Känslan när man kan gå ut i trädgården och hämta egenodlat är ju bara sååå härlig! Igår så ville Engla-Freja ha en picknick och bestämde då att hon ville baka en rabarberpaj av våra rabarber i trädgården. Klart vi skulle göra det! Sagt och gjort, det blev en minst sagt lyckad liten picknick i trädgården. Till Adam och Charlies stora förtjusning så serverade Engla-Freja vaniljsås till pajen och grabbarna älskar vaniljsås.
Här kommer ett recept som ni måste prova! Pajen blev sådär kola-aktig och knäckig nom nom nom ♥
500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
smör till formen
Sätt ugnen på 150°c Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält smöret i en kastrull ihop med grädden och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna. Ansa och skär rabarberns i ca 3 cm stora bitar och lägg dem sedan i en ungssäker form. Bred på smeten. Grädda pajen mitt i ugnen i ca 40-50 minuter beroende på vilken konsistens du vill ha på pajen och tills den fått fin färg. Servera ljummen med glass eller som vi gjorde vaniljsås.
Jag som numera gått in för att äta lite bättre vräkte inte i mig av pajen direkt, men jag smakade självklart och den var himmelskt god. Det är i sådana situationer som vi vuxna och föräldrar har ett ansvar att inte överföra någon dum bild av kroppsideal och vikt. Jag skulle aldrig överför en negativ bild av att äta rätt till mina barn. Banta är ett ord som inte får förekomma hemma hos oss. Så ofta som man får höra det där jävla bantaordet från barn. Det är inte bra. Jag tror istället på att lära barnen att äta rätt och begränsa sötsaker till helgerna. Och uppmuntra till att röra på sig och träna. Alla gillar ju inte att träna och jag förstår att det suger om det verkligen inte finns något intresse av det. Men det finns alternativ och olika sätt att få motion på. Bara promenader gör så otroligt mycket.
Jag fick höra något häromdagen som gjorde mig så arg. ”Det gör ju inget att äta godis och strips varje dag, xxx mamma har sagt att man kan ju operera sig så magen krymper och man blir smal igen” Men vafan på riktigt!? Vilken morsa säger så till sin dotter? Så kommer mina barn hem och berättar att mamma du behöver inte träna och du kan äta vad du vill för man kan operera magen.
Nej vet ni vad! Jag fullkomligt kräks på uppdateringar där folk visar upp sina resultat efter sina gastricbypass operationer. ”Åh bra jobbat vännen, heja heja vad duktig du är! Fantastiskt kämpat!” VA? Nu kommer jag säkert få alla bypassopererade efter mig men, jag fattar inte?! Vad har man kämpat med? Att lägga sig under kniven? Ja det är en jäkla prövning, jag hade aldrig gjort det. Uppdatering, nej jag äcklas inte över vad folk har presterat när de har gjort en en gastric bypass jag fattar att det inte är lätt att bara operera sig heller, men efter vad min dotter sa så kräks jag på folk som tänker som den mamma gör! Att se operation som en enkel väg är bara sorgligt! Biggest looser tex, där har vi folk som har kämpat på ett helt annat sätt, folk som har tränat och aktivt gjort en förändring. En förändring där kroppen själv har kunnat anpassa sig för sin förändring. Nu finns det absolut människor som behöver hjälp med dessa magoperationer för att de helt enkelt inte kan gå ner i vikt själva av en eller annan anledning och det köper jag. Har man exempelvis en knäskada som gör att man inte kan röra på sig för att gå ner i vikt eller någon annan anledning som verkligen försvårar en viktnedgång så är det absolut inget konstigt. Men att folk får dessa operationer beviljade åt både höger och vänster är sjukt! När man dessutom ser att operationerna leder till andra biverkningar och komplikationer så undrar man om det verkligen är rätt. Det ena beroendet tar ofta över ett annat beroende. Har man ett sockerberoende eller ett osunt matberoende så är det väldigt lätt att det beroendet byts ut mot ett annat. Jag har sett många som verkar ha utvecklat ett alkoholproblem istället för matberoende. Är det en slump? Alla dessa komplikationer som följer dessa operationer, vad kostar dom staten?
Jag tror att man hellre ska satsa på beteendeterapi i första hand innan man beviljar en sådan operation. Jag tycker mera pengar borde läggas på det i sjukvården så överviktiga kan gå ett program och få stöd för sitt beteende. Hur vore det om landstinget kör egna biggest looser program?! Och för att inflika, jag älskar program som uppmuntrar till att göra en förändring för att stärka sin kropp. Biggest looser har nog inspirerat många att ta tag i sitt osunda liv, det är jag övertygad om.
Hur kommer det bli i framtiden för våra barn om de resonerar att man bara kan opererar sig så löser man problemen? Det är också ett problem som följer alla operationer.
Min närmaste vän har gjort just en sån här gastric bypassoperation. Hon fick ett nytt liv, ett annorlunda liv. Sämre eller bättre, vet i sjuttion. Alla komplikationer kan hon ta säger hon och hon ångrar sig inte. Men när folk som är intresserade av operationen frågar henne om det så är hon ärlig. Och hon uppmanar alltid alla att istället prova på andra sätt innan de väljer att lägga sig på operationsbordet. Sen finns det dom som mår fantastiskt bra också såklart. Och som inte haft en enda komplikation.
Jag vet att jag kommer göra allt för att mina barn ska få en bra och schysst bild av hur viktigt det är att röra på sig och äta rätt utan att överdriva eller på något sätt uppmuntra till kroppshets. Vad hände med den hederliga gamla kostcirkeln och tallriksmodellen? Den och lite alldaglig träning gör susen och det är en jättebra början om man vill göra en förändring.
Och ibland får man ”synda” ett ord som jag också ogillar faktiskt så vi kan väl istället säga att man ibland får festa till det lite med en paj eller så 🙂
Min fina vackra Engla-Freja ♥
Hoppas ni får en fin dag, hörs senare! / Madeleine