Cupcakes, psykbryt och vårdagjämning!

Nu sitter vi i soffan och jäser efter en riktig kalasdag. Jag och tjejerna bakade cupcakes, de blev himmelskt goda. Ni vet sådär alldeles perfekta och saftiga. Vi hade creem cheese frosting på och det föll i smaken för alla. EmmyLou och Tuva-Li dekorerade och visst blev de väl söta ♥

Baka är alltid populärt att göra med barnen. Jag är inte alls någon vidare hejare på att baka faktiskt. Några ”basic” bakverk kan man väl, ni vet kolakakor, chokladbollar, rulltårta, muffins, hallongrottor, rulltårta, nougatkakor och sånt där lite enklare. Blir alltid impad över att se vad riktiga bakproffs kan åstadkomma i köket. Själv är jag mallig för det lilla jag kan 🙂

Jag fick faktiskt ett mindre psykbryt under bakningen. Skällde ut Dollarstore efter noter, ja de skulle höra mig hahaha. Helvetesjävlabilligaskitgrejer gaaaah! Nej barnen hörde inte för jag gick ifrån, men det blev en ramsa. Och egentligen älskar jag billiga ”skitgrejer” för det behöver ju inte alls vara skit för att det billigt, men just då och just nu ligger nerverna utanpå. Efter vårt kämpade i köket för att få till helt perfekta cupcakes så blev allt förstört när formarna från Dollarstore bara föll ihop och smeten rann ut på hela plåten. Ett tag var tårarna nära, och jag såg tjejernas besvikelse. Mamma varför gjorde du så? Det var inte mamma lilla gumman, DET VAR DOLLARSTORE!!! Hahaha….

Nåja vi började om och gjorde ny smet, tog andra formar dubbla formar. Det gick bättre, och våra cupcake höll! Sen bytte vi ut formarna till de vi hade innan för de var mycket finare konstaterade Tuva-Li och passade bättre 🙂

När mormor och morfar kom kunde vi skratta åt det hela och njuta av våra goda bakverk. Wille tyckte kalaset blev lyckat och nu har vi firat våran tonåring riktigt ordentligt.

Imorgon är det vårdagjämning, för att vara exakt klockan 11.29 om någon ville veta. Nu blir det ljusare och vi blir gladare, piggare, starkare och kära. Visst låter det väl underbart!? Själv så brukar jag alltid må lite dåligt när våren kommer, speciellt kring påsk. Jag vet inte varför, men jag har alltid känt så och jag kan komma ihåg att jag känt så sedan jag var barn kring den här årstiden. Men det går över fort som tur är. Konstigt att man kan påverkas så mycket av årstider.

Samtidigt älskar jag våren och sommaren, när det deppiga gått över. Alla blommor, det gröna och solens värme. Och kvällarna som blir allt mer ljusa, som vi ska mysa på altanen. Dock ska jag försöka klura ut något smart insynsskydd, som dessutom är snyggt också. Flera parasoll kanske? Större växter? Ska ta några bilder och visa er så kanske ni kommer på något som ni vill tipsa om? 🙂

Sov gott alla fina härliga bloggläsare. Jag hoppas på att få föda barn!

Kram / Madeleine

När tror ni hon kommer?

Vaknade som vanligt tidigt som sjutton. Drömmer tokiga drömmar, det hör ju till att man kan göra det under graviditeten men det är sjukt energikrävande. Det ena knäppare än det andra haha. Istället dagdrömmer jag om att få kunna sova utan några konstigheter, utan att känna att man behöver en lyftkran för att vända sig från ena sidan till den andra. Ligga på magen, åh vilken dröm. Det dröjer ju men just nu är jag besatt av tanken – sömn.

Hade ett obehagligt tryck upp i magen igår som smärtade. Nästan som en riktigt jäkla träningsvärk efter ett riktigt hårt rectus abdominis pass där bålen fått kämpa till det yttersta. Jag kunde jämföra det med när jag pluggade till PT och vi hade en helvetesvecka utomhus i Vidingsjöbacken. Vi sprang upp och ner, tränade stabilitet och en himla massa andra saker. I slutet på den veckan när jag skulle ta mig upp ur sängen så var smärtan i magen densamma som den jag fick i magen igår. Konstigt. Men det kanske beror på att bebis ligger i säte? Har aldrig varit med om det tidigare. Å andra sidan så låg ju båda tvillingarna i säte, fast med dom så gick jag ju inte så långt som jag gjort nu. Men dom var två…hm? Den ena graviditeten är inte den andra lik sägs det ju, även om man kan dra paralleller.

