas på sol och glädje. Jag har ju så mycket att se framemot. Och jag har världens finaste familj.

Apropå familj, pratade med en väninna häromdagen om när jag fick reda på att jag var gravid med Victor. Jag skulle målande och ingående kunna återberätta i detalj om just den situationen när jag fick reda på att jag skulle bilda familj. Att jag skulle bli mamma, eller som kuratorn jag gick till ville intala mig – att jag inte skulle bli mamma. Jag hade två olika alternativ i dennes ögon. Antingen att göra abort (för det ville hen förespråka ganska långt in i graviditeten) eller så skulle jag adoptera bort. Det var dom två alternativen som var aktuella. Ni kan ju tänka er hur jag kände och hur jag mådde efter att ha pratat med den här kuratorn, jag var bara 15 år gammal. Jag var livrädd och ledsen och kände mig otroligt ensam. Efter då kommande ultraljud när man såg att jag gått väldigt långt så fanns det bara ett alternativ för mig – att behålla barnet!

Anledningen till att jag och min vännina kom in på det här var för att hon undrade hur jag skulle reagera om Victor idag skulle komma hem och berätta att hans flickvän var gravid. Ja vad skulle jag säga? Jag hade antagligen tagit det med ro men försökt att förklara att det inte är så lätt alla gånger. Jag skulle absolut inte försköna det hela och jag skulle absolut inte förespråka det på något sätt. Jag kommer alltid finnas här för mina barn oavsett. Och skulle hon/de välja att behålla barnet så skulle jag ge mitt stöd till det också.

Jag vet inte hur det är idag med stöd runtomkring? Nu hade jag turen att träffa världens bästa barnmorska redan på ungdomsmottagning som jag har haft till alla mina nio barn jag väntat. Och det är viktigt – stödet, att kunna ha någon att prata med i alla lägen.

Har sett att de kommit en ny serie på teve nu också, unga föräldrar. Har ni sett den? Jag har inte hunnit ännu men tänkte jag skulle ta ett maraton. Jag vet ju verkligen precis hur det är att bli ung förälder. Och se, jag fixade det ganska bra också.

Mitt nya förhållande med…

Det bästa med att ha en veckomatsedel är att man aldrig behöver stå i köket och slita sitt hår över att man inte vet vad man ska laga för mat. För det händer ganska ofta här hemma. Det är ju ett nödvändigt ont liksom, eller ont ja det tar sin tid i alla fall. Eftersom vi är så många också så kräver ju kökstjänsten lite mer arbete om ni förstår vad jag menar. Dessutom så är det många viljor. Nu kan jag skylla på att vi inte kan välja (superduperbra) vi måste ju gå enligt planen. Det känns som jag har inlett ett nytt förhållande med citygross, majgadd vad det har underlättat och sparat in en massa tid!

Veckans matkassar från citygross slog förra veckans, även om det var svårslaget.

mat7

 

Idag blir det sataykyckling 🙂 Det ser jätte gott ut, hoppas jag lyckas få till den. Uppdatering kommer!

Hörrni spännande att få ta del av era åsikter kring det här med att ta hål i öronen på barn. Många som verkar tycka att runt sex, sju år så är det mer okej!?

image

 

