Det har tagit några dagar att komma tillbaka till verkligheten. New York har verkligen satt sina spår i mig på många olika sätt. För mig som aldrig varit utanför ”50 skyltarna” i princip så var och är detta något stort. Min resfeber har verkligen gett mig feber. Jag packade min väska i huvudet säkert tjugo gånger innan jag till slut packade. När dagen kom så gick jag med fjärilar i magen hela dagen. Jobbigast var att pussa barnen hejdå, jag grät när ingen såg och spelade tuff när barnen blev ledsna. Till slut kom jag hem till Mirka, alldeles försent egentligen, hon mötte upp mig utanför och hade toast färdig inne i köket. Vi babblade om allt möjligt och drömde oss bort till staden som aldrig sover. Jag sov på övervåningen och var glad över att jag hade små sovkamrater omkring mig. Det kändes mera som hemma att ha barn omkring mig.
Jag låg vaken länge och tänkte på den hemska flygningen. Tänk om jag får total panik och börjar vräka ur mig en massa lustigheter så att planet inte kan lyfta? Eller tänk om jag stänger in mig på toa på Arlanda? Galet hur mycket knäppa tankar som kan passera när man har riktig fobi för något. Väl framme på Arlanda dagen därpå så smsade jag alla jag älskade och överöste dom med kärlek ifall jag inte skulle komma hem igen. Jag vet helt hysteriskt. Oliver svarade att jag skulle coola ner mig lite och att han såg framemot att träffa mig när jag kom hem. Det lugnade, en stund. Väl inne på planet så möttes vi av en helt fantastisk personal på SAS. Han hette också Oliver, det måste ju varit ett sign? Han fixade så att jag och Mirka fick sitta bredvid varandra. Planet började rulla och det gjorde även tårarna nerför min kind. Mirka var en klippa. Väl uppe i luften så blev jag arg på mig själv nu får jag väl skärpa mig, herregud jag har fött nio barn och klarat betydligt mycket tuffare saker. Framför allt så tänkte jag på att jag skulle få uppleva tjejmilen i New York! A dream come true! Så mycket som jag längtat efter att få göra det här. Maten på planet var jätte god och jag var hungrig som en varg eftersom jag varken kunnat äta eller dricka på ett dygn.
Känslan när vi landade var total! Svårt att måla upp med ord, men jag var som en speedad knarkare hög på glädje. Nu vill jag springa! Jag kände att jag ville springa, gör av med energi och skrika. När vi kom ut från flygplatsen NewArk så möttes vi av ett helt annat klimat, en tropisk värme som slog emot oss som en vägg. Bussen väntade på oss och nu skulle vi äntligen få se det vi längtat och fantiserat om. SpringTime ledarna tog hand om oss och pratade lite med oss innan vi kom fram till Broadway och vårt hotell Beacon. Jag kom på mig själv med att sitta och gapa i bussen, det var som att kliva rakt in i en film.
Väl framme på hotellet så gjorde vi oss hemmastadda. My och Mirka tog sovrummet och jag tog bäddsoffan i andra rummet. Sedan tog vi en promenad i kvarteret, passade på att köpa frukost i matbutiken Fairway på andra sidan gatan. På hotellrummet så är det nämligen kök. Jättebra tyckte vi, frukostbuffe i all ära men så himla bra att kunna laga mat själv om man vill. Dessutom mera ekonomiskt om man vill det. Vi gick vidare mot ett gulligt cafe som vi såg på håll. Kan nog ha varit den godaste latten jag druckit. Det började regna, men det var så mysigt att sitta där och titta på omgivning och alla människor som gick förbi.
Jag somnade som en stock, och morgonen därpå så vaknade jag uppvilad och taggad inför första träningspasset. Jag vill passa på att understryka att den här resan är väldigt individuell beroende på hur mycket man vill träna. Varje morgon erbjuder SpringTime morgonjogg och andra aktiviteter i Central Park. Men man är med på det man vill, det är inget tvång. Jag har fått frågor från många som undrar om man måste vara vältränad för att åka på den här resan. Nej absolut inte! Alla tränar efter efter sin förmåga. Det ska vara roligt att träna och med stödet man får från alla ledare så tar man det i sin egen takt. För de som är rutinerade löpare eller har tränat länge så finns det träning som matchar även deras krav. Kort och gott den här resan passar alla, unga som gamla! En perfekt resa att göra med sin mamma, sitt tjejgäng eller varför inte helt själv. Det finns en sådan härlig gemenskap i dessa resor och man är aldrig själv.
