Igår hade jag en produktiv dag, och jag kände faktiskt att jag mådde väldigt bra. Det är härligt efter all tid med tandvärk och sjukdomar i familjen. Jag hoppas verkligen att vi kan få avsluta det här året med glädje och att vi får vara friska ♥️

Började dagen med en kaffe latte och adventskalendern. Gillar ni adventskalendern?

Sen skjutsade jag barnen till skolan och styrde kosan mot jobbet. Det är alltid lika roligt och givande att vara på Erikshjälpen. Den ena dagen behöver inte vara den andra lik och jag gillar variationen av arbetsuppgifter. Igår gjorde jag en nyårsdukning i mjuka varma färger, och jag fick hjälp av både volontärer och deltagare. Fantastiska människor.

På eftermiddagen åkte hela gänget på julbord på Sjövik, en resturang som ligger vid Varamon stranden. Klicka gärna in er på dem så kan ni se flera bilder. Kan varmt rekommendera er att besöka Sjövik om ni besöker Motala.

Julbordet bjöd på allt från julskinka, snittar, sill, Janson och såklart köttbullar. Och jag ger högsta betyg! Det var supergott ☺️

Kocken välkomnade oss och önskade god jul.

Blickarna drogs mot dessertbordet innan jag ens hade gått på varmrätterna 😂

Jag skulle vilja ta med mig Micke på det här julbordet, det serverades en del vilt och har man en jägare hemma så vet man att det skulle glädja smaklökarna. Kanske faktiskt skulle överraska min kära make med ett besök på sjövik.

Det blev en härlig dag som spenderades med härliga kollegor. Är verkligen så tacksam för alla jag fått lära känna ♥️

Igår fyllde våran älskade Håkan 80 år, det firades med god mat, många skratt och varma kramar ❤️

Håkan betyder så mycket för oss, min låtsaspappa och barnens morfar. Och framför allt är han min mammas käraste. Håkan har varit en inspirerande närvaro för oss alla. Hans hjärta är fyllt med så mycket kärlek och visdom och det har lyst upp våra liv på sätt som knappt kan beskrivas med ord.

Och det finns ingen som kan berätta så mycket roliga historier från förr som Håkan. Ibland undrar jag hur sjutton han kan komma ihåg allt. Jag som knappt minns vad jag åt till frukost igår.

Barnen älskar sin morfar och den här festen hade de väntat länge på. Ballonger var ett måste! Fyller man 80 ska man ha stora ballonger, det var det absolut viktigaste.

Äkta vaniljglass och hallondricka är också ett måste.

Det blev inte så många bilder från kvällen men det är ett gott betyg.

Partygänget försökte sig på en gruppbild, det gick sådär. Men glada och lyckliga skiljdes vi åt.

Stort grattis igen för våran 80åring ♥️

Det finns så mycket jag önskar mig i julklapp. Men det jag önskar mig mest av allt är en god hälsa. Visst är man så otroligt bortskämd egentligen!?

I dagarnas virrvarr och den pulserande rytmen av livet, tenderar vi ofta att dras in i det hektiska loppet av ambitioner och mål. Det är i dessa ögonblick av paus, när världen låter oss andas, vi börjar inse den rika symfonin av välsignelser som omger oss. Människor runt om i världen drömmer om den värme och trygghet vi tar för givet varje dag!

I en värld där klockan ständigt tickar och kraven på våra liv ständigt ökar, är det lätt att förlora sig i jakten på det som ännu inte är uppnått. Men i stillheten av reflektion ligger nyckeln till att låsa upp en djupare form av tacksamhet. Att se tillbaka på vägen som har banats och inse de små underverken längs vägen är lite som att hitta dolda skatter i vardagen.

Varje solnedgång är en påminnelse om den gåva som är dagen vi just har levt, och varje gryning är ett löfte om nya möjligheter. Vi bär på en kraftfull potential att vara förundrade över det som redan finns snarare än att stirra blind på det som saknas. Att vara tacksam är som att odla en trädgård av glädje, där varje ögonblick är ett frö som kan blomstra i ett minne av tacksamhet.

När vi delar vår tacksamhet med andra, skapar vi ett band av förståelse och medkänsla. Det är som om vi bygger broar av uppskattning som sträcker sig över klyftor och förbinder oss med dem som delar vår resa. Och ibland i tystnadens stunder, så tänker jag på att fördjupa min förståelse för det vi har och låter tacksamhet bli den vackra melodi som ackompanjerar varje steg vi tar genom livets komplexa dans.

Det låter lite flummigt och kanske alldeles för djupt men det är just det här livet handlar om. Med andra ord, ta inte livets små stunder för givet och ta dig alltid tiden att reflektera över vad du har. Det här är något jag har jobbat så mycket med senaste året och det har hjälp mig prioritera vad som är viktigt i livet.

Annars önskar jag mig mod i julklapp. Och jag har redan kastat mig ut på det stormande havet. Det är skittufft, jag ska inte ljuga. Men att vara modig är också att omfamna sårbarheten, att erkänna att vi inte alltid har svaren men att vi ändå vågar. Och igår var jag varit hos tandläkaren igen. Ingen big deal för många men för mig som ni vet så är det bland det tuffaste i livet. 2024 är året då jag ska övervinna alla mina rädslor och det tack vare att jag hamnat hos Rabi och hans personal på akademitandvården.

