Ajsomfan!

Idag har jag äntligen träffat min Victor. Och jag lovar inte ett öga tort. Min underbara starka lilla kille, som inte är så liten längre. Det slog mig när jag kom upp på sjukhuset och såg honom, han är ju faktiskt ganska stor nu.

Han blev såå glad när mamma kom så glad att han bad mig gå. Han började skratta och det gjorde ju ganska ont i magen, eller väldigt ont i magen. Ajsomfan!

Eftersom det inte är så bra att ligga hela tiden så försökte jag köra lite med honom, men förgäves, han ville inte gå upp ur sängen. Det gör för ont. Men sköterskan kom in och beordrade uppstigning så då hade han inte några val. Upp skulle han. Och upp kom han efter mycket om och men. Hela vägen bort till hissarna och tillbaka gick han med en gåvagn. Hurra!

Pappa Micke är ju den stora hjälten i det här. Så stark han har varit hela vägen. Jag är så blödig just nu. Hela jag är som en hormonboll. Tur vi har pappa Micke, världens bästa PAPPA!

Lägligt idag när jag var hos Victor så kom en läkare in och ville titta till Victor lite pga att han fortfarande har ganska kraftiga smärtor. Victor vill inte sitta upp, han vill inte prata utan viskar istället och det är ju inte alls bra. För om han nu ska bli bättre snabbt så måste kroppen komma igång igen. Läkaren förstod att Victor hade ont. Han berättade att blindtarmen var rutten och rejält infekterad, kunde ju gått riktigt illa. Och risken för komplikationer är stor. En infektion i bukhålan är inget man vill leka med, och inte heller vill man få en lunginflammation till följd av sängläge. Magen är svullen och det kan ha bildats små varfyllda ”bölder”  och vill man inte riskera en ny operation så är det bästa att röra på sig och få igång magen. Har man tur så kan bölderna åka ner i tarmen så man kan ta hål på dessa rumpvägen. Nja låter sådär spännande. Läkaren ordinerade i alla fall starkare smärtlindring och mycket rehabövningar. Hoppas det funkar, för nu vill vi få lugn och ro. Och nu tycker faktiskt jag att våran familj fått utstå ganska mycket hit och dit så nu får det vara bra, SÅ DET SÅ!

Mina ögon är trötta, så jag utnyttjar situationen och sover en stund tror jag. 

Over N Out!

SEGER!!!

Victor vaknade upp ur narkosen ca 05.30 imorse. Nu är det ur världen och det förbannade bihanget från våra förfäder är nu borta för alltid!

Han är dock fortfarande väldigt svag och ligger med antibiotikadropp, men han klarar det.

Victor står för seger!!!

Jag är en usel mamma!

Eller ja jag känner mig som en ialla fall. Igår morse ropade Victor från övervåningen att han mådde illa och hade ont i magen. Mmm säkert tänkte jag som trodde att Victor helt enkelt inte ville gå till skolan pga av att lillerbror Oliver skulle vara hemma.

-Men sluta fåna dig! Kom igen nu Victor gör dig i ordning, NU!!!

Men nej Victor skulle bara inte gå till skolan, han mådde inte bra.

-Men glöm att du får gå på träningen ikväll, du ska ligga i säng och så är det bara!

Jag ringde skolan och fixade till mig för vi skulle gå till min vän S och baby Love på fika.

sommar-10 036.JPG

sommar-10 031.JPG

sommar-10 058.JPG

sommar-10 066.JPG

Triss i bebis, såååå söta! Jag hann inte vara borta länge förens mobilen ringde, det var Victor…

-Kom hem mamma, jag så ont i magen, mår illa men kan inte kräkas.

Så efter en kopp java och mååånga supergoda limekakor så skyndade vi oss hem. Väl hemma igen så låg Victor fortfarande kvar i soffan på övervåningen, Oliver sprang upp direkt.

-Mamma Victor mår nog inte så bra, kom upp!