Första träningen var så himla rolig! Vi lärde känna varandra och fick stöttning i träningen. Anna Ahlgren är en av SpringTimes ledare, en kvinna som med sin energi och genuina omtanke får alla att röra på sig och tycka det är roligt. Det är något speciellt med henne som får en att lyfta blicken, öppna bröstkorgen och andas in energi. Hon har sprungit marathon över hela världen och jobbar annars som sjukgymnast. När vi åt en gemensam middag en kväll med hela gruppen så berättade hon en helt fantastiskt historia om hennes pappa. Han ville springa ett marathon och frågade sin dotter Anna om hjälp. Så tillsammans så sprang de ett marathon och han närmare åttio år. Hur galet bra är inte det!? Skulle ni höra henne berätta om det så skulle ni får rysningar i hela kroppen. Så fint!
Efter varje morgonträning så var de skönt med en dusch och frukost. Det blev nästan alltid en kaffe på vägen hem till hotellet på starbucks. Varje dag, nästan varje dag så arrangerade SpringTime en aktivitet för alla i gruppen som ville. Man meddelar innan vilka aktiviteter man vill delta i så arrangörerna kan planera utefter det. Även dessa utflykter är frivilliga, någon dag kanske man har egna planer och då är det helt okej också.
En av utflykterna var Brooklyn Bridge. Vi fick en grym guide som tog oss med i en historia genom Brooklyn innan vi till slut kom till bron. Jag blev helt förälskad!
Det här är Johanna en av våra ledare. Hon har sprang sitt tionde marathon 2013 i Berlin, helt otroligt! Jag blir så himla sporrad av kvinnor som dessa! När man själv känner att det tar emot så vet man att det går när man har inspiratörer som dessa.
Solen hettade men vi var så uppslukade av alla historier Brooklyn hade att bjuda på så vi fortsatte att gå. Och helt plötsligt så uppenbarade sig Manhattan från andra sidan och det var magiskt! Alla utbrast i ett lång ahhhhhhhh! Och där såg vi Brooklyn Bridge som vi skulle gå över.
Det här är en berömd plats att fotas på. Många vill ha den här bakgrunden på Brooklyn Bridge och när vi passerade den så var det ett bröllopspar som fotades. Fint.
Här ovan ser ni Anna Lindh också en av våra ledare. En stark kvinna från norrländska skogarna som är grym på löpning! Hon håller dessutom på med yoga, afro, zumba, soma och mycket annat. Hon är också utbildad idrottslärare, ni fattar vilken träning vi fått under en hel vecka va!?
Ser ni frihetsgudinnan?
Trötta men glada så gick vi mot tunnelbanan. Vilken upplevelse. Är det något man ska göra förutom alla se alla coola byggnader så är det att åka tunnelbana. Där kan man också se ett och annat hahaha. Så är det ett billigt sätt att ta sig runt på ca 350 kr för en hel vecka och då åker man hur mycket man vill.
Den här dagen gick vi ca 38 000 steg enligt stegräknaren. Det blev en tidig kväll men vi satt på ett cafe och drack diet coke och pratade om dagen. Vi pratade också om att vi skulle dricka en cosmopolitan men jag var verkligen inte sugen även fast det såg gott ut. Vi bestämde oss för att hoppa träningen en dag under veckan för att kunna dricka en god drink och sova lite längre. När man går så mycket under dagarna och dessutom tränar varje morgon så kan det vara ganska skönt att ta en dag off. Eftersom det var så himla varmt dessutom så gjorde det ingenting att bara vara och se lite mera av området vi bodde på, Broadway.
Morgonen därpå var det dags för träning igen! Väldigt varierad träning måste jag säga. Bootcamp, yoga, löpning och mycket annat.
Hahaha Mirka tar i på finska helvitisomfååånnujäklarperkeelee!
Jag uppskattade framför allt löpteknik träningen. Jag som i hela mitt liv har hållit på med bollsporter har inte tänk så mycket på tekniken när jag sprungit. Men efter några pass med denna träning så känner jag att det går enklare att springa långt.
En kväll var det bestämt att vi skulle besöka Empire State Building, och är man flygrädd och rädd för höjder så kan man ju anta att Empire skulle kunna göra mig lite ”skitibrallan” och ja det gjorde det också men jag var tuff och klarade det också. Tänk vad man fixar saker man aldrig trodde man skulle fixa. Vi tog tunnelbanan till Time Square, wow säger jag bara! Som en stor julgran som blinkade hela tiden förutom att kulorna var utbytta mot reklampelare. Men det var häftigt att se. Överallt så var det uppträdande på gatorna, en del ganska knasiga sådana. Jag fastnade för street dansarna, så jäkla duktiga killar. De showade både med dans och humor.
