Väntar tvillingar, förvaring i hallen och rosetter!

Morgon i villan i holm, och jag startade med att vara produktiv och få lite gjort. Känns som jag ligger lite efter i planeringen, dels så har posten inte levererat produkter som jag verkligen hade behövt och dessutom så har jag ju som ni vet haft annat i tankarna.

EmmyLou har det fortfarande det jobbigt med hostan, men det känns som om det börjar bli bättre. Det kunde ju varit värre, Mirka ringde igår och berättade att det drabbats av kräksjuka 🙁 hemska tanke! Usch fy sjutton det är alla storfamiljers värsta mardröm!

Just i detta så är det ett himla liv i sovrummet, det bullrar, slår och bankas. Det är oväsen från projektet – makeover bedroom! Wiihii det kommer bli så jäkla fint 🙂 Just nu är allt i en enda stor röra, men det är det värt. Hela garderoben är just nu flyttad till vardagsrummet ja inte ordagrant men alla kläder, och jag kan säga som så att det är kläder överallt trots att jag rensat och skänkt bort säckvis med kläder. Sparat säckar med kläder och verkligen minimerat utbudet i min garderob för att göra hela den här renoveringen smidig (jag ska visa er med bilder sedan).

Mitt i röran så fick jag för mig att greja till den där tomma väggen under trappan i hallen. Ni vet alla mössor, vantar och halsdukar som man kan ha svårt att få plats med i hallen. Höst och vinter kräver mera utrymme. Speciellt vi som är så många också. Vi har en gammal antik vitmålad garderob där vi kan hänga in jackor och gömma undan skor, sen har vi ju skåpet från A2 där vi kan förvara kläder och lite ytterkläder. Men vi behövde mera utrymme och när vi letade så hittade vi en längre pall med förvaring på Ikea som blev perfekt under trappan. Man får plats med en hel del i den pallen. Men väggen över har varit  tom och idag så tog jag mig tid att sätta lite tavlor och rosetten från svensk tenn som jag köpte för ett tag sedan.

Buster gjorde sig fin bland inredningen. Det där är hans ställe, han vill oftast ligga där. Våran farliga svarta vakthund 🙂 Världens snällaste och mest fåniga Buster, våran studsboll. Det finns ingen som kan ha sådana hundögon som Buster. Man faller på en gång!

Det blev ju ganska bra det där. Nu ska jag fylla på med lite energi, en kaffelatte ala Madeleine såklart. Kavla upp ärmarna och ta tag i lite jobb! Jag har ställt alarm på mobilen, för att jag ska komma ihåg att ringa till mödravården. Ni som fått barn, har ni varit på efterkontrollen? Undrar just hur många det är som missar att gå på just den?

Micke skrattade och log det skulle väl vara festligt om du fick reda på att du väntar tvillingar när du väl kommer dit!? VÄNTAR TVILLINGAR!? Han är på riktigt inte klok i huvudet! Såja såja, nu ska vi nog ta och lugna ner oss lite hehe. Han tycker han är så rolig. Så fort någon frågor om vi ska ha barn så säger han ja det är klart vi ska! 

Jo, jag har sett att många av skrivit till mig ang att bloggen bråkar. Att man kommer in på en massa otrevliga sidor när man besöker mig. Dejtsidor och annat smått och gott. Det verkar som mina kollegor har samma problem, såg att Maggan och Mirka haft samma. IT jobbar på det,  så snart är det fixat! Tack så himla mycket för att ni är så uppmärksamma och kontaktar mig direkt.

Kram / Madeleine ♥

Jag känner mig rik och hög på livet!

En dag full av sorg och tankar har snart nått sin ende. Den dagen man visste skulle komma men inte var riktigt beredd på. Är man någonsin beredd på att förlora någon och ta ett sista farväl? På vägen till kapellet så lyssnade jag på radion i bilen. Glad julmusik, toner av Mariah Carey ”All I want for Christmas”. Jag stängde av, det kändes inte som om det passade för tillfället. Men ganska direkt så ångrade jag mig, Leif hade ju velat att vi skulle vara glada. Glada även fast vi skulle ta farväl utav honom.

Det här året har av många anledningar varit tufft. Många fina människor har lämnat jordelivet. Och samtidigt har många betydelsefulla stunder berikat vår värld. När det är som tyngst så får man se igenom det mörka och glädjas för alla bra stunder. Utan dessa skulle ingen orka fortsätta att leva.