Jag gick in själv, kan ni tänka er!? Så himla nervös över vad jag skulle få höra, hur vi skulle fortsätta behandlingen. Jag hade nog målat upp värsta tänkbara scenariet. Trots att jag annars är ganska duktig på att vara både positiv och realistisk och inte gå händelsen i förväg. Men när det kommer till detta så är det mesta negativt. Efter idag så har jag vuxit, det vill jag verkligen tro. Den här resan har precis börjat, och starten blev ganska tuff. Nu kan det bara bli bättre.

Efter operationen förra veckan så har jag haft mardrömmar, haft ont och känt mig ganska svag. Det har påverkat mig mycket. Men igår såg det bra ut även om det tar lite längre tid för själva läkningen. Det fanns ett ord för det, men jag minns inte vad det kallades. Vi pratade länge, de tog sig tid och det kändes bra. Förutom allt jag ska göra så pratade vi också om tandvårdsrädsla. Många skrev till mig efter mitt inlägg och frågade om just Akademitandvården, jag rekommenderar er verkligen att ta kontakt med dem direkt ifall ni behöver hjälp med era tänder eller om ni har några frågor. De tar emot alla, inte bara de som har tandvårdsrädsla som jag. Och jag tipsar genuint för att jag själv vill och för att de hjälpt mig ♥️ Klicka HÄR för att läsa mera! Jag om någon vet hur tufft detta är och kan jag hjälpa någon att faktiskt våga ta hjälp så gör jag gärna det. (Det här är inget samarbete, jag bekostar all tandvård själv)

Nu till något lite lättare i livet. Jag har julpyntat i tvillingarnas rum. Jag frågade om de ville, deras svar blev gör som du vill morsan! Så härligt när barnen känns delaktiga i julstöket 😂

Pyjamas hela dagen lång, kan ju vara det bästa som finns ibland. Första dagen på länge som jag faktiskt inte har några direkta måsten. Jag kunde sätta på lite julmusik, dricka mitt kaffe i lugn och ro, läsa nyheterna och bara njuta. Det händer inte ofta men när det väl gör det så är det magiskt!

Min outfit kommer från Kappahl, var tvungen att köpa en precis likadan till Engla-Freja så vi kan matcha. Kaffekoppen kommer från Erikshjälpen, och nästan alla mina röda julsaker kommer därifrån. Återbruk ni vet, det är både bra och coolt!

Ett undantag är dessa kransar, de kommer från Rusta. Hade först tänkt att göra egna kransar men den tiden fanns inte nu.

Det här blir sista året grabbarna delar rum, mina hjärtan ♥️ Snart ska de få sitt alldeles egna krypin. Charlie och Colin är så lika men ändå så olika. Den ena är ordning själv och den andra är en slarver 😅 Vi pratar städa rum nu, jajamän det blir ofta små konflikter om det. Ingen ide att brusa upp, jag har tröttnat. Jag vet att det kommer en dag när de ska flytta hemifrån och då minsann brukar det vara glänsande rent hemma hos dom. Jo jag vet av erfarenhet.

Tycker det blev så himla mysigt. Det lilla piffet gjorde rummet mera ombonat och definitivt mera juligt. Hoppas de kommer gilla det.

Idag har jag fotograferat en produkt för ett företag, älskar mitt kreativa jobb. Och efter det så planerade jag jobb för 3 månader framåt. Så glad för alla mina uppdrag, men det känns allt lite knasigt att förbereda påskjobb mitt under julen.

Är det något ni saknar, eller som ni vill att jag ska dela med mig utav här på bloggen så får ni gärna kommentera och berätta. Så fint att hittat tillbaka till skrivandet igen, har verkligen saknat det här. Och jag har saknat er! Vad tycker ni om bloggen? Bra typsnitt? Lätt att hitta? Kom gärna med synpunkter.

Nu ska jag hjälpa EmmyLou att göra sig klar för juldisco på skolan. Det är Adam och hans klass som anordnar disco för låg och mellanstadiet.

Ta hand om er så hörs vi snart igen ♥️

Precis som varje jul är det nu dags att skapa magi i köket med de ljuvligaste julkakorna som får hela huset att dofta av kärlek och tradition. Med bara några få ingredienser och enkla steg kan du skapa små mästerverk som kommer att charma smaklökarna och värma hjärtan. Dessa läckerheter är en garanterad succé vid varje julfirande. Ta fram bakplåten och låt julens bästa smaker sprida glädje och gemenskap!

