Andra advent är här, och hos oss har den både glimtat av mys och lite krasslighet. Några av oss snörvlar och kämpar med förkylningar, men vi är glada så länge vi slipper vinterkräksjukan – den stora mardrömmen som vi alla gör vårt bästa för att hålla borta! Enligt rapporter så härjar den vilt i Östergötland nu så vi kanske ligger risigt till tyvärr. Men vi lever på hoppet ☺️

Trots sjukdomar har vi något stort att fira – Livia har tappat sin andra tand! Det är verkligen en milstolpe, men för oss blir det också lite nervöst. Som ni kanske vet har Livia ITP (immunologisk trombocytopeni), vilket innebär att hennes kropp har färre trombocyter (blodplättar) än vanligt, och det kan göra det svårare för blod att levra sig. När hon tappar en tand måste vi vara extra noga med att se till att blödningen slutar ordentligt. Det är inte alltid så enkelt att hålla henne lugn (hon är ju full av spring!), men vi lyckades och hon är så stolt över sin glugg. Tandfen kom såklart med en extra speciell peng som belöning! 11 kronor som hon ska spara ifall hon får en peggy bank (spargris) som hon önskat sig i julklapp.

När Livia tappade sin första tand så var det lite tuffare, då hade hon ganska mycket blåmärken på kroppen och det betyder att hon inte har så mycket trombocyter. Det blödde ganska länge och vi var beredda på att åka i till onkologen i Linköping. Man vänjer sig på något konstigt sätt även om det är jobbigt. För några år sedan hade jag ingen aning om vad ITP var och det var så tufft för oss att ta in allt. Jag läste och läste om allt jag kunde hitta om den här sjukdomen. Läkarna sa hela tiden att man måste ha tålamod för sjukdomen beter sig olika hos olika människor. Jag fick också kontakt med många andra som lever med sjukdomen och förstod snabbt att det kunde skilja sig. Men tålamod har inte varit min bästa egenskap under all den här tiden, man vill ha svar och man vill helst få det på en gång. Det kan svänga fort och man lär sig se ett eget mönster. Även om man kan leva väldigt normalt med ITP så kan det också vara livshotade och vet man inte att man har sjukdomen så kan det rent av vara livsfarligt. Med det sagt så vill jag också skriv ett par rader om varför jag/vi har valt att dela med oss Livias sjukdom. Enkelt – det kan rädda liv!

Man kan absolut ha åsikter om vad man delar med sig utav på social media, och jag håller också med om att man inte ska dela barn i vissa utsatta situationer. Sen finns det undantag. Vart gränserna går får man väl helt bestämma själv, men med vanligt hederligt bondförnuft så kommer man långt. NEJ jag skulle aldrig dela mitt barn på en toalett där hen uträttar sina behov. Ännu värre om barnet dessutom tydligt visar nej. Läste något i förbifarten om att någon youtuber som gjort det. Sen kan alla göra fel, vi behöver inte halshugga någon.

Men när man hänger ut föräldrar som delar med sig av tuffa, jobbiga situationer där barnen drabbats av sjukdomar är en helt annan sak. Det kanske är svårt för andra att förstå såklart, men efter att jag delat med mig utav Livias sjukdom och våra situation så har jag fått såååå många meddelanden från andra föräldrar som tackar mig för att de äntligen förstått vad deras egna barn lider av. Det hade visat sig förr eller senare ändå såklart men i dessa fall hade det inte hunnit gå så långt och inget allvarligt hade behöver hända. Bara det att våran historia hjälpt andra människor och andra barn genom att vi synliggör sjukdomen och våran situation betyder allt och lite till. Man kan ha detta i åtanke när man har åsikter om vad andra delar med sig utav offentligt. Det kan faktiskt finnas en fin tanke bakom det.

