Just nu stannde tiden!

Jag hade tänkt att uppdatera med en massa roliga bilder på vad jag haft för mig idag, men istället sitter jag här helt chockad, ledsen och uppgiven. Fick precis ett sms från en vännina, hon skrev att en barndomsvän till oss gått bort. En killkompis som jag umgicks med ganska mycket under några år, gick i högstadiet ihop med. Tänk, vi har inte haft kontakt på flera år mer än att vi hälsat och småpratat med varandra i affären, häromdagen faktiskt. Så får man den hemska nyheten att han inte finns mera, och minnen från förr dyker upp. Hur roligt vi hade ihop och hur mycket bus vi hittade på.

Det är fan hemskt och orättvist! Stackars stackars familj och de små barnen, usch vad jag tänker på dom ♥ Svårt att ta in.

Just nu stannade tiden, och jag får liksom inte fram några ord. Jag blir påmind om hur skört livet faktiskt är och att jag ska värdesätta alla i min omgivning mer.

Ta hand om er och berätta för era närmaste hur mycket ni älskar dom!

Det här för dig L, vila i frid ♥

Kram / Madeleine

Det här är livet morsan, tänk om du kunde laga såhär god mat!

Har ni haft en fin nationaldag? Firat? Eller bara inte tänkt på det överhuvudtaget? En del gör ju inte så stor grej utav det. Vi har firat hemma hos barnens farmor och farfar till Colins stora förtjusning. Va!? Ska vi åka till farmor och äta mat eller? Han älskar deras mat, herregud han äter mer än en fullvuxen karl. Han var först vi middagsbordet och den som lämnade sist.

Colin hade nog hunnit påbörja sin tredje portion innan jag ens ätit upp min första. Det här är livet morsan, tänk om du kunde laga såhär god mat! Mat, sol och snart sommarlov, det måste vara livet på en pinne. Inga bekymmer i världen, bara ”chilla liksom” som kidsen säger.

Lyxigt att bli bjuden på middag, första färskpotatisen för i år också. Mums det var verkligen supergott!

Efter maten så åkte vi till Valla och firade Sveriges nationaldag med hoppborg, musik och popcorn.

Det fanns ju hur mycket annat roligt också såklart. Ponnyridning, judo, dans, fäktning och mycket mer. Grabbarna tyckte precis som alla barn som var där att det var långtråkigt att stå i kö och vänta. En del saker hoppade vi faktiskt över. Jag mutade med läsk i kiosken hehe, det skulle jag aldrig gjort. Majgadd så galet dyrt, alltså nästan så jag höll på att ångra mig. Tjugofem spänn för en liten jäkla burk! Då blir jag snål när jag vet att de kostar typ några kronor på netto, och vi som är så många också. Alla barn vill ha varsin burk, och vips så blev det ett par hundra. Då kommer snålmadde fram, och hon är fasen aldrig framme kan jag säga hahaha.

Nästan alla gick omkring med svenska flaggan. Barnen hade också velat vifta med  Svenska flaggor, men vi hittade ingen som sålde sådana. Vi får vara bättre förberedda till nästa år.

Däremot så tatuerade vi oss. Det blev allt från fejksår till stjärnor. Mycket tjusigt!

Charlie och kusinen Theo 🙂

Vi har haft en toppendag med härligt firande i Linköping. Härligt också att vi hade tur med vädret. Läste nämligen att vi skulle få riktigt skitväder framöver. Trist. Jag håller verkligen tummarna för att Victor får sol på sin studentdag i alla fall. Nu är räknar vi ner, på fredag smäller det ♥

Kram / Madeleine

Helt underbart, actifry och framgångsrik framtid!

Idag har vi varit ute nästan hela dagen. Och jag har tagit min första pw 🙂 Jag fick sällskap av Adam på cykel och Wille som joggade bredvid då och då när han inte drog iväg i förväg. Det gick inte fort, men det var inte det som var tanken. Bara att få röra sig igen, få lite puls och göra av med energi (som jag inte har egentligen men hoppas få tillbaka) var helt underbart. 4,5 kilometer på 40 minuter är jag helt och hållet nöjd med.

Mathilde-Isabelle har hängt med sina syskon i lekparken. Hon var inte helt nöjd med tillvaron i vagnen utan ville helst vara med uppe där allt hände. Tuvis ville åka rutchkana med syrran men jag tror vi väntar med det ett par månader.

