Vilken natt! Det blev inte många timmars sömn inatt, EmmyLou och Tuvis vaknade flera gånger och var ledsna. I helgen som var så fick båda tjejerna feber, men det gick över lika fort som det kom. Det känns endå som om de har något i kroppen som stör. Man blir ju helt fel i kroppen när man inte sova. Jag tänkte imorse Hur kunde jag någonsin palla alla vaknar nätter med en bebis eller två bebisar samtidigt. Och jag har nio barn, herregud jag måste vara helt galen! Man förtränger tydligen alla jobbiga stunder, och det är väl tur det annars skulle man inte skaffa barn. Tiden när tvillingarna var små var värst. Första halvåret var som en dimma och det kändes som om tröttheten aldrig skulle gå över. Att synka grabbarna var inte helt lätt heller. När den ena sov så var den andra vaken och tvärtom. Det kändes som jag satt ute med brösten hela tiden och ammade. Det hela kryddades med att Charlie hade mjölkproteinallergi så jag var tvungen att ändra min kost efter det. Och det är ta mig tusan mjölkprotein i allt! Men jag klarade det uppenbart och nu sitter jag här och beklagar mig över en dålig natts sömn.
Vi har gått i morgonrock och blöja hela förmiddagen. Träningen igår kväll känns i magen idag. Jag hade velat ta en promenad på bandet i morse men jag orkade helt enkelt inte. Världen går inte under för det, jag hinner ikväll eller kanske rentutav när Emmy sover middag? Allt blir vad man gör det till. Jag har lärt mig att inte sätta för höga krav men att inte tappa karaktären. Hoppar man över en, två och kanske tre gånger så är det lätt att man hamnar i ett dåligt mönster igen och vips så står man på noll igen.
Nu ska jag sätta mig och börja ta tag i lite jobb som trillat in. Hoppas ni får en fin dag!
Kram / Madeleine