Pratade med en vännina häromdagen om det här med tandfen. Hur har ni gjort med den? Har den kommit på besök hos er med? Vi har alltid lagt tanden i ett glas med vatten och så har barnen fått några kronor. Och det har inte bara med antalet barn vi har. Men om vi leker med tanken att våra 12 barn får tex 500 kronor varje gång de tappar en tand… Då snackar vi om riktigt dyra tandgluggar! Ett barn tappar ungefär 20 mjölktänder, och med 12 barn blir det:

12 barn × 20 tänder × 500 kronor = 120 000 kronor!

Alltså, det är inte längre tandfen som flyger in – det är en investerare med en portfölj! 😂

Men en viktig påminnelse, tandfen ska inte ruinera sig själv. Om barnen alltid får så mycket pengar riskerar de att tro att pengar växer på träd – eller att varje tand är en guldtand värd sin vikt i guld. Livets viktiga lärdomar om sparande och pengars värde går kanske förlorad.

Tandfen borde väl i stället tänka pedagogiskt. Kanske en liten summa som barnen får spara ihop till något större? Eller varför inte ge en liten peng tillsammans med något symboliskt, som ett litet brev eller en liten överraskning? Då förstår barnen att det är omtanken och inte bara pengarna som räknas.

Hur som helst våran tandfe är en väldigt budgetmedveten fe!

Här hemma börjar julförberedelserna smyga igång, och det känns som att vi lever i en salig blandning av vardagsrutiner och julmys. Vi håller på att planera julfirandet – hur vi ska hinna med alla nära och kära, och vad vi ska ha på julbordet. Med så många i familjen är det ett pussel, men vi älskar det.

Pysselhörnan har också fått nytt liv – vi har gjort julkort, klippt snöflingor och skapat små pepparkakshus i papper. Det är något speciellt med att få pyssla tillsammans, med julmusik i bakgrunden och doften av saffran och apelsiner i huset.

Trots förkylningar och lite oro är vi tacksamma för stunder som dessa, när vi kan samlas och skapa minnen tillsammans. Hoppas ni också fått en lugn och mysig andra advent – och att ni håller er friska!

(med humor och en nypa sanning)

Att ha barn är som att spela ett aldrig sinande spel av Tetris – fast med mer kaos, högljudda röster och oändligt många försvunna strumpor. Men vad händer när det inte bara är ett eller två barn man ska jonglera, utan sådär tolv stycken? Jo, då går det från ett Tetris-spel till att försöka jonglera brandfacklor på en enhjuling. Det är precis lika galet som det låter. Och det är min verklighet i en familj med 12 barn.

Man kan prata om världens största Excel-ark. När man har tolv barn är ett schema inte bara en rekommendation, det är ens livlina. Här snackar vi inte om ett vanligt schema som bara innehåller “middag klockan 18”. Nej, vi pratar scheman så detaljerade att NASA hade kunnat lära sig ett och annat. Dansträning, gymnastik, fotboll, läxor, läkarbesök, tandläkarbesök – ibland känner man sig som en flygledare som jonglerar tolv plan samtidigt. Har vi tid över? Troligen inte.

Att laga mat för en stor familj är lite som att driva en mindre restaurang, minus personalen och lönen. Pasta för ett kompani, grytor stora nog att gömma ett barn i (inte för att jag föreslår det, men du vet…). Och här pratar vi inte om “vill någon ha mer?” Det är snarare “finns det något kvar?” Inom en halvtimme kan ett femkilos paket pasta förvandlas till ingenting mer än tomma tallrikar och magar som redan vill ha efterrätt. Matlagningen är lite som ett maraton utan mållinje. Ibland undrar jag om vi inte gör annat än att laga mat.

Sen har vi den oändliga historien. Man känner sig som Narnia, fast tvättversionen. Går man in i tvättstugan och undrar om det någonsin ska ta slut? Spoiler – Det gör det aldrig! Berg av strumpor och t-shirts som man med största sannolikhet aldrig kommer hitta matchningar till. Förmodligen har jag sett fler strumpor försvinna än ett genomsnittligt Bermuda-triangeldrama. Och nej jag överdriver inte.