Ilmruds nougatkakor kan vara det inlägget som fått mest besökare på bloggen någonsin. I flera år har jag delat med mig av det här receptet som ursprungligen kommer från min svärmor och varje gång är det lika uppskattat. Jag redan bakat två omgångar med nougatkakor, av någon konstig anledning tar de slut på en gång 🤭

Så här gör du…

9 dl havregryn

300 g smör/margarin

3 dl socker

2 tsk bakpulver

2 tsk sirap (eller en dutt som ”svärmor” säger😄)

250 g odense nougat (fast jag tar två nomnom)

Smält smöret och blanda under tiden havregryn, socker och bakpulver i en bunke. När smöret har svalnat en aning så blandar du ner även det och till sist så tillsätter man en ”dutt” sirap. Blanda ordentligt och smöra/olja en långpanna. Fördela smeten jämt i långpannan och ställ den i ugnen på 175 grader tills den fått en fin gyllenbrun färg. När kakan fått en fin färg så är det dax att plocka fram nougaten, som förvarats i kylskåpet. Hyvla nougaten över den varma kakan så den smälter (hur mycket? Efter smak!). Sen är det bara att ställa kakan kallt så nougaten stelnar. Skär sedan upp bitar efter tycke. För att höja smakupplevelsen kan jag rekommendera att strö flingsalt på kakan. Klart! Förvara kakorna kallt, jag brukar ha mina i frysen och tar fram dem en stund innan jag serverar.

Juligare än så här blir det inte ❤️🎅🏼

Vackra kakburkar från Erikshjälpen, återbruk är det bästa!

Gillar ni mina recept så får ni gärna dela det, hoppas det smakar ❤️

Alltid läskigt att dela med sig av personliga saker, ännu läskigare när det är något man verkligen har en stor skräck för. Jag ska erkänna att jag mådde väldigt dåligt efter mitt förra inlägg, för att jag var lite rädd för hur det skulle tas emot. För jag har ju också skämts för detta i så många år. Jag vågade knappt läsa kommentarerna, också rädd för skräckhistorier. Sådana som kan påverka min tandläkarskräck ännu mera. Men åh så fina ni är! Alla som peppat, varit gulliga och också delat med sig av sina egna erfarenheter kring detta. Jag känner mig inte lika ensam längre. Och det gör mig också lite ledsen för jag önskar ju verkligen ingen annan denna fruktansvärda tandläkarskräck.

Men små steg fram, jag har många besök kvar och jag ska verkligen försöka ta mig igenom det här. Bara jag tar mig dit, det är mitt mål. Jag vill inte sätta för höga krav på mig själv, vill inte känna mig totalt misslyckad. Samtidigt vill jag må bra. Det är så många känslor på en och samma gång. Och jag tror det här har påverkat mera i mitt liv än vad jag förstått. Men jag har sedan augusti och på väldigt kort tid gått ner 18 kilo, haft ont i magen och ont i huvudet, många diffusa symtom. Det kanske jag delar mera om senare när jag känner mig starkare. Just nu är fokus att lägga upp en plan som jag klarar av att hålla. Men det sägs ju att tänderna påverkar mycket i kroppen så det här kanske är roten till problemet!?

I lördags ringde min tandläkare och frågade hur jag mådde. Alltså bara en sådan sak 🥺♥️ Det betyder så oerhört mycket. Vi pratade en lång stund efter mitt ingrepp i fredags, men just där och då var jag inte kontaktbar. Det var ett stort trauma för dig, och jag hade önskat att allt blev på ett bättre sätt för dig. Men själv känner jag bara en enorm tacksamhet.

Dagarna efter har varit jobbiga, tandvärken är ju borta och det är helt underbart. Men jag har haft en annan slags smärta. Svullnad över kindbenet, svårt att gapa och prata. Jag läste någonstans att dag 3 ska vara värst? Jag vet inte om det stämmer, men idag är dag 3 och natten till idag var jobbig. Fick bara några timmars sömn. Har känt mig totalt slut hela helgen, som om all energi runnit ur mig. Men tänker att har jag klarat år med extrem tandvärk så klarar jag även det här. För varje dag som går så måste det bli bättre.

Några av er tipsade om att bli sövd, kbt och lustgas. Jag fick för 17 år sedan det erbjudandet, men tanken på att vara sövd när någon ska hålla på i min mun med mina tänder kändes helt otänkbart. Den tanken gav mig också panik och ångest. Kbt började jag med, men jag kände inte att psykologen förstod mig så det slutade med att jag gick därifrån. Nej jag har inte alls bra erfarenheter av hjälpen jag blivit erbjuden heller. Självklart inte bara deras fel, mycket ligger säkert hos mig själv. Jag har blockerat allt som har med tandvård att göra.

Vill ännu en gång säga hur fina ni är. Tack tack tack ♥️ Och till er andra som också lider av odontofobi – nu fixar vi det här! Tillsammans tar vi tag i det, kan jag kan du!

Skrev faktiskt med en kollega om det här, jag outar inte hennes namn för jag vet inte om hon vill det. Men hon kände igen sig i ALLT! Och även hon hade varit sjuk en längre tid. Lider av samma tandvårdsrädsla och gått igenom extrem tandvärk. Hon hade också varit hos tandläkaren och satt upp en plan för behandling. Blev helt ställd när jag läste allt hon delade med sig utav, för det var på pricken likt mig. Förstår ni hur sjuk man kan bli av dåliga tänder? Det är så viktigt att sköta tänderna, och ändå så gör man inte det när man är rädd.

