Sverige nationaldag.

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Grattis Sverige! Det blev firande på Motala AIF Fotbollsklubb med parad och A-lagsmatch. Det var fint att se alla barn och ungdomar med sina lag.

Dessutom så kunde vi också stötta våran Oliver och hans a-lag. De har en minst sagt tuff uppförsbacke, med många skadade spelare. De har haft många fina chanser men når inte riktigt fram. Det finns mycket att jobba med och jag tror att laget kan vända den negativa trenden om de bara bestämmer sig, för det är ett fruktansvärt bra lag med många bra spelare.

Min Oliver ♥️ Min fina Oliver!

Han gjorde ett sjukt snyggt ”superman mål” där han slängde sig framåt i luften och nickade fram ett mål. Otroligt tjusigt!

Jag är så glad att han har flyttat hem igen. Jag stöttar mina barn i allt och det vet dem, men det behöver ju inte heller betyda att jag håller med dem i allt. Helsingborg är en härlig stad och jag är övertygad om att han skulle älskat att bo där. Men det var inte rätt tid för honom där, inte nu. Den tiden kommer, det tror jag verkligen.

Hoppas eran dag varit fin ♥️

Kram / Madeleine

Grattis Adam!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Det är svårt att sätta ord på den stolthet och glädje vi känner. Vår Adam, som vi har sett växa och utvecklas under så många år, har nu klarat av grundskolan och tagit steget ut från nian. Och som om det inte vore nog att fira, har också hans gulliga flickvän Leia nått samma milstolpe. Det är en speciell tid för dem båda, och vi är så glada att de får dela detta ögonblick tillsammans 🍃🇸🇪🧑🏼‍🎓

Minns ni första skoldagen? Det känns som igår när vi såg Adam med sin lilla ryggsäck, fylld av förväntan och kanske lite nervositet. Åren har gått så snabbt och varje steg på vägen har varit en resa fylld av lärdomar, skratt och ibland tårar. Han har mött utmaningar och övervunnit dem med mod och beslutsamhet. Och tillsammans med Leia har han skapat minnen som kommer att vara med dem för alltid.

Vi är så otroligt stolta över den unga man Adam har blivit. Vi vet att detta bara är början och att de båda har en ljus och spännande framtid framför sig.

Grattis, älskade Adam, och grattis Leia. Ni har klarat av grundskolan, och vi kan inte vänta på att se vad nästa kapitel i era liv har att erbjuda. Vi älskar er oändligt och kommer alltid att finnas här för att stötta er, oavsett vart livet tar er ❤️

Jag blir så otroligt berörd av dessa milstolpar i livet, gråter små glädjetårar. Går igenom alla fina minnen och insuper varje ögonblick. Man ska verkligen ta vara på tiden ♥️

Kram / Madeleine

Det här med huden…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Reklam för att jag själv vill.

Det kanske inte är världens roligaste ämne men ack så viktigt! Huden är ju kroppens största organ och fyller flera viktiga funktioner för vår hälsa och vårt välbefinnande. Den fungerar som en skyddande barriär mot yttre påverkan såsom bakterier, kemikalier och UV-strålning. Genom att hålla huden intakt och frisk skyddas kroppen från infektioner och skador. Huden är också ett viktigt sensoriskt organ som reglerar kroppstemperaturen, svettning och blodcirkulation i huden hjälper till att avleda överskottsvärme när det är varmt, och hålla värmen inne när det är kallt.

Något annat som vi kanske inte heller tänker på så mycket är att huden spelar en avgörande roll i produktionen av D-vitamin när den exponeras för solljus. D-vitamin är viktigt för benhälsan och immunsystemet. För att hålla huden frisk är det nödvändigt att sköta om den genom regelbunden rengöring, återfuktning och skydd mot överdriven solstrålning. När jag var yngre tänkte jag inte alls så mycket på att skydda mig mot överdriven solning, snarare kanske tvärtom för jag ville bli brun. Idag är vi mera pålästa än förr och det är bra. Det var nog inte förens jag fick barn med stora problem med huden som jag verkligen tog mig tid att läsa på ordentligt, trots att jag själv haft problem med samma. Och nu när jag blivit äldre har mina egna problem blivit värre.