“Så när sover ni?” är nog en vanlig fråga som ställs till föräldrar med barn. Svaret är att vi inte gör det. Vi småblundar. Det är en konstform i sig. Man lär sig hur man håller sig vaken på en kombination av koffein, ren viljestyrka och ett ständigt tjat av “Mamma, jag kan inte sova” eller “Pappa, jag är törstig”. Väckarklockan? Glöm den. Man har tolv inbyggda som startar vid alla tänkbara (och otänkbara) tidpunkter. Jajemän de utflugna barnen är fortfarande inräknade, de ringer ibland väldigt sent på kvällen och frågar om skjuts från till och från krogen. Är ombytta roller orimligt?

Att vara förälder till tolv barn är som att vara domare i ett gladiatorspel. Någon är alltid i konflikt med någon annan. Det är en ständigt pågående blandning av diplomati, förhandling och ren utmattning. Ena stunden medlar man i ett bråk om en leksak, nästa minut känner man sig som en FN-representant som försöker förhindra tredje världskriget. Och ja, att dela upp godis exakt rättvist är en talang som borde ge mig en nobelprisnominering. Men ibland funderar jag på gruppterapi.

Men med alla dessa utmaningar kommer en sak – KÄRLEKENT. Visst, vårt hus är ett konstant kaos. Ja, ibland vill jag skrika ut i tomma intet (och det är ok va?, ingen dömer väl?). Men mitt i all stress finns det en mängd av små, ovärderliga stunder. Ett tecknat hjärta på kylskåpet eller för all del på väggen, ett spontant syskongos i soffan, eller ett leende som kan smälta isen på arktis.

Att ha tolv barn är som att leva ett liv på steroider. Det är kaotiskt, roligt, utmattande och alldeles underbart – på en och samma gång. Hur får man det att gå ihop? Svaret är att man inte alltid gör det. Och det är helt okej. Ibland räcker det med att överleva dagen, hålla huvudet över vattenytan och påminna sig själv om att även om kaoset aldrig tar sluta, så gör inte kärleken det heller.

Har du barn och någon gång tvivlar på om du räcker till, kom ihåg att du redan har gjort det största man kan göra: BURIT, ÄLSKAT och STÖTTAT! Du är precis allt dina barn behöver – och mer än nog 💗

Vill ni också ha en sådan här tisha? Eller ge bort i present till någon helt fantastisk så hittar ni den HÄR! Också väldigt roligt att använda den här tishan som ett ”announcement” när man. tex går ut med en graviditet. Det finns även matchande tröjor till barn och de är sååå fina, så missa inte att kolla HÄR!

Igår var det fotboll hela dagen lång, Motala AIF FK bjöd in till cup och många lag kom och besökte oss. Stämningen var på topp och det var härligt att se alla grabbar spela.

Livia och Amadeus var minst lika förväntansfulla. Redan dagarna innan så pratade de om att de skulle gå upp tidigt och få följa med på cupen. Fint att hela familjen blir engagerad.

Victor kom hem på besök den här helgen och Charlie och Colin var glada över att han äntligen skulle få se dom spela igen. Sen jobbade även Victor och Alan (Engla-Frejas pojkvän) i kiosken under cupen.

Jag vet att det finns en dröm om att en gång få spela i AIK och därför så tror jag att det kändes extra roligt för grabbarna att få möta just det laget i cupen. Yes, mina kids är AIK,are även mina stora barn. Oliver har en AIK tatuering, så ni förstår kärleken de känner för den klubben och fotbollen.

Målet Charlie och Colin har nu är att komma in på fotbollsgymnasiet, och att spela fotboll i Solna, men de har också pratat om Brommapojkarna. De pluggar stenhårt i skolan, Colin sitter upp sent på kvällarna har fullt fokus och vill framåt. De vill kämpa för sina drömmar och har bara fotboll tankarna. Jag är deras största fan, jag supportrar allt men jag önskar också att de tillåter sig själva att vara barn. Så tänker kanske inte en elitidrottare, men så är jag ju en mamma. Älskade ungar ❤️

Här hade de precis gjort 2-0 mot AIK

Superkul att se alla grabbar spela, de är ju otroligt duktiga. Akademilag och utvecklingslag där alla ska få spela efter sin egna nivå. Jag har skrivit om det här förut, och jag studerar fortfarande de olika sätten att framföra träning på hos barn och ungdomar. Jag har en del erfarenhet efter alla år som aktiv fotbollsmorsa, något som jag ser som en tillgång i den här världen. Och någon gång ska jag skriva klart min krönika i ämnet baserat på det jag uppmärksammat och levt med i alla år.

