Starkare än någonsin!

Yeah! Jag gjorde det, haha satan så cool jag känner mig nu. Jag har faktiskt överlevt min stora mardröm, inte helt smärtfritt men ändå, jag gjorde det! Klappar mig själv på axeln.

Jag har haft en gööör cool helg med familjen och ett helt underbart sällskap, ni är BÄST!

Nu ska jag andas ut ett tag, och njuta av att äntligen få sova i min egna säng.

Borta bra men hemma bäst!

Nu rullar vi snyggt!

Alla de tre minsta grabbarna har nu likadana sportiga ut och gå vagnar.

adam.jpeg

challe2.jpeg

challe.jpeg

Nu drar vi!

Någons inlägg…

Fick mig att fundera på den ”svenska avundsjukan”.  Avundsjuka i allmänhet.

Tänk om det vore så att vi kunde använda avund till något positivt.

Vi känner ju avund då och då, åtminstone om jag pratar för egen del. Det verkar vara en naturlig känsla som vi fötts med att kunna uppleva. Jag  jämför mig med någon annan som klarat något jag inte lyckats med.

Det är väl ok med avund. Bara jag inte släpper loss den och låter den den växa till bitterhet eller svartsjuka, eller något annat destruktivt.

Så varför inte rent av använda avund till något positivt, en motivationskraft. Så att när vi upplever avund vänder vi det till egen motivation.

Till exempel genom att fundera över hur vi själva skulle kunna klara det vi kände ett sting av avund inför att någon annan gjort.

Eller om jag inte har behov av att själv göra, åtminstone vara generös nog att ge den som åstadkommit något bra, lite beröm. (Om de frågar efter konstruktiv kritik kan jag ge det också.)

Då hade min avund kunna bli ett instrument som talar om för mig inom vilka områden jag vill växa. Och till vilka jag vill ge beröm, eller åtminstone skänka en uppskattande tanke.

Jag tror detta hade varit lättare om vi lärt oss leken ”Finn fem rätt”, i stället för att vara uppfostrade med motsatsen. Lite till mans verkar vi vara experter på att hitta minst ”fem fel” hos folk och företeelser runt oss. Dessutom verkar några skapa sig själva ett konstlat värde genom att påpeka dess fel, t ex i recensioner.

Jag undrar hur världen hade sett ut om vi inte bara fastnade på våra egna och varandras fel, och istället lärt oss att glädjas åt våra styrkor och tillgångar.

Hmmm…?

Så i alla fall, nu när vi har insett att avundsjuka förvrider huvudet på vissa människor så kan vi återgå till att glädjas över dom som blir glada över ens prestationer och företagsamhet. Genom varandras uppmuntran så kommer man långt.

Tack!

 

 

 

Ger upp!

Just nu vill jag inte bara vara morsa, allt bara går emot mig. Kidnappa mig någon! Så räknar vi till tio och tar nya tag. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10. Back on track. Jag måste verkligen ha världens bästa tålamod. Vilket psyke jag har.

Imponerande!

 

Jag förnekar…

Mina ”nojor” jag är inte rädd. Fast inners inne är jag livrädd! Ni vet sådär rädd så man får ont i magen och får nervösa problem (biter av alla naglar) . Men jag ska övervinna detta. Jag bara ska! Hur som helst, jag önskar jag kunde vara mera aktiv här på bloggen. Men jag har så otroligt mycket att göra och hinna med just nu. Känner mig otillräcklig. Fast nedräkningen har börjat, snart återfår jag min tid! Känns skrämmande och lite ledsamt. Men jag tror inte att jag kommer bli uttråkad, inte alls här händer det grejer. Roliga grejer, skulle vilja berätta man kan inte ännu. Men bra kommer det att bli!

Tillbaka till förnekandet.

Varför är det så att man hela tiden återkommer till sina ”nojor”? Hur man än försöker att inte tänka på just det DÄR så tänker man inte på nått annat än just det DÄR. Gahh fasen vad jobbigt. Men när man ändå har tagit sig igenom det DÄR jobbiga så kommer jag bli ännu starkare. Och den känslan är svår att överträffa, när man känner sig som bäst. Så… Kan egentligen se framemot att jag kommer ha en otroligt självsäker nästa vecka när jag helt enkelt bara är bäst!

Att ge självkänslan något att bita i är nog bara nyttigt.