Eksem är ett vanligt hudproblem som kan orsaka stor obehag. Eksem kan bli inflammerade, röda och klia, och kan utlösas av olika faktorer som allergener, stress, torr hud och irriterande ämnen. Att hantera eksem kräver en kombination av god hudvård och ibland medicinsk behandling.

För personer med eksem är det viktigt att hålla huden väl återfuktad. Användning av mjukgörande krämer och salvor hjälper till att bibehålla hudens fuktbarriär och minska klåda. Undvikande av kända triggers, som vissa tvättmedel, parfymerade produkter och specifika livsmedel, kan också bidra till att minska eksemutbrott.

Medicinsk behandling kan innefatta kortisonkrämer och andra antiinflammatoriska läkemedel som minskar inflammation och klåda. I svårare fall kan systemiska behandlingar vara nödvändiga. Här hemma har vi fått använda både och. Ibland blir mina händer så illa så jag har svårt att använda dem, det är så besvärligt och jobbigt. Nu väntar jag ju på en utredning av mina problem då läkaren pratat om PPP (pustulosis palmoplantaris) en lite ovanlig hudsjukdom som visar sig i händer och fötter, men jag har det bara i händerna.

Men sammanfattningsvis är huden inte bara ett yttre skal utan ett vitalt organ som skyddar, reglerar och kommunicerar. Genom att ta hand om vår hud och hantera hudproblem som eksem kan vi säkerställa att den fortsätter att utföra sina många viktiga funktioner effektivt och att vi bibehåller vårt allmänna välbefinnande. Det betyder så mycket att ha en hud som faktiskt mår bra, och jag märker stor skillnad.

För ett tag sedan gjorde jag en fin kampanj på Instagram med Bepanthen, kändes otroligt roligt att kunna prata direkt från hjärtat för jag har använt dessa produkter väldigt länge. Och kan jag hjälpa någon annan genom att tipsa om bra produkter så blir jag väldigt glad.

Titta gärna på filmen nedan 🤎

Ta hand om eran hud, den är viktig!

Kram / Madeleine

Semesterplaner.

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

För ett tag sedan bad jag om semestertips på Instagram. Och jag fick så många härliga och roliga förslag ☺️ Allt från att besöka Österlen, Kåseberga och Ale Stenar till att åka till Gotland. Dalarna, långbryggan i Rättvik, Öland, Sofiero i Helsingborg och Halmstad. Vårt avlånga land bjuder verkligen på så många vackra platser.

Vi hade planerat att åka till familjen i USA, men det får vänta ett tag till. Mest för att jag inte mått så bra och för att Livias ITP svängt en del. Hälsan går alltid först. Vi vill att det ska kännas tryggt när vi väl åker. Det är ju lite tråkigt såklart men vi håller kontakten och pratar med Lisa och Steven ofta, och jag tror att de kommer att besöka Sverige snart igen 🤎

Det får bli dagsutflykter och en och annan tripp runt om i Sverige. Det går absolut ingen nöd på oss, tvärtom är vi bortskämda med allt vi har så nära 🫶🏼

Ska ni göra något roligt i sommar? Jag kan varmt tipsa er om att komma till Motala, besöka vår fina strand. Medelhavskänsla brukar turisterna säga.

Vi ska åka till Vadstena och Adolfnäs någon dag, en blomsterhandel utöver det vanliga. Men så har de alpackor också och barnen tycker det är så roligt att titta på dem ☺️

Tuvis fick en alpacka i julklapp och den har lillebror lagt beslag på. Han är generös med pussar och kramar. Gosunge!

Kram / Madeleine

Bygga in luftvärmepump!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Idag förbereder vi inför morgondagens kalas. Micke har bakat tårta och jag har slagit in paket. Det svåraste är vad man ska köpa i present till barnen när de blir äldre tycker jag. Oftast försöker vi ändå köpa något som barnen har nytta av. Eller så önskar de sig presentkort, men det är ju inte så roligt att ge bort tycker jag.

Efter middagen så bad Micke mig att komma ut i trädgården för där hade han något som han ville visa mig. Man skulle kunna tro att det är jag som fyller år för helt plötsligt överraskade Micke mig med att han skulle bygga in våran luftvärmepump. Ingen blev gladare är jag!

Om ni visste hur länge jag har pratat om det här, jag har nog till och med tjatat om det 😅 Äntligen blev det av, är så väldigt glad över det. Luftvärmepumpen gör sitt jobb och den är superbra, men den är ju inte lika snygg som den är bra om man säger så.

