En helt ny inställning och rörd till tusen!

Jag är så bortskämd. Jag menar verkligen bortskämd(!) med fina vänner. Efter en helg som varit bokstavligen upp och ned med tanke på att jag fått reda på att bebis ligger åt fel håll så har jag varit ganska uppgiven, lite ledsen och smått orolig. Humörsvängningarna har kommit och gått. Jag som annars är en ganska lugn och sansad person har verkligen haft ordentliga känslostormar som kommit och gått.

Efter mycket lite sömn inatt då stora sonen störde nattsömnen som jag skrev i tidigare blogginlägg (hahaha är det inte den minsta i magen så är det den stora på nitton bast) så har jag varit lite ”bakis” idag. Efter maten hoppade jag in i en dusch, hade planerat att bara lägga mig i soffan med benen i högläge och vara. Då ringer det på dörren, min första tanke var neeeej vem f-n kommer nu jag orkar inte låt mig bara vara! Ni vet ibland känner man bara för ingenting… Då ropar Micke Madde öppnar du dörren!? Men va, jag? Nu får man inte vara på toaletten ifred ens en gång (supertjurig då hehe)!

Men det ångrade jag minsann att jag tänkte! För åh vad glad jag blev 🙂

Där stod Angelica, Rickard och barnen med ballonger, tårta och presenter ♥ Jag får liksom inte fram några ord, vad ska man säga? Jag gapar fortfarande!

Så himla himla fint! Jag hade inte ens en sådan här fin tårta när jag gifte mig. Kunde inte sluta titta på den! Vilket konstverk,vilka detaljer och vilket jobb. Helt galet. Allt genomtänkt med siffran 10 på tårtan. Rörd till tusen! (Det är en tjej här i Motala som heter mittgodaste på instagram som har gjort den här tårtan, kan varmt rekommendera er att kika in hos henne.) 

Söta Angelica med lilla magen, tänk att hon är i vecka 30 och också ska få en liten tjej. Roligt att vi ska ha barn så tätt, då kan vi ta långa barnvagnspromenader ihop sen med våra likadan vagnar. Glöm inte att besöka Angelicas nya blogg, ni hittar den HÄR! 

När jag hade suttit och tittat på tårtan länge länge så var vi ju tvungna att smaka på den. Jag ville inte egentligen, herregud så fin tårta, knappt så man vågade äta den. Micke fick äran att ”förstöra” konstverket för ingen annan ville. Men jösses den smakade himmelskt gott! Vit choklad o hallonmousse nom nom nom! Jag är inte mycket för tårta, gillar i princip bara citrontårta och Mickes jordgubbstårta men den här var en riktig tiopoängare. Lagom söt och syrlig i en alldeles perfekt kombo. För att inte tala om hur goda alla macarons var! Det är jag inte heller förtjust i egentligen men nu bråkar vi om vem som ska få de sista rosa i kartongen.

Jag är så överväldigad, tacksam och lycklig! Och överraskad! Ännu en gång ♥ Vilka galna, tokiga och underbara vänner vi har! Tack så hemskt mycket för alla presenter. Fick en jättesöt vagnmobil, en lyxig bebisfilt och söta glasslampor. Ska visa er i ett annat inlägg senare.

Jag är inte van att bli så bortskämd, nästan så man skäms över hur det. Ja jag vet jag är knäpp, missförstå mig rätt nu jag är verkligen sååå glad och lycklig över det. Jag har bara svårt att ta in det. Att någon uppvaktar mig, det brukar alltid vara tvärtom. Så nu suger jag åt mig som sjutton och är världens malligaste och  lyckligaste.

Helgen som inte började så bra har kommit att sluta helt fantastiskt! Det här kommer jag fortsätta att leva på nu och jag går in i en ny vecka med helt ny energi och med en ny inställning om att allt kommer bli jättebra!

Nu ser jag framemot tårtfrukost imorgon, det ni!

Kram / Madeleine

Sol, fotboll, svullen och lättretlig!?

Igår eftermiddag så passade vi på att ta vara solen och överraskade barnen med att åka titta på storebror Oliver som spelade fotbollsmatch i Mjölby. Vi packade med fika och lördagsgodis och humöret var på topp. Kändes verkligen som om riktig vårdag.

