Nummer tio, tio? Det låter som om det bara är en siffra. För mig låter det konstigt, det är ju så mycket mer än en siffra. Det är ett barn, ett liv. Något man inte bara skaffar som om det vore en siffra, eller något man bara beställer. Det blir om det blir, förhoppningsvis av kärlek. Om inte så älskar man sitt barn. Tragiska undantag finns det alltid, men man älskar sitt barn!
Är man egoistisk om man skaffar många barn. När är det bra? Och vem bestämmer det? Jag ser mig omkring och gläds utav hur rik jag är. Vad jag välsignats med, jag vet det låter kristet och det kanske är precis vad det är. Jag har fått nio friska helt fantastiska barn! Jag är tacksam, och jag kunde aldrig drömma om att få så många barn.
Just nu, så tänker jag tänker vi. Framtiden får bestämma. Skulle min kropp klara ännu en graviditet? Om man skulle planera ett barn, vem säger att det skulle gå vägen? Jag är inte gammal, men min kropp har gått igenom mycket. Just nu kämpar jag med att bli stark igen, bygga upp kroppen. Det går trögt, inte alls som tidigare gånger. Men jag har kommit långt, men är ännu inte där. Villl jag börja om? Självklart värt det alla gånger, men vad är det värt om mamma inte orkar leka sen? Inte orkar vara mamma?
Mycket nu. Stora frågor. Många planer. Ny kärlek. Tänker lite till.
Kram / Madeleine