Idag har jag både jobbat och varit på ett läkarbesök med Deus. Egentligen kanske jag skulle varit hemma och vilat men nu var jag verkligen tvungen. Besöket med Deus gick bra, det var en uppföljning av hans förkylningsastma. Vi har inte behövt medicinera lika ofta och vi har det under kontroll vilket är så skönt.

När vi kom hem så ville busungen inte gå in, att vara ute i snön utan overall var spännande 😄

View this post on Instagram

A post shared by Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)

Det var härligt att träffa kollegorna en stund idag. Även om jag inte var den piggaste i gänget. Men jag skrattade och tankade energi på allra bästa sätt!

Nu ska jag skriva ett väldigt personligt inlägg. Om något som jag levt med i det tysta och som påverkat mitt liv väldigt väldigt mycket. Har också känt att jag skäms för att prata om det, för att det är en livsviktig grej och för att det gått så långt som det har gått och jag har varit så dum och inte tagit tag i det.

Jag lider av något som heter odontofobi, svår tandvårdsrädsla. Det här har lett till att jag undvikit att gå till tandläkare i flera år. Även om jag vet vad konsekvenser blir, och även om jag vet att det kan bli allvarligt på olika sätt. För obehandlade tandproblem kan få allvarliga konsekvenser för en persons övergripande hälsa. En försummad munhygien och obehandlade tandtillstånd som karies och tandlossning kan öka risken för systemiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och även diabetes. Jag vet allt detta, men trots det så har jag inte haft modet att ta hjälp. Jag har haft tandvärk som fått mig att svimma men ändå har jag inte sökt vård. Då kanske ni förstår hur djup den här skräcken sitter i mig.

Tandläkarskräck är som en hård, tryckande klump i magen, som växer i storlek ju närmare tanken på tandvårdsbesöket kommer. Innanför bröstkorgen skapar den en kvävande känsla, som om luften blir tunnare och svårare att andas när du närmar dig tandläkarens dörr. Det är som om rummet fylls med ett tungt moln av ångest, vars skugga skapar en omedelbar känsla av olust.

När man sitter i väntrummet känns stolarna obekväma och hårda, som om de väntar på att avslöja en hemlighet som du inte är redo för. Ljudet av borrarnas envisa surrande blir nästan öronbedövande, och varje tickande sekund på väntetiden känns som en käftklämma som dras åt.

När man väl kliver in i behandlingsrummet, intensifieras lukten av desinfektionsmedel till något nästan överväldigande. Det kalla, metalliska ljudet från instrumenten som plockas fram gör att hjärtat slår snabbare och för tankarna till en obehaglig symfoni av ovisshet.

Själva stolen man sitter i känns som en åktur mot det okända, och varje rörelse skickar kalla kårar längs ryggraden. När tandläkaren börjar prata om planerade ingrepp, blir orden nästan en dimma, och fokus försvinner i en virvel av rädsla. Varje synlig utrustning blir en påminnelse om sårbarheten i stunden.

Det är som om du går på en skör tråd av nervositet, och varje ljud eller rörelse skickar elektriska stötar genom kroppen. Tandläkarskräck skapar en sorts känsla av att vara fast i en mardröm, där varje moment är överväldigande och varje ljud får pulsen att rusa.

Jag är en lösningsorienterad person, vill alltid se ett problem som resurs till att finna lösningar. I svåra akuta stunder agerar jag direkt. Därför blir jag så arg och besviken på mig själv att jag i denna situation helt och hållet stänger av och väljer att stoppa huvudet i sanden. Jag vet vad som måste göras men gör det inte på grund av rädsla. Jag har sprungit ut från tandläkare och bara struntat i följderna, gråtit mig igenom tandvärk och bett till högre makter att hjälpa mig. För man blir så desperat till slut.

De senaste tiden har jag haft väldigt ont och har kämpat mig igenom dagar och nätter så gott jag kunnat. Har man inte haft riktig tandvärk någon gång så kan man inte ens föreställa sig smärtan. Den är HEMSK och gör så ont att man inte vill leva. Jag vet inte hur jag annars ska förklara smärtan för det finns inget värre jag upplevt i mitt liv. Natten mellan torsdag och fredag var värst, och Micke såg hur jag led. Jag vill också understryka att odontofobi är ett tillstånd som påverkar ens omgivning väldigt mycket. Man blir inte en rolig person när man går omkring och har ont hela tiden. Jag försummar inte bara min munhygien utan min familj också. Tills slut sa Micke nu måste vi ta tag i detta, din familj orkar inte mera!

Jag blir ledsen när han säger så men vet ju att han har rätt. Och när jag pratade med en vännina sa hon att hon tyckte jag skulle låta Micke ringa tandläkaren, hon sa också att om jag inte skulle låta honom ringa skulle hon komma och hämta mig och personligen åka med mig till tandläkaren.

Micke sa att han skulle ringa folktandvården men jag sa direkt att det går inte. Jag har så många minnen från den tiden när jag gick där. Och jag förstår ju att det är därför jag har den här fruktansvärda tandläkarskräcken.