Är det något jag brinner för så är det glädjen i sporten, sammanhållningen och gemenskapen. Det ger så otroligt mycket att få tillhöra ett lag där man kan få må bra. Där man respekterar varandra och lyfter varandra på ett positivt sätt även när det är som tuffast. Att man accepterar varandras olikheter och att man ser att fotbollen är för barnens skull inte för de vuxnas skull. Utan glädjen för idrotten så försvinner utvecklingen. Och den här helgen så var det just det som genomsyrade cupen.

Livia försökte peppa grabbarna mellan matcherna med lite kärlek, och kanske lite bus 😄

Sen gick vi till kiosken och köpte alldeles för mycket lördagsgods. Mums tyckte både jag och barnen.

Två favoritkillar i kiosken, och de sålde på mig både det ena och det andra. Korv med bröd, pastasallad och kyckling, kexchoklad och godisnappar. Med deras charm så kunde man inte motstå säljsnacket 😂

Det blev en superbra fotbollsdag, men vi var sååå trötta på kvällen. Vi somnade ovaggat, lyckliga och väldigt glada!

Nu är det klart! Mitt lilla projekt som jag påbörjade förra veckan. Köpte några garnnystan i våran lokala sybutik, de låg där alldeles ensamma och på något sätt så drogs jag till dem. Jag älskar hösten, det är den årstiden när alla färger exploderar och jag mår som allra bäst. Jag fylls av energi när bladen ändrar färg, när allt det gröna blir orange, rött, gult och brunt. Jag blir varm inombords när jag omsluts av höstens vackra målningar.

Och visst finns det kanske en anledning till att jag drogs till just det där garnet 🤎🧡 Så nöjd över min mormorsväska och halsduk! Älskar kombinationen.

Mormorsväskan virkade jag med storlek 3,5 på virknålen, jag minns inte vad det flerfärgade garnet heter, men jag ska fråga nästa gång jag besöker sybutiken. Vet ändå att jag läste att det var ullgarn. Det enfärgade garnet heter Acacia och kommer från hobbii. Ett ganska tunt garn. Visst är färgerna underbara?

Jag hade ingen plan när började virka, gjorde en mormorsruta som blev större och större. 23 varv senare hade jag gjort en sida av vad som skulle bli en väska. Botten och sidorna gjorde jag var för sig. Efter mycket velande hit och dit så bestämde jag mig också för att göra ett bredare och ”vadderat” axelband. Och vilket genialiskt drag det var för det kunde nog inte blivit bättre. Jag sydde även en innerväska som jag sedan sydde fast i den virkade väskan.

I hela mitt liv har jag haft en känsla av att vilja skapa. Det är svårt att förklara just det. Det är lite som att släppa fram det som bor djupt inom mig, att låta det som rör sig därinne få en form, en röst, en färg, ett uttryck. Jag har spelat piano sedan jag var riktigt liten, målat tavlor, skrivit oändligt många texter. Tagit tusentals fotografier på vackra saker. Dansat. Det är befriande att lyssna till den där inne rösten och det är otroligt roligt när man ser något växa fram.

Fint när något större än en själv verkar ta över, när idéerna bara strömmar genom ens händer, som om man är ett redskap för något djupare, något ursprungligt. Sen är skapandet är inte alltid enkelt. Ibland är det att sitta med kaoset inom sig, och försöka hitta en väg ut ur en djungel av tankar och idéer som inte går att fånga. Och ibland är det att sitta många timmar framför en tutorial och försöka lära sig en fast maska. Ni förstår vad jag menar, en del saker kanske finns där från början men allting går att lära sig.