’
Dom letade efter Time Squares diva, och tänka sig de hittade en också hahaha hela vägen från Sverige!
Och där stod det på 350 5th Ave, Empire State Building! 381 meter hög och med 102 våningar. Vi åkte hela vägen upp 🙂
Magiskt ♥
Vi var så trötta i benen när vi kom hem igen, vi fick nämligen köa några timmar för att komma upp i Empire men det var det ju värt. Tydligen så var det ovanligt att det var så himla mycket folk på en gång. Det blev många fånskratt av trötthet.
Morgonen därpå bjöd på yoga och mindefulness, det var skönt att varva ner och nyttigt för själen. Just nu har jag det jobbigt av andra skäl och det blev jag tyvärr påverkad av på resan. Jag hade svårt att fokusera. Men eftersom jag var omringad av helt underbara människor så gick det bättre. På eftermiddagen så tog vi en promenad ner till Central Park för att öva lite på löptekniken. Det blir ju helt klart roligare när man har tekniken. Sedan åt vi en god middag på vårt nya stammishak.
Det här är bara lite av allt vi har gjort under veckan i New York. Emelie kom ner under tisdagen, hon har styrt och ställt med en del praktiska saker. Jag har gjort tre olika fotograferingar och när man har tunga objektiv och annat som måste med så är det helt fantastiskt att ha en assistent. Ni som fotograferar fattar. Dessutom så håller Emelie på med makeup och fotar lite själv så för mig har det varit guld värt!
Så kom dagen vi har väntat på och längtat efter. Nu ville man liksom spola tillbaka tiden lite. Efter en helt fantastiskt vecka men nyfunna vänner och härliga människor omkring sig så kändes det vemodigt och lite ledsamt. Men fasen vad laddade vi var! Vi träffades som varje morgon nere i repan, alla kom i sina Sverigetishor alla förutom jag som glömde min hemma. Typiskt mig. Sedan slöt vi upp och gick gemensamt ner till starten. Det var nervöst, och även fast jag hade kissat precis innan så höll jag på att kissa på mig när vi kom ner till starten. Det var sådana köer till bajamajorna, hahaha har nog aldrig sett så långa köer någon gång i hela mitt liv till en bajamaja. Så jag satsade på att hålla mig. Starten gick och jag hade Emelie vid min sida till en början, jag skulle fota och behövde hennes hjälp. Inte lätt att fota samtidigt som man ska springa ett lopp. Det drog ut på tiden, men det fick det göra. Mirka sprang i förväg, självklart skulle hon springa på. När jag hade fått dom bilderna jag ville ha så slängde jag i en högre växel, tä nkte att jag kanske skulle kunna komma ikapp Mirka. Men värmen tog hårt, det var galet varmt! Jag menar varmt! Halvvägs så ångrade jag att jag inte köat till dom där bajamajorna men som tur var så hade de ställt ut typ 3 st närmare slutet av loppet. Kön var inte lika lång så jag så stannade. Jag höll koll på klockan hela tiden och insåg att jag inte hade en chans att sätta den tiden jag ville, inte med alla stopp. Men ärligt talat, vad gör det? Visst är det askul med en bra tid men det är inte det som betyder mest. Jag är i New York förhesike och med den tiden jag tog så är jag såååå in i sjutton nöjd och med tanke på värmen, fotandet och toabesöket så är jag grym!
New York tjejmilen 2016 !
Vi klarade det!
Banan var helt i min smak, alldeles perfekt kuperad terräng. Några tuffa uppförsbackar men inte superjobbiga. Det som var tuffast var värmen helt klart. Även om de hade många depåer så hade jag önskat lite vattenspridare längst vägen. Men stämningen gjorde sååå mycket. Det var folk som skrek och hejade oavsett nationalitet GOO SWEDEN GOO! Det kändes som man flög fram.
Den här resan kommer jag föralltid minnas och ha med mig. Och jag planerar redan nu att förhandsboka tjejmilen i New York 2017! Jag hoppas många av er vill följa med, ni kommer inte ångra er 😀 Ni hittar SpringTime och förhandsbokningen HÄR!
Har ni några frågor så kan ni kommentera här nedan så svarar jag på allt jag kan!
Kram / Madeleine