Roligt att Oliver har fortsatt med fotbollen och idrotten, och utan att förstås vara lite partisk så har han faktiskt talangen. Redan som riktigt liten sa han alltid att när han blir stor så ska han spela fotboll. När man kommer upp i ålder så blir det ju lätt att andra saker i livet tar plats. Hans högsta dröm har alltid varit att hålla på med fotboll och det har han fortsatt med. 

Syskonen hejar på för fullt! EmmyLou klappar händerna 🙂

Efter en vinst för grabbarna så var det roligt att få springa ut på planen och gratulera. Tuva-Li är extra förtjust i sin storebror min Oliver ♥ ropade hon och var först på plats att slänga sig runt halsen på honom.

Det var härligt att vara ute men det kändes i hela kroppen igårkväll. Eftersom jag fick stå upp ganska mycket så svullnade mitt vänstra ben upp ganska mycket, det värt det men fasen vad ont det gör. Det slutade med att jag fick gå och lägga mig, efter en närmare titt så var hela knävecket blått, så det blev högläge 🙁 Dumma fulben!

De senaste dagarna har jag ju hela jag svullnat upp som en ballong, jag vet precis hur det skulle kännas att ha fillers i läpparna hahaha. Kom ut nu lilla bebis!!! Hittade en gammal bild när jag väntade Tuva-Li, då var vi också och tittade på fotboll. Och lika svullen var jag då, dagarna precis innan bebis kom…

Idag ska jag bara ta det lugnt, vila mycket och bara vara. Tjejerna vill baka så vi får se om det kanske kan bli lite muffins i eftermiddag. Grabbarna är ute och leker med kompisar. Victor har precis klivit upp ur sängen. Honom höll jag på att få ett utbrott på inatt vid halv fyra. Efter fest och krogrunda i Norrköping så var han inte direkt tyst när han kom hem. Hans snygga försök till förlåtattjagväcktedigmammajagkangåutnmedhundarnasåduslipper när han väckt mig mitt i natten kändes inte direkt som ett plåster på såren. Dessutom så behöver inte ens hundarna gå ut mitt i natten. Det tar ju en evighet att komma till ro och somna om. Natten till igår så kom han på att han var tvungen att tvätta, då väckte han mig pga av det. När jag dessutom kom upp på morgonen och insåg att han inte tagit hand om tvätten så fick jag ett mindre utbrott. Oj jag somnade visst! Jaha ja MEN DU VÄCKTE MIG! Och så slutade det med att jag fick ta hand om din jäkla tvätt.

Jag kanske är lättretlig just nu men uhhf dagens ungdomar! När jag närmade mig tjugo bast så hade jag två barn, egen lägenhet och jobbade. Jag vill vara ung så länge jag kan, snart måste jag ju bli vuxen… Jag säger inget, han vet bättre. Med ålder kommer ansvar och efter studenten så hoppas jag han har en plan min lilla älskade bebis som går mig på nerverna.

Tittar in senare! Hoppas ni får en fin söndag 🙂

Kram / Madeleine

Ska man ta hänsyn till vad ens barn vill? Dagens mage och fina detaljer!

Morgon i min ensamhet. Sover ju minimalt och vaknar först av alla. Det gör inget för det är inte mycket som går upp mot en morgon i lugn och ro. Jag kan titta på nyheterna, dricka mitt te och vakna i min egna takt. Nästan så i alla fall. Lilla studsbollen adhd-Buster vaknar inte lika lugnt. Han gör piruetter i hallen yes matte är uppe!!! På med kopplet och ut och morgonpinka, sen vill han gärna leka en stund. Jag är däremot inte lika sugen på att leka på morgonen just nu.

Kli bakom örat och ett morgonsnack kan jag gå med på 🙂 Och så länge han får vara med så går han med på det nuförtiden, tack gud för det! Hur gulligt det än är med valptiden så är det så skönt att det värsta är över. Flatcoated Retriver är en hund med ett riktigt jäkla go har jag fått lära mig den hårda vägen hehehe. Det har ärligt talat varit en stor utmaning. Alla vi har pratat med som undrat vad vi har för hundar och vi berättar att vi har en flatvalp har sagt samma sak åh har ni skaffat en studsboll då har ni att göra! Vi fattar exakt vad de menar nu. Det gäller att vara bestämd, trycka ner och visa vem som bestämmer. Uppmuntra vid rätt tillfälle och repetera hela tiden, ger man dom lillfingret så tar de hela handen. Jodå, det blir nog ordning på det här lilla bustrollet också, tur i oturen kanske att jag är preggo och har ett riktigt tjurigt och envist humör just nu hahaha! Jag är liksom lika envis som Buster.