Minns ni att jag nämnde att jag hade många roliga saker att dela med mig utav? Är så lycklig att jag nu kan berätta en liten hemlis, jag har tagit fram en helt underbar höstkollektion med allt jag älskar mest med den här årstiden. Färgerna, blommorna och så pumpor såklart 🧡

Toppen finns i två olika färger, vit och beige (visar den andra färgen längre ner). Båda är galet snygga, och fina att matcha till jeans, kjol eller enkla joggingbyxor. Man kan enkelt klä upp sig med den här fina toppen, likväl som att bara sitta i soffan och mysa med en kaffemugg. Den passar för alla tillfällen helt enkelt. Finns i storlek S – 2 XL. Ni hittar toppen –> HÄR! <–

Och apropå kaffemugg vad vore hösten utan en sådan? Vad vore livet utan flera sådana. Ja jag älskar ju muggar precis lika mycket som jag älskar kaffe latte. Så självklart ville jag göra en mugg till min kollektion.

Ni hittar min kaffemugg –> HÄR! <–

Jag hoppas ni gillar det här precis lika mycket jag 🧡 Alla vi i team höst kan väl matcha?

De sista dahliorna blommar nu, sensommarblommorna har blivit höstblommor. Jag ska ta mig tid i helgen och gräva upp alla knölar. Lyckos mig som verkligen har kunnat njuta så länge av deras skönhet. Om jag har tur så lyckas jag övervintra alla knölar.

Så här ser den beiga toppen ut.

Ta hand om er nu, nu ska jag njuta av en kaffe latte i min nya höstmugg ☕️🧡

Innehåller Adlinks

Okej, vi måste prata om Hickap. Det här skönhetsmärket har liksom smugit sig in i mitt liv, och nu kan jag inte förstå hur jag klarade mig utan deras produkter. Och jag har provat mycket genom åren. Jag menar, jag är 42 – inte gammal, men definitivt inte ny på den här skönhetsmarknaden heller. Det är en ålder där jag vill ha produkter som fungerar, utan krångel, och Hickap levererar som inget annat.

Låt oss börja med mascaran. Alltså, vilken mascara! Jag trodde aldrig att jag skulle bli den som pratar passionerat om en mascara, men här är vi. Hickaps nya mascara är en total game changer. Vi pratar volym, längd och en borste som inte ser ut som något taget ur en sci-fi-film. Det är den där perfekta mixen av att ge fransarna ett lyft, utan att det känns som att man målat dem med en gaffel. Och vet ni vad det bästa är? Den kladdar inte, smular inte och håller hela dagen. Det är som om Hickap har uppfunnit mascarans version av evigt liv. Ni hittar den HÄR! Så bra pris också, bra produkter utan att man behöver bli bankrutt.

Att visa sig helt osminkad är lite som att kliva ut på stan i pyjamas – bekvämt, men samtidigt kanske lite obekvämt. Det finns alltid en viss nervositet över att släppa garden, men vet du vad? Jag är faktiskt stolt över alla mina linjer och rynkor. De är som små souvenirer från livet – varje skratt, varje sena natt, varje erfarenhet finns där, och det är ju faktiskt ganska vackert.

Men om vi ska vara ärliga. Jag är väldigt ljus, och mina ögonfransar? Ja, de är i princip osynliga. Så när jag skippar smink ser jag mer ut som en anemisk alv än en människa med ögon (inte för att det är något fel med det egentligen). Men här kommer Hickaps nya Fire Wings-mascara in som en räddare i nöden. På med den, och plötsligt ser det ut som jag har lösögonfransar – fast utan allt krångel och frustrationen av lim överallt. Det är som att gå från “just vaknat” till “redo för röd matta” på några sekunder. Så ja, jag omfamnar mina rynkor, men ibland får man ju lov att boosta fransarna också.