Charlie-apan hängde mest uppochner, vi kanske ska satsa på gymnastik istället eftersom det verkar vara kört för honom att hålla på med motorsport hehehe. Jag visste inte att det fanns någon regel för hur gamla barnen måste vara för att de ska ”bli något” inom det de vill hålla på med. Å andra sidan så måste man ju inte bli proffs heller. Ett intresse behöver ju nödvändigtvis inte betyda att vi hoppas på en framgångsrik framtid även om det skulle vara roligt. Förlåt, jag var bara tvungen att göra mig lite dum och övertydlig över dumma kommentarer. Alltså du som skrev att det var kört för Charlie att hålla på med motocross, för att han blivit för stor för att bli något proffs då de som blir duktiga redan börjar åka vid fyraårs ålder måste väl ändå skämta!!?? Herregud, låt barn få vara barn och ha ett intresse. Och låt dom ha roligt oavsett om de blir proffs eller inte.

Emmy gjorde sitt bästa, men hon har bättre bollkoll. Kanske kommer bli innebandyproffs eller fotbollsproffs då?

Tuvis skrattade mest hela tiden kom mamma, gör såhär och såhär och gunga högre, det är roligt!

Barnen somnade som små änglar ikväll, helt slut efter en hel dag ute.

Jag måste passa på att berätta, vi testade våran nya actifry, och det blev faktiskt väldigt gott att ”fritera” i den. Vi testade att ”fritera” sötpotatis. Om man nu kan säga att man friterar den? Med en matsked olja thats it! Detta kan vara ett av de bästa köpen vi gjort. Och den luktar inte fritös. För den lukten kan jag verkligen må illa av dessutom så sätter sig fritöslukt i alla kläder och textiler i hela huset. När jag var gravid så kunde jag kräkas om jag bara kände en liten doft av fritös. Vad tokig man kan bli 😉

Hoppas ni haft en fin dag ♥

Kram / Madeleine

 

 

 

Smarrig rabarberpaj och personlig touch.

Måndag och klämdag. Hela familjen är långlediga, så himla skönt. Somnade sent igår, fick ta en sväng ner till torget och lämna Victors legitimation. Mitt upp i studentfirandet så har han blivit av med sin plånbok. Såå himla surt! Men men, det kunde varit värre.

Tänkte jag skulle kika in och uppdatera om rabarberpajen vi testade att göra igår. Den fick tummen upp av samtliga i familjen 🙂 Superenkel att göra men tar tid i ugnen eftersom den ska stå ca en timma och gotta till sig för att få det absolut bästa resultatet. Knäckig och lite som kola. mums så gott men ack så onyttig hehe.

Och hörrni! Vad skulle jag göra utan er ♥ Efter alla era kommentarer om blomman som vuxit upp bland rabarbern så sprang vi ut och tog bort den på en gång. Tack! Jag hade ingen aning om att man skulle ta bort den.

Smarrig rabarberpaj!

500 gram rabarber 

2 dl havregryn

2 dl strösocker

1.75 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver 

1 krm vaniljsocker 

125 gram margarin

1/2 dl vispgrädde 

1/2 dl ljus sirap 

Sätt ugnen på 150 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten. Grädda pajen mitt i ugnen 50-60 minuter, tills den fått fin färg. Servera den ljummen med vaniljglass.

Man kan säkert göra den här pajen med andra bär och frukter också, supergott och enkelt!

Från det ena till det andra. Jag ska bygga min egna tv-bänk har jag tänk, eller ja bygga och bygga men jag ska köpa stommen från ikea och luckor från någon annanstans. För att få en mera personlig touch. Har googlat runt lite och hittat en massa fint. Ska bara bestämma mig nudå. Våran tv-bänk har gått sönder, den var sönder redan från början när vi köpte den. Inget jättefel då så jag orkade inte åka tillbaka och byta. Det kan jag ju ångra nu eftersom den har gått sönder ännu mera. Nu får jag det som jag vill och som jag skulle gjort från början. Uschaaan det kommer bli såååå fijnt 🙂

Kram / Madeleine

Moderskänslor och kalas i dagarna tre!