Okej då ringer jag Rabi istället! Jag sa okej och i samma stund fick jag hjärtklappning men kände samtidigt ett lugn. Rabi är en kille som jobbade för Micke för många många år sedan när Micke var butikschef på The Phone House. Jag minns Rabi som en snäll, varm och mycket sympatisk person. Han var så himla charmig och älskade musik, hans högsta önskan var att bli tandläkare, jag minns det så väl.

Han följde sin dröm och har sedan några år tillbaka en egen klinik. Men det var inte så här jag ville träffa Rabi igen, men jag är oerhört tacksam för att han tog sig tid att träffa mig. Väl på plats hade jag brutit ihop både en och två gånger på vägen. Jag försökte intala mig själv att jag inte skulle springa därifrån. Micke smsade min mamma som var orolig, han lovade att han skulle sätta sig framför dörren så jag inte skulle kunna smita.

Jag fick komma in på ett rum och träffa Charbel, vilken kille! Han tog mig för det jag var i, just i den stunden inte riktigt mig själv kan man säga. Men han lättade upp stämningen, pratade och skojade. Fick mig att försöka tänka på annat. Han förminskade inte heller mina känslor. Det är okej! Och du är inte ensam om att känna så här. Tillsammans kommer vi fixa det här och vi kommer stanna här tills du fått hjälp, ingen stress. Vi tog många röntgenbilder, gjorde en ordentlig undersökning och pratade om vad som behövdes göra. De andra i personalen på kliniken kom in och hejade, kändes fint att de tog sig tiden. Jag var inte bara en ”jobbig kund” jag var en patient som hade riktigt jobbigt och de såg mig allihopa.

Rabi kom in och klappade på mig, jag möttes av samma snälla ögon som jag en gång gjorde bakom kassadisken på The Phone House. Du fixar det här och vi håller dig i handen genom allt. Micke satt nere vid mina fötter och höll om mina ben som skakade. Rabi lade bedövning och de behövde fylla på flera gånger. En tand som blivit ordentligt angripen och skapat infektion då kan det behövas mera bedövning. Vi tog beslutet att dra bort tanden, det hade gått så långt så det var tveksamt om det ens skulle gå att kunna fixa den. Det blev ett tufft ingrepp för mig och vi var tvungna att ta lite pauser då och då. Jag fick dextrosol som skulle höja blodsockret för ett tag kändes det som om jag skulle svimma.

Jag är på riktigt chockad över att jag ens tagit mig in på kliniken. Ännu mera chockad över att jag klarade av att operera bort tanden. När vi var klara kände jag en otrolig lättnad, tacksamhet och kärlek. Livet fylldes med en lättnad som liknar en överlevnadskänsla. Dom räddade mig!

Micke tog en bild, inte den mest förtjusande bilden kanske. Men en bild från verkligheten som jag är stolt över idag.

Vi har en ny tid bokad till nästa vecka. Jag intalar mig själv att jag verkligen ska gå dit, vi ska träffas och prata. Det känns bra, och det gör mig tårögd. Så många år jag gått med ångest och smärta, och nu äntligen kanske jag kan behandlas för mina problem utan att känna panikångest. Som att få livet tillbaka. Så otroligt stolt över Rabi som blivit en så skicklig läkare. Vill ni träffa den bästa tandläkaren så hör ni av er till Akademitandvården AB, har hört att de även ska öppna i Jönköping. Hälsa från mig, jag hoppas alla som behöver söker tandvård där. Kan rekommendera från djupet av mitt hjärta.

Vill med detta inlägg ge hopp till er som kanske känner samma sak som jag. Som också lider av tandläkarskräck. Det finns en del människor som är ämnade att rädda liv, det finns en del människor som kan hjälpa en när det är som tyngst. Och kan jag ta det här steget så är jag övertygad om att andra kan det också. Och tack Micke för att du pushar mig genom allt ❤️

Jag vet inte hur dessa sista dagar blev, den har varit lite upp och ner. Sjukdomarna verkar förfölja oss, supertrist att skriva om men så ser vardagen ut just nu. Tar till mig alla tips och råd, byter tandborstar och städar som en tok. Vi ska kolla upp hundarna också. Tycker så synd om barnen som blir sjuka hela tiden. Ibland undrar jag om det kan vara något i skolan som gör att de blir sjuka? Det är oftast samma barn som blir sjukt och sen smittar vidare till övriga syskon. Vi har ju gjort allt vi kan för att stoppa det. Dessutom har jag varit riktigt dålig, det ska jag berätta mera om i ett annat inlägg. Nåja, fortsättning följer.

Hur har ni det? Känner ni någon julstress? Vi har förberett inköp av julmat, nu inväntar vi bara äggen som vi har beställt från en äggbonde. Jag och Micke ska köra ett julklappsrace så fort vi får en ledig dag ihop, annars har jag beställt lite från nätet. Men det här året har vi bestämt att det blir en ”liten” jul, jag som älskar att köpa julklappar. Det är det bästa som finns och jag måste verkligen heja mig från att gå bananas. Men vi har ju ett gemensamt mål och det är att spara pengar till en resa till familjen i USA. Det får bli våran julklapp ❤️ Och vilken upplevelse för barnen. Jag hoppas att vi kan förverkliga den drömmen.