Och det är inte bara mascaran som gör mig till en lojal Hickap-älskare. Deras produkter funkar för alla, oavsett om du är 22 och precis börjat experimentera med contouring eller, som jag, 42 och försöker undvika den där glåmiga looken som kan komma smygande när sömnbristen gör sitt. Hickap har lyckats med något som få märken klarar – de skapar produkter som känns lika rätt för någon som vill ha en naturlig look som för någon som vill gå all in med glow och dramatik.

Hickaps Dewy Lips Velvet Gloss – Burnt Sugar är också en favorit! Och den jag har på mig på bilderna. Liksom alla Hickaps produkter är de 100% veganska och fullmatade med hudvänliga aktiva ingredienser 🤎

Det är också något med Hickaps filosofi som jag gillar. Det känns som att de faktiskt lyssnar på oss användare, oavsett om vi är i vår första blomma eller på väg att omfamna visdomens rynkor. Hickap hittar balansen. Det är som om de har förstått att skönhet inte har en ålder – den handlar om att känna sig fantastisk i sin egen hud. Och produkterna känns genomtänkta.

Summa summarum, Hickap är som den där vännen som alltid har ett knep i bakfickan – och som alltid får dig att se bra ut. Jag kanske inte är 22 längre, men med Hickap känner jag mig precis lika strålande. Och mascaran? Den är mitt lilla magiska vapen för att ta över världen – eller åtminstone klara av en hektisk vardag med fransarna i toppform!

Det var lite tips från mig till dig, rakt från hjärtat! För visst delar vi med oss av saker som kan förändra livet till det bättre. Ni kommer älska den här mascaran, lovar!

Söndag, en dag jag gillar. Många brukar känna helt tvärtom, att de får lite ångest den här dagen. Kanske för att helgen har gått så fort och det är dags för jobb och vardag igen? Men bortsett från det så betyder söndagar fotboll för oss och det älskar jag. Säsongen är slut, A-laget spelar sin sista match idag och just nu är Oliver är på väg till Kumla. Jag hade gärna varit på plats för att ge mitt stöd men får inte riktigt ihop schemat så jag kommer att titta på matchen på teven. Oliver är i galet bra form nu, vilket jobb han har lagt ner på sin träning. Vi ser verkligen framemot nästa säsong och vad den kommer att ge.

Charlie och Colin ska spela en träningsmatch i Linköping idag, det blir bra träning inför cupen som ska vara nästa helg.

Micke och William är i skogen, det är deras speciella tid tillsammans. Viltvård och ett sätt att komma nära naturen och ta till vara på det överskott som naturen ger på bästa sätt. Klimatsmart och så bidrar man till en hållbar näringskedja. Ekologiskt när det är som bäst. Men det har varit mycket på tapeten just nu, hur jägare pressas att skjuta mera älg för att förhindra betesskador på skogsplanteringar. Ett dilemma kan man minst sagt säga, för man har ju också sett att älgen minskar i antal. Där Micke och William tillhör har de beslutat att inte skjuta älgen, ett bra och fint beslut tycker jag. För visst ska vi värna om älgen och dess stam. Samtidigt kan man se på näringskedjan ur helt annat perspektiv, för älgens fiende i skogen är vargen som ökar i antal över åren. Det tycker jag kan kännas lite obehagligt. Däremot har de minskat i antal sedan förra året läste jag på naturvårdsverket. Ändå så känns vargen mera nära nu på något sätt?

Vad roligt att ni gillade min tutorial på pumporna 🤎

Blev så glad! Och hur häftigt att kunna inspirera någon annan att börja virka. Det kan kännas lite trixigt i början men med lite träning så kan alla virka. Kunde jag lära mig så kan alla lära sig. Jag är verkligen bara en nybörjaramatör men det är så himla roligt. När tid finns så ska jag göra en ny tutorial på hur man virkar en mormorsruta.