Jag möttes av en familj i sorg, en familj som förlorat sin pappa, morfar och farfar och bästa vän. Jag såg min barndomsvän hålla sin pappas hand och den lilla pojken som stod bredvid. Där och då så kände jag precis vad hon gick igenom. Alla känslor, skenet av de tända ljusen, lukten och klumpen i halsen. För en liten stund så stannade hela min värld, och jag mindes dagen i april när jag själv stod där med min egna son och skulle säga hejdå till den man som betytt mest i hela mitt liv.

Jag ville inte tränga mig på, det var deras sista stund tillsammans. Kom in Madde, du är också en del av familjen pappa hade velat att du var med! 

Allt var fridfullt och vackert. Där låg han och sov i sin LHC-tröja, sport var det bästa han visste. Barnbarnen hade målat fina teckningar, de finaste teckningar jag någonsin sett. Madde min barndomsvän hade tidigare bett mig att fotografera begravningen, och eftersom det var hennes vilja så gjorde jag självklart det.

Det var det jobbigaste jag gjort, men samtidigt så fick det mig att hålla ihop. Jag kunde fokusera på att göra det jag blivit ombedd att göra.

Prästen Bertil som både jag och Madde känner sedan flera år tillbaka gjorde begravningsceremonin minnesvärd och fin. Hans ord gick rakt in i hjärtat och precis som Bertil sa så tror jag också på att livet efter döden är något vackert och oändligt och alldeles alldeles underbart, något som vi inte ens kan föreställa oss. Visst är det en tröst att tro så!? 

Det var bilder på familjen ihop med Leif på kistan, och det var bilder på hans älskade hundar. Det kändes som om han var närvarande, nästan lite overkligt. Jag kanske bara inbillade mig, hur som så väljer jag att tro på att han fanns med oss idag. Portarna öppnades och ett magiskt motljus mötte oss.

När jag kom efter begravningen så satt jag kvar en stund i bilen och bara blundade. Tog några djupa andetag och bara var en stund. Tid för eftertanke är viktigt, och nuet är ovärderligt. Det är här och nu vi lever, och man ska vara tacksam för allt man har. Jag bestämde mig faktiskt för en sak, jag ska skriva brev till alla mina barn, och alla mina nära. Sådant som kan vara betydelsefullt när jag en dag inte finns mera. Något att efterlämna.

Vardagen fortsätter och livet tuffar på. Och så fort jag klev innanför dörrarna så ropade EmmyLou mamma! Kontraster i livet, så är det ju bara. Tänk all den kärlek jag får varje dag av min underbara familj, jag känner mig rik och hög på livet!

Kram / Madeleine ♥

 

Risker och olyckor i hemmet!

Det blev en bättre dag idag! Så skönt, känner mig dock sliten efter en kväll och natt med smärta. Nästan som man blir påmind om hur det är att vara bakis, för det var länge sedan jag var. Man känner sig riktigt mör i kroppen. Jag är glad att det känns bättre idag! #hatarendometrios

EmmyLou är hemma idag från dagis, vilken skräll va!? 🙁 Hon har falsk krupp, hon började hosta ordentligt igår när vi var på väg hem från Söderköping. Det var glashalt på vägarna, vi fick köra i 50km/h hela vägen hem. Dåliga småvägar med mycket skymd sikt och skarpa kurvor i kombo med fals krupp är inte en rolig kombo. Såå himla typiskt!

De gick bra i Söderköping däremot och det var skönt! Jag ska snart berätta för er varför jag är där varenda vecka.

Idag till lunch så blev det biffar, jag skulle gjort köttbullar men jag hade inte tålamod att stå och rulla. Vi fick också besök av bvc-sköterskan Sanna idag också så jag hade lite tidspress på mig att hinna klart i tid. Micke kom hem på lunchen och åt med oss och då kunde han passa på att vara med när bvc var här. Det är nytt sedan ett tag tillbaka att de kommer hem vid 8 månader och pratar om risker i hemmet. Jag tycker det är superbra att de kommer hem och pratar om det här, även om jag som tiobarnsmamma kanske är ”rutinerad” vid det här laget när det kommer till risker (men det händer saker hemma hos oss också ska tilläggas). Men det är verkligen nyttigt att prata om det. Kan man undvika risker och olyckor i hemmet genom dessa informativa möten så är det ju fantastiskt!

Har ni varit med om några olyckor i hemmet med era barn? 

Man passar också på att väga och mäta under det här besöket. Och idag vägde Mathilde -Isabelle in sig på 8420 gram 🙂 Hon följder sin kurva perfekt, och jag har fram tills nu helammat! Vi pratade om mat och vi fortsätter att låta henne smaka på allt. Vi underviker salt men kryddar lite mera för den enda gången hon faktiskt gillar maten är när det smakar lite mera.