Men lojalare hund har jag inte varit med om. Han följer mig överallt hela tiden. Och sååå snäll mot allt och alla ♥ Så är han ju väldigt tjusig också (även fast våra uppfödare tycker att han borde trimmats för länge sen 😉 )

Tänkte jag skulle visa några av detaljerna till arbetslokalen/studion/ateljén/salongen (kärt barn har många namn) lite närmare eftersom några av er vart nyfikna på dom.

Visst är de väl lekfulla och roliga! Både brickan, kopparna och kudden är från Littlephant och designern Camilla Lundsten. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i hennes grejer. En speciell stil med mycket retroinslag. Fint att blanda olika moderna stilar med detta. Jag blev inspirerad och fastnade direkt för ”havstemat” konstigt nog eftersom det är en av mina största fobier hehe.

Buster verkar gilla också, men idag ska jag åka ner med detta till lokalen. Ihop med allt annat sen kommer det bli kalasfint, och kommer man och hälsar på mig så får man alltid en kopp kaffe i havsmuggen 🙂

Tack hörrni för allas erfarenheter kring vändningsförsök! Alla tryggande ord och pepp, ni är så himla fina. Det verkar vara väldigt olika hur man upplever själva vändningen. Och självklart måste det ju vara så. Alla är vi olika och känner olika. Jag är ett litet undantag, eller ett stort kanske jag ska säga enligt sjukhuspersonalen. När man har fått nio barn och väntar sitt tionde så kan man inte riktigt jämföra situationen med någon som fått ett, två, tre eller fyra barn. Det är en enorm skillnad (tyvärr kanske jag säga, baksidan med att vara superduperomföderska) och utrymmet för bebisen gör det hela lite problematiskt 🙁

Jag håller såååå tummarna för att allt ska kunna gå bra ändå och att jag slipper snitt! Ja jag är livrädd för det, ogillar tanken på att någon ska skära i mig. Är värsta tönten när det kommer till sådant här. Att jag jobbat inom sjukvården och sett en hel del och gjort en hel del är en sak, men när det kommer till mig själv…buuhuu vad larvig jag är! Som ett barn, eller värre. Kanske är därför jag enbart söker vård när det verkligen verkligen är ett riktigt måste! Annars härdar jag ut. Jag tänker på bedövningen, jag som inte ens får ta epidural pga av svåra allergiska reaktioner. vad skulle de ge mig om ett kjesarsnitt blir aktuellt? Tänk om jag reagerar på det med, jag är ju superkänslig! Om bedövningen släpper, om jag blir dålig mitt upp i allt osv osv. Tusen tankar. Jag blir lättad när jag läser om att det inte alls är någon större fara och att det gått bra för så många, det vill man ju gärna. Men så tänker jag att, är det någon som har otur så är det jag för jag brukar råka ut för konstiga saker knotigt nog. Ibland undrar man om tillfälligheterna verkligen är en slump haahaha. Äsch vad fasen, det blir vad det blir!

Jag är oavsett så himla glad att jag kan ventilera med er! Skriva av mig och läsa era kommentarer för det hjälper ♥

Så här ser magen ut idag, jag ska fortsätta krypa omkring på alla fyra (och vicka på rumpan har jag läst mig till). De ska tydligen vara bra att vicka på rumpan om man vill att bebisen ska vända sig. Någon tipsade om att jag skulle googla yogaövningar för denna sortens problematik, kanske vore något med då?

Någon undrade över hur mina större barn tar det här med att de ska få en lillasyster, att de ska få ett litet syskon. Jag har inte frågat rakt ut faktiskt, känner inte att de kan påverka eller bestämma om ifall jag ska skaffa flera barn eller inte. Det är mitt beslut, inte mina barns.