Älskade lilla pluttbebis. Helt ovetandes om vad som händer i världen runtomkring ♥  Mina tankar går till alla berövade och drabbade människor i London efter det hemska som hänt där. Ibland önskade man att man bara kunde ligga i en vagn och inte veta något. Man blir ju fasen mörkrädd över vart all denna terror kommer ta oss i framtiden. Orolig, rädd och ledsen. Varför!? Det är så sjukt, galet och hemskt. Jag är helt säkert på att dessa människor på något sätt blivit hjärntvättade från början, de blir förstörda som människor.

Och tyvärr, den kärlek som vi andra friska människor försöker sprida och vinna denna kamp med räcker inte till. Hur många oskyldiga liv ska behöva släckas innan man agerar hårdare och tuffare? Nej jag vet inte konkret vad man ska kunna göra och jag väljer att inte ge mig in i några djupare diskussioner just nu. Jag vägrar att tystas ner, jag är inte sådan som person, men nu är jag inte i form för att dela med mig av åsikter. Det är väldigt lätt att missförstås, eller att bli dömd.

Istället lägger jag min energi på mina barn och min familj. Kramar de lite hårdare och lite mer. Är tacksam för det jag har som betyder mer än något annat. Samtidigt undrar jag ibland om jag kommer fixa det. All den oron man bär på för ens barns skull. Förstår ni hur jag tänker? Klart man måste vara stark, andra fixar det ju så då kan väl jag med göra det. Men man kan ju som mamma ha väldigt starka moderskänslor, och kanske ännu starkare som relativt nybliven mamma. Och när det händer hemskheter runtomkring  så blir de på något sätt ännu starkare tycker jag.

Jag försökte förklara det här för Micke häromdagen. Han kan inte förstå att jag ibland inte kan sova så bra trots att bebis sover på natten (och alla andra barn med för den delen). Men man är lite som kattmamma, som vaktar sina ungar. Ligger och tittar, lyssnar och pillar lite för att försäkra sig om att hon eller han andas. Alla nyblivna mammor känner såhär mer eller mindre. Du vet när Elsa fick kattungar, när vi lyfte upp ungarna och Elsa blev som tokig. Hoppade upp ur sin lilla koja och hämtade ungarna i nackskinnet och lade tillbaka dom i sin trygga vrå. Lite så känner jag just nu, fast med olika orosmoment. Två av dom där ungarna som nyss var små börjar nu bli stora och påväg ut i det tuffa vuxenlivet, att ta dom i nackskinnet funkar inte längre. Nu kan inte mamma skydda dom som innan. Och den minsta så liten, bara några veckor och hon kan inte säga vad hon vill eller känner. De där emellan har också sina utmaningar på ett eller andra sätt som får en mamma att hela tiden vilja hålla ett öga öppet.

Japp en del brukar säga att de blir gråhåriga av allt eländigt men jag kommer väl bli flintskallig efter mina tio kiddos hehehe 🙂

Hon ser så stor ut lilla räkan. I vissa kläder har vi gått upp i storlek 62 nu, men i byxor så kan hon fortfarande ha 56. Pratade med min vännina Sandra häromdagen, vi har ju fått våra två sista barn samtidigt och följts åt i våra graviditeter. Men Madde så mycket som Mathilde-Isabelle väger nu, vägde August när han föddes! Okej hon är inte så stor då, men åtta veckor har gått så himla snabbt och hon känns så himla stor mot vad hon var alldeles nyss.

Vi hade farmor och farfar på besök idag idag. Farmor sa detsamma, hon ser så stor ut på kort men hon är ju inte alls så stor som man kan tro. Men hon är väldigt med sig 🙂

Mathilde ser så himla fisförnäm ut så, mallig över att ligga i farmors famn. Och dessa fina virkade dregglisar, de är så himla bra och användbara. Oerhört glad över att vi fick dom av gulliga Eva som gjorde dom till oss, tack snälla igen ♥

Tuva-Li var extra glad över farmor och farfars besök för hon fick nämligen presenter och god fika. Inte dåligt att få hela tre kalas när man fyller 5 år.

Sen blev det kramkalas när det blev dags för dom att åka hem till Linköping igen.

Snart ska vi fika på rabarberpaj, det verkar som om det är flera som ätit just det idag med tanke på flödet i sociala medier. Jag testade ett nytt recept, återkommer med det om det blir tummen upp 🙂

Kram / Madeleine