Idag känns det bättre, har inte alls ont uppåt till tackochlov. Men jag längtar efter att få träffa min lilla tjej nu, alla är så nyfikna ♥ När tror ni hon kommer? Jag trodde den 14:e mars men det var ju helt fel. Nu har jag ingen aning, har ingen känsla för när överhuvudtaget.

Imorse fick jag hjälp av EmmyLou att bädda sängen. Vi har så omtänksamma ungar 🙂 Just nu är hon inne i fasen ”kan själv” när det gäller allt. Och när hon inte kan själv så blir hon skogstokig. Lilla pluttan! Charlie däremot är inne i någon retsam fas, guuud vad jobbig han är! Vi har dagligen små tjafs om att han retas och jäklas med sina syskon. Alla dessa olika faser som alla barn går igenom på ett eller annat sätt, visst är de väl charmiga!

Senare idag kommer mormor och morfar och hälsar på, de ska fira Williams födelsedag. Vi ska passa på att baka lite tills dess. Om vi hinner så hade vi tänkt att komma ut i friska luften en stund. Jag skulle behöva åka till lokalen och greja lite, det är verkligen frustrerande att inte ”orka” som man brukar. Jag får helt enkelt sansa mig och se framemot mot sådant när jag kan igen.

Tittar in senare!

P & K / Madeleine ♥

Förevigat! Och en himla massa kläder…

För länge sedan skrev jag om att jag så gärna hade velat föreviga denna graviditet med en gravidfotografering. Jag har ju inte en enda gång låtit mig fotograferas när jag väntat barn och varje gång har jag ångrat mig. Så med nummer tio så vore det ju sjutton om jag inte skulle få till det.

Nu har inte förutsättningarna varit de bästa eftersom jag inte mått bra, haft sjuka barn i omgångar och inte haft tid för det helt enkelt. Med det har jag inte heller haft någon större lust till det. Jag har blivit kontaktad av flera duktiga fotografer som velat hjälpa mig förverkliga min dröm om vackra gravidbilder men varit tvungen att tacka nej. Känns verkligen supertrist! Det vore ju lite som skomakarnas barn om jag inte fick någon bild. Igår ryckte jag motvilligt upp mig och tvingade mig ur pyjamasen. Och se där, under bekvämligheten så fanns det visst en blivande mamma som faktiskt såg mer levande än död ut för en gång skull haha!

Det blev några bilder, ska visa er sen. Inget märkvärdigt, men ändå något vackert som nu är förevigat från denna graviditet ♥ Min absolut sista tid någonsin som gravid! Det hade såklart varit en dröm att hitta en vacker miljö och haft en fin tjusig klänning i motljus men nu får jag göra det bästa utav det 🙂

Fick ett sms från Angelica igår Jag hatar mitt liv idag, så jävla ful och har inga kläder som passar, blääää jag kastar in handduken! Hej preggohormoner! Jag är så olycklig idag! Jag förstår ju exakt hur hon känner, man känner så ibland. Över en snabbis på telefonen så hörde jag hur uppgiven hon var, dessutom hade humöret gått ut över allt och alla runtomkring, hahaha det känner jag igen också. Men du kom förbi här då, jag har ju kläder! En gladare Angelica nappade direkt på idén och några timmar senare så hade sovrummet förvandlats till en enda stor röra 🙂

Kläder har ju alltid intresserat mig och jag är en sådan som har väldigt svårt att göra mig av med kläder. På gott och på ont, jag har ärvt det av min kära mor så jag skyller på henne. På ont skulle jag säga att man på något sätt måste förvara alla dyrgripar någonstans, på gott skulle jag säga att man alltid har något att ha på sig (oftast i alla fall hehe!). En vacker dag när jag bygger ett eget hus så ska jag ha en walk in closet och mååååånga garderober. Drömmen. Ni skulle se min mammas alla kläder – ni skulle svimma!

Hur som, mitt mission var att klä upp Angelica och få henne både bekväm och snygg. Hon bara gapade när hon såg mina klädgömmor men blev än gladare när jag prickade in plagg efter plagg som satt som en smäck på henne. Jag längtar efter att kunna komma i mina kläder igen, det blev en riktig sporre att ta fram dom. Nu har jag ett mål efter att bebisen har kommit 🙂 Sedan har jag hur många kassar som helst med kläder i förrådet också, hjälp hur ska jag få plats!?

Du gillar verkligen blått va? Ja jag gör ju det, syns det haha? Jag har hur många blåa och svarta klänningar som helst. Tidlöst och funkar i alla lägen. Små detaljer tilltalar mig, det kan vara små stenar eller bara hur klänningen är skuren. Fina ryggar är vackert.