Jag ska visa slutresultatet när vi har målat in allt.

Deus vill gärna hjälpa pappa när han skruvar, allt som har med skruvar att göra är ju otroligt roligt. Han brukar leka att han skruvar på sina leksaksbilars däck, han kan sitta i flera timmar med sina bilar.

Men plocka blommor till mamma är ju också roligt 🌼

Våran Rhododendron buske blommar vackert, allra finast är den såklart när den blommar men jag måste slå ett extra slag för Rhododendron av flera olika anledningar. Den är tålig och vacker hela året om! En vintergrön prydnadsbuske som dekorativt lyser upp under de mörkaste månaderna. Om jag skulle få drömma lite så står en Rhododendron ’Cunningham’s White’ på önskelistan, den är så fin!

Personligen så påminner Rhododendron mig om min barndom. Jag tänker på min farmor och alla fina somrar i ishult nere i Småland.

Fångade ungdomarna på bild, de hänger gärna här hemma och ingen är gladare än jag. Bästa betyget man kan få tror jag 🤎 Ibland känns det som vi har en ungdomsgård här hemma 😂 Om det inte är flickvänner eller pojkvänner så är det kompisar. Känns fint att ha så god kontakt med ungdomarnas närmsta.

I sommar ska Engla-Freja och hennes pojkvän sommarjobba för första gången. De har sökt jobb via kommunen och de båda fick varsin plats. Engla-Freja inom vården eftersom hon utbildar sig till undersköterska och Alan som vaktmästare. Adam ville också hemskt gärna sommarjobba men det är svårt att hitta sommarjobb innan man fyllt 16, och han fyller inte förens i september. Men jag ska nog hitta på ett och annat jobb här hemma åt honom om han vill 😀

Charlie och Colin har också pratat om sommarjobb, de vill åka på fotbollscup i augusti och den kostar väldigt mycket pengar. 2500 kronor per barn, dessutom så behöver de utöver det också fickpengar. Läste en artikel häromdagen om att just fotboll är på väg att bli en klassport. Enligt Magnus Kilger universitetslektor på Barn och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet så tyder allt på det.

Jag tycker det är en skrämmande utveckling. Jag har ju skrivit så mycket om det här tidigare, och min personliga åsikt är att man absolut INTE ska toppa lag i så unga åldrar. Det kan få förödande konsekvenser för våra barn. Hur vuxna människor ens kan tänka så är för mig helt galet! Vilka slags förebilder är vi då? Vad ger vi för signaler? Jag vet att man pratar om att nivåanpassa, men jo det kan diskuteras i all oändlighet för är inte det bara ett annat ord för att toppa ett lag? Och blir fotboll dessutom helt plötsligt en klassport så har vi ännu ett problem som gör att vi utesluter barn från idrotten. Sen kan man se andra vinklar av problemet, för om det blir klassport hur stora är chanserna att vi kan utveckla landslagsspelare. Det är inte de rika som per automatik har de bästa spelarna, jag skulle vilja påstå att det kanske är tvärtom. Eller inte har med pengar att göra överhuvudtaget. Man har det inom sig, och det spelar det ingen roll om man har pengar eller inte!

Det var inte meningen att komma in på den här, men det är en diskussion som är värd att pratas mera om. Men det kan vi göra vid ett annat tillfälle.

Just nu ska jag vara lycklig över att luftvärmepumpen fått sig ett litet hus, det blir så fint. Och rent estetiskt så kan jag inte förstå att vi väntat så länge på att göra detta.

Kram / Madeleine

Snabb supergod tårta!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Måste tipsa er om en väldigt god tårta som vi gjorde i påskas. Jag skulle delat receptet då men så kom något emellan. Ni vet hur det kan vara. Den här tårtan passar i alla lägen men jag skulle vilja säga att den är som allra godast en varm sommardag. Lätt som en plätt att göra, och snabbt går det också! Den här måste ni bara göra ♥️

Tårtan är gjord på smördeg och fyllningen kan varieras i all oändlighet, man kan fylla tårtan med ens favoritbär. Och kan man inte bestämma sig ja då kan man fylla på med alla möjliga olika bär och frukter. Tårtan blir både spröd och krämig och alla smaker gifter sig med varandra. Krämen på tårtan är fantastiskt god, den är både söt och lite syrlig.