Tycker ni man ska ta hänsyn till ifall de äldre barnen vill ha småsyskon eller inte. Är inte det lite som om man träffar en ny partner, ifall de har barn sen innan. Ska ens barn få bestämma om man ska träffas och bli ett par då eller inte?

Åsikter kan såklart finnas men hur mycket ska man ta hänsyn till dom? Så länge man tar hand om sina barn så ser jag inte problemet. I en viss ålder kan saker vara pinsamt det förstår jag, kanske att morsan har tio kids, men hej det där är någon form av samhällsbild som andra människor printat in i ett alldeles perfekt och lagom Sverige. Jag vill inte vara lagom, jag vill vara den jag är och jag kommer alltid uppfostra mina barn att inte behöva tillhöra något speciellt ”fack” och alltid följa sitt hjärta oavsett!

Men jag ska fråga barnen 🙂

Solen strålar och det verkar bli en helt fantastisk dag. Skulle vilja ta en långpromenad med familjen, det kanske jag ska väcka dom med? Upp och hoppa nu ska vi ut i friska luften! 

Kram / Madeleine

På alla fyra!

Uhhhf vilken låååång dag!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja? Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven, och inga tankar kan få mig på bättre humör, jag är så eländig så haha. Det låter kanske jättefånigt, men just nu är det så jag känner.

Inatt fick jag sammandragningar och fick springa och kissa både en, två, tre och sex gånger. Jag har ett ordentligt tryck neråt och det är tungt som sjutton. De senaste dagarna har jag svullnat upp en massa och vatten i hela kroppen. Såhär brukar min kropp fungera precis innan jag ska föda barn. Dessutom så misstänker jag att vattnet börja läcka.

Ja det är en regel på 72h, man måste kontrollera om det är en vattenavgång eller inte och det är viktigt eftersom risken för att infektioner blir större. När jag väntade Engla-Freja så hade jag vatten som läckte och det slutade med att de satte igång förlossningen och gav mig antibiotika intravenöst efter x antal timmar.

Idag hade jag barnmorskebesök passande nog. Vanligt rutinbesök. Ta blodtryck, lämna urinprov, lyssna på hjärtat och titta med ultraljud så att bebisen fortfarande ligger med huvudet nedåt.

Det sistnämnde gjorde mig gråtfärdig! Nej hon ligger inte med huvudet ner utan i säte, eller lite på tvären. Säkert därav trycket ner är så jobbigt 🙁

Barnmorskan gjorde en gynundersökning för att se om hon kunde se någon vattenavgång, hon såg inget. Eller rättare sagt hon avbröt undersökningen för att jag fick så ont. Men skulle känslan av vattenavgång kvarstå så måste jag såklart kontakta förlossningen.

Min barnmorska bad om lite extra förstärkning och till undsättning så klev min ultraljudsbarnmorska Marie in. Jag bara älskar henne, så trygg och underbar. Jaha du, någon av alla tio ska väl trilskas lite med dig! Ja det är väl så, den här lilla fröken måste minsann göra livet surt för mamma redan från början. Hon tittade ordentligt och gjorde ännu ett tillväxtultraljud. Den lilla raringen skulle uppskattningsvis vägt 2990 gram men vägde nu 2790 gram vilket är helt perfekt enligt sin kurva. Jag får inte särskilt stora barn, men eftersom man tidigare var orolig för att hon var lite liten så känns det väldigt skönt att hon ändå håller en bra vikt.

Hon är färdig och redo för livet utanför magen nu, det enda är den lilla parentesen att hon ligger lite galet, eller väldigt mycket galet!

Gaaaah!

Jag försökte le, det gick sådär. Inte så övertygande överlycklig som synes… 

Men se där, ett vändningsförsök!? Ja vi får väl se. Det börjar bli bråttom nu. Det här är helt nytt för mig och jag är inte alls bekväm med tanken. Jag föder heller i säte, det har jag gjort förut. Men ligger hon på tvären så blir det ju betydligt svårare.

Ska in på en bedömning, om de tror att de ska göra det här som står på pappret direkt så tror de fel. Den här envisa tjuriga mamman är bestämd och vet vad hon vill. Jag vägrade kjesarsnitt med tvillingarna och fick igenom att föda grabbarna i säte/säte så jag hoppas möjligheten finns att jag kan göra det även denna gång om hon inte lagt sig till rätta.