Ta på dig den här du kommer älska den och jag ser att den kommer sitta perfekt! Tack och lov så är många av mina plagg väldigt tacksamma beroende på kroppsform, gillar sådana kläder och vem gör inte det!?

Visst är hon vacker! Glad att jag kunde hjälpa till och uppmuntra 🙂 Och Angelica blev överlycklig!

Sedan blev det dags för mat! Medan Emmy och Tuvis dansade och lekte till Robin Bengtssons nya mellolåt så slängde jag ihop en köttfärssås. Lite bättre mat än dagen innan som enbart bestod av flöt. Min köttfärsås är sååå god och enkel – ni måste prova!

Stek blandfärs så den nästan är färdigstekt. Krydda med svartpeppar, vitpeppar och santa marias grillkrydda. Stek ihop ett par minuter. Vänd sedan i hackad gul lök och röd paprika, stek ihop tills paprikan blivit lagom mjuk. Krydda med vitlökskrydda och om man vill efter tycke även lite extra paprikakrydda. Tillsätt ketchup och slå på grädde. Låt puttra en liten stund. Voila – färdigt! Servera med pasta och sallad. Vi hade bara makaroner hemma men det fick duga, toppade med lite extra lagrad riven prästost. Nom nom 🙂

Nu kom solen fram. Och jag tänkte vi skulle ta vara på den, kanske greja lite i trädgården. Guuud vad det kliar i mina inte så gröna fingrar, men tänk snart börjar det blomma igen och det ska bli underbart!

Kram / Madeleine

 

När vändning inte kändes rätt och tillbakablickar…

I tisdags var vi inne på förlossningen. Vi hade en bestämd tid för konsultation ev vändning av bebis. Jag hade inte kunnat sova på hela natten, många tankar snurrade. Man blir som en svamp och tar åt sig av allt! Ju flera barn man får desto mera medveten blir man tror jag, hur är oddsen för att det ännu en gång ska gå bra? Det är oundvikligt med dessa tankar, svårt att förklara för någon som inte kan förstå och relatera till det kanske!?

Men, väl inne på förlossningen så var barnmorskan redo att sätta kanyl och och förbereda för vändning av min bebis som ligger fel. Nja så var det väl inte? Vi skulle prata om det, undersöka om hon ligger på tvären vilket min barnmorska på mödravården var orolig över. Föda ett barn med ryggen först går ju liksom inte, men säte är jag inte främmande för det har jag ju fixat förut. Barnmorskan var väldigt förstående och lyssnade, vilket kändes tryggt.

Vi började med att ta en kurva för att se hur bebis har det inne i magen. Hon verkar trivas som bara den, hon har hittat sin ställning och där ligger hon och myser. Vi blev informerade om att läkaren var lite sen men skulle komma alldeles strax.

Minuterna gick och när man inte trivs i sjukhusmiljö så blir minuterna ännu längre, så kryddar man det med lite oro över att bebis ligger på tvären och alla skräckhistorier om hur hemskt det är att vända en bebis i magen. Ja ni fattar…

In kommer en yngre läkare, Martin tror jag han hette. Då ska vi se hur den här lilla vännen ligger där inne i magen, har du någon aning själv? Jo ja eller nä, eller kanske?! Det var som jag trodde, hon ligger med huvudet upp, på min högra sidan. MEN hon ligger inte på tvären konstaterade läkaren, hurra det var tur i oturen kan man säga även om jag är väldigt ledsen över att hon ligger med huvudet ner. I säte är okej, på tvären går inte och med huvudet ned är det absolut bästa bästa.

Läkaren ville såklart försöka vända henne, han gick tom med på att skippa att ge mig bricanyl för att jag skulle slippa den hemska hjärtklappningen då min magen var så mjuk och rymlig ändå. Men det kändes inte rätt, med tanke på att jag har ont i magen som det är ändå och är öm, och att bebis troligtvis ändå kommer att vända tillbaka sig av precis ovannämnda anledningar så valde jag att avstå vändningen.

Hon har ju tid på sig att vända sig själv, och jag kan gå över också det gjorde jag ju med EmmyLou. Om jag har så mycket utrymme i magen så hon fortfarande i den veckan jag är kan göra kullerbyttor så förstår jag inte varför jag ska utsätta mig för en vändning. Min känsla säger nej och det valde jag att lyssna på.

Micke tyckte att jag skulle gå på läkarens rekommendationer, såklart han förespråkar en vändning det måste han ju. Och jag förstår att Micke lyssnar på det också, men barnet ligger i min kropp och det är jag som ska föda fram det. Det låter kanske egoistiskt, men det är så jag känner. Jag blev lite sur över att Micke inte fattar det och kan stötta mig i det.