Jag fick frågan om jag ville svara på tio snabba frågor. Jag tyckte det lät roligt så här kommer dem…

1. Vad längtar du efter?

Jag längtar efter julafton och ledig tid med familjen. När vi kan umgås, äta gott och skratta mycket.

2. Vilken är den vackraste plats du känner till?

En omöjlig fråga för jag har så många vackra platser som jag älskar. Men om jag bara får välja en så måste jag svara väldigt klyschigt och säga mitt hem. Där jag har min familj.

3. Vad anser du är den viktigaste egenskapen hos en vän?

Humor! Sen självklart att man är snäll och genuin. Men ett skratt förlänger livet.

4. Är det något du har drömt om att göra under en längre tid? Vad hindrar dig?

Jag har sedan jag var riktigt liten haft en dröm och det är att bli polis. Jag vet inte som hindrar mig, ingenting är ju omöjligt. Men om jag ska vara realist så får jag väl skylla på fysiken just nu. Annars har jag en dröm om att bygga om vårt hönshus till ett beboligt hus med två rum.

5. Vilket är ditt finaste minne?

När mina barn föddes. De kommer alltid vara den viktigaste stunden i mitt liv. Och när jag får hjälpa andra människor, det känns som som ett kall i livet. Därför har mitt arbete inom vården gett mig väldigt många fina minnen.

6, Om du fick äta middag med vem som helst i världen – vem skulle du välja?

Svår fråga. Det finns så många jag skulle vilja äta middag med av olika anledningar. Det finns människor jag ser upp till som skulle vara inspirerande att träffa. Men det finns också åt andra hållet människor som har helt andra åsikter jämfört med mig och det skulle vara intressant att prata med dom. Så jag kanske helt otippat skulle välja någon som jag absolut inte har något gemensamt med. Annars hade jag gjort vad som helst för att kunna äta middag med mig pappa.

7. På vilket sätt gillar du att bli överraskad?

Tvärtom, jag är oftast den som överraskar andra. Men jag gillar att uppleva, så jag skulle bli glad för en fin promenad. Eller ett besök i en vacker rosenträdgård eller på botaniska trädgården.

8. Beskriv ett enkelt nöje du har.

Spendera tid i trädgården. Att ha en trädgård som blommar från tidig vår till sen höst är fantastiskt. Vara kreativ och skapa. Musik, vem blir inte glad av musik. Ett nöje som som funnits med mig hela livet.

9. Vem har lärt dig mest i livet?

Mina barn. De har fått mig att kämpa och blicka framåt. Min familj och de människor jag är omgiven av. Man lär så länge man lever. Jag är också så otroligt stolt över min mamma, hon är den starkaste jag vet.

10. På vilka sätt är du samma person som när du var ett barn?

Jag tror jag har mycket av barnasinnet kvar. Lekfull som person.

11. Vad skulle du vilja ha mer tid för?

Tid för återhämtning, och den finns om jag bara tar den.

13. Vad är orättvisor för dig?

Det finns så många orättvisor och jag skulle kunna skriva så fingrarna blöder om detta ämne. Personligen så brinner min starkaste stjärna för alla de barn som blir orättvist behandlade. Som inte har rätt till samma sjukvård, har samma förutsättningar som alla barn i världen, som inte får lägga sig mätta och trygga i sin säng varje kväll. Som inte får den kärleken som ett barn ska få. Det är orättvist att barn inte får vara barn.

Jag blir också väldigt ledsen när vuxna inte sätter barn i första rum, barnen ska alltid vara i fokus och då får man helt enkelt välja bort sin egna egoism. Jag tycker det är orättvist när föräldrar väljer att separera och använder sina egna barn som föremål i en maktkamp för att vinna vårdnaden. När det är egentligen handlar om att barnet har rätt till båda sin föräldrar.

Orättvisor är många för mig och är som ett gift som sprider sig genom samhället, skapar klyftor och underminerar grundläggande rättigheter. Oavsett om det handlar om ekonomiska klyftor, diskriminering eller bristande tillgång till resurser, är orättvisor en påminnelse om det arbetet som behövs för att skapa en rättvis och jämlik värld. Att bekämpa orättvisor kräver medvetenhet, empati och kollektiv handling för att bygga en framtid där varje individ har lika möjligheter och rättigheter. Och framför allt så måste vi lära oss bygga en trygg grund och vara ett gott föredöme för kommande generation.

Därav mitt engagemang kring den barnrättsorganisation jag jobbar för. Det känns helt rätt i mitt hjärta ❤️

Idag har vi varit hos våran läkare. Engla-Freja har fått streptokocker igen, hon blev snabbt försämrad i lördags och jag tog det dumma beslutet att låta henne börja äta antibiotika igen. Jag vet att man INTE ska göra så, för man ska låta en läkare bedöma och ordinera medicin (så skäll inte på mig). Men nu blev det så på grund av olika anledningar. Idag kände sig Engla-Freja äntligen bättre igen. Halsprovet visade negativt och det beror ju på att hon äter medicin, däremot så gav infektionsprovet en indikation på att hon har en pågående infektion i kroppen. Vi fick ytterligare medicin utskrivet och nu kör vi ett varv till. Detta är sååå tröttsamt., tänk att vi hållit på så här sedan september. Vi håller tummarna för att ingen mera blir sjuk. Har sagt det förut och jag säger det igen, otroligt tacksam för att vi tillhör världens bästa vårdcentral.