1 rulle smördeg ( Räcker till ca 8 bitar)

1 ägg

200 g färskost Philadelphia

1 dl vispgrädde

1/2 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker

1/2 citron saften

Jordgubbssylt eller hallonsylt

Valfria bär (Eller många olika)

Florsocker

Rulla ut smördegen på en bakplåt och vik sedan in kanterna och nagga botten med en gaffel. Vispa upp ägget och pensla smördegen med det. Grädda i ca 15-20 min på 200 grader eller tills botten får en fin färg. Ta ut och låt svalna helt och hållet.

Vispa ihop färskost, grädde, florsocker, citron och vaniljsocker. Det ska bli en fluffig och mjuk kräm. När den är klar bred på den på smördegsbotten.

Ringla på lite sylt över krämen, jag valde jordgubbssylt eftersom jag fyllde tårtan med jordgubbar. Men det går lika bra med hallonsylt, det beror precis på vilka bär och frukter du vill fylla tårtan med.

Nu är det dags att fylla tårtan med bär och frukter efter smak. Och som pricken över i:et pudra över lite florsocker och voilà så är tårtan klar! En riktig sommardröm som alla kan njuta av 🍓♥️

Kan verkligen rekommendera er att testa den här tårtan. Det går fort och kräver inte alls så mycket jobb, och den är himmelskt god!

Gillar ni recept och vill att jag ska dela mera av sådant så får ni gärna kommentera här nedan. Och glöm inte att tipsa era nära och kära genom att dela inlägget ♥️

Kram / Madeleine

Upplyst från ovan.

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Ja så kallade Tuvis bilden jag tog och sen log hon. Hon är så himla rolig. Men visst blev bilden fin?

Vi var och hälsade på farmor och farfar i Linköping, för farmor fyllde år. Alla barnen kunde inte följa med men det minsta var med.

Micke köpte en fin lykta och hans mamma älskade den. Perfekt att ha belysning med solceller.

Amadeus och EmmyLou tränade på att göra kullerbyttor i trädgården. Och så har ju farmor och farfar så mycket roliga figurer att titta på och de drog minst sagt till sig uppmärksamheten.

Nu är det inte många dagar kvar tills barnen får sommarlov, vi längtar så mycket! Då hoppas vi på många varma dagar som dessa ♥️

Kram / Madeleine

Jag skulle ALDRIG göra något sådant.

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Till lilla mor på morsdag, en tårta med en massa smarriga jordgubbar. Det kan väl ändå vara det godaste som finns? Och alla fina teckningar med, det är något speciellt med dem. För de finaste presenterna är de som skapats från hjärtat. Oavsett om jag fått hundratals teckningar genom åren så är det ändå det som jag uppskattar mest. Jag har teckningar kvar från när Victor och Oliver var små. Ibland tar jag fram dom och beundrar alla små streck, de lite sneda huvudfotingarna i regnbågens alla färger. Alla barnens teckningar sparar jag med glädje.

Det blev ett enkelt firande i söndags, det var fotboll hela dagen lång. Men tårta blev det på kvällen. Jag och de små barnen överraskade mormor med en blomma som hon blev väldigt glad över.

Tack hörni för all kärlek ni ger mig. Det värmer så oerhört mycket. Läskigt att dela med sig och vara så öppen. Man är sårbar och skör när man upplevt något jobbigt, och rent mentalt så orkar jag inte med skräckhistorier och därför har jag väl dragit mig för att skriva om min situation. Men ni är helt otroliga, så snälla och gulliga. Nu känns det som en befrielse att ha delat med sig, det känns bra. Sen finns det alltid någon som kanske skriver något dumt, och även om det bara är en endaste person av flera hundra fina kommentarer så är det väl just den som påverkar en mest. Jag försöker inte läsa sådant, och jag är bra på att slå bort negativt. Men igår läste jag att någon skrivit att jag använde diabetes sprutor för att gå ner i vikt. Det är helt befängt! Jag skulle ALDRIG göra något sådant. Så oförskämt att ens skriva så om man läst min text som jag delat med mig utav. Att man ens kan påstå något sådant om en annan person utan att skämmas!