Vi blev nästan lite osams Men okej Madde gör som du vill för du är ju förlossningsläkare och vet bäst! Åh… det var precis vad jag ville höra innan jag flippade! Nej det är jag inte men jag är kvinna och väntar mitt TIONDE barn och jag har en VAGINA och det har INTE dr Martin och han kommer aldrig ha det eller  fatta hur det är att varken vänta barn eller föda barn! Sen började jag nästan gråta. Läkaren däremot var väldigt förstående hahaha, herregud hahaha!

Jag lämnar er en stund så får du fundera över hur du vill göra, så länge så går jag och läser på lite i din journal för visst har du fött i säte tidigare? 

Där låg jag och visste inte hur jag skulle göra, eller jag visste ju vad jag ville göra men ändå inte hur jag skulle göra. När läkaren kom tillbaka så berättade jag att jag valde att avstå vändningen och det var inga konstigheter. Han hade lusläst journalen och noterat att mitt bäcken var röntgat i och med att tvillingarna låg i säte/säte och visst var jag en alldeles perfekt kandidat för att föda i säte. Men han upplyste ändå om att komplikationer kan uppstå och att man som läkare/barnmorska inte har lika mycket ”verktyg” i verktygslådan att välja på om det skulle behövas och då blir det snitt oavsett.

Ja så är det… Nu hoppas jag såååååå mycket på att hon ska vända sig, jag pratar med henne varje dag om detta. Jag har googlat på olika yogaställningar osv som kan underlätta att hon vänder sig själv. Hujedamej hahaha, hundra pannor på huvudstående känns inte riktigt som en bra ide, det är ju förenat med fara för tusan. Jag håller mig till att stå på alla fyra och vicka på rumpan, tror ni det funkar? Har ni några andra tips som inte kräver cirkuskonster så snälla dela gärna med er, jag skulle vara evigt tacksam 

Nu tar jag en dag i taget, försöker att hålla mig avslappnad och göra så mycket som möjligt som gör mig glad.

Tittade tillbaka på när Emmy föddes. Även då ville man bestämma vad som var rätt för mig, att jag skulle sättas igång, ta hål på vattnet och sätta fart på förlossningen. Men nej, kroppen var inte redo och jag är fortfarande så jäkla stolt och glad över att jag lyssnade på mig själv. För när det väl startade så gick det väldigt snabbt som ni kan se här nedan och vet ni, det blev till slut helt perfekt.

Just ja så kändes det ja… 

Lilla pluttan så liten hon har varit, och det är ju inte alls länge sedan egentligen! Så himla roligt att kunna tillbaka på ögonblick som dessa ♥

Ännu mera ofattbart är att jag snart kommer att ha en bebis min bebis i min famn! Att jag har en bebis likt Emmy på bilden inuti min mage just nu! Stanna tiden, det här måste jag smälta lite 🙂 Jag tror inte jag är redo ännu!

Vi fortsätter att fundera på namn till den lilla sålänge. Gaaah det är så himla svårt! Micke tycker att vi ska ha något kort och enkelt denna gång. Typ som Maja eller Luna, och Luna verkar just nu vara väldigt populärt. Så konstigt att det ploppar upp överallt. Många jag känner har valt namnet Luna till sina barn och även andra som jag inte känner i ”kändis”världen också. Såg att exempelvis Rachel Brathen mera känd som yoga_girl för många, hennes lilla heter Lea Luna, föddes för bara några dagar sedan. Såg att hollywoodfrun Elena Belle fd. Natacha Peyre väntar en flicka och att hon också ska heta Luna.

Jag vet inte, det känns inte riktigt som en Luna. Eller? Jag har ju alltid gillat lite längre namn och dubbelnamn eftersom de andra tjejerna har det. Många har kommit med så fina namn, men många kommer med dubbelnamn som slutar me -Li eller -Lou och det blir ju lite tokigt eftersom vi redan har barn som heter så. Jag vill inte ha fler barn med samma förnamn, förstår ni hur jag tänker?

Om ni vill så får ni gärna fortsätta att komma med namnförslag ♥

Jag ska försöka att fortsätta att fokusera på att vara glad och omge mig med positiva energi. Snart är hon här!

Idag åt vi utemat, det var inte alls gott. Usch vad jag inte gillar pizza och skräpmat just nu, även om det ibland är väldigt bekvämt. Jag kan ta en halv slize pizza sen växer det bara i munnen. Det måste i och för sig vara en väldigt bra, man håller ju slanka linjen eller så gott som. Herregud ni ska se hur jag ser ut nu!

