Grattis kronprinsessan och Daniel…

Sitter och torkar tårarna efter spårlöst försvunnen, lite blödig då. Annars blev jag glatt road över att tittat på Fam Annorlunda, skrattar 🙂 Micke satt här i soffan och det ända han fick fram var ”åh herreguud” inslaget där den ”nya” familjefadern var och handlade på maxi gjorde visst min käre make lite svettig, skrattar fortfarande 🙂

Men jag måste säga att, Tina och Jörgen ni är fantastiska! Tycker verkligen det är såå roligt att se er. Och jag har ju pratat lite med Tina, och det känns verkligen skönt att kunna få lite råd och stöd från någon som vet vad hon pratar om. Vi måste allt ta och fixa den där ”storfamiljsträffen” till sommaren. Kvällens kommentar måste ju i alla fall varit ” pöjk, varför leker du med barbie?” Jörgen du kanske skulle bejaka dina kvinnliga sidor och leka lite med barbie du med? Fniss

Förövrigt så vill jag passa på att säga GRATTIS till Victoria och Daniel som gifter sig till sommaren. Kärleken ni vill visa varandra genom att lova varandra trohet livet ut kostar bara MILJONER!!! Men va fasiken, hörde något på nyheterna om att det skulle kosta 14 miljoner kronor att bara rusta upp kyrkan de ska gifta sig i, shit liksom! Sen spelar det faktiskt ingen roll att det är ”kungligt folk” Jag skulle skämmas.

Och Victoria som stödjer så många genom sina fonder hit och dit, vi pratar om medmänsklighet, eh? Jag skulle nog visa svenska folket hur jag som kronprinsessa brydde mig, hjälpa diverse olika utsatta människor genom att KRÄVA ett budgetbröllop. Vädja om att använda alla miljoner till bättre saker.

Inte klokt! Och man behöver INTE vara kunglig för att förstå det…

 

 

30 kilo smalare

Alltså, jag är inte fixerad vid vikt, utseende eller mode. Jag läste Linda Rosings blogg för ett tag sen, och åter och åter igen så nämner hon hur hon ska gå ner i vikt. Jag lovar jag får inte alls ångest, nää det är sant faktiskt. Tycker att det känns ganska fånigt att hela tiden upprepa sitt missnöje om vilken storlek man har i sina kläder eller skulle vilja ha. Men givetvis är man nöjd med sin kropp så mår man ju bättre i sig själv, fast när blir man egentligen nöjd som kvinna med sitt utseende? Javisst undantag finns ju, alla kan ju inte vara lika nöjda som jag 😉 SÄKERT! Men det känns bara så överdrivet. Idag har jag gått 8 kilometer, eller idag har jag BARA käkat sallad åhh så duktig jag är!

GE ER!

Ni är superduktiga, absolut! Men gahhh jag är så trött på allt tjat! Ge er lite mer kärlek och var nöjda med vad ni är i stället. Alla är vackra på sitt sätt!

Jag var inte lyckligare på bilden här 30 kilo smalare. Hade bara lite mindre näsa då 😉

 

blandat vinter -10 022.JPG

 

 

Mina tankar går till den starkaste stjärnan…

Satt härom dagen och slösurfade i brist på energi. Stötte på något som tog musten ur mig totalt, LÄS. Det handlar om den lilla familjen som miste sin son Victor bara 1.5 år gammal. Kan inte ens fantisera om hur det måste kännas att förlora sitt barn. Och för mig som har lilla Adam i samma ålder, och som dessutom inte mår så bra just nu av någon oförklarlig anledning så ligger historien om lilla Victor mig väldigt nära. För det blir ju faktiskt omedvetet så att man kopplar ihop saker och ting i livet.

Tittar på min lilla prins som sitter på golvet i vardagsrummet och leker med sina bollar, så bekymmerslös och glad för det lilla. Min underbara lilla Adam… Han är så klok den lilla pojken, precis som om han vet på något sätt att vi oroar oss för honom. När han mår dåligt så kramar han om oss och klappar oss på kinden, precis som om ”var inte rädd lilla mamma”. Vilken kärlek…

Och så tänker jag på den lilla pojken som lämnat jordlivet för en plats hos änglarna. Usch det värker i själen. Mina tankar går till er – den starkaste stjärnan

 

Nu ska det fotograferas till min makes förtjusning…

Uppslukad och imponerad av alla schyssta fotografier som alla duktiga fotografer tagit så fick jag ett ”stölleryck” igårkväll och började leta kamera.

Impuls?

Så vet jag ju att min kära make JÄTTE gärna vill ha en ny kamera, så jag utnyttjade situationen lite och slog till på en ny Canon EOS 50D 🙂

Micke somnade i soffan sent igår när jag satt och surfade, när jag väl hittat den rätta kameran, betalat och stängt ner datorn så väckte jag Micke. Lagom när han vaknat till lite och vi hade krypit under täcket så berättar jag om min överaskning till min make.

”Jag har köpt en ny kamera älskling, till dig, VARSEGOD hjärtat”

Han förstod nog inte riktigt vad jag pratade om, sömnen satt väl kvar i öronen? Men efter ett tag hajade han…

”Va?”

”Ja en Canon EOS 50 nått…”

”Eh, ja det blir bra”

Han låg och fantiserade lite med tanken, för han trodde nog inte att jag verkligen köpt en sådan kamera. Men jag tog upp mobilen och surfade ut på mailen och visade kvittot på min makes nya fina efterlängtade kamera. Behöver nog inte förklara närmare hur glad han egentligen blev, julafton all over again 🙂

Och i morse var det någon som var på strålande humör vill jag lova!

Canon-EOS-50D-Black-18-200mm-Lens-Kit.jpg

Och sååå skönt att kunna skylla på att det är en present till maken, när det egentligen är lika mycket jag som vill ha en Canon EOS 50D

 

Kina = Barnmisshandlare

Med anledning av den minst sagt oroväckande och fruktansvärda brittiska dokumentären som visades på Tv4 i eftermiddags så vill jag kräkas lite.

JÄVLA barnmisshandlare.

Usch jag blir så illa berörd. Förbannad över att världsutvecklingen tillåter brutal misshandel fortfarande, för sjutton det är 2010. Men jag vet det finns säkert värre situationer och värre utsatta ställen i världen där barn har det ännu värre. Det som är ofattbart för mig när det gäller Kina och just detta är att Kina inte är ett urfattigt land generellt (värre ställen finns), och att föräldrarna dessutom väljer att betala för att få deras barn misshandlade. Hur sjukt är inte det?

Dokumentären är från 2008. Little big dreams, var det någon mer som såg den? Det handlar om kinesiska barn som drillas till att bli elitgymnaster. Man tränar alltså barn från tidig ålder på en gymnastikskola, och det enda man kräver från dessa barn är en OS-medalj. Det är en fruktansvärd hård och diciplinerad träning, där aga förekommer hela tiden. Barnen gråter under de hårda träningspassen, men vill inte misslyckas. De vill inte göra sina föräldrar besvikna.

Hur kan man som förälder vilja offra sitt barns barndom? Hur kan man betala för barnaga?

Det finns inga ursäkter! Tycker att Kina kan ta sin Li Xiaoshuangs skola och köra upp i röven.

Och jag tycker omvärlden borde agera!

Läs här

Usch och inte kan jag sluta tänka på det heller. Måttligt irriterad!