Marie skrattade och kramade om mig det här fixar du Madde! Åk hem och ställ dig på alla fyra. Kryp omkring, det kan hjälpa faktiskt! Absolut, att jag ska! Ska tejpa fast soffkuddarna på knäna och krypa omkring hela helgen, vad det än krävs haha! Vad tror ni om det? 🙂

Jag kanske ska berätta att det här inte är så vanligt när man är så långt gånget som jag faktiskt är. När man är så gott som fullgången så är det ytterst sällan bebisen vänder sig åt fel håll. Men eftersom magen burit några barn tidigare (många) och dessutom tvillingar så är min mage väldigt töjbar och det finns väldigt mycket utrymme för den lilla att snurra omkring på.

De senaste graviditeterna har inte bebisarna fixerat sig, det gör de ju oftast annars. Men det är också pga av att jag fått så många barn. Och tänk alla som tror och säger du som fått så många barn har väl inga problem att fisa ut den där! De skulle bara veta, det blir inte lättare per automatik bara för man har fått många barn.

Det här är ett ämne som jag kommer att prata om i en av mina vloggar senare. Ska bli roligt att få dela med mig av mina personliga erfarenheter och hur viktigt det är att informera om hur olika det kan vara för alla. Ni får gärna komma med förslag och tycka till om saker som ni veta och om ni undrar saker. Jag tar tacksamt emot tips på vad ni vill att jag ska ta upp. Jag är så himla ivrig på att få visa upp inspelningsstudion, det kommer bli tokfint! 

Men först och främst ska det födas barn! I säte eller inte i säte, det spelar ingen roll ♥

Vill passa på att tipsa om lite lyxig egenvård från MayBeauty igen också. Jag kanske själv skulle boosta med lite mera sådant just nu för att känna mig piggare. (Det kanske gör så hon vänder på sig?) Just nu kan ni ta del av en grym rabatt på mirakelmasken till håret där ni får 30 % rabatt med koden maddehair30  Ni kommer direkt till erbjudandet om ni klickar HÄR! Och för att läsa en mera utförlig beskrivning av hårmasken så kan ni läsa mitt tidigare inlägg HÄR!  Jag har fortfarande inte tvättat håret sedan jag gjorde denna behandling och håret luktar fortfarande nytvättat och är superfint! Jag som lätt får dille på saker som luktar gott skulle lätt kunna börja missbruka det här 🙂 Kul att så många hört av sig och varit lika nöjda som jag är! Sa ju att det var bra grejer 😉

Några minuter kvar till Lets Dance börjar, så nu ställer jag mig på alla fyra! Hoppas ni får en härlig fredagkväll och tack för att ni vill kika in här ♥

Kram / Madeleine

 

Jag kanske borde söka upp dom, livesända och ställa dom mot väggen?

Nu är det inte långt kvar tills jag får träffa ”dig” vem du nu är? Men redan nu älskar jag dig mer än vad mina ord kan förklara. Älskar dig lika mycket som jag älskar alla dina syskon. En obeskrivlig stark kärlek som aldrig tar slut. 

Jag trodde inte att man kunna älska så mycket som jag gör, älska så många för jag har verkligen många att älska. Ibland läser jag hur en nybliven tvåbarnsmamma eller trebarnsmamma förundras över att kärleken räcker till, räcker till ännu ett barn. För det gör den ju oavsett hur många barn man än har. Kärleken är lika stark för alla!

Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag skulle ha tio barn innan jag fyllde 35 år så skulle jag skrattat och ruskat på huvudet. Nej det hade jag aldrig trott och för den delen aldrig planerat heller. Men idag är jag tacksam och känner mig rik! Och gudarna ska veta att det inte alltid är lätt men fasiken vad häftigt det är att få vara mamma till snart tio fantastiska barn, tio individer, tio olika personligheter och tio liv.

Jag kan samtidigt förstå människor som tycker det låter helt jäkla crazy att man har tio ungar, jo för det låter helt galet när jag säger det själv! Men med facit i hand så funkar det ju. Vi är inte mera annorlunda än någon annan familj skulle jag säga, ja mer än att vi är några fler än genomsnittet då. Det känns inte som det är så många som när man säger t i o, för det låter mer än vad det känns. Ah ni fattar hur jag menar. Det beror säkert på vilka åldrar man har på sina barn. Har man tio barn i åldrarna 1 – 10 år ja då har man säkert mera att göra på ett annat sätt emot vad vi har som har en annan spridning. Min äldsta tar studenten snart, Oliver blir 17 år, Wille blir 13 år sen är det ett hopp innan det kommer några ganska tätt.