Har precis gjort klart min väska/påse som jag gjorde utav stora virkade mormorsrutor och mormorsmönster. Visar den imorgon kanske. Har så många nya projekt som jag påbörjat, och nu har jag kommit på ännu grej som jag vill virka. En röd oversize tröja som ska matcha till min nya besatthet, körsbär! Visar er längre ner…

Den här lilla myskillen har velat vara nära mig hela helgen. Han just nu inne i en period när han tycker det är jobbigt att säga hejdå om någon ska gå, eller om man inte kan ge honom uppmärksamhet när han vill. En slags separationsångest. Mycket som händer i tvåårsåldern, en helt fantastisk tid! Deus har blivit så duktig på att prata, sätter ihop långa meningar och gör sig helt och hållet förstådd. Och så är han så extremt lillgammal vilket gör honom oemotståndligt söt. Älskade lilla unge!

Han är så omtänksam, vill klappa på alla och ger gärna alla en kram. Det bästa Deus vet förutom bilar och bollar är musik. När syskonen spelar sin favoritmusik så diggar han med på det mest gulligaste sätt ni bara kan tänka er.

Tillbaka till körsbären. Här har ni ett av mina top tio ”must have” 🍒 Så himla fint! Både mobilskalet och tishan. Ni hittar körsbären HÄR!

Jag har blivit så kär i dessa små söta körsbär! Och tishan är så fin att matcha till jeans, joggingbyxor eller varför inte en kjol. Tänk er en mysig virkad röd tröja ihop med det här. det kommer bli så himla snyggt! Ni kan matcha med mig också ❤️🍒

Älskar den här butiken med lite annorlunda grejer som finns överallt. Klicka in och kika, lovar att ni kommer att hitta en massa fina saker. Både till farsdag och varför inte redan passa på att köpa till julafton! Se HÄR!

Hösten är här och det innebär kyligare dagar, mysiga kvällar och så klart, virkprojekt i vackra höstfärger! 🍂🍁 Den här hösten har jag verkligen låtit mig inspireras av naturens skiftningar – alla de varma, jordnära tonerna som omger oss just nu. Vad passar då bättre än att virka egna, söta pumpor att pryda hemmet med? Jag har haft så roligt att skapa mina egna små virkade pumpor, och nu är jag extra glad att kunna dela det med er – jag har nämligen gjort min allra första virktutorial på YouTube! 🎥✨(vem kunde tro att JAG skulle göra det!?😂)

Det bästa med den här videon är att den är så enkel att följa att alla kan hänga med, oavsett om du är nybörjare eller har virkat länge. Jag vet hur det kan kännas när man precis börjar virka – det kan verka lite krångligt, men jag lovar att med några grundläggande maskor och lite tålamod så kan alla lära sig att skapa något fint. I min tutorial går jag lugnt och metodiskt igenom varje steg, så att du enkelt kan virka din egen lilla höstpumpa. Och är det någon som har en fråga så är det bara att kommentera under inlägget så svarar jag.

Jag älskar hur naturen just nu bjuder på ett spektrum av färger, från djupt orange och guld till mustiga röda och bruna nyanser. Det är så inspirerande att plocka upp garn i dessa färger och skapa något som verkligen speglar årstiden. Om du är sugen på att komma igång med ett enkelt och roligt höstprojekt, varför inte testa att virka dina egna pumpor? Kika in på min YouTube-kanal och följ med i min första tutorial – jag kan lova att det är en perfekt start för alla som vill ha ett snabbt och fint resultat. Mer roligt att se fram emot om ni gillar det 😀 Tagga mig gärna på Instagram så jag får se om ni lägger ut era egna pumpor 🤎

Här hittar du videon…

Och det är inte allt – jag har sååå många roliga och kreativa saker att dela med er! Min blogg har haft lite ”buggar” som följt med sedan jag flyttade bloggen. Efter så många år med bloggen och oerhört många inlägg så har det krävt många timmars arbete att fixa allt. Ännu är det inte helt klart, men det går framåt. Och nu ska mina inlägg publiceras efter tid och rätt ordning i alla fall. Jag saknar många inlägg bakåt i tiden, varken datum eller tid stämmer. Och mycket är borta. Jag hoppas verkligen vi kan ordna det för det är hemskt frustrerande när det inte fungerar efter all den tid jag lagt på bloggen. Det är lite som ett livsverk som försvinner.