Roligt att jämföra bilderna när Sanna var hemma hos oss första gången. Då var vår lilla tjej precis nykläckt ♥ Mitt älskade lilla hjärta!

Det var inte lika roligt att mäta sig, då visade damen minsann att hon hade en rejäl pipa! Men så fort hon kom upp igen så skrattade hon. Det svänger fort ibland.

Nu ska jag stressa iväg med Engla-Freja till handbollsträningen, men jag kikar in sedan!

Kram / Madeleine

Glögg, ont och undantag finns!

Klockan är 02.40 och jag har precis lagt mig i sängen. Min endometrios har spökat ikväll. Som knivar rakt in i magen på vissa ställen. Det känns i ryggen och ner i benen. Jag har ju haft ett par bra månader, men så kommer det som ett brev på posten bara sådär utan förvarning.

Annars kanske jag inte tänker på varningssignalerna lika mycket eftersom jag mått oförskämt bra ett tag?   Jag önskar inte min värsta fiende det här helvetet, för det är precis vad det är ett helvete. När det är som värst, toppen av smärtan så kan jag jämföra det med förlossningsvärkar.

Jag vet när jag första gången kände av den hör smärtan, jag visste ju inte vad det var så jag fick för mig att det var blindtarmen som gått sönder eller att jag fått tarmvred. Jag har inte haft något av det men  eftersom smärtan var så oerhörd stark och smärtsam så var jag övertygad om att något var väldigt fel och farligt.

Jag sökte vård men ingen hittade något fel. Det var frustrerande eftersom jag faktiskt hade sååå ont. Efter ett tag så märke jag av ett mönster, det kom det gjorde ont och det försvann. Och jag avled inte av det, jo det är sant jag hade sådana tankar ett tag. Förståeligt kanske!?

Hur som, till er som misstänker endometros, som har ont och lider av det. Stå på er och byt läkare om ni inte hittar felet! Det tog några år för mig att få det bekräftat. Jag visste faktiskt inte ens vad endometrios var förens min mamma läst om det, först då förstod jag att det var det jag hade. Läkaren höll med. Efter alla punktionstester, röntgen mm. Äntligen fick jag svart på vitt!

Men så är ju jag ett litet undantag. Det första jag läste var nämligen att de som lider utav endometrios oftast har svårt att bli gravida. Kände inte igen mig på den punkten. Så allt behöver ju inte stämma in på den typiska sjukdomen.

Nu ska jag tjata mer om det. Jag är lite ur gängorna bara.

Har ni druckit någon glögg i helgen som varit? Vilken är eran favoritglögg? Vi köpte en ny smaksatt glögg, jag gillar ju lakrits…

Den var helt okej faktiskt, så testa den vetja ☺️❤️

Kram / Madeleinek

Kolla på hus, adventsljusstake och degmage!

Tittar in och säger hej! Hoppas eran lördag börjat bra? Jag har legat länge i länge och bara myst, jag och alla barnen. Du har en degmage mamma, ska jag baka några bullar? Jag muttrar tyst och tänker för mig själv, ja den där jäfla degmagen! Undrar om man kommer få ordning på den någon gång?! Äsch det kunde ju varit värre eller hur 🙂 Jag tar mina promenader på löpbandet och än så länge så har jag varken tid eller ork att trappa upp träningen. Ja baka ett tjog bullar du! Hur många satser bullar blir det tror du? 

Nu mina vänner ska vi iväg och kolla på ett hus! Det ska bli sååå roligt! Jag älskar mitt hus, mitt fina hus. Mitt hjärta och våran trygghet. Jag är sådan som människa, gillar jag något och fastnar för det då har jag svårt att skiljas ifrån det. När man dessutom lagt ner sin själ i att göra det fint så blir det ännu svårare att skiljas ifrån det. Så nej, vi ska inte sälja. Vi ska bara nosa på vad som finns på marknaden kan man säga 😉

Jag måste visa min adventsljusstake, ni har skymtat den på bilder i tidigare inlägg. Några har bett om att få se den närmare, så här är den! Är den inte lite ”Ernstig” betong, natur och väldigt långa ljus. Köpte den på en blomsterhandel här i Motala. De kanske kan skicka om man ber dom? Blomsterglädje heter butiken och numret är 0141-753333, just idag har dom 30 % på bli den här staken såg jag på Instagram. Sååå typiskt vafasen! Ska jag lämna tillbaka den och köpa den på nytt för att spara några korvören hehehe.

How beautiful life is when you are in the world ♥

Ta hand om er så länge ♥

Kram / Madeleine