Vi pratade även lite om Tuvis psoriasis, vi väntar på tid till hudläkaren. Jag hade önskat att vi kunde få börja med någon slags behandling redan nu, men det ska vi inte för att de vill att hudläkaren ska få se hur hon ser ut. Men det är tufft för henne, för hon vill inte ha alla dessa stora ”eksem”. Micke har också psoriasis och han lider med Tuvis för han vet hur det känns.

Efter att vi var på vårdcentralen så svängde jag förbi Angelica. Hon hade en överraskning till oss och jag blev så himla glad när jag såg vad det var.

Deus fick en personlig napphållare med sitt smeknamn ❤️ Gulligaste jag sett!

Just den här passade perfekt till juloutfiten, men Deus har en blå också. Och jag fick en väldigt fin och personlig nyckelhållare som jag har på jobbet med mitt namn på.

En perfekt present eller varför inte till julklapp. Är ni intresserade så kan ni beställa en egen om ni klickar HÄR!

Visst är Deus lik sin pappa? Han är verkligen en kopia av Micke. Gullungen ❤️

Deus största intressen är bollar, bilar och musik. Björnen sover är en favorit just nu. Han kryper ihop som en liten boll och sen hör man honom nynna. Får han igång hela familjen i skönsång så är lyckan gjord.

Vill passa på att säga tack igen, för att ni tar er tid att kika in här. Känns fantastiskt att ha en ny blogg och kunna skriva igen. Känner mig hemma.

Snart ska jag baka de berömda nougatkakorna som vi alltid gör till jul. Eller Ilmrudkakorna som en del säger. Sist jag delade dessa kakor så var ni över 2000 personer som sparade receptet på Instagram. Så visst ska jag dela receptet även här på bloggen igen. Ta hand om er så hörs vi snart igen ❤️

Julen för mig är som en magisk resa tillbaka till barndomen, där varje doft och varje ton väcker minnen till liv. När jag pyntar granen och samtidigt känner doften av glögg så tänker jag på skratt från familjens tidigare julfiranden. Det är som om tiden stannar upp, och jag blir en del av en levande målning fylld av kärlek och gemenskap.

Mina tankar vandrar genom åren, och jag minns hur mina föräldrar slet för att göra julen speciell. Deras ansträngningar har blivit de kärnfulla minnen som jag bär med mig, som små pärlor av lycka i mitt hjärta. Julen är en tid då jag påminns om den oskuldsfulla glädjen och förväntan jag kände som barn, när varje paket var fyllt med mystik och överraskningar.

Det som gör julen ännu mer betydelsefull för mig är min stora familj. När vi samlas runt det dignande julbordet delar vi inte bara mat, utan också skratt, historier och kärlek. Jag är djupt tacksam för varje familjemedlem och den unika roll de spelar i våra gemensamma traditioner.

Att få föra traditionerna vidare till nästa generation är som att vara en länk i en lång kedja av kärlek. Jag ser glädjen i mina barns ögon när de öppnar sina julklappar och smakar på de traditionella rätterna som har överlevt generationer. Även de mindre lyckade rätterna (skratt). Genom att ge dem dessa gåvor av kultur och kärlek känns det som om jag ger dem en bit av mitt hjärta.

Så, för mig är julen inte bara en högtid; det är en resa genom tiden, en palett av färger och dofter som väcker de mest älskvärda minnena till liv. Jag är tacksam för varje ögonblick och för möjligheten att skapa nya minnen med min älskade familj varje år.

Allt är inte heller så lätt alla gånger, och visst går man genom tuffa stunder. Det gör alla, men då är viktigt att man försöker tänka på det positiva. På det som faktiskt betyder allra mest. Att man just nu får vara tillsammans med sin familj.

Jo vi har sedan september kämpat med återkommande infektioner, envisa baciller som på något sätt alltid hittat tillbaka. För ett par veckor sedan så beslutade vår läkare i samråd med infektionskliniken i Linköping att man skulle behandla hela familjen samt flickvän och pojkvän med antibiotika. Vi var glada och kände att vi nu äntligen kanske skulle få stopp på eländet. Men i fredags så insjuknade Engla-Freja ännu en gång, så imorgon ska vi träffa läkaren igen. Sista gången vi behandlades för streptokocker så bröt även psoriasis ut på våran Tuva. Jag trodde först att hon hade fått en allergisk reaktion men jag förstod snabbt att det inte var så.