Jag vill bara att allt det här ska försvinna för alltid och sen vill jag glömma allt. Jag mår mycket bättre och hoppas det ska fortsätta så 🤎 Samtidigt finns det så mycket mera jag skulle vill skriva, men det kanske får komma efter hand. Nu ska jag inte tynga er mera med detta.

För ett tag sedan planterades alla dahlior ut efter att de härdats mot vind och temperaturskillnader. En del blev lite rangliga medans andra blev tjocka och fylliga. Jag har toppat några av dem, och tagit sticklingar. Men det är mest för att jag velat öka antal plantor att fylla ut trädgården med. I slutändan så är min erfarenhet att de buskar till sig och blir stora oavsett om man toppar dem.

Underbart tid vi har framför oss, ja de senaste veckorna har ju inte varit fy skam heller. Vilken vår vi fick, det blev ju nästan sommar över natt faktiskt! Hoppas vi får en varm och fin sommar som inte regnar bort. Förra året var ju bedrövlig, så många regniga dagar.

EmmyLou ville gärna hjälpa till i trädgården, flera av barnen tycker det är roligt. Någon av dem kanske håller i det intresset tills de blir äldre och skapar en alldeles egen trädgård. William är speciellt förtjust i kryddor så vi har ett litet köksland med olika slags kryddor som han använder till matlagning. Fint med hemodlade kryddor som är helt ekologiska och giftfria.

Min unge 🤎

Kram / Madeleine

En jobbig tid!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 9 minuter

Allt för många tankar i mitt huvud har rört till det för mig de senaste månaderna och jag har inte kommit mig för att skriva här. Vet inte ens om jag vill dela med mig av vad som spökat, och att skriva som om inget har hänt har känts omöjligt för mig. Jag har inga problem med att hålla masken i vanliga fall, och jag delar ju inte allt som rör mitt liv heller. Men det här har varit jobbigt, väldigt jobbigt. Och jag har verkligen försökt hålla ”fasaden” uppe men till slut orkade jag inte.

Jag är inte en orolig människa i botten, även om jag har ett brett känsloregister. Men jag delar bara mina innersta känslor med mina närmsta. Att helt plötsligt börja känna en gnagande känsla inombords har varit utmanande, och jag har fått ta en dag i taget.

Förra året, i slutet på sommaren så började jag få ont i magen och i ryggen. Det hela blev så jobbigt så jag tillslut fick tvinga mig själv att söka vård. Nej jag är ju inte en person som söker vård i första taget. Då hade jag provat att lägga om kosten, inte äta stark mat och undvika allt som kunde trigga igång gallstensbesvär. Jag trodde väl att det kunde vara något sådan. Men så gick jag ner väldigt mycket i vikt på kort tid och då fick jag väl ändå ringa vårdcentralen.

Jag fick träffa en AT-läkare hon skrev ut naproxen och visste inte vad det kunde vara. Att jag hade gått ner 18 kilo på bara några månader var inget hon verkade oroa sig för. Men hon skickade ändå en remiss till röntgen så de kunde göra ett ultraljud på min lever och galla.

De hittade inga större konstigheter på ultraljudet. Smärtan fanns dock kvar till och från. Och blodprovet visade att jag hade väldigt många trombocyter. Det var väl bara att stå ut då?

Senare blev jag sjuk och fick en envis bihåleinflammation, följt av en inflammerad lymfkörtel i käken. Jag fick söka vård på jouren och träffade en läkare som frågade lite allmänna frågor. Är du frisk förövrigt? Jag berättade då att jag hade lite ont i mage och ryggen, samt att jag gått ner mycket i vikt. Det av någon anledning fick honom att höja på ögonbrynet. Han tyckte absolut att min vårdcentral skulle utreda det mera noggrant. För går man ner mera än 10% av sin kroppsvikt på ett halvår så är det alarmerande, det vill säga om man inte gått in för att gå ner i vikt men det hade jag verkligen inte gjort. Jag hade enbart bara undvikit paprika, lök, gröna äpplen ja sådant som jag visste kunde påverka gallan.

Läkaren på jouren skrev till min vårdcentral och ett nytt besök bokades in. Och de tog nya prover, klämde och kände. Jag fick ju också erkänna att jag har lite ont i kroppen som kommer och går. Leder som värker, jag har ju alltid trott att det kommer med åldern, och eftersom jag alltid varit överrörlig så kanske det kan komma sig av det? Jag försöker alltid hitta logiska svar. Sen har jag ju mina eksem som kommer och går händerna. Läkaren pratade om något som heter PPP Pustulosis palmoplantaris, en inflammatorisk hudsjukdom. Det i sin tur kan ju också ge ledvärk.

