Sedan en tid tillbaka så har många familjer haft en stor oro över deras barns skolgång i Motala.
Man har sett att elevantalet ökat markant i centrala Motala och att det under de närmsta åren kommer att fortsätta att göra det. Man vill också se en jämnare fördelning mellan de olika socioekonomiska grupperna.
Dvs att man vill införa integration som rektorn på Vätternskolan uttryckte det. Pga detta så har bildningsnämnden beslutat om nya geografiska upptagningsområden för de kommunala grundskolorna.
Där är jag med! Självklart så är detta ovannämnda något som är viktigt för samhället och kommunen. MEN som skulle förutspåtts för länge sedan! Vem ansvarar för att det inte agerats kring detta tidigare? Och varför har vi hamnat i denna situation överhuvudtaget? (Rent politiskt kan man säkert hitta olika förklaringar, spekulera och skylla på något taget ur luften. Men det nöjer jag mig inte med!)
Utifrån prognosen så har förvaltningen bedömt att detta är angeläget redan nu och har därför bestämt att mina barn inte får gå på den skolan vi önskar.
Pga av integration och socioekonomiska klyftor ska jag behöva lämna mina barn på totalt fyra olika skolor och förskolor. Enligt skolverket skall kommunen ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål om placering vid en viss förskola.
Idag ringde vi rektorn på Vätternskolan och förklarade för henne hur våran situation såg ut. Vi har fyra barn på eran förskola varav de två äldsta barnen önskar att fortsätta i grundskolan på samma skola till hösten. Annars skulle det betyda att vi fick åka till ännu en skola. Svaret blev att vi inte tillhörde upptagningsområdet och var tvungna att flytta på våra två äldsta barn till hösten.
Att byta skola är inget unikt, många får göra det av olika skäl. Man kanske inte trivs på skolan, mobbning eller att man flyttar. Men att behöva byta skola mot sin vilja är aldrig roligt. Jag hade två pojkar här hemma som sett framemot att börja skolan. Att fylla sex år var liksom magiskt. På förskolan pratar barnen med varandra och skojar om hur kul det ska bli när de till hösten ska få följa sina bästa kompisar till andra sidan byggnaden och äntligen få läxor! Idag gråter barnen, ifrågasätter varför de inte ska få gå kvar på skolan. Hur ska vi som föräldrar försvara att pojkarna inte får gå kvar på skolan med sina bästa vänner? Och hur ska vi förklara för pojkarna att deras småsyskon fortfarande får gå kvar på förskolan? Detta är personliga känslomässiga reaktioner, jag förstår att det är svårt för kommunen att ta ansvar för det. Men det är helt klart bildningsnämndens brister som orsakat dom. Skolverket säger att övergången fungerar är en betydelsefull faktor för en god skolgång.
Jag läser på Motala kommuns hemsida om hälsa och miljö. Kommunen vill visa vägen och ta ansvar för att nå såväl regionala och nationella klimatmål samt vara ett föredöme för kommuninvånare. Att åka till fyra olika skolor och förskolor känns inte alls så miljövänligt och klimatsmart! Vad tycker ni?
Vi frågade även rektorn Britt på Vätternskolan om vi som drabbade av detta kommer att få utökad tid på skola och förskola. Med så många olika hämtningar och lämningar så har vi räknat ut att det kommer ta minst en timma vid varje tillfälle.
Att inte ha övervägt en övergångsperiod, eller att se över undantagsfall som jag tycker borde vara självklart för de ansvariga politikerna får mig undrande och orolig. Är det såhär min kommun jobbar? Proportionerligt ansvar för alla kommunens invånare som ligger till i grund för förtroende. Idag är jag besviken och arg och trots det försöker jag se objektivt i detta vad det verkar hopplösa fall. Kära nämnd och förvaltning allt är inte svart eller vitt, precis som ni förespråkar med er integration. Hur vore det då om ni fångade upp dom som hamnade mittemellan?
I dagsläget planerar jag att skriva mig själv och barnen på en annan adress för att hamna inom upptagningsområdet till den skola där barnen känner trygghet. Där barnen har sina syskon på förskolan. Och för att slippa åka till ytterligare en skola.
Är det såhär en kommun verkar för sina invånare – ta bort ett problem och skapa ett annat!
/ Madeleine Ilmrud