Jag blev mamma första gången som femtonåring, jag skulle kunna skriva en hel bok om hur det var, både för och nackdelar. I mitt fall mest fördelar trots att det varit tufft ♥ Men jag tror att jag av min livserfarenhet har blivit mera tacksam och ödmjuk mot livet. Jag har genom åren gått på en del ”nitar” och fått lära mig den hårda vägen men se det har ju faktiskt format mig till den jag är idag. Och även om jag tycker andra saker i livet är väldigt viktiga så är mammarollen den absolut största och viktigaste!

Bloggen har blivit en stor del av mig, och vi en familj som väldigt många känner till genom Familjen Annorlunda och TV 4. Att det är så många som engagerar sig och tipsar med namn till lilla bebisen och tar sig tid att kommentera känns helt otroligt och vi blir såååå glada 😀

Många har också skrivit och undra om vi ska vara med i tv-rutan igen, och många skriver att de saknar oss och det värmer ♥ Just den frågan kan jag inte svara på ( inte ännu i alla fall haha!). Vi får väl se helt enkelt, men det är superkul att ni är så många som verkar vilja se oss igen. 

Idag har jag känt lite förvärkar, molande tryck nedåt. På frågan hur det känns att föda barn skulle jag svara lite som att vara vääääldigt hård i magen. Som att skita ut en stol på tvären. Jag har tydligen uttryckt mig så in action. Vi behöver inte linda in det i bomull va hahaha! Det gör ont men man fixar det, uppenbart eftersom jag väljer att göra om det och ganska många gånger!

Det är världens häftigaste upplevelse. Även om jag haft det lättare och tuffare vissa förlossningar så kan jag säga att det alltid varit det mest fantastiska jag upplevt. Jag blir ledsen när jag hör om skräckupplevelser i samband med att barn föds, vi ska inte glömma att det finns de som inte har lika fina minnen av när deras barn föds. Därför blir jag också väldigt arg och ledsen när sjukvården väljer att stänga ner förlossningar. Som BB i Sollefteå tex. Blivande mammor som har över tio mil kanske mer till närmsta förlossning, jag trodde det var en självklarhet för oss kvinnor att kunna föda säkert i Sverige idag.

Jag har fem mil till förlossningen i Linköping, jag är inte jätteorolig för det. Men hade jag haft tio mil till förlossningen när mina tvillingar föddes så hade Colin dött! Och när man sätter saker i sitt sammanhang och vrider och vänder på det så…ja då blir det helt plötsligen en fråga om liv och död! 

Det har redan förekommit en ”bil-förlossning” uppåt till pga av stängningen av BB och förlossningen. Den gången gick det bra, trots att föräldrarna såg väldigt chockade ut. Men säg att det nästa gång blir komplikationer när ett barn är på väg och måste förlösas mitt på vägen i en bil, vem är ansvarig då? Inte bara frågan om barnets liv utan kanske även mammans liv.

Jag skulle vilja fråga majoriteten av landstingsfullmäktige, och jag skulle vilja höra deras argument! Har dom ens några? I så fall vilka? Jag kanske borde söka upp dom, livesända och ställa dom mot väggen? Hänger ni med då?

Samtidigt är det tragiska, att socialstyrelsen sett ett tydligt trendbrott – den svenska förlossningsvården blir allt sämre! Jag tycker det är fruktansvärt och väldigt ledsamt. Nu när jag är höggravid, mitt uppe i det. Kan föda när som helst så tänker man ännu mera på det. Jag hoppas verkligen att man tänker om och tar ett nytt beslut!

Nu ska jag ta en dusch och skingra tankarna lite. Sen ska jag lägga mig i sängen och läsa igenom alla era namnförslag, alla fantastiskt fina namnförslag ♥ Ni är ju så himla grymma verkligen! Tog en snabbkik förut och såg en massa fina namn som jag fastnade för.