Vi har några sjuklingar här hemma just nu, feber och ont i huvudet så det blir några lugna dagar framöver. Hur mår ni? Nu ska vi titta på hockey och äta varm smörgåstårta. Micke ringde när han var på väg hem från jobbet och frågade om jag ville att han skulle laga det till kvällsmat. Det säger man ju inte nej till. Tänk så glad man kan bli över mat 😍

Vi hörs snart igen, ta hand om er så länge!

Nu måste jag tipsa om ännu en favoriträtt hemma hos oss. Det var sååå många som sparade receptet på Instagram, och eftersom jag vet att alla inte har Instagram så delar jag det även här på bloggen. Ni bara måste testa det här, jag kan äta det flera dagar i rad. Den här grytan är rund i smakerna men trots det väldigt smakrik. Gillar man stark mat så kan man för all del krydda lite extra med tex chili eller cayennepeppar.

Ingredienser (för ca 7 personer)

1000 g kycklingbröstfiléer
3 röda paprikor
1½ gul lök
¾ purjolök
2 stora morötter
smör till stekning
3 msk curry
1½ msk paprikapulver
6 dl vispgrädde
3 dl crème fraiche
3 tsk kinesisk soja
1½ msk kycklingfond
1½ krm svartpeppar
En burk minimajs

Så här gör du… 

Putsa och skär kycklingen i bitar.

Skär paprikorna i bitar. Skala och klyfta löken. Sen sköljer du och strimlar purjolöken samt morötterna.

Bryn kycklingen runt om i en stor gryta eller i en panna med smör. Tillsätt paprika, lök, purjolök, morötter, curry och paprikapulver, och låt fräsa samman.

Tillsätt grädde, crème fraiche, soja, fond och peppar. Tillsätt nu minimajs och vänd ner i grytan. Låt sjuda samman, ca 10- 15 minuter. (Kontrollera alltid att kycklingen är genomstekt) 

Servera med ris och färska örter! Voilà så är det klart, en lätt och supergod middag 👌🏼🌽

Helt övertygad om att ni kommer gilla det här precis lika mycket som oss!

Är så stolt över att ni är målinriktade och schyssta lagspelare, att ni tänker på hela laget och hjälper varandra. Jag är eran största supporter genom hela livet ❤️

View this post on Instagram

A post shared by Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)

Det hände en sak i helgen. Livia fixade en ny frisyr, helt på egen hand och utan spegel. Jag var ute i trädgården och vattnade blommorna, när jag inifrån hör hur Engla-Freja ropar högt MAMMA! Livia har ju klippt sitt hår! Jag sprang in och ropade på Livia som stolt skuttade nedför trappan. Hon log brett och bekräftade precis vad hennes storasyster sagt. Ja jag har klippt mig själv mamma, och jag blev jättefin! Och vet du jag har klippte mig helt utan spegel. Hon var så nöjd och nynnade glatt medans jag febrilt började lägga hennes hår till rätta för att se eventuella katastrofer. Men till min stora förvåning så blev det inte så illa som jag först trodde. Hon ville ha lugg och det fixade hon galant, och visst passar hon fint i det?!

Min kära busiga lilla virvelvind Livia, det finns ingen som hon! 😄🌼

Kanske har vi en blivande frisör här hemma?

Livia vet att hon inte får använda saxar själv, och det är inte för att jag först och främst är rädd för nya friyrer. Det är mera på grund av att jag är orolig för att hon ska skada sig eftersom hon har sin sjukdom, ITP. Skulle hon skära sig så är risken att det inte slutar blöda. Jag försöker verkligen att inte tänka så hela tiden, för då skulle jag bli knäpp. Men visst gnager den tanken i bakhuvudet på mig ibland, tänk om Livia slår sig, skär sig eller råkar ut för något. En balansgång i vardagen som vi måste lära oss att leva med.