Tog med mig tempen och gick upp. Victor halvsov, tempen visade 37,8 så ingen jätte hög feber. Klämde och kände på magen och visst ömmade runt naveln neråt högersidan, hm… Ja men det var väl inget annat än att klä på honom och ta med honom till vårdcentralen då. Tog fram det som behövdes och började klä på honom och det gick väl bra till vi skulle ställa oss upp. Han bara föll ihop på golvet och skrek att det gjorde sååååå ont i magen. Sådär ont så det hugger i andningen! Kände mig säker på att det kanske var blindtarmen. Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och hörde med även dom. Och jodå mina misstankar var nog inte helt galna. Vi blev hänvisade till akuten OMGÅENDE. Micke hämtade de övriga kidsen på dagis och Oliver som bröt ihop för en liten stund satt och kramade om sin bror, det var ÄKTA brödrakärlek, och jag kände guud vilka fina barn jag har, tacka vet jag syskonkärlek men när det väl gäller då håller dom ihop oavsett.

Micke bar ner Victor för trappen och ner till bilen och sen åkte dom iväg till akuten.

När jag väl kom in igen och satte mig på hallgolvet med Adam i famnen så slog det mig, SHIT vilken usel morsa jag är! Här nästan skäller jag på ungen för att jag tror att han inte vill gå till skolan, men i själva verket så kan han ha fått en blindtarms infektion.

Nu kan jag inte hålla tårarna borta…

Känner mig verkligen så korkad, så dum och elak. Jag borde ha sett och märkt att det var nått som var galet redan på morgonen, gahhh vilket dåligt samvete!

Micke smsade från akuten, och jodå de misstänkte samma som jag blindtarmen. Så de satte en kanyl och ringde till us Linköping. Victor ville inte åka ambulans så de tog våran bil. Och på vägen dit så åkte de förbi hemma för att hämta en väska nödvändigheter och så fick jag pussa på min store prins.

sommar-10 067.JPG

Det gör ont i mammahjärtat! Och på något sätt så känns det som det aldrig får ett slut. Det ena avlöser det andra. En ganska jobbig tvillinggraviditet, Adam som blev sjuk på det och nu Victor. Så tänker man vad ska komma här näst. Och återigen Micke ligger på us och jag är här hemma maktlös och inget kan jag göra. Oron likson gnager sig fast i huvudet. Man vill ju vara där för sitt barn och ännu mera när de inte mår bra. Victor är lik sin mamma tycker inte om sjukhusmiljö och sprutor. Och just nu är det ångest inför narkosen som trycker honom.

-Tänk om jag inte vaknar mamma!?

Jag vill vara där! Bara krama om honom och torka hans tårar. Det kommer gå bra, det gör det!

Mormor, ”morfar” faster, kusin och farbror har besökt Victor på kirurgen idag. Och det gjorde honom nog gott, bara för att tänka på något annat ett tag. Men med den magsmärtan som han faktiskt har så är det väl svårt. Tycker det är lustigt att de inte opererade honom direkt. Men nja det var en pojke innan som prioriterades och ja det får man väl förstå, och natten till idag hade Victor somnat så då ville de inte väcka honom för att operera, sen har det under hela dagen kommit förhinder. Först sa de klockan 13, sen blev det klockan 17 jaha sen blev det 21 och nu sist sa de att operationen skulle bli runt 01 men nu sitter jag här och klockan är 01.22 och ännu är det inte Victors tur ännu. Nu är det runt 03 som gäller, SUCK! Inte mycket sömn inatt med andra ord!

Stackarn, jobbig väntan. Sist jag pratade med honom så viskade han i mobilen…

-Mamma när jag är klar här då vill jag ha en pizza kan jag få det?

Han är sååå hungrig och törstig. Har ju inte käkat eller druckit något på 2 dygn. Men det lovar jag en STOR pizza ska han få när han är klar. Nu ska jag fördriva tiden med att hänga tvätt innan Charlie vaknar och är hungrig på mamma.

Ta hand om er…

 

Fiskelycka!