Alltså jag vet inte vad jag ska säga om det? Så här, när du är 6 år så är du ju inte mera mogen om man nu ska se det till en mognadsfas. Du är fortfarande väldigt liten och även om man kan prata med barnet på ett annat sätt så att det förstår så är dom ännu inte mogna att ta ett sådant beslut själva. Jag vet att jag tjatade massor på min mamma om att få ta hål i öronen och efter mycket om och men så fick jag till slut ta dom där jäkla hålen och då var jag sex år. Jag kanske är egoistisk men jag gjorde valet åt Engla-Freja när hon var liten. Hon stoppade in mina örhängen i öronen konstant så till slut gick vi och tog hålen. Och det var ett beslut som jag tog som förälder. Hon sa ingenting utan tittade bara i spegeln och gav oss världens största leende. Vi har aldrig haft några problem med hålen och hon har alltid varit jätte försiktig. Det är inte förens nu som hon har fått tillåtelse att byta örhängen själv och hon säger alltid till innan hon byter. Någon skrev att ”trodde man tyckte sina barn var tillräckligt ”fina” utan att skjuta in en smärtsam bakteriehärd i öronen på dem. Använd inte inte era barn som accessoarer för helvete” Jag anser inte att jag använder min dotter som accessoar, absolut inte. Och Engla-Freja är tillräckligt fin! Man kan i så många fall använda sig av andra utsmyckningar som också skulle kunna kallas som accessoarer i så fall. Rosetter, hårspännen, kläder osv. I andra kulturer så tar de hål på barnen jätte tidigt. Jag har inga dåliga erfarenheter av att ta hål i öronen på mina barn tidigt och skulle det vara som så att Engla-Freja inte vill ha örhängen senare i livet så är det ju inte värre än att hon kan ta bort dom. Jag planerar att ta hål i öronen på Tuva-Li också.

Fel eller inte? Det är ett beslut som ligger hos varje förälder till barnen är arton år. Att säga att barnen är mer mogna vid sexårs ålder är en dålig ursäkt!

Familjen Annorlunda 2011 – nu bloggar jag på MinBebis!

Så här är jag, morsan till de sju barnen som ni kan följa varje måndag på tv4 20.00. Och nu är jag här på minbebis också. Med en ny härlig blogg. Känns spännande!

Tänkte jag skulle göra ett glatt första inlägg. Men måste tyvärr vara en aning allvarlig och förbannad.

Var det någon som såg gårdagens avsnitt av kvällsöppet med Ekdahl? Det handlade om mobbning – vad gör vi åt mobbning? Skolverket dömer ut de vanligaste antimobbningsprogrammen som används i svenska skolor. Och de gör dom rätt i! Man pratar om kamratstödjare och att det är så himla bra att de finns. Men vilka blir utvalda att bli just dessa stödjare? Jo de populära på skolan, de som redan har ett övertag med tankte på deras popularitet. Klingar fel i öronen på mig. En pojkes pappa satt med i debatten, hans son tog livet av sig pga av mobbning.. Han sa något så träffande ”ett barn mobbar inte förens en vuxen sagt att det är okej” Och visst är det så. Tar ingen vuxen tag i problemen så blir det automatiskt okej att mobba.

Han sa även något annat som fick mig att verkligen förstå hur allvarliga problem det faktiskt är på våra skolor runtom i landet. Visste ni att femtio barn dör om året pga av mobbning i skolan. Det är ett barn i veckan. I VECKAN! HELT SJUKT!

Kjell Ericsson känd radiopratare och komiker från ballar av stål var också en av de som satt med i debatten. Han berättade om när han gick i skolan och blev kallad för tjockis. Wille Crafoord var där av motsatt anledning – han var en mobbare. De båda hade olika åsikter och upplevelser från skoltiden. Programmet avslutas med att Wille Crafoord uppträder med en av sina låtar som i ämnet handlar om mobbning. Jag hörde inte hela låten (som tur var) men jag uppfattade en textrad ”har du en gång varit mobbad så är du alltid mobbad” Say what? Kjell Ericsson uppfattade låten som väldigt provokativ och kränkande – vilket även jag gjorde. Han uttryckte sitt intryck av låten med att på ett mycket smakfullt sätt säga ”Wille, vissa står och trampar på samma stället i livet precis som du gör i din karriär – ibland går den inte framåt!” Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Wille Crafoord ger mobbarna ett förnöjt ansikte i kvällsöppet men nu kommer hans karriär säkert ta fart! Och det är fruktansvärt!

Mina tankar går till alla de som i skolan blir utsatta för mobbning <3

Peace.