Efter någon vecka ringde läkaren och berättade att mina trombocyter fortsatt var höga, och så kan det tydligen vara om man nyligen haft en en infektion eller inflammation. Hon berättade även att hon planerade en remiss till enheten samordnad cancerutredning, och en remiss till mammografi.

Det samtalet var bland det värsta jag fått. Kommer aldrig glömma 28 november, för det var då hon ringde. Jag satt på min kollegas kontor på jobbet och undrade vad hon i andra änden på luren faktiskt sa? Minns att jag frågade läkaren vad det innebar? Och hon förklarade att på grund av min viktnedgång och höga trombocyter så tyckte hon att vi skulle rådfråga dem. Okej? Jag bad henne höra av sig till mig när hon fått kontakt med avdelningen i Linköping och hon lovade att ringa mig och förklara allt innan jag skulle dit. Just för att jag tyckte allt kändes så obehagligt och läskigt.

Jag blev nog lite chockad, samtidigt som jag blev väldigt ledsen. Jag ringde hem till Micke och berättade, de ska utreda mig för cancer tror jag? Sen gick jag ner till mina kollegor och med tanke på att de frågade vad som hade hänt så antar jag att de såg på mig att något var galet.

Följande veckor var hemska, på flera olika sätt. Jag kände nog verkligen efter hur jag mådde alldeles för mycket, fick en del katastroftankar. Tänk om det var sista julen jag skulle fira med familjen? Det var liksom oundvikligt att inte tänka så, och det slog mig att det kanske var en sista gång för allt!? Väntan på samtalet från läkaren gjorde mig också knäpp, jag väntade och väntade. Samtidigt var det skönt att sticka huvudet i sanden, för egentligen ville jag ju inte prata med läkaren överhuvudtaget. Inte om cancer i alla fall.

Julen kom, tiden gick. Barnen blev sjuka och jag fick annat tänka på. Men i februari blev jag sjuk igen, barnen smittade både mig och Micke. Och då fick jag ångest inför att behöva söka vård igen, förstod ju att det säkert skulle komma på tal om att jag skulle åka på den där cancerutredning i Linköping. Vi fick en tid till jouren, och jag fick träffa samma läkare som först noterade att jag gått ner så mycket vikt. Han frågade mig hur det hade gått? Och jag berättade att det var jobbigt och att jag fortfarande väntade på en tid till Linköping. Det som var lite positivt mitt upp i allt var ändå att jag kunde berätta att jag gått upp 2 kilo i vikt, och det verkade han gilla. Vad bra! Det gjorde mig hoppfull ändå och jag bestämde mig för att fortsätta gå in för att gå upp i vikt. Äta allt och kanske ännu mera onyttigt bara för att. Och det har jag kämpat med sedan dess! Mitt mål har varit att gå upp i vikt.

Det har blivit några flera besök på vårdcentralen och då har jag tagit mig mod att fråga om den här kallelsen. Man undrar ju verkligen vad som händer i en sådan här situation, och tankarna har varit många. Och har man cancer så borde det väl inte ta så lång tid innan man får en tid? Till sist fick jag en tid till min läkare så att vi kunde samtala om allt och reda ut frågorna kring den här kallelsen.

Jag var så nervös inför besöket, men det kändes ändå bra att gå dit. Mår ju fortfarande inte helt bra heller. Har inte ont i magen på samma sätt, men känner det i ryggen mellan varven. Har ont i mina leder till och från. Får svullna lymfkörtlar ibland, det kommer och sen försvinner det. Vissa dagrar det helt bra medans andra dagar är sådär. Märker direkt skillnad om någon av barnen är förkylda eller sjuka, det påverkas jag av.

Jag fick börja med att lämna blodprover, det visade att jag fortsatt har höga trombocytvärden, men de hade sjunkit något. Däremot så måste jag äta järntabletter för mina depåer var inte godkända. Jag är lite nedsatt och extra mottaglig för allt, men jag tycker det borde vara tvärtom efter alla barnbaciller jag utsatts för. Vi bestämde att jag skulle lämna mera prover, några hormonprover. Så där är vi nu. Jag ska boka tid för ny provtagning och sen får vi se vad som händer.