Tuvis tyckte det var mysigt med pizzalunch, och när skolbarnen kom hem så fikade vi upp fikat från Willes födelsedag och det var ännu bättre minsann. Åh vilken dundermorsa jag har varit idag! Vi har verkligen hållit tallriksmodellen på alla sätt och vis.

Barnen lägger ingen som helst notis vid att jag står bredvid och pratar med dom, hade ni det bra i skolan? Vad lärde ni er idag? Samma som igår mamma, kan du flytta på dig nu? Okej… Imorgon ska jag laga något nyttigare och framförallt godare.

Kram / Madeleine

 

 

Extra glad över att det varit fint just idag!

Nej ingen bebis ännu. Ledsen för min tystnad, ska göra ett inlägg om ”det” senare men just nu finns inte orken. Det känns bara lite motigt och det kan det ju göra ibland. Tar det i ett senare inlägg, kanske ikväll eller imorgon.

Vi har lapat sol idag, njutit av vårkänslor. Det gjorde gott och det var precis vad själen behövde. Igår var en lång dag, och kvällen innan kunde jag inte somna. Så  idag var det skönt att bara höra barnens skratt, sitta i solen och dricka en kopp kaffe. Barnen tog premiärhoppet på studsmattan, det var poppis. Vi ska faktiskt slänga mattan och köpa en ny, med nät och grejer. Så ni som hade tänkt kommentera vilken dålig mamma jag är som inte tänker på säkerheten, håll inne pekpinnarna! Det kommer en ny med alla tänkbara säkerhetsgrejer 🙂 hehe!

EmmyLou fick en ny stickad tröja av farmor igår, hon har haft på sig den sen igår nej jag vill inte ta av mig mamma, jag ska ha den på mig när jag sover! Efter lite trix fick jag av henne den när hon somnat igårkväll. Men imorse när hon vaknade så fick jag arga ögat och så åkte den på igen. Ser du vad fin jag är mamma!? Tänk såå lycklig av en stickad tröja ♥ Men jag förstår henne, jag vill också ha en sådan tröja. Älskar stickade tröjor och farmor är grym på att sticka! (Engla-Frejas tröja kommer från lager157 om någon undrar vilket jag misstänker)

Vårskrik och studs i benen ♥

Vet någon mer som uppskattade vädret idag, har ni sett världens vackraste hund – Buster! Han höll mig sällskap på altanen när barnen hoppade. Min lille studsboll, han är med mig hela tiden och jag är ganska säker på att han känner av vad som är på gång och att familjen snart kommer att utökas med en liten människovalp.

Nu hoppas jag solen och värmen är här för att stanna, vad tror ni kommer det ett bakslag? Oavsett så är jag extra glad över att det varit fint just idag för att idag kan jag titulera mig som tonårsmamma till ännu ett barn! William fyller nämligen 13 år idag 🙂 Klockan 19.30 ikväll för 13 år sedan föddes han med hjälp av två fina vänner vid min sida. Det var den tuffaste förlossningen av dom alla (hittills i alla fall haha). 18 timmar, låååånga timmar! Eftersom Olivers förlossning tog lite mer än bara 3 timmar så trodde jag att den tredje förlossningen skulle gå på ett nafs, tji fick jag!

Extra speciellt när Wille föddes av många olika anledningar men något som jag aldrig kommer att glömma var att koordinatorn kom in i förlossningsrummet med en telefon i högsta hugg förlåt att jag stör, är det klart? Jag har nämligen Madeleines pappa i telefonen nu för tredje gången. Kan du prata? Precis då tog Wille sitt första andetag och började skrika. Jag fick telefonen i handen och hade Wille på magen och hörde pappas röst i andra änden. Jaha jag hör att det är klart nu, vad skönt då kan jag gå och lägga mig nu! Det har du gjort bra och han låter pigg, älskar dig lilla gumman ring imorgon!  

Tänk om min pappa funnits kvar i livet, så mallig han hade varit över alla sina barnbarn!

Hittade gamla bilder som jag delat tidigare i bloggen, med världens bästa vän Cilla som var med och stöttade under hela förlossningen ♥

 Imorse tvingade jag honom att vara med på en bild okej då, men skyndade dig mamma! Vi mammor kan ju vara lite jobbiga, det är en av våra egenskaper och sånt som man bara får ta 🙂

Nu ska vi fira tonåringen och dagen till ära ska han få bestämma vad som ska serveras till kvällsmat, något sen kvällsmat. Det blir extra festligt, att bli tonåring är ju stort!

Kram / Madeleine