Allt är bara bra i värmen. Jag har uppdaterat lite dåligt nu under några dagar men jag har varit så fruktansvärt trött. Jag planerar att hinna med en massa olika saker men kommer inte ens halvvägs i planeringen. Men jag tänker att jag är välförtjänt av en liten semester. Micke börjar jobba på måndag igen och då fram tills dess har jag tänkt att jag ska sänka kraven på mig själv och bara ta det lugnt. Sen börjar ”allvaret” igen och familjen måste komma in i rutiner. Klockan är strax halv tolv på natten och tvillingarna är fortfarande vakna. Say no more! Jajemän vi har minst sagt frångått allt vad som har med rutiner att göra. Skitjobbigt faktiskt. Jag fattar inte att grabbarna ”överlever” oss på kvällarna!? Längtar faktiskt efter lite ordning och reda nu. Kom kom vardag.
I kväll har jag skrattat hysteriskt. Vi kvinnor med en massa preggohormoner är ju inte kloka egentligen haha. Hade en smskonversation med Sandra om allt mellan himmel och jord. Om ni tittar på min instagramprofil så förstår ni. Ni hittar den HÄR! Svaret på hur gravida överlever sin graviditet 😉
Nu ska jag krypa ner bredvid min lilla Tuvis som just nu har blivit såå ”mammig”. Hon känner kanske på sig att hon snart måste dela med sig av mamma. Men så länge jag bara kan så tänker jag överösa henne med massa kärlek och ge henne så mycket tid som möjligt. Vad är era erfarenheter kring syskonfödelse? Har det blivit svartsjuka och protester? Jag kommer ihåg när Oliver föddes, då blev Victor jätte arg och lade till med affektkramper. Det var nog en av mina jobbigaste perioder i föräldraskapet. Ibland kände jag verkligen att jag inte ville lämna Oliver utan uppsikt ifall Victor skulle få för sig att göra något dumt. Nu gjorde han aldrig något dumt direkt mot Oliver men det gick ut över mig och Danne (Olivers pappa). Det gick över som tur var, men det var tufft. Nu på senare år så kan jag förstå Victors ”kamp”. För det första så är det inte lätt att gå från att vara ensambarn till att få ett syskon alla gånger. Men jag tror också att det handlade mycket om att Danne blev Victors pappa. En pappa som han aldrig haft men saknat. De fick en fantastiskt fin relation. Så helt plötsligt så fick han konkurrens om det han alltid velat ha. När jag och Danne sedan separerade så var Victor till en början hos sin ”pappa” men det rann liksom ut i sanden och helt plötsligt så hade Oliver ”ensamrätt” om pappan som Victor så hårt försökt hålla kvar vid. Det har gjort så ont i mig, att det blev som det blev. Då kan jag bara tänka mig hur Victor känt. Värsta föräldrarna någonsin. Jo det känns så ibland. Just därför är jag så otroligt noga med att ge av mig själv till alla barn och skämma bort dom med all min uppmärksamhet så mycket jag bara kan.
Förutom Olivers födelse så har jag aldrig varit med om att det har blivit någon reaktion på att familjen växt. Och det är jag väldigt tacksam för. Syskonen väntar sååå på att lilla EmmyLou ska komma snart, och det gör jag med!
Kram från oss ♥