Min usla dag blev ju trots allt ganska bra. Vi prövade fiskelyckan i Göta Kanal. Barnen älskar små spontan utflykter, och då går ju allt lite enklare när man ska få iväg hela familjen.

vår-10 319.jpg

vår-10 361.jpg

vår-10 362.jpg

vår-10 368.jpg

Och här SPRINGER jag iväg… Fiskfobin tog överhand :-S Jag tycker verkligen det är sååå äckligt med fisk!

vår-10 344.jpg

Pappa Micke visar upp middagen, en liten abborre. Det var Wille Wilson som fick napp minsann, och gissa om han blev glad då? Så nu ska han bli fiskarkungen och fiska hela dagarna…

vår-10 352.jpg

Det nästan syns hur obehagligt jag tycker det är! Uhhhh BLÄ! Tur vi inte fiskar så ofta…

vår-10 358.jpg

Här visar Olivers kompis Anton stolt upp Willes fisk! Att dom bara vågar ta i fisken…

vår-10 354.jpg

Och såklart fiskarkungen…. Medans övriga i familjen fortsatte att fiska så hoppade jag in i bilen för att ge tvillingarna lite mat. Och för att underlätta för pappa Micke så fick Adam följa med in i bilen. Adam tyckte det var jätte kul att ”köra” bil, TUUUUUUT!!!

vår-10 327.jpg

vår-10 329.jpg

Drömmer om att en dag kunna nå ner till gaspedalen..

vår-10 341.jpg 

Charlie gillar att fiska. Men nja Colin verkar likgiltig 😉

vår-10 348.jpg

Efter en härlig kväll med familjen så sover nu hela bohaget, och jag får min lilla tid framför burken. Imorgon ska jag besöka min vän S, och då hoppas jag få smaka på något av hennes mästerverk. Så jag hoppar över frukosten så kan jag svulla i mig en massa gott 😉 Går och lägger mig…

 

Besserwisser morsa…

Tydligen så hade även jag valt fel napp inatt. Prinsarna höll mig vaken både nu och då, så imorse var det svårt att hålla sig vaken. Men grabbarna kom iväg till skolans årliga mossecup i tid. Fotboll stod på schemat hela dagen. Vi hade lovat att gå dit och heja på, dumma dumma löften :-S Tur jag har en så snäll man som ALLTID håller vad han lovar. Så han tog med sig Wille Wilson, Engla-Freja och Adam ner till fotbollsplanen.

En timme eller två senare kom även jag, twinsen och Divan iväg. Lagom grusig i ögonen och på det bästa humöret. Nämen såklart på Motalas mest trafikerade väg så var Divan tvungen att sätta sig mitt på övergångsstället och BAJSA, hurra! Dagen kan inte bli bättre tänkt jag. Tålamodet hade nästan runnit över, men bara nästan.

Väl nere på planen så stormade barnen fram till Divan. Hundtricket funkar, det vet jag. När jag äntligen lyckats tränga oss ur folkmassan så kom en trevlig lärare fram och var nyfiken på tvillingarna. Hon hade nämligen själv tvilling flickor. När vi hade växlat några ord som kom nu ännu en lärare fram och en till. Bla bla bla. Många frågor osv. Kände bara att jag behövde få gå hem och SOVA. Då kläcker den ena läraren:

-Men du, jag har hört att man måste ha mössa på bebisar, stämmer inte det?

(mina bebisar hade INTE mössa)

-Nja jo det bör man nog kanske ha på en nyfödd bebis, det hade jag. Men mina är 3 månader gamla och dessutom så ligger de i en vagn nerbäddade och ombonade.

-Jaha för på min tid då hade man minsann mössa på barnen.

Men va fan jag har 7 barn, (vilket hon vet) ge dig! Tackar så vänligt för tips och råd, men med den där minen så var det absolut en besserwisser morsa, det är jag säker på!

Varför är det alltid så, att det ALLTID finns någon som tror sig veta allt? Och som gärna vill yttra sig bara om så möjlighet finns, VARFÖR?

Med mitt strålande humör så tog vi nu med alla barnen hem, alla plus Olivers kompis Anton, Och alla kidsen var hungriga. Så det var ju bara att gå hem och laga mat. Micke stod vid spisen och jag yrade omkring likt en yr höna.

Jösses!

Men nu är magen mätt, Adam, Engla-Freja och twinsen sover middag, de stora grabbarna är ute och spelar fotboll och jag ska ta tag i disken….

vår-10 313.jpg