Sen var det den här obehagliga remissen till enheten samordnad cancerutredning. När vi började prata om detta så fick jag ont i magen och började känna mig illamående. Så säger hon -Du ska inte dit!!!! Jag ville bara gråta… Alla dessa månader med ångest, och rädsla över att det värsta skulle komma. Det gör en människa trasig på något vis. Skulle jag då inte behöva lämna min lilla bebis? Min lille Deus, som jag har grubblat över hur han skulle komma ihåg mig om jag inte skulle finnas mera. Och alla de andra barnen.

Jag ber om ursäkt, förlåt mig. Jag skulle ju ha ringt dig och berättat men jag glömde totalt bort det! Hon hade pratat med de i Linköping och de tyckte inte det fanns tillräckligt starka misstankar om sjukdom så därför såg de ingen anledning för mig att komma dit. Viktnedgången trodde de kom naturligt eftersom jag för inte så länge sedan fått barn. Och förhöjda trombocytvärden har jag tydligen haft sedan 2014 och behöver inte alls betyda något. Det däremot vill jag personligen utreda, vad jag förstått så är det inte bra att gå med för höga värden heller. Kanske beror det på den här PPP som läkaren pratade om?

Hur som helst, jag fick tillbaka luften i mina lungor och det kändes helt plötsligt som om jag kunde andas igen. Som jag har lidit av oro alla dessa månader, känt mig ensammast i världen. Har inte kunnat dela det jag känner med min man fullt ut heller. När jag haft ont och mått psykiskt dåligt av min oro så har det tyngt honom på ett sätt som gjort att han inte kunnat stötta mig. Han är nog ännu lite mera ”stoppa ner huvudet i sanden” fast på ett annat sätt, det som inte härdar det dödar om ni förstår hur jag menar. Antar att man bemöter kriser på olika sätt, men där är vi så olika, och det har varit hemskt.

Det här är väl också en av anledningarna till att jag inte velat skriva om detta, man vet inte inte hur andra reagerar och jag vill inte läsa några skräckhistorier. Orkar inte det. Vill inte heller ha några konstiga rubriker på grund av att jag delat något väldigt personligt.

Det här har gett mig lite annat perspektiv på att se på saker och ting. Jag har ännu en gång blivit påmind om att man inte ska ta vardagliga saker för givet, och man måste försöka uppskatta de små sakerna. Allt kan ändras från den ena dagen till den andra. Det finns så många människor som lever i fullständig sorg, bottenlös sorg på grund av sjukdom. Som vet att de en dag inte kommer få vakna upp hos sin familj mera. Så fruktansvärt hemskt och ledsamt.

Även om jag blev lite upprörd över att det tagit så lång tid innan jag fått svar på alla mina frågor så kunde inte våren kommit med bättre nyheter. Jag ska inte till enheten samordnad cancerutredning. De senaste veckorna har har jag fått påminna mig själv om det flera gånger om dagen, för det satt så djupt inom mig. Jag har kunnat vara ute i trädgården med barnen och planterat blommor, kunnat njuta av solen och älskat varenda millimeter av vad livet ger mig.

Under hela vintern så har jag försökt lära mig virka, det blev min terapi i allt det jobbiga. Det kanske fanns en mening med det med för nu har jag både lärt mig virka tröjor, mössor och väskor.

Amadeus har vuxit så mycket den senaste tiden. Vi har börjat skola in honom på förskolan, men vi var inte där många dagar förens både han och Livia blev sjuka. Och jämfört med mig så har Livia alldeles för lite trombocyter på grund av sin blodsjukdom, och så fort hon blir sjuk så sjunker dem ännu mera. Vi ska försöka ta nya tag med inskolningen och sen tar vi sommarlov och får fortsätta i höst igen.

Mathilde och EmmyLou har varit på disco, de fick med sig sin lillasyster Livia på ett hörn. Hon var så stolt och lycklig över att få följa med. Micke satt med på hela discot och jag tror nog att det ryckte lite i benen 😀

Fina tjejer 🤎

Jag hoppas ni förstår varför det varit lite tyst här, och jag hoppas ni kan förlåta min frånvaro. Ta hand om er så skriver jag snart igen 🤎

Kram / Madeleine