Mitt upp i allt så fick min lilla mamma och hennes man covid. Tänk att de klarat sig under hela pandemin och blev sjuka nu. Mamma blev väldigt väldigt sjuk och ett tag var vi ordentligt oroliga för hennes hälsa och om hon ens skulle klara det. På sjukhuset skulle hon behandlas med en medicin som heter Paxlovid, det första godkända orala antivirala läkemedlet mot just covid-19. Men akuten i Motala gjorde ett stort misstag och skrev ut det på recept. Det är en väldigt dyr medicin och det är väldigt svårt att få tag i det men jag gjorde allt för att hitta det på apoteken. I Göteborg fanns det, men jag hade ingen möjlighet att ta mig dit eftersom jag hade familjen hemma sjuka i halsfluss. Hade hon fått medicinen på sjukhuset hade hon troligtvis inte blivit så dålig som hon blev. Nu i efterhand så förklarade läkaren på akuten att det blev ett olyckligt missförstånd eftersom hon självklart skulle fått medicinen på plats när hon var inlagd. Idag mår hon mycket bättre tack och lov, och hon har repat sig bra trots omständigheter. Men självklart spökar tankarna på om hon inte blivit bättre och sjukvårdspersonalen missat att ge henne medicinen. Jag vet inte vad jag hade gjort då.

Allt på en gång! Men en dag i taget och jag kommer göra allt för att skapa en vacker jul för min familj ❤️ Jag vill ge mina barn samma kärnfulla minnen som jag bär med mig, som små pärlor av lycka i hjärtat.

Under högtider som julen blir vikten av goda vänner tydligare än någonsin. Deras närvaro fyller livet med värme och skratt, och varje ögonblick blir en gemensam skatt att minnas.

Vet ni, goda vänner är lite som ljusstakar som lyser upp våra liv med sitt stöd och kärlek, och det är särskilt märkbart när högtidens stress och förväntningar kan kännas överväldigande. Och nu mer än någonsin är jag så glad över att vi har människor i vår närhet som glädjer oss.

I söndags så blev vi bjudna på adventsvandring med tomtar (och några troll) vackert väder, grillad korv och väldigt många skratt.

EmmyLou var väldigt glad över sin varma choklad med marshmallows, grädde och polkagriskäppar.

Visst är det något alldeles speciellt med grillad korv ute i naturen. Och omgivning var den vackraste jag sett på länge. Ett vinterparadis.

Våra vänners hund Ludde var med och hade koll på ”valparna”. Så himla fin. Han påminner om min Golden jag hade som barn. De snällaste ögonen.

Vi gjorde snöänglar och traktordäck.

William och Ellen älskade vandringen och ser framemot flera.

En fiskestuga ändå, ja även fast jag i inte alls är förtjust i fisk är ju helt magiskt. Ganska otippat att jag skriver så faktiskt med tanke på att jag har fiskfobi 😂 Men titta bara – otroligt vackert!

Kommer leva länge på den här dagen. Och nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp, en eldstad likt den på bilden.

Äntligen kan jag presentera min blogg ❤️ Känns både läskigt och väldigt väldigt bra. I så många år har jag haft en dröm om en alldeles egen sida, och nu har jag det! Såååå GLAD!

Har så mycket att ta igen och så många rader jag vill skriva, vet knappt vart jag ska börja. Men tänker att vi tar det härifrån. Tyvärr så tror jag många kommentarer råkat försvinna i bloggflytten, men från och med nu börjar vi om. Och mycket mera kommer att hända här som jag tror ni kommer att gilla! Ivrig och förväntansfull.

Vi har gjort julfint ute i trägården, med halmbalar bockar och granar. Det här året ville EmmyLou verkligen ha en röd jul och det har hon minsann fått. Allt är numera rött hemma hos oss.

När snön nu äntligen har kommit så får man julkänslor, och jag som annars är lite beige av mig älskar verkligen det röda. Jag skulle vilja sätta några ljusslingor i granarna så det ska vi försöka få till nästa vecka.

Grinden fick sig en krans, och julbocken åkte ut. Och visst är det fint med en gammal släde? Jag är barnsligt förtjust i gamla ting.

Lite tomt i fönstren på verandan, men jag funderar på att kanske klä några kransar med granris. Vad tror ni om det? Har ni några andra förslag så får ni gärna komma med tips.

Årets nya julmuggar kommer från HM, jag köpte dom faktiskt till EmmyLou. Hon blev överlycklig. Kan ni tänka er att hon pratat om julen sedan i somras, ja hon älskar verkligen julen hahaha. Lilla gumman.

Hoppas snön får ligga kvar till efter jul, och det får gärna komma mera snö om jag får bestämma. Jag minns ärligt talat inte när vi faktiskt hade snö på julafton sist. Vi har t.o.m pratat om att åka till fjällen över jul för att låta barnen få uppleva en julafton med snö.

När jag var liten så vill jag minnas att vi alltid hade snö och visst är det något speciellt med en vit jul!?

Jag vill passa på att önska er – Glad första Advent ❤️ Hoppas den blev mysig och fin. Vi var ute i skogen på en adventsvandring (ska visa er mera av den imorgon). När vi kom hem så lagade Micke mat och vi lekte en stund i trädgården med hundarna.

Glad att vara tillbaka här, och ännu gladare att just DU läst min blogg! Ta hand